Varje år publicerar ”Reportrar utan gränser” en världsomspännande rankning av nationer som bygger på i vilken utsträckning de skyddar eller förkorta pressfrihet. USA har halkat ned från 46:e plats förra året till plats nr 49. Det är den lägsta ranking någonsin under Obamas presidentskap, och den näst lägsta ranking för USA sedan rankningen började i 2002 (under 2006, enligt Bush, kom USA på 53:e plats). Omedelbart före USA ligger Malta, Niger, Burkina Faso, El Salvador, Tonga, Chile och Botswana, som alltså bedöms ha högre grad av pressfrihet. Listan toppas av de nordiska länderna och Nederländerna. Början av detta blogginlägg bygger på en artikel av den kände journalisten Glenn Greenwald.
Glenn Greenwalds artikel.
Några av USA:s närmaste allierade ligger mycket sämre. Dit hör Saudiarabien (164), Bahrain (163), Egypten (158), Förenade Arabemiraten (120), och Israel (101) av 180 rankade stater, med Eritrea på sista plats (David Isaac). Gällande Israel noteras ”På Västbanken sköt de israeliska säkerhetsstyrkor medvetet gummikulor och tårgas mot palestinska journalister”, 15 journalister dödades under Israels attack på Gaza; ”Myndigheter skärpte kontrollen över programinnehållet på sina egna TV-stationer under offensiven, förbjöd en programpunkt där israeliska kanalen NGO B ”Tselem skulle återge namnen på 150 barn som dödats på Gazaremsan”).
För att förklara nedgången för USA, nämnde pressgruppen den amerikanska regeringens förföljelse av New York Times reporter Jim Risen, liksom det faktum att USA ”fortsätter sitt krig mot informationen i andra, såsom Wikileaks.” Man återgav också de många gripanden av journalister som rapporterade från protesterna mot polisen i Ferguson, Missouri. (Bland dessa fanns siten Intercept’s Ryan Devereaux, som attackerades med tårgas och sköts med gummikulor innan han greps).
Det borde inte komma som någon överraskning att USA fortsätter att rasa i pressfriheten under Obama. I oktober 2013 riktade Kommittén för meddelandeskydd och frihet i en rapport svidande kritik av den amerikanska regeringens attacker på pressfriheten, och för första gången någonsin riktades kritik mot USA. Den var skriven av Washington Posts förre chefredaktör Leonard Downie Jr och beskrev i detalj hur Obama-administrationen på många sätt har eroderade pressfrihet, och drog slutsatsen ”Administrationens krig mot läckor (”war on leaks”) och andra insatser för att kontrollera informationen är de mest aggressiva jag sett sedan Nixon-administrationen (1969-74), när jag var en av redaktörerna inblandade i Washington Post utredning av Watergate (som ledde till att Nixon tvingades avgå). De 30 erfarna Washington-journalister från en mängd olika nyhetsorganisationer som jag intervjuade för denna rapport kan inte minnas något liknande (som den försämrade pressfriheten under Obama).
Denna bedömning är ungefär densamma som den från James Goodale, chefsjurist på New York Times under ”Pentagon Papers” striden, som sade: ”President Obama vill kriminalisera rapporteringen av nationell säkerhetsinformation” och ”President Obama kommer säkert att passera president Richard Nixon som den sämsta presidenten någonsin i frågor om nationell säkerhet och pressfrihet.” (Slut på Greenwalds artikel).
Vid rapporten förra året att USA halkat ned till 46:de plats i nationslistan över pressfrihet. Men man låg dock före Haiti, men efter länder som Rumänien, Polen, Tjeckien och Sverige, som ligger på tionde plats. Det kunde varit sämre.
Rapporten speglar den grad av frihet som journalister, nyhetsorganisationer och nätanvändare har i de 180 länder som ingår i studien. Den omfattar också de insatser som gjorts av myndigheterna att respektera och säkerställa respekt för denna frihet.
Den bygger dels på en enkät som skickas till våra samarbetsorganisationer (18 frivillighetsorganisationer (NGO:s) som arbetar med yttrandefrihet, till vårt nätverk av 150 korrespondenter till journalister, forskare, jurister och människorättsaktivister. De 180 länder som rangordnas är de som Reportrar utan gränser fått enkäter om från olika källor. Vissa länder ingår inte på grund av bristand tillförlitligher. Det har skett en stor förändring i den metod som används för att sammanställa indexet för 2013, inklusive användning av en ny enkät. Kvantitativa frågor om antalet kränkningar av olika slag ingår. De omfattar det antal journalister, medieassistenter och nätanvändare som fängslades eller dödades i samband med sin verksamhet, antal bortförda journalister, antalet som flytt, antalet fysiska angrepp och arresteringar, och antalet media som censurerats. Vid en militär ockupation av ett eller flera områden behandlas eventuella kränkningar av ockupationsmakt som brott mot rätten till information i främmande territorium och införlivas i poängen för ockupationsmakten.
Denna rapport får mig att medta en analys av John Thurley, professor i juridik i USA. Han har tidigare analyserat och påvisat en klar minskning av demokratin av USA. (Vid intresse sök i arkivet också för mina två blogginlägg om tio inskränkningar i de demokratiska rättigheterna i USA 4:e och 6:e januari 2013.)
Professor Thurleys artikel.
”Vi har tidigare diskuterat attacken av president Obama på pressfriheten. Liksom då det gäller den omfattande NSA-attacken på privatlivet har detta knappast lett till protester från demokratiska och liberala väljare till att man sätter utsläppande av journalister inom övervakning eller behandling av reportrar som potentiella brottslingar för att ta emot information från uppgiftslämnare.
Tyngdpunkten ligger på att spana efter journalisters källor ofta med hjälp av journalister. Inte mindre åtta personer har åtalats fram till våren 2014 enligt Spionerilagen (”Espionage Act”) sedan Obama blev president, jämfört med tre under Bushs två mandatperioder. År 2012 var Wikileaks-grundaren Julian Assanges år medan 2013 är Edward Snowdens år. Samma år omhändertog USA:s justitiedepartement adressboken för en journalist på Associated Press – ”Associated Presskandalen.”
Uppgiftslämnaren (”whistleblower”) är fienden. Där för fick Chelsea/Bradley Manning 35 års fängelse, medan man nu föreslår 105 års fängelse för frilansjournalist Barrett Brown i ett fall med dataintrångt (”hackning”).
USA har tappat 13 placeringar fram till 2014, och bedöms ha sämre pressfrihet än till exempel forna Sovjetrepubliker som Litauen, Lettland samt Estland, Polen och Tjeckoslovakien (Både Tjeckien och Slovakien rankas högre än USA) och ligger också efter länder som Ghana, Sydafrika och El Salvador.
Varför har det blivit så här? Det beror samtycke eller tystnad av många som vägrar att opponera sig mot Obama trots en politik som har lett till upprepade krig och militära äventyr i utlandet, mord på amerikanska medborgare efter eget gottfinnande, angrepp på privatlivets helgd, vägran att utreda krigsbrott , och attacker mot media och slår larm. Det finns en tydlig personkult kring denna president som har skyddat honom från opposition från många. Än värre är att denna tystnad har lett till en massiv ökning av presidentens befogenheter som fortsätter bortom Obamas tid som president. Han kommer att lämna efter sig ett annat system och ett annat land än då han tillträdde. Det kommer inte bara vara svårt för att kritisera missförhållanden i framtiden, men blir ännu svårare att återfå rättigheter som vi har förlorat. Ökningen av nationell övervakning och av presidentens befogenheter under Obama har blivit det nya normen.
Rapporten från ”Reportrar utan gränser” (2014) utgör ett sorglig mått på USA:s ställning i världen. Obama hade möjlighet att ta itu med många typer av missgrepp under Bushadministrationen. Dock valde han att behålla och expandera denna orättfärdiga politik. Nu har de centrala rättigheter som länge har utmärkt invånarna i USA (menar Thurley) – integritet och fri press – offrats av Obama och hans anhängnare.
Våra anspråk på att vara världsledande då det gäller medborgerliga rättigheter och skydd för konstitutionen ifrågasätts alltmer runt om i världen. I själva verket har de problem som beskrivs i min tidigare kolumn ”Tio skäl till varför USA är inte längre är The Land Of The Free” bara blivit värre. När vår pressfrihet -och vårt privatliv faller ihop betonar Vita huset att vi måste lita på att presidenten gör det rätta – de gör precis det som våra grundlagsfädrer varnade oss för.
Sammanfattningsvis klandrar jag (professor Jonathan Thurley) inte Obama för att han (liksom andra ledare) har visat en omättlig aptit på makt. Jag klandrar inte honom för att använda sin stjärnställning för att avleda uppmärksamheten från denna politik Nej han bara krävde dessa befogenheter men, för att parafrasera Julius Caesar: ”Felet kära medborgare, finns inte i våra stjärnor, men hos oss själva.”
Medborgare, demokrater, vänner & organisationer som vill främja av sanning och tryck- och yttrandefrihet – upp till kampen mot inskränkning av våra demokratiska rättigheter!
i Andra om: demokrati, yttrandefrihet, Alfred Nobel,USA, imperialism, desinformation, Krig, Politik, tryckfrihet, massmedia Bradley Manning,röttsröta imperialism visselblåsare mod, spioneri, journalister
Newsvoice SvT Opinion Reportrar utan gränser 2015 Glenn Greenwald o rapporten Rapport från reportrar utan gränser 2014 Jonathan Thurleys blogg 14/12 Jonathan Turleys blogg december 2012 Manning Nobelpriskandidat Mannings modiga uttalanden vid rättegångenSvT 24 SvD 5 mars DN 28/2 Expressen N Funcke Henrik Alexandersons blogg Dagens Arena 14/3 Guardian SvD 20/10 DN 20/10 Hayden i Afghanistan.nu nr 2 2011 ”Tankbilen” Chossudovsky i Globalresearch 15/10 Counterpunch 15/10 DN Wolodarski ledare 12/10 DN 14/10 DN 12/10DN:s ledare 12/10 Folkrörelsen nej till EUMotvallsbloggen 12/10
SvD 12/10 Aftonbladet 12/10Expressen.seSvT 12/10 Nobelpriset till NATO 2013 – Counterpunch 12/10
12 svar till “Reportrar utan gränser – Ännu sämre pressfrihet i USA”
”Pressfrihet” hör till ett av den borgerliga demokratins allra främsta verktyg för att manipulera arbetarklassen. Ytterst är en alldeles övervägande del av all media kontrollerad av monopolkapitalet. Alla journalister, som på en eller andra sättet – medvetet eller omedvetet – verkar inom denna borgerliga ”pressfrihet” är därför inget annat än nyttiga idioter och monopolkapitalets lakejer. Någon verkligt fri socialistisk press, som verkar under arbetarklassens, finns inte undantaget de få länder där socialismen bevarats.
Den som försvarar borgerlig och liberal ”pressfrihet” kan inte vara socialist. En socialist måste alltid motsätta sig varje verktyg, som används i monopolkapitalets manipulation av arbetarklassen.
För en socialist måste det vara självklart att täppa borgarklassens käftar, utsugarna har ingen rätt att yttra sig. Monopolkapitalets propagandamegafoner i form av tidningar, radio och TV samt andra propagandamedel måste tystas. Det är därför meningslöst att tala om ”fri press” i den värld som fullständigt behärskas av monopolkapitalets utsugning.
Sverige kommer på en hedrande 5:e plats. USA:s 49:e plats är otvivelaktigt en skam för en nation som hävdar att den ledande nationen i världen. Intressant också att se länder som framhävs i positiva ordalag på bloggen håller till i det absoluta bottenskiktet. Venezuela plats 137, Ryssland 152, Vitryssland 157, Kuba 169, Iran 173. Vietnam 175, Kina 176, Syrien 177 och Nordkorea 179.
USA har aldrig varit en demokrati, är inte det idag heller. Den omhuldade ”pressfriheten” är egentligen frihet för de som ÄGER media i Väst. Vi vet vilka dessa media ägare är i Sverige och i Väst. Resten är bara en massa struntprat!
Som en kommentar till båda inläggen vill jag nämna att rankningen inte har något att göra med om åsikter och bedömningar i rapporteringen kan beläggas, dvs. om de är korrekta och allsidiga. Man kan komma högt upp trots att rapporteringen inte, eller i endast begränsad omfattning återger vissa centrala förhållanden i viktiga frågor. Se mitt blogginlägg 11/2 om ”Utrikesdeklarationen”, vars åsikter i viktiga avseenden är överensstämmelse med helt dominerande massmedia, men som icke desto mindre inte återger centrala aspekter på viktiga frågor – i detta fall synen på USA, konflikten i Syrien och i Ukraina.
Jag följer inte pressen i de länder som Christian nämner, med undantag av Ryssland i viss mån. Mitt intryck är Russia Today och http://www.rt.com ej sällan återger väsentlig information som saknas i västerländsk press.
Jag har i bloggform sökt förmedla viktig information om de länder som Christian nämner. Att mycket av denna information saknas i viktiga massmedia i länder som anses ha stor pressfrihet visar en central begränsning i denna rapport från ”Reportrar utan gränser.”
Här är en lista på alla de journalister som dödats i Ryssland mellan 1993-2009. Vet inte hur många journalister som dödats i USA under samma tid.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_journalists_killed_in_Russia
Inte jag hellre. Men några hundra journalisterhar dödats av USA:s krigsmakt och i krig som USA initierat. Olika källor ger olika uppgifter. En stor andel av journalisterna i Ryssland har dödats i samband med krigshandlingar där.
Min fråga gjorde gällande hur många journalister som dödats i USA. Enligt wikipedia har 5 journalister i USA dödats sedan 1993.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_journalists_killed_in_the_United_States
Detta kan jämföras med de 165 som mördats i Ryssland. Då excluderas de som dödats i krig och de som rapporteras som sakande.
Tror det blir ganska så tydligt att det är betydligt värre att vara journalist i Ryssland än i USA.
Visa gärna också något som stödjer ditt påstående att USAs krigsmakt skulle ha dödat några hundra journalister.
Vi behöver inte inskränka frågan till hur många som dödats i viss land utan även intressera oss för hur många som dödats av viss lands politik. Var se mitt inlägg om Michael Moore mm i januari. (http://jinge.se/allmant/michael-moore-hotas-till-livet-i-yttrandefrihetens-usa-som-dodar-mangdubbelt-fler-journalister-an-pa-charlie-hebdo.htm) Där finns också källor angivna. Utdrag från blogginlägget nedan:
Den blodigaste attacken på journalistik i mannaminne, åtminstone i Europa, skedde 23 april 1999, då Nato bombade högkvarteret för den serbiska statens radio och TV och dödade 16 personer. Var detta ett fruktansvärt misstag av civiliserade Väst. Nej, Nato insisterade på att TV-stationen var ett ”departement av lögner” och ett legitimt mål.
Amnesty International svarade att ”Bombningen av huvudkontoret för serbiska statens radio och TV var en avsiktlig attack mot ett civilt mål och en krigsförbrytelse.” I pressens diskussion om morden i Paris har vi inte funnit något om Natos bombningar av serbiska TV och radio.
* I augusti 2011 fördömde Irina Bokova, generaldirektör för Unesco, Natos bombningar av libyska statliga sändningsmöjligheter den 30 juli som dödade tre mediearbetare, och skadade 21 personer ”Jag beklagar Nato attack på Al-Jamahiriya och dess installationer. Medier bör inte bli måltavlor för militära aktioner. FN:s säkerhetsråds resolution 1738 (2006) fördömer våldshandlingar mot journalister och mediepersonal i konfliktsituationer.” Men Nato bekräftade åter att bombningarna hade varit avsiktliga.
Andra Charlie-Hebdo-liknande mord på journalister av USA.
* I november 2001 träffade två amerikanska missiler al-Jazeeras satellit-TV-station i Kabul, Afghanistan och dödade en reporter. Chefredaktören vid al-Jazeera hade meddelat platsen för kontoret till de amerikanska myndigheterna.
* I april 2003 dödades en kameraman vid al-Jazeera när Bagdad-kontoret bombades av ett amerikanskt flygplan. År 2005 citerade Guardian International Federation of Journalists (IFJ) som uppgav att det fanns rapporter om att George Bush och Tony Blair diskuterade en plan att bomba al-Jazeera , vilket förstärker oro för att attacken i april 2003 var avsiktlig. Enligt Daily Mirror hade Bush berättade Blair för sin plan ”Han gjorde klart att han ville bomba al-Jazeera i Qatar och på andra håll.”
* Vid förra sommarens attack mot Gaza dödade Israel 17 journalister. En utredning av Human Rights Watch drog slutsatsen att de israeliska attackerna på journalister var en av många ”uppenbara kränkningar” av internationell rätt.” (Slut på artikeln).
Krigföringen av USA och andra i Västasien (Mellanöstern) under de senaste dryga 10 åren har varit brutal, slagit sönder stater och dödat kanske över en miljon människor. USA:s och andra mycket hårda sanktioner mot Irak under 1990-talet beräknas ha medför 500 000 dödsfall bland barn, vilket dåvarande utrikesministern Albright i ett beryktat TV-uttalande ansåg vara ett pris man fick betala. Inte terroristdåd? Vad är det då?
Detta har i sin tur haft avgörande betydelsen för framväxt av vad vi kallar terrorism (medan liknande handlingar av t.ex. staten USA ”statsterrorism”, ej finns i massmedia). I den meningen är al-Qaida, al-Nusra och ISIS en produkt av USA:s brutala, imperialistiska politik. Den gynnar rekryteringen. En annan sak är ju det ekonomiska och militära stödet till ”moderate rebeller”, som till stor del hamnat hos de mer extrema grupperna enligt olika rapport (se tidigare blogginlägg). (Och Sovjets orättfärdiga krig i Afghanistan bidrog till CIA:s satsning att bygga upp al-Qaida en gång i tiden).
* I Globalresearch rapporterade nyligen Julie Lévesque att drygt 150 journalister och 54 mediaarbetare dödades mellan 2003 och 2011 i Irak till följd av USA:s krig.
* I Syrien har också drygt 150 journalister dödats till följd av kriget, en intervention av USA via allierade, vilket vi många gånger rapporterat om.
En trygg arbetsmiljö är viktigt även för journalister
* I Globalresearch rapporterade nyligen Julie Lévesque att drygt 150 journalister och 54 mediaarbetare dödades mellan 2003 och 2011 i Irak till följd av USA:s krig.
* I Syrien har också drygt 150 journalister dödats till följd av kriget, en intervention av USA via allierade, vilket vi många gånger rapporterat om.
* Har du sett massmedia behandla detta?
* Vid förra sommarens attack mot Gaza dödade Israel 17 journalister. En utredning av Human Rights Watch drog slutsatsen att de israeliska attackerna på journalister var en av många ”uppenbara kränkningar” av internationell rätt.”
Den blodigaste attacken på journalistik i mannaminne, åtminstone i Europa, skedde 23 april 1999, då Nato bombade högkvarteret för den serbiska statens radio och TV och dödade 16 personer. Var detta ett fruktansvärt misstag av civiliserade Väst. Nej, Nato hävdade att TV-stationen var ett ”departement av lögner” och ett legitimt mål.
Amnesty International svarade att ”Bombningen av huvudkontoret för serbiska statens radio och TV var en avsiktlig attack mot ett civilt mål och en krigsförbrytelse.” I pressens diskussion om morden i Paris har vi inte funnit något om Natos bombningar av serbiska TV och radio.
* I augusti 2011 fördömde Irina Bokova, generaldirektör för Unesco, Natos bombningar av libyska statliga sändningsmöjligheter den 30 juli som dödade tre mediearbetare, och skadade 21 personer. Men Nato bekräftade åter att bombningarna hade varit avsiktliga.
Mord på journalister av USA.
* I november 2001 träffade två amerikanska missiler al-Jazeeras satellit-TV-station i Kabul, Afghanistan och dödade en reporter. Chefredaktören vid al-Jazeera hade meddelat platsen för kontoret till de amerikanska myndigheterna.
* I april 2003 dödades en kameraman vid al-Jazeera när Bagdad-kontoret bombades av ett amerikanskt flygplan. År 2005 citerade Guardian International Federation of Journalists (IFJ) som uppgav att det fanns rapporter om att George Bush och Tony Blair diskuterade en plan att bomba al-Jazeera , vilket förstärker oro för att attacken i april 2003 var avsiktlig. Enligt Daily Mirror hade Bush berättade Blair för sin plan ”Han gjorde klart att han ville bomba al-Jazeera i Qatar och på andra håll.”
Just nu – attentatet i Köpenhamn – försvarar politiker och journalister pressfriheten att trycka karikaturer som kränker andra religioner:
En utomordentlig insats för västerlandets värden, som har en gamska löjlig sida:
Är det verkligen så, att Västerlandets frihet och kultur är beroende av att chefredaktörer innehar bedömningsfrihet när det gäller att trycka karikatyrer som visar islams religionsgrundare?
Att ingen kan förhindra att man flinar fem sekunder åt satiriska bilder som visar profeten, är det värdet som skiljer vår upplysta tid från den mörka medeltiden? Ska det vara förnuftet?
I en värld, där vardagen bestäms av privata investerare i finanstitlar och där stormakter som är befälshavare över atomvapen, bestämmer över krig och fred – ska det viktigaste tydligen vara, att karikatyrtecknare får publicera avbilder som kränker muslimer?
Å andra sidan har yttrandefrihetens advokater alldeles rätt med principrytteriet:
Att man besvärjer demokratiska grundsatser skärper konturen av den hotbild som islam utgör för väststaterna.
Diskussionen om pressfrihetens rätt att förlöjliga islams profeter speglar just i överdriften den principiella fiendskap, som väststaterna har förkunnat gentemot anti-västliga motståndsgrupper i den arabiska världen och som även gäller regeringsform och (o)sedlig moral.
Så länge den kampanjen pågår, och så länge som politiska och moraliska raseriutbrott i den muslimska världen fortsätter, passar pressfrihetens korstågsetos till USAs uppröjningsakter i området.
Situationen i USA belyses av en artikel på Globalresearch 6/1 med titlen ”A history of America’s War on Whistleblowers and Journalists since 9/11.” http://www.globalresearch.ca/a-history-of-americas-war-on-whistleblowers-and-journalists-since-911/5423048.