Igår spreds uppgifterna om de före detta riksdagsledamöternas pensioner. Det är groteskt att se hur en eller ett par perioder i Sveriges Riksdag kan leda till att de får behålla en stor del av arvodet, dessutom i åratal.
Har de dessutom uppnått en viss ålder så har de kvar en stor del av arvodet fram till pensioneringen, det finns inte tillstymmelse till arbetslinje någonstans. Visst, jag kan förstå att ett antal perioder som riksdagsledamot gör att man kommer långt bort från sitt ursprungliga arbete, men ofta nog rör det sig om politiska broilers som levt på det allmännas bekostnad den största delen av livet redan innan riksdagsupp-
draget.
Tyvärr så förstärker detta det redan stora politikerföraktet, ena dagen så ska sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer klämmas åt, andra dagen är karriären över och då får denna privilegierade grupp behålla en lön som normalt kan vara den dubbla jämfört med vanligt folk. För någon vecka sedan så visade det sig att en sparkad partiledare fick behålla sitt arbetsrum i Riksdagen, en partiledare som sedan sagt att vederbörande inte har för avsikt att skaffa sig ett jobb. Visserligen är det medieuppgifter, men jag håller det för troligt.
Vänsterpartiet var sämst av dem alla, rimligen borde Ohly gå ut och berätta varför det är på det sättet. Ledamöter som är närmare sextio eller däröver bör rimligen få ha pengar kvar till hyra och köttbullar, men jag har svårt att förstå att folk i fyrtioårsåldern ska få behålla sina förmåner praktiskt taget ograverade.
Men den första åtgärden bör givetvis bli att begränsa antalet ledamöter till ett ojämnt tal under hundra. Nittionio låter hyfsat i mina öron, dessutom bör de ha samma lön som en välavlönad tjänsteman, inte mer. Låter det populistiskt? Ok, men jag står för det i så fall. En plats i Sveriges Riksdag ska aldrig betyda att man blir ekonomiskt oberoende livet ut.
Och ja, jag inser att jag inte känner till alla argument som kan finnas för ett så långtgående ekonomiskt skydd, samtidigt så konstaterar jag att riksdagsledamöterna själva inte har presenterat några motiv till varför de ska ha en ekonomisk trygghet i nivå med börsdirektörer. DE kan väl gå till jobbcoacher de också?
it Andra om: Riksdagen, Löner, Förmåner, Pension, Politik, Politikerförakt, Mediekritik svt1 sr dn svd ab ex
16 svar till “Riksdagsledamöternas inkomstgaranti”
Jag kanske är knäpp men jag tycker de ska vara förbjudna att ta ett jobb på 4 år efter att de har varit i regeringen och 2 år om de har varit i riksdagen. Det skulle minska korruption och mygel som före detta folkvalda gör genom lobbyism och dylikt.
Ersättningen är givetvis för hög för våra folkvalda, tror en halvering skulle vara på sin plats.
I Norge och i Holland lär riksdagsledamöterna bara få lön i några månader efter att mandatperioden tar slut. Är de svenska riksdagsledamöterna så väldigt mycket mindre anställningsbara än sina norska och holländska kollegor?
Det vore mycket intressant att få se en sammanställning över hur det är i flera länder. Jag misstänker att de här generösa garantierna är något som är unikt för Sverige.
Att vara förtroendevald bör inte ge större ekonomisk trygghet än att ha ett arbete. Det är på sin plats med en ekonomiskt hållbar förklaring varför en vald persion skall ha en bättre fallskärm än en för arbete avlönad i händelse av missande av uppdrag/arbete.
Alltså riksdagen är väl ändå en rätt liten kostnad. När vi gick med i EU skenade kostnaderna för politiker och vi ökade antalet politiker dramatiskt. Där har vi en möjlighet till ett riktigt alexandehugg vad gäller kostnaderna för politiker.
Rättelse till mitt inlägg.
Jag skrev bättre fallskärm skall vara bättre ersättningsvillkor.
> dessutom bör de ha samma lön som en välavlönad tjänsteman
Men det är väl det de har, 51.000???
Om parlamentets roll är att slå vakt om det kapitalistiska systemet, så är det väl praktiskt att de som sitter där, görs till pålitliga borgare genom sina ekonomiska villkor.
Inte undra på att vänsterpartister så sällan tar ordet ”socialism” i sin mun – den strider ju mot deras klassintressen.
Klart de ska ha frigångslön på samma nivå som 3-4 vanliga jobb ute i samhället om de sedan inte känner för att lönearbeta. De har ju även en magisk bar där spriten inte kostar (dem) något på bästa kontorstid, det är ju som legendens ”schlarraffenland” som man förverkligat rent konkret. Tidigare signaler från huset i medierna att många var rödbrusiga & mörtögda under diverse sammanträden har nu tystnat, tongivande röster fräste ifrån med kommentarer som att ”-Det där kan vi sköta själva!” & givetvis så är det på det viset.
Jag tycker att det är klart värre med alla feta fallskärmar som det gödslas med i det privata näringslivet – där snackar vi kosing, och det är kvantiteten som räknas.
Billigt att gnälla på politiker – blir som att sila atomer och äta galaxer.
Skillnaden är ju att det är just det privata näringslivet. Visst är fallskärmar en skam men folkvalda politikers löner och avtal kommer alltid att sticka mer i ögonen på folk än vad privat dito gör.
Den enda rollen som egentligen är underbetald fortfarande är Statsminister-posten; Perssons fru hade väl typ högre lön än vad han hade.
Det är viktigt att särskilt politikerna får smaka sin egen medicin. Vet de att ”jobbcoachen” och lägre lön står och väntar när de lämnar sina politiska uppdrag kanske de gör en mer seriös insats medan de är aktiva.
Politikernas förmåner och löner betalas med skattemedel, det gör inte näringslivets
dito. Det är en väsentlig skillnad
Avskaffa politikernas förmåner som fattiga ,arbetslösa och sjuka får betala
Parlamentet i Sverige har flest medlemmar i hela Europa räknat per capita.
Skär ned på antalet inkompetenta politiker i riksdag, landsting och regioner så blir det medel över till sjukvård,skolor och äldrevård. Tre områden där Sverige är sämst i Västeuropa, oavsett vad politikerna försöker inbilla oss. Det är bara att kolla statisik på OECD.
Skillnaden på en häst och en politiker ÄR att hästen kan INTE SKO SIG SJÄLV
Är det inte på det viset att fallskärmen
beskatta efter jobbskatteavdrag?
Varför skall en vanlig ”Svensson” besöka arbetsförmedlingen första arbetslösa dagen ? Vem vill hamna i ”fas tre” och därefter bli socialhjälpstagare ? Men där skulle väl en politiker hamna om inte inkomstgarantin skulle finnas !