Reinfeldt och dramaturgin

Idag skriver Aftonbladets Eva Franchell en ledare med rubriken – Domptören. Hon sätter ord på vad många känner, en stigande matthet och förvåning över Reinfeldts metoder för att se till att stå i centrum, först ett par veckor med största möjliga tystnad för att sedan stå där och läsa direkt ur svaret på allas frågor, svar som han och hjärntrusten Borg och Schlingmann kommit fram till gemensamt, helt utan insyn.

AB: ”Den svenska politiken har utvecklats till en svart fars. Dörrar öppnas och smälls igen i ett skådespel som vi väl aldrig har sett maken till i svensk politik. Regissören står väl dold i kulisserna. Men det råder ingen tvekan om att det är Fredrik Reinfeldt som dompterar sina skådespelare: Någon får vara skurken (Jimmie Åkesson). Någon annan får spela syndabock (Lars Ohly). Sedan har vi de vankelmodiga som spelet egentligen handlar om (Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson). I bakgrunden rör sig statisterna (Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund). Och sedan är väl tanken att hjälten ska träda in i sista akten och ställa allt till rätta. I nästa vecka öppnar riksdagen och dramat kan få sin upplösning när Fredrik Reinfeldt står i talarstolen och läser sin regeringsförklaring. Det är så han tänker sig föreställningen.”

Man kan inte förneka att moderaterna är duktiga på dramaturgi, man ser till att det cirkulerar en mängd rykten och att ingenting sipprar ut från Rosenbad, plötsligen ska vi alla stå där med beundran i blick och lyssna på den store ledaren, antagligen är det fler än undertecknad som får en bild på Kim Young Il framför ögonen, något som också SVT tog fasta på i samband med alliansens makttillträde för fyra år sedan.

Själv fylls jag av obehagskänslor. Den sociala nedrustningen fortsätter i en allt ökande takt, jag minns hur Reinfeldt, Borg och Schlingmann upprepade i kör på valnatten att ”– nu har väljarna visat att de stödjer arbetslinjen och att de vill att vi ska fortsätta på den inslagna vägen!” (fritt citerat).

Rubrikvalet – Domptören är en oerhört träffsäker tolkning, ve oss…

it , , , , , , ab1 ex1 svd1 dn1

  9 comments for “Reinfeldt och dramaturgin

  1. KalleB
    30 september, 2010 at 11:46

    Jovisst är han och kompisarna,spinndoktorerna,oerhört duktiga.

    Men inte fasen ville någon kontra med liknande metoder…..eller så vågade dom inte, för dom tycker egentligen samma?

    Spelet fortsätter…

  2. 30 september, 2010 at 13:22

    Reinfeldt är en maktgirig karriärjägare som varit bra på att använda andra människor som shackpjäser. Vem fan vet vad som står på i hans huvud? Se på boken han skrev som rent av nedlåtande mot människor. Saker sopas under mattan, Littorinskandalen exempelvis. Den här gubben har noll sympati och tillsammans med Borg är allt bara ett maktspel som manipulerat media och sveriges folk.

    • Kamelsilaren
      2 oktober, 2010 at 23:55

      Nej, ingen vet vad som pågår inne i Reinfeldts huvud, bara att han liksom är a l l t i n g, både moderat, alliansare, arbetare, socialdemokrat (av Per-Albin-modell), och snart också miljöpartist och vänsterpartist. Han har dessutom förstånd att hålla käften om sådant han inte begriper, något som de allra flesta svenskar (inklusive undertecknad) har svårt för.

  3. Tom
    30 september, 2010 at 13:44

    Förstår inte riktigt din kritik. Det är väl självklart att allt sådant här pågår under ”största möjliga tystnad”? Inte sköts sådant här via kvällspressens löpsedlar?

    • 30 september, 2010 at 13:50

      Frågade du samma sak när DN, SvD, AB, EX, Ekot, Rapport och Aktuellt hävdade samma sak?

      • Tom
        30 september, 2010 at 14:50

        Naturligtvis. Detta är enbart att sätt för media att väcka uppmärksamhet och markera närvaro.

  4. Giganten
    30 september, 2010 at 14:04

    Förstår inte riktigt vad Eva vill säga, känns som ett inlägg som sorteras under ”surt sa räven”-kategorin. Att Mona är tafatt i det politiska spelet borde inte vara Reinfeldts fel…

  5. thomaro
    30 september, 2010 at 16:37

    Nog är det ett drama, långt från verkligheten, ett dåligt drama, ett pekoral som de spelar upp.
    Det tycks fungera ändå, verklighet är en bristvara i dag, vi väljer heller drama, eller låtsasverklighet som dokusåpor, där deltagarna spelar sina roller lite friare.
    Politikerna spelar sina roller väl medvetna om att det bara är ett spel. Lyckas man inte trollbinda publiken med sin vältalighet kan man ta till lite låga grepp som att tala illa om sina motståndare. Ett säkert kort är att locka med godisregn av hundralappar.
    Och den stora massan kommer springande, man väljer Reinfeldts pengar framför de rödgrönas gamla tråkiga jämlikhets och solidaritets snack, man ser dom som de världsfrånvända hippies som de ansvarsfulla allianspolitikerna vill få dom att framstå som.
    Reinfeldt gör minsann en pompös tolkning av sin roll som den store ledaren, den som enligt honom själv går sida vid sida med folket, vars förtroende han bär.

  6. Styvbard Hårdnacke
    1 oktober, 2010 at 02:34

    ”Ge oss Sverige tillbaka” Borde vara de rödgrönas paroll.
    Med det menar jag att vi inte skulle ge Alliansen och SD möjligheten att manövrera Sverige i en November riktning.
    I övrigt…

Comments are closed.