Reinfeldt och Pseudodalen

Igår på kvällsekot hörde jag hur Fredrik Reinfeldt i sitt tal i Pseudodalen försökte sig på att agera statsman. Intressant att han valde att inte tala om svensk politik utan istället satsade på rollen som EU:s ordförande.


Det finns viss anledning
att anta att detta sker för att riktigt pränta in i väljarkåren att han minsann inte bara är partiledare och statsminister utan också en statsman. För Almedalen handlar i första hand om nationell politik, även om det allmer blivit en krämarnas marknad. Hade Olof Palme vetat hur det skulle bli så hade han aldrig hoppat upp på det där lastbilsflaket 1968.

För övrigt tycks de rödgröna nått en viss medial framgång. Många berömmer dem i tidningarna och ska sanningen fram så har de inte mycket till

konkurrens. Kristdemokraterna satsar på att bli ett nytt Sverigedemokraterna, något som Folkpartiet tidigare haft monopol på. Centerpartiets partiledare får massivt av beröm, vilket i sig är obegripligt, men partiet går likafullt kräftgång.

Nästa sommar, strax före valet, så blir det ju ett nytt Almedalen. Frågan är om inte publiken till nästa år tar med ett försvarligt förråd av tomater? Men vid den tidpunkten borde statsministern ha spruckit som en ballong, så uppblåst som han är. Men företeelsens karaktär av sup- och lekplats för lobbyister torde gått upp för allt fler, viket talar för min tomatteori. –> i Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , dn svd

[tags]Almedalen, Pseudodalen, Statsmannaskap, EU-ordförande, Reinfeldt, Politik[/tags]

  2 comments for “Reinfeldt och Pseudodalen

  1. 6 juli, 2009 at 00:01

    Å vad jag önskar att din tomat-teori skall slå in! Det är nästan så att jag får lust att åka till Almedalen själv för att se till att det blir så.

  2. Sara G
    6 juli, 2009 at 11:52

    Statsman! Reinfeldt?
    Nää, det behövs åtskilligt mer att lägga till hans personlighet
    innan det epitetet kan brukas på den mannen.
    Han är fortfarande mera av moderat kommunpolitiker än både statsminister och statsman.
    Däremot kan han gott tävla med en känd skånsk författare när det gäller självtillräcklighet och pompöst framträdande.
    Den förre är däremot mera av humanist än den senare – och det är därför lättare att förlåta hans hybris…

Comments are closed.