Ingen har väl undgått att höra att det är regeringskris. Någon kris för det ekonomiska systemet, kapitalismen, är det inte. Alla partier sluter upp bakom kapitalismen. Ett undantag är delar av V, vars ledning har klara reservationer. Allians, regering och SD skyller alla på varandra och propagerar för sin egen förträffliga politik. Alliansen och regeringen är eniga om sin avsky för SD, men faktiskt om det mesta i politiken och ekonomin, men med vissa variationer som kan ha betydelse för olika grupper. Löfven kunde ha avgått, men har valt nyval, som sker för första gången på 56 år. Han ska nu i närmare 4 månader regera med alliansens budget. Avgång hade väl varit ett ärligare val.
Olika uppfattningar korsar luften.
DN skriver på bästa nyhetsplats ”Alliansledarna hoppas att till extravalet ha en överenskommelse med de rödgröna på plats för att stärka möjligheten att regera i minoritet. Någon anpassning till Sverigedemokraternas invandringspolitik blir det inte, deklarerar blivande statsministerkandidaten Anna Kinberg Batra (M).”
DN Debatts artikel av två forskare har idag titeln ”Det är främlingsfientlighet som utmärker SD:s väljare”. Denna bedömning baseras främst på frågor om man vill ha muslim som granne, som vårdgivare eller som familjemedlem, där SD-väljare har en klart mer negativ attityd. Man kan fråga sig om detta är representativt för synen på all invandring och invandrings- och integrationspolitiken. Vidare, våra massmedias rapportering om vissa extremistiska rörelser i krigen i Mellanöstern har fått generalisering. Massmedia skriver inte att det är USA & Co som genom sin brutala intervention främjar extremism och terrorism, och inte att USA:s statsledning är ansvarig för många fler dödsfall än dessa grupper.
SvD skriver ”Valstriden är redan inledd”, vilket en marxistisk vän uppfattar som ”att högern skärper klasskampen – dagens ledare i SvD är en indikation på det.”
Hur hemska är då SD? SD har genom sin politik fört upp invandrings- och migrationsfrågorna högt upp på agendan. Men de övriga politikerna har inte kunnat formulera något alternativ till detta. Sverige har större invandring per invånare än något höginkomstland, och det är väl känt att särskilt flyktinginvandrare får vänta länge, ofta mycket länge för en möjlig assimilering. SD för i övrigt väsentligen en borgerlig politik, och röstade med alliansen i 9 fall av 10 under föregående valperiod. Även S och Mp för väsentligen en prokapitalistisk politik, med en mindre dålig miljöpolitik (Mp).
Per Molander, disputerad i numerisk analys och bildad chef för IFS, där jag en kort tid var konsult, kommer med ett intressant, enkelt förslag om röstningsförfarande som skulle förhindrat nyval, om det existerat igår.
Helena Palena, som jag tampas med om plats 3-5 på www.blogtoplist.se/politik skriver ”I själva verket är SD räddningen för Sverige. Debatten har kommit igång och dom andra partierna måste öppna upp för migrationsfrågan. Den som vågar sig på det i 7-klövern kan vrida vapnet ur händerna på SD.”
Proletären, som jag prenumererar på (tillsammans med bl.a. Time och DN) skriver att ”SD målar ut regeringens budget som en skattechock. SD vill se fler skattesänkningar för företagen. SD vill dessutom se kraftig militär upprustning.”
KG Bergström, som jag spelade tennis mot i tisdags (ja, han är bättre men spelar också mycket oftare) gav gårdagens krönika i Expressen titeln ”Risker med SD:s svek mot gamla och arbetslösa”, och påpekade att ”SD:s ekonomiska talesman i tisdags kväll sa att ”Socialdemokraternas budget låg närmare SD i fråga om sjukvård, äldreomsorg, a-kassa, pensionärsskatten och underhållsstöd”, en aspekt som närmast kommit bort i den fortsatta diskussionen samt påpekade igår eftermiddag att ”Löfven spelar ett högt spel.” i en ny krönika.
Ett par enkla synpunkter från en politiskt intresserad medborgare:
1. Alla seriösa partier bör utforma en tydlig invandrings- och integrationspolitik samt mer i detalj bemöta SD:s politik.
2. Det är mycket värre att acceptera imperialistiska krig än att förhandla med SD.
3. Är det fel att förhandla med SD i olika frågor, då SD:s uppfattning ligger nära allianspartierna och/eller S?
4. SD:s invandringspolitik kan kanske stärka arbetarklassens position i klasskampen genom att reservarmén av arbetslösa och arbetssökande med denna skulle vara mindre, vilket ökar möjligheterna i t.ex. lönefrågor. Men deras motiv för politiken och dess övriga politik är oacceptabel för vänstern. Och vad innebär här den proletära internationalismen.
5. SD:s prokapitalistiska ekonomiska politik är kanske värre än dess invandringspolitik?
6. Vänsterpartier av skilda slag bör föreslå tydligare och mera konkret alternativ för en antikapitalistisk, modern demokratisk socialistisk politik.
7. Ansvarsfulla partier måste ta upp viktiga frågor som man undgick i valet i september. (Se nedan).
Jag hade inför valet i september noterat:
* en stor samstämmighet mellan partiledarna för de två största partierna;
* att ingen seriös debatt av riskdagspartierna sker om Sveriges närmande till krigsorganisationen NATO;
* att ingen kritisk diskussion sker av dessa om Sveriges deltagande i det USA- och NATO-ledda kriget i Afghanistan;
* att ingen kritisk diskussion sker hos riksdagspartierna av USA:s brutala krigspolitik i länder som Syrien och Libyen;
* att de ökade socioekonomiska klyftorna i samhället knappast uppmärksammas;
* att pensionsfrågan inte alls uppmärksammas;
* att inget av riksdagspartierna framför allvarlig kritik mot kapitalismen;
* att ” ” framför ett socialistiskt alternativ;
Men jag har röstat.
Ur ett annat mer grundläggande perspektiv kan man säga att kapitalismen kommer att segra i valet 22 mars. Detta förutspådde jag i presidentvalet i USA och jag fick helt rätt, eller hur. Lita på mig!
Detta innebär bland annat att:
* Ägandet av och kontrollen över produktionsmedlen och naturresurser finns hos en lite, liten rik del av befolkningen och hos arbetarklassen och folket som tjänat ihop rikedomarna;
* Beslut fattas utan folklig, demokratisk insyn;
* Möjligheterna till ökad profit blir avgörande, ej folkets behov;
* Arbetslösheten väsentligen kommer att bestå, i stället för att kunna avskaffas vid folkligt ägande av produktionsmedlen och naturresurser
* Hänsyn till miljö, natur och klimat kommer i andra hand, efter profitintressena;
* De ekonomiska skillnaderna, som ökat detta millenium;
* Ett fåtals kontroll över massmedia hindrar att väl underbyggd kritik av dominerande uppfattningar knappast kommer fram.
De senaste 2-3 decenniernas utveckling och officiell statistik talar för att det är hög sannolikhet för att denna bedömning blir riktig. Jag erinrar här bara om några siffror:
Ett alternativ
Kapitalismen, baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett strävar efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter i stället för att sprida ny information till mänskligheten att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Behöver inte mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna.
Kapitalismen har historiskt på många sätt varit mycket framgångsrik, men dess begränsningar och svagheter framträder allt klarare. Vi behöver en gemensam social, demokratisk och socialistisk värld nu.
Jag tror alltså att ett socialistiskt Sverige med ökad demokrati bättre kan ta itu med de stora, reella problem som nämns ovan. Enligt min uppfattning ska där finnas tros- och yttrandefrihet. Kreativitet ska uppmuntras. Löneskillnader kommer säkert att finnas. Den sociala tryggheten ökar bl.a. genom att arbetslösheten i stort sett avskaffas. Utbildningar och hårt arbete ger högre inkomst som nu, men de stora skillnader i inkomst och förmögenhet reduceras markant, vilket ökar förståelse och samhörighet mellan människor.
Det finns starkare opinion för detta än många tror. Detta framkommer i de opinionsundersökningar jag presenterat i ett tidigare blogginlägg 4/9 (http://jinge.se/allmant/opinionsundersokningar-bra-eller-daliga-eller.htm).
intressant.se, Sverige, politik, Val,ekonomi, kapitalism rel=”tag” href=”http://bloggar.se/om/demokrati”>demokrati, socialism, alliansen,jämlikhet, ojämlikhet, imperialism
skatter, SD, Fi,Gudrun Schyman, segrare, socialdemokrater
DN 4/12 DN Debatt 4/12 SvD 4/12 KGB i Expressen Proletären Parnassen DN 14/9 DN Debatt Sven Hofman i Kulturen Opinionsundersökningar Dagens Industri 11/9 DN1 17/10 Occupy Wall Street 4/9
12 svar till “Regeringskrisen – att tala eller inte tala – med SD – det är frågan!?”
Och jag tänker inte rösta.
För vi har inte demokrati, vi har en ”representativ demokrati”. Någon representerar mig i ett parti. Denna någon i sin tur representeras av någon annan i Bryssel som i sin tur representeras av någon fjärde i Europarådet.
Ponera att jag representeras till 25% av min åsikt av en en Svensk politiker, som i sin tur representeras till 25% för att i Europarådet presenteras till 25% av den fjärde.
Jag representeras alltså till 1,5625%
Jättefin demokrati. sen vet jag inte vad gränsen var för att kräva en folkomröstning i frågor som rör Eu-parlamentet respektive Eu-rådet men det handlade om flera hundra tusentals namn, vilket ger små länder knappast någon möjlighet.
Att rösta på detta system är löjligt.
Bra skrivet. Det ligger mycket i vad du säger.
Jag röstar på SD av följande orsaker:
– Att de vill minska invandringen (eftersom jag anser att vi inte har råd att vara hela världens socialbyrå)
– Att de vill dra tillbaka svenska trupper och sluta delta i NATO’s krig.
– Att de vill återinföra värnplikten (varje land behöver ett folkligt förankrat försvar och det lär unga att ta ansvar och samarbeta)
– Att de vill göra det lättare för småföretag (vilket jag tror är livsnödvändigt om Sverige ska kunna behålla sin välfärd)
– Att de vill hjälpa flyktingar på plats (som jag av egen erfarenhet vet är bättre än att ta hit dom och de hamnar i utanförskap)
– Att de varnar för islam (som jag anser har radikaliserats under min livstid och är vår tids nazism)
– Att de håller på svenska traditioner (som är livsnödvändigt för att skapa sammanhållning och stolthet i en nation)
– Att de vill ge svenska gamla en värdig ålderdom och inte som andra partier kallar dom köttberg eller önskar livet ur dom.
– Att de inser att våra ungdomar är vår framtid och vill ge dom förutsättningar till utbildning, jobb och bostäder i motsats till de andra partierna som tvingar svenska ungdomar i landsflykt.
– Att de inser att svenska folket är deras arbetsgivare och inte Bilderbergsgruppen eller Muslimska Brödraskapet.
Detta är några av anledningarna till att jag ger SD min röst. Sen så är jag innerligt trött på rasist och nazistanklagelser. Den som kastar första stenen….
Det var en ovanligt lugn och sansad analys av politiken.
Bank>Media>Politik>Militär>Makten
Jag noterat att det finns en enighet bland alla politiska partier, från V till M, om att det är tabu att ha politiska samtal med SD då man anser att SD:s flyktingpolitik är rasistisk. Detta är förståeligt.
Och det tycks finnas en politisk enighet, att inte kritisera en viktig orsak till de stora flyktingströmmarna – USA-krigen direkt eller via allierade (stödet av Turkiet, Saudiarabien, Qatar etc till rebeller, som gynnat al-Qaida och ISIS, al-Nusra). Och att inte kritisera t.ex. USA för att inte ta ansvar för de miljoner som är på flykt till följd av USA-imperialismen. USA bör naturligtvis betala för dem. Radionyheterna rapporterar just nu att t.ex. Kina och Ryssland ej tar emot flyktingar från Syrien – men nämner ej alls USA. Ja, hur är det massmedias tillförlitlighet.
Vidare finns en ganska stor enighet att inte kritisera statskuppen i Kiev 22/2 och inte fascismens framväxt och ganska starka ställning i Ukraina. Undantag är främst medlemmar i V, tyvärr ej dess partiledning.
Det börjar röra på sig. DN Debatt har idag artikeln ”Så kan vi göra upp med SD om migrationspolitiken”. På första sidan finns huvudartikeln ”Väljarnas dom är hård efter beslut om nyval” och på sid 12 ”Experter: Att isolera SD kan vara skaligt för demokratin”. Vi återkommer om invandringspolitiken.
Sveriges intellektuella elit har redan avhandlat ämnet;
http://affes.wordpress.com/2014/11/27/sverigedemokraterna-samarbete-eller-isolering/
Colin Crouch beskriver det postdemokratiska läget mycket väl i Post-democracy. Ett maktspel för eliter.
En systematisk nedmontering av den europeiska socialdemokratin.
”Colin Crouch argues that the decline of those social classes which had made possible an active and critical mass politics has combined with the rise of global capitalism to produce a self-referential political class more concerned with forging links with wealthy business interests than with pursuing political programmes which meet the concerns of ordinary people. He shows how, in some respects, politics at the dawn of the twenty-first century returns us to a world familiar well before the start of the twentieth, when politics was a game played among elites. However, Crouch maintains that the experience of the twentieth century remains salient and it reminds us of possibilities for the revival of politics.”
Högern blottar nu huggtänderna. Vill se blod. Svenska Dagbladets politiske chefredaktör Tove Lifvendahl har som rubrik för sitt inlägg idag: ”Alliansen bör avsätta regeringen”. För i texten ett resonemang om Löfvens tillkortakommanden – att han inte fick igenom regeringens budget – och ”hans taffliga handhavande av makten. Hon rekommenderar Alliansen att i riksdagen yrka på en misstroendeförklaring mot statsministern. Som majoriteten i riksdagen – Alliansen och Sverigedemokraterna – kan antas ställa sig bakom. Detta för att slippa den dyrbara farsen med ett nyval. En aggressiv text och kanske en test på hur allmänheten kan tänkas ställa sig till en misstroendeförklaring. Men under texten kan man ana även högerns fruktan för att nyval. Visserligen säger de flesta som intervjuas om hur de kommer att rösta i mars att de tänker rösta som de gjorde i september. Status quo. Men kan Alliansen piska fram en misstroendeförklaring står de som segrare. Med Sverigedemokraternas hjälp. Vi har tillbaka en högerregering som straffar arbetslösa och sjuka. Sänker skatterna och därmed det sista av välfärdssamhället. – Och högern har gett Socialdemokraterna mer stryk än de kan överleva. – Vi har nu ett politiskt landskap som verkligen skrämmer. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/alliansen-bor-avsatta-regeringen_4164617.svd
Ulla Johansson
Inga Sverigedemokrater stödjer dock Alliansen. Allianspartierna ligger ideologiskt mycket närmare de Rödgröna idag. Av nån outgrundlig anledning så är invandringen det enda som betyder nåt för båda blocken och att hålla SD utanför och fortsätta ha världens generösaste invandring kommer före allt annat. Man kan ju undra vem som styr i bakgrunden. Är det nån Bilderberggrupp, EU eller Muslimska Brödraskapet/oljeländerna?
Hela diskussionen är totalt ointressant. Samtliga partier som deltar i riksdagsval, inklusive det av småborgerliga tendenser totalt förgiftade vänsterpartiet, ställer upp för den liberala borgerliga demokratin. Denna borgerliga demokrati är monopolkapitalets främsta verktyg i förtrycket av arbetarklassen. Detta gör att utgången av varje val, det förra som det kommande, saknar både intresse och betydelse då det på inget sätt förändrar de monopolkapitalistiska maktstrukturer, som styr all samhällsutveckling.
Om socialismen skall vara möjlig måste den borgerliga demokratin krossas med de medel som krävs. I detta ligger att käftarna måste täppas hos alla som manipulerar arbetarklassen. Så länge så kallade liberala borgerliga fri- och rättigheter tillerkänns borgarklassen kommer utsugningen att fortgå. En revolution där borgarklassen elimineras som klass (ej som individer) är därför enda hoppet för socialismen. Tyvärr är de få av de personer som påstår sig vara socialister som vågar inse denna självklarhet.
Ledande företrädare för SD säger på fullt allvar att de har chans att bli största eller näst största partiet i riksdagen efter extravalet. Och det värsta är att det inte går att tvärsäkert säga att de har fel, även om jag inte tror det så måste jag medge att det finns en reell risk att det verkligen kan bli så.
Men HUR har vi hamnat där ? Jag har ju vuxit upp i ett folkhemssamhälle där det var självklart att landet styrdes av socialdemokraterna och att vänsterpartiet stöttade upp om det behövdes. Mot detta stod ett stort – men inte riktigt lika stort – borgerligt block som försäkte bromsa. Samarbete över blockgränserna i enskilda frågor förekom och var ofta bra, men självklart inte organiserat som regeringsalternativ. Och nu är kartan omritad … Varför ?
Flera orsaker. Många väljare har en tendens att hålla på the underdog. Det de ser av det politiska skeendet är att alla andra partier vägrar att ha något som helst samröre med just SD. De samtalar inte alls med dem, inte i andra frågor än de invandringsrelaterade heller. Och vissa väljare förundras över det och straffar ”de vanliga” partierna genom att rösta på SD. (OBS jag skrev ”samtala”, inte ”kompromissa” eller ”ge efter för”.)
Så upplever vissa väljare också att förändringar i migrationen sker för snabbt och för häftigt. Småorter på glesbygden med ett par hundra invånare kan få uppleva att hälften av befolkningen kommer från ett annat land, inte förstår svenska, ofta har annan hudfärg och andra seder. Och dessa har inte kommit successivt utan typ alla på en gång. Är det så konstigt om de blir tveksamma ? OBS, tveksamheten består mest i osäkerhet inför det nya och okända och är inte betingad av etnicitet. Urinvånarna skulle bli minst lika tveksamma om det var t ex MC-gäng som ”tog över” deras by, oavsett nationalitet. Vi är ett stort och glesbefolkat land och skulle kunna ta emot många flyktingar om de blev jämt fördelade över landet.
De väljare jag talar om blir också förbannade över att de etablerade partierna utåt sett vägrar att medge att det kan uppstå problem med kulturkrockar eller blankt förnekar att det (i vissa invandrargrupper) verkligen finns en ”hederskultur” som är mycket främmande från inhemsk kultur.
Det är en gåta att de etablerade inte tar fajten. Bl a finns ju forsking, t ex i England, som visar på att det är en myt att flyktingar kostar. När man räknar ihop allt så ger det ett ekonomiskt plus för mottagarlandet. Det är förstås inte för att vi ska tjäna på dem som vi tar emot flyktingar, men ekonomin kan vara en positiv bieffekt.
http://www.bbc.com/news/uk-24813467
Till detta kommer den frekventa förekomsten av mer eller mindre skumma sajter som vräker ut helt obevisade och många gånger direkt lögnaktiga påståenden om allt hemskt som flyktingar sysslar med. När jag var ung såg man ett stort värde i kritiskt läsande men den konsten verkar nu vara helt borta. Alltför många tar det de läser som sanning, källkritik tycks inte längre finnas. T o m sajter som själva annonserar att de är satirsajter tas ibland på allvar …
Vänstern i vid mening har i stort sett tappat greppet om klassanalysen. Man ger sig in på detaljer som HBTQ – frågor, rovdjurspolitik, könsroller mm. Viktiga frågor i sig men kan inte utgöra en grund för socialistisk samhällsanalys. Mona Sahlin och Gudrun Schyman är typexempel på dessa ”moderna” ”socialister” som inte ser klassperspektivet som något grundläggande.
Kanske ligger grunden till allt detta i att vänstern mer eller mindre släppt idealen om bildning och studier. Arbetarerörelsen växte sig stark en gång i tiden till stor del p g a pionjärernas självstudier och studiecirklar. Detta var också styrkan i FNL-gruppernas framgångar på 60- och 70-talen. Men detta verkar nu vara i stort sett borta och jag tror att det är den yttersta anledningen till dagens situation.
Vad gäller vem som ”rår för” att det blir nyval lägger jag största skuldbördan på alliansen. Den hade kunnat fortsätta att regera som förut, med stöd av SD. Men Reinfeldt var för tjurig och avgick (!)
Löfvén har gjort helt rätt. Han var i minoritet men tog ändå sitt ansvar när ingen annan gjorde det. Alliansens agerande däremot trotsar all anständighet. Först lurar de Löfvén att göra sig av med V, sedan försöker de få honom att spola även MP och hade de lyckats med det och han stått ensam så hade de hånskrattat honom och hans utsträckta händer rätt i ansiktet och ändå fällt hans regering med tanke på budgeten. Planerna för denna kupp finns dokumenterade i bl a Expressen.
Men hut går hem och det blir extraval. Man kan säga vad man vill om Löfvén men åtminstone ger han sina motståndare chansen att vinna på ett ÄRLIGT sätt. Respekt !