När jag kom hem från ett besök i huvudkommunen nu på för-
middagen så låg det ett ilsket e-postmeddelande i min inkorg. Ilskan kom sig av det faktum att jag anser att Saab bör läggas ner. Den arge brevskrivaren hävdade att jag som socialist istället borde förespråka att staten tar över driften på Saab i Trollhättan och att bilfabriken fortsättningsvis ska bli statsägd.
Den reaktionen, och liknande i samma riktning, kommer från många på vänsterkanten. Där tycks den allmänna meningen vara att staten ska gå in och garantera driften av Saab och, om det inte går att sälja före-
taget, ska ta över ansvaret helt.
Det är en mycket märklig inställning. Jag har definitivt inget emot att staten driver viss industri, gärna som ensam ägare, men ska staten driva en fabrik så måste samma regler gälla som på marknaden i övrigt. De produkter som fabriken tillverkar måste gå att sälja, och Saab hade inte haft några problem om folk faktiskt ville köpa bilskrället. Nu är det inte så, mest beroende på att det är en tung, gammalmodig och bensin-
slukande miljöförstörare.
Det var som en av dem som kommenterade här igår skrev: ”– Det finns många som inte kan tänka sig annan bil än just Saab.” Ja, om man med många avser något tusental svenskar så stämmer det säkert. Men de är alltför få för att driva en bilindustri rationellt, och ska man då öka intresset för bilmärket så måste den moderniseras rejält. En hybridbil som går att driva fram under 0,5 l/mil med minimala utsläpp, visst. Men en bil som väger dubbelt så mycket som andra, och jämförbara bilmärken, blir extremt svår att sälja.
Visst kan staten gripa in och ta över fabriken i Trollhättan, men då måste man producera något som folk behöver och vill ha. Det kan vara vindkraftverk, tvättmaskiner eller gräsklippare, det spelar ingen roll bara man kan sälja produkterna. Ett omodernt bilskrälle går tyvärr inte att sälja. Vi kan inte, och vi ska inte, slänga goda pengar efter dåliga. Det är svårt att säga hur mycket skattebetalarna nu får punga ut med i form av omskolning, vidareutbildning och liknande åtgärder, men det blir i alla händelser långt mycket billigare än att bygga bilar som ingen vill ha.
Dessutom har det ingenting med vänsteråsikter att göra. Det verkar nästan som om vissa anser att vänstern ska använda pengar att elda med, men då kan jag berätta att det finns betydligt billigare bränslen än tusenlappar.
intressant Andra om: Koenigsegg, Saab, ECB, Politik, Kejsaren, Bluff, Bedrägeri, Trollhättan, General Motors, Omodern dn1 svd1 ex1 ab1 t
23 svar till “Rödgrön förvirring om Saab”
Tusenlappar är inte så dyra, för staten alltså.
Visst är det märkligt att så många anser att staten ska ta över SAAB och producera bilar. Fast det är fullt möjligt efter vad jag förstår. Först och främst: hur stor produktion krävs för att fabriken ska gå runt? 50 – 100 tusen bilar borde räcka. Då finns det två möjligheter.
Den ena är att staten bestämmer att att det ska tillverkas så många bilar. De som kan säljas säljs, resten parkeras och skrotas när nästa årsmodell kommer, vilket ger extra jobb. Vi betalar alla, tusenlappar är ju nästan gratis för staten.
Ett slags variant av de AK-arbeten som gick ut på att ”gräv ett dike på förmiddagen, fyll igen på eftermiddagen och upprepa nästa dag, få nödhjälpsersättning”, fast lite mer högteknologiskt.
Den andra är att priset på bilarna sänks så att alla går att sälja. För att sänka priset så mycket krävs förmodligen att arbetarna på SAAB, och underleverantörerna med, är villiga att arbeta för svältlöner eller ideellt. Ja eller att staten pyntar 100 lappar eller så per bil. (5 – 10 miljarder/år)
Inget av dessa alternativ verkar speciellt bra. Bättre vore att se framåt i stället för att klamra sig fast vid en evig krisbransch. Modern energiproduktion tror jag skulle passa kompetensen bra, både ingenjörer och metallare. Eller om det ska vara fordon varför inte spårtaxi?
GM har varit en katastrof. Hade SAAB för länge sedan börjat utveckla framtidens bilar hade man legat i framkant idag.
Men GM verkar ha koncentrerat sig på bilar för USA med ”evigt” låga bensinpriser. GM har kommit till vägs ände. De vill rädda vad som räddas kan. Och SAAB hör inte till GMs kärnverksamhet.
För er som inte kan tänka sig köra bil om det inte är en SAAB är min rekommendation: köp flera nu medan SAAB finns. Skaffa er därefter en cykel. Billigt. Miljövänligt. Låga utsläpp så länge man avstår från ärtsoppa och bönor.
Om staten låter Saab dö sotdöden är det en perfekt illustration till talesättet ”snålheten bedrar visheten”.
Vilket trams. Nu har du kommit med ett antal slagordsliknande meningar, har du inga som helst argument för dina åsikter?
Jodå, läs på. I en annan av dina saabtrådar.
Nej, läs själv! Du kan väl kopiera in dina argument igen?
Jag kan fortsätta att rabbla argument men de här räcker långt :
———————————————————————————–
Även om ett företag kanske inte går med vinst, kan det vara nationalekonomiskt lönsamt. Infrastruktur t ex. Den är sällan lönsam i sig men samhället som sådant skulle bli oerhört fattigare utan.
Självklart behöver Sverige en personbilsindustri, särskilt sedan vi slumpade bort Volvo.
Bra också för människorna som arbetar på Saab att slippa kastas ut i arbetslöshet och hänvisas till att söka arbete i någon oklar framtidsindustri.
Ja, Volvo borde aldrig ha fått säljas till Ford, ej heller Saab till GM. OK, de fick mycket stålar, men när pengarna är slut då ? Då har vi gjort oss urarva inom en stor och mycket viktig bransch.
”Även om ett företag kanske inte går med vinst, kan det vara nationalekonomiskt lönsamt. Infrastruktur t ex. Den är sällan lönsam i sig men samhället som sådant skulle bli oerhört fattigare utan.”
Det är helt korrekt. Men då ska man inte satsa på en industri som varit dödsdömd de senaste tjugo åren. Hade Saab varit ett välmående bilföretag som legat i spetsen inom utvecklingen så hade det kunnat vara en idé, i alla fall kortsiktigt. Men nu är det som bekant inte på det sättet. Och ska skattebetalarna satsa lika många miljarder på forskning som de förväntas göra genom att dela ut något slags socialbidrag till en industri som saknar förutsättningar att nå upp till break even inom tio år?
”Självklart behöver Sverige en personbilsindustri, särskilt sedan vi slumpade bort Volvo. Bra också för människorna som arbetar på Saab att slippa kastas ut i arbetslöshet och hänvisas till att söka arbete i någon oklar framtidsindustri.”
Såvitt jag vet så var inte Volvo Personvagnar ett statligt företag. Vad ägarna gör med sina aktier är ingenting som vi har något med att göra. Men vi kan konstatera att både Saab och Volvo såldes i tid ur ägarnas synvinkel. Att kastas ut i arbetslöshet skriver du, jo men man kan också se till att försöka få en ersättningsindustri, men flertalet är inte hjälpta av det. För dem som behöver bör det ordnas möjligheter till vidareutbildning, för andra kanske det handlar om att helt byta yrken.
DET ska våra skattepengar gå till, inte att hålla liv i ett musealt bilmärke. Saab saknar förutsättningar att överleva som bilmärke om inte kineserna går in och köper i första hand varumärket.
En gissning, du äger en Saab?
Hehe, nej, jag har aldrig någonsin ägt en Saab, de är för små… Men det är en bra bil för dem som klarar sig med sådana. Jag är en volvoman, men jag har ägt bilar av andra märken också.
När Volvos ägare inte klarade av att behålla personvagnarna borde vi ha förstatligat företaget. Motivering se ovan.
SAAB 9-5 är större än Volvo V70. I varje dimension.
Jinge vi må vara oense om mycket annat men här sammanfaller det vilket skulle bevisa att det inte är en fråga om blockpolitik. Saab är för litet och har bara två modeller och ingen identitet. Du är inne på en intressant linje med miljöteknik. Hybrider och elbilar befinner i lindan och kommer vara beroende av forskning under många år framöver. Mitt förslag är att rekonstruera verksamheten med en tydlig miljöprofil. Ett kluster för miljövänliga fordon och/eller teknik för framdrivning. Toyota tjänar grova pengar på sina hybrider varför inte vi svenskar kan göra detsamma är en intressant fråga. Kostnadsbilden kan hota men med en stor del R&D så kan den avhjälpas.
Jag ska vara lite elak. I princip så visar många av de som anser att SAAB ska läggas ner och inte läggas ner ungefär samma mental inställning, man har sina käpphästar. Ingen har några djupare tankar om konsekvenser av att lägga ner produktionen heller hålla den uppe, det kan mycket väl vara så att annan lönsam verksamhet i området blir olönsam beroende på vilka beslut som tas och hur det utformas.
Det intressant är att den här hållningen också sammanfaller med den inställning som rådde fram till krisen, vi har alltid producerat motorstarka bilar och de måste ta en liter per mil, det var Volvo och SAABs käpphästar.
Orsaken till att ledningarna höll fast var lika kortsiktigt som den debatt som råder om SAAB vara just nu, att det kostar pengar att ställa om. Rent reellt är det svårare och kostsammare att ställa om en stor industris produktionsmetoder och produktutfall än en liten. Det är ett av skälen till att det är små nischföretag som oftast har utvecklat fungerande elbilar med ny teknik, de har helt enkelt inte bundit upp sig genom åratal av investeringar i gammal teknik
Med tanke på hur a-kasseersättningen ser ut så är det intressant att se hur många som är beredda att sända folk till fattigdom. När a-kassan är slut så blir det soc och Fas 3, ca 270kr/dag
Men ett är säkert, oavsett vad som görs så kommer det kosta och hur än det är, så kommer samhället få ta största smällen, inte GM.
Om alla som önskar att SAAB ska överleva faktiskt köpte en SAAB vore nog problemet löst.
Men som framgått tror jag inte på SAAB av idag. Det innebär inte att jag vill sända ut SAAB-anställda i fattigdom. Med såpass mycket yrkesskickligt folk, vana vid storskalig produktion, ska det inte vara svårt att få dit modern industri. Kanske kompletterat med ett forskningsinstitut inriktat mot framtidens fordon (Chalmerssektion?). Där skulle miljarderna passa bättre!
”…det inte vara svårt att få dit modern industri.” Det säger mig att du har ganska lite insikt i problematiken. För närvarande flyttar svenska produktionsföretag från landet och vad jag känner till har det väl inte startas någon ny produktion i Sverige av utländska bolag i någon större omfattning på länge. Det enda som sker är att råvarutillgångar exploateras och företag köps upp.
Jag skulle tro att det enda som kan rädda någon form av industriell verksamhet i området är att inte låta verksamheten dö, men som sagt det kommer att kosta vad än man gör.
För någon tid sedan hörde jag på radion om att anställda på företag i Argentina som tog över förlustföretag och drev dem själva, med vinst.
Kommentaren från en av de nya ägarna/anställda på ett av företagen var, redan på den tiden vi gick med förlust kunde vi räkna på våra miniräknare och vi såg var kostnaderna låg och hur de belastade oss. Därför rationaliserade de bort VD, stabspersonal, styrelseproffsen etc och behöll de som var nödvändiga för produktion och utveckling.
Givetvis vågar ingen låta SAAB gå den vägen, allra minst regeringen för då faller hela högerpolitiken.
Seabased har talat om att de behöver anställa ungefär 1000 pers, med den industriella bakgrund i verkstadsproduktion SAAB-anställda har, när de får snurr på verksamheten. Vissserligen talar de om Lysekil, visserligen talar de bara just nu osv. Många osäkerhetsmoment alltså.
Men definitivt en framtidsindustri.
Att personalkooperativ kan driva verksamheter billigare än många storföretag tror jag säkert. Ett kooperativ kan kanske uppnå lönsamhet vid en lägre produktion när man skalat av en del ”onödiga” utgifter. Men sedan? Tror du att SAAB-arbetarna är beredda att gå ned i lön om det behövs?
Det som krävs till slut är ändå att någon köper bilarna. Som jag skrev: Bara de som vill ha kvar SAAB köper bilarna oxå är det nog inte något problem
Att sno ett företag och dess produkter och strunta i alla skulder
som man gjorde i Argentina (eller Venezuela) och få det att gå runt
känns inte så speciellt imponerande.
Det kommer att kosta oavsett om man lägger ner eller fortsätter producera för statliga resurser. Men om det nu ska kosta skulle åtminstone jag föredra att man producerar något det finns behov av.
Behovet, ja t.o.m. efterfrågan, på bilar torde vara minimalt den dag oljan kostar hundra kronor litern. Den tiden ligger inte så långt borta. Oljeutvinningen toppar nu idag och kommer sedan bara att minska. Och när efterfrågan stiger pga industrialisering i Indien och Kina leder det självklart till högre priser.
Och då ligger vi illa till. För vilken ersättning man än väljer blir det dyrare än olja. Oljans enastående popularitet har nämligen berott på att den har varit så billig.
Vissa fantaster tror på fortsatt bilism och hänvisar till el. Men även elen ska produceras. Och 80 procent av Europas el görs med olja eller kol. En del hoppas på kärnkraft som den stora räddaren. Och visst, med dagens kärnkraftsproduktion räcker uranet i hundra år. Men om den ska ersätta oljan tar det slut på ett par år.
Så hur vi än vänder oss måste energianvändningen minska radikalt. Det räcker inte med halvering. Vi måste antagligen ner till en tiondel.
Och då funkar det inte med privatbilar.
Staten kan vara värsta totalkapitalisten….historien visar några avskräckande experiment utan folklig kontroll
Ett exempel på statlig företagssamhet är de två sovjetiska fabrikerna, som leverarde till varandra med mycket god statistik.
En fabrik byggde traktorer,som skickades till stålverket, som smälte ned dem och levererade stål till traktorfabriken.
Lönerna betalade staten. (Läste om det i en svensk tidning på 70-talet).
Båda direktörerna blev senare avrättade, men det gick ett tag.
Fast jag tror inte på det där… :-)
Det var väldigt fantasifullt. Lite väl fantasifullt.
Det finns bättre och sanna exempel på hur skördar som blivit stora möglat bort eftersom planverken inte fått med den ökade transporten och lagringen som behövdes. Att det tillverkades produkter beroende på om premierna var baserade på vikt (6-tum spik) eller kvantitet (smånubb) med katastrofala effekter på tillgången. Att man övergödde marken och förstörde miljön eftersom det var någon byråkrat som bestämde att det minsann skulle gödslas på för då växte det mycket bättre. Ok lite OT.
Staten skall inte äga fabriker som producerar däremot ge incentiv/styrning till konsumenterna får att få de gå i en riktning. Miljön och miljöbilsavdraget, friparkering för miljöbilar är ett bra exempel. Tyvärr så blir det gärna fel när dylika saker sköts av halvengagerade tjänstemän. Att Lexus RX200? (Suv) är miljöbil övergår mitt förstånd.
Kanske traktor/stålverkshistorien inte är sann.
Däremot Kinas motsvarande historia där kravet på den ökade stålproduktionen
gjorde att folk blev tvungen att smälta ner stekpannor, bestick och andra metallföremål
är dock sann. För övrigt så borde östeuropas historia avskräcka tillräckligt för att folk inte
skall rösta på ett förstatligande. Kravet på ex låga hyreskostnader mm fick till sist östeuopa
att kollapsa ekonomiskt. I Sverige har man ökat den kommunala skatten från strax under 10% till över 30
sedan kriget. Frågan är när Sverige kollapsar i ”välfärden”?
Troligen betydligt snabbare om vi hittar på att subventionera ytterligare en företagsgren som bilindustrin.
I bland måste man ta tjuren vid hornen d v s låta andra industrier växa upp ur softet.
Däremot Kinas motsvarande historia där kravet på den ökade stålproduktionen
gjorde att folk blev tvungen att smälta ner stekpannor, bestick och andra metallföremål
är dock sann.
Källa??
Hade inte Saab och Volvos personbilstillverkning gått upp i större företag på 90-talet hade de inte funnits i dag. Självklart har Sverige kollektivt ett intresse i dessa företag, vi har pumpat in ansenlig mängd stöd och subventioner hos dessa och arrangerat samhället för att tillmötesgå deras intressen.
Men bilindustrin har befunnit sig i kris länge och långt ifrån alla hopslagningar har lyckats rädda märken och tillverkare, många har gått under.
Hela industrivärlden är uppbyggd på en symbios mellan nationen/staten och den industriella produktionen, att staten stöttar industristrukturer och skyddar dem mot kortsiktiga svängningar har varit en förutsättning. Så gör också de som idag är framgångsrika som Kina, Sydostasien et al. Att samhället inte engagerar sig i detta är en nyliberal utopisk fantasi. Men en liten biltillverkare som i bästa fall tillverkar runt hundratusen fordon är knappast värt att satsa på, bilindustrin är till största delen ren sammansättning och troligen minst 2/3 (troligen mer) är importerade insatsvaror.