Anders Romelsjö på jinge.se

Rädda inte banker – Överta dem

Att Grekland kommer att ställa in betalningarna får väl anses som helt klart idag, nu visar det sig att Italiens kris kan vara långt värre än Greklands, vilket sannolikt gäller även Spaniens problem. Och när det är kris, ja då får alltid skattebetalarna träda in och stå för fiolerna.

Ett uttryck som används är ”rekapitalisera”. Det betyder i det här sammanhanget att – när bankernas pengar är slut så ska skattebetalarna gå in och rädda dessa banker, siffran som nämns just nu är två tusen miljarder kronor, och som vanligt är den underdriven för att inte folk ska ta med sig sina basebollträn och yxor och söka upp sina lokala politiker. Bland annat Anders Borg har pläderat för – att ”bankernas kapitaltäckning måste stärkas”.

DN: ”Om Grekland går i konkurs och bankerna dras med i fallet ska EU-länderna helst redan ha en färdig plan. Då finns inte tid att kalla till nya krismöten. Därför drog marknaden en kort, tillfällig suck av lättnad när EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso på torsdagen berättade om pågående planer för en samordnad aktion av alla EU-länderna för att stödja bankerna.

– Vi föreslår nu att medlemsstaterna genomför en koordinerad aktion för att rekapitalisera banker och få bort problemlån (vilket betyder att skattebetalarna ska betala dessa problemlån) som de kan ha, sade Barroso, som inte ville nämna en siffra för hur mycket kapital som behövs och kommer att utveckla planen mer framöver.”

När hörde vi att Borg talade om att statens kapital måste förstärkas på bankernas bekostnad? När hörde vi att bankernas ägare måste stå för förlusterna om bankerna har spekulerat i olika slags obligationer. Om Wallenbergs SEB har förluster att vänta, varför ska då inte Wallenberg sälja sina betydande tillgångar för att täcka sin banks förluster? Bankerna är förvisso viktiga företag, men om det i bankkris efter bankkris ska vara befolkningarna i respektive land som ska rädda bankerna med buntar av skattemiljarder, varför ska då inte bankerna betala tillbaka dessa summor när det är bättre tider?

Förra gången vi hade en borgerlig regering hände samma sak, fast då hette statsministern Bildt, sedan dess har samme Bildt berikat sig ordentligt på diverse oljeaffärer i Afrika. Nu sitter vi återigen med en borgerlig regering och nu talas det återigen om kris. Igår hörde jag en uppgift om att Sverige ska vara beredda att satsa fyra hundra miljarder om det blir så allvarligt som man tror. Hur många miljarder har man inte dragit ner på utgifterna för a-kassa och annat. Hur många miljarder behövs egentligen för att bygga och förbättra järnvägsnätet? Hur många miljarder behövs för att satsa på att bygga bostäder så folk har någonstans att bo? Man talar alltså om att varje svensk ska skuldsätta sig för fyrtiofyra tusen kronor, allt för att rädda ett antal mångmiljardärer, och denna skultsättning gäller även ettåringar, pensionärer och sjuka.

Vad kostar det att renovera alla miljonprogramsområden så att de når upp till en god boendestandard, vad krävs för att bygga ut sjukvård och skolor till den standard som behövs? Sanningen är den bistraste av alla, sanningen är den att våra skattepengar ska ner i fickorna hos dem som redan har fickorna full av slantar, politikerna satsar på att dela ut våra surt förvärvade pengar till kapitalägarna och olika slags bankirer, och detta utan de ska tvingas att betala tillbaka. (forts under reklamen..)

Den dagen Swebank, SE-banken eller andra privatägda banker hamnar i ekonomiska svårigheter, ja då kan vi överta bankerna, inte låna ut pengar till dem, slantar som vi aldrig får tillbaka. Om ett antal EU-länder har så misskött ekonomi att deras banker går i putten, varför skulle då vi hjälpa till att rädda även dessa bankers ägare?

Nu hävdar säkerligen en del att hela samhället skadas om inte bankerna får hjälp, och visst, jag kan köpa det synsättet. Men i så fall så är det staten som ska överta bankerna, och det är bankernas ägare som ska förlora pengar. Slantarna får ägarna gärna skjuta till, men ska stater göra det så gör man givetvis det om man får full kontroll över bankerna. Varför ska vi skattebetalare rädda ett sjukt system?

it Andra om: , , , , , , , , , , , , dn12 ekot ab1 ex svd1 e24

Jinge

, , , , ,
, , , , , , , , , , , ,

24 svar till “Rädda inte banker – Överta dem”

  1. Håller med. De som äger aktier i bankerna, lånar ut pengar till bankerna och sätter in pengar till bankerna bör ta en del av smällen, annars lär sig folk aldrig. De svenska bankerna är dock välkapitaliserade och har ingen exponering mot krisländer, så Sverige lär inte behöva riskera skattepengar.

  3. Håller med, men det är bara ett steg på vägen. Det är kapitalismen, detta orättvisa, odemokratiska system som går hand i hand med ökade ekonomiska skillnader, ökad arbetslöshet, konkurrens och affärshemligheter i stället för samarbete för att utveckla världen, med krig för att få kontroll över marknader (som olja i Irak och naturgas i Afganistan). Vi behöver ett demokratiskt ekonomiskt system som verkar för mänslighetens behov, ej ett system där ett litet få agerar för att maximera sina vinster. (Har diskuterat detta utförligt i blogg, med en massa fakta).

    Folk är mer redo än många tror – och mer än var något av våra riksdagspartier verkar vara. I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé.

    Att ställa upp konkreta demokratiska alternativ till kapitalismen är nu viktigt, och det är på gång.

    • Precis, man skall ha samma ansvar oavsett vad man äger. Om ens hund biter någon är man ansvarig för dess fostran. Om man kör på en person med sin bil är man ansvarig för det. Varför ska då inte företagsägare vara ansvariga när deras dåliga beslut i jakt på vinst slår ut tusentals arbetare?

    • Vill man att en länk ska släppas fram, trots att det strider mot reglerna för kommentarer, så måste man vara NOGA med att berätta vad den handlar om och vad den visar, och vem som är upphovsman.

  6. Sorry :( jag skulle ha skickat ett mail istället.
    Har du tid? kolla in den för mig var det en ögonöppnare.
    Trevlig helg/ Kenta

  7. Ta över låter lite väl drastiskt, men man kunde ju tänka sig att OM staten går in och finansierar en banks tillkortakommaden så borde staten erbjudas aktier i densamma. Dessa aktier kunde sen avyttras den dag banken är på fötter igen. Ungefär som när aktieägare tillskjuter kapital i allmänhet.

    • Den möjligheten finns redan i form av Riksgäldens kapitaltillskottsprogram där Riksgälden kan ta en riktad emission om upp till 70% av stödmottagarens kapital. Jag tror ingen utnyttjat eftersom det inte är så kul för befintliga ägare.

      Jinges påstående om ”slantar som vi aldrig får tillbaka.” tycker jag inte stämmer, i Riksgäldens garantiprogram är det bara Swedbank, sparbanken Gripen, SBAB och Volvofinans kvar, övriga har återbetalat sina lån + räntor. Har svårt att se varför ovanstående bolag inte skulle klara av att betala tillbaks allt. För skattebetalarna har programmet varit en ekonomisk vinst.

      Allt finns på Riksgäldens hemsida, den intresserade kan titta under ”Om Riksgälden och statsfinanserna”.

  8. Det råder ofta missuppfattningar om vad staten ska göra och varför.

    Staten ska inte ta över några banker. Om det verkar vara ett bra köp, och ingen annan än staten har pengar att köpa för, då kan staten köpa en bank på helt affärsmässiga grunder. Det skulle kunna vara ok. Men i princip betyder ju det att staten har tagit ut för mycket skatt, och det hade varit bättre med sänkt skatt och att låta varje medborgare själv ta ställning till om dom ville köpa en del i banken eller ej. Staten ska i vilket fall som helst inte betala mer för en konkursmässig bank än vad privata investerare hade varit beredda att betala, för då har man betalat för mycket.

    Lika självklart är att staten inte ska rädda privata banker som hotas av konkurs. Om bankägande förblir riskfritt kommer bubblan bara att blåsas större och större tills politikerna helt enkelt inte har råd att rädda bankerna längre. Det är DET vi inte har råd med. En bankkonkurs är inget problem. Kunderna tas över av andra banker och livet går vidare. Att Lehmans konkurs ställde till med så mycket oro var just ett bevis för att det är fel att rädda banker – oron blev stor för att de räddningspaket som bankerna räknar med inte längre var så säkra.

    Ett närbesläktat tema:
    På ett liknande sätt brukar det missuppfattas varför det kan vara bra att staten investerar i infrastruktur när konjunkturen är svag. Det handlar inte om att rädda jobb, eller att jämna ut konjunkturcykler. Istället är poängen om att det helt enkelt är REA på arbetskraft, energi och material när konjunkturen är svag, och att man får mer för pengarna än när man försöker bygga mer i brinnande högkonjunktur.

    Om helt enkel vanlig affärsmässig timing tillämpades även av staten, vore allt frid och fröjd. Så enkelt, men så svårt att kommunicera till väljarna. :-)

    • Staten kan givetvis ta över banker, men det räcker inte.

      Staten som är garant för valutan måste också ta bort privata bankers privilegium att skapa tillfälliga pengar (krediter) baserat på ingenting, det som kallas fractional-reserve banking.
      FRB är det allom största problemet och dränerar varenda samhälle och nu även nationer.

      Det borde kommuniceras till väljarna, istället för dina lösningar som inte löser något.

  9. ”bankerna bör ta en del av smällen”, det är helt absurt… Bankerna ska ta HELA smällen, punkt slut! Den som säger något annat anser jag som landsförrädare.

    Om jag lånar ut mina pengar till en kompis och han sen spekulerar bort dem, ska jag då bli ersättningsskyldig till honom? Det är så det går till idag! Med andra ord, dagens system är rena maffiametoder.

    Återinför glass steagall, blankdelningslagen som delade upp banker i kreditbanker och spekulationsbanker. Staten stöttar den ena formen, där man sparar sina pengar och struntar i den andra, de som spekularar för vinst. Det bl.a. så man blev av med 1930-talets depression, men denna lag som fanns i både USA och Europa avskaffades kring 1990… med efterföljande konsekvenser klart synliga.

  10. Hyfsa språket och använd samma alias som förra gången du kommenterade! / Jinge

  11. Detta med att staten äger banker har jag ingenting emot. Det är enbart fundamentalistiskt tänkande om marknadens ”härlighet”. Börsen idag styrs av primärt två känslor. Nämligen girighet och rädsla. Det är en ren djungel med diverse derivat och sätt att stuva undan pengar så man förstår allt så blir man troligen anställd som ekonom inom systemet där girighet är härskande. Pengar, pengar, pengar. Inga andra värderingar har något inflytande, frånsett i kristider för företag och nationer.. Då kommer rädslan in som en stark faktor i spelet. Vi människor har skapat ett stort monster i börs, marknad och banker.

    Regleringar och nationaliseringar av banker är nog det bästa vissa gånger. Det viktigaste borde vara folkets välfärd.

    • Statens bank SBAB har tyvärr varit den ledande i uppumpandet av bostadsbubblan i Sverige genom att bottenlån på 95% av bostadens värde.

  12. Det är ju som någon sorts motsvarighet till astronomiens ”svarta hål” det här med bankkriserna. Allt ”försvinner” i hålet. Att ännu ingen rapport finns tillgänglig som analyserar/berättar vart (framför allt stöd-)miljarderna tar vägen gör mig verkligen misstänksam mot ”överheten”. Främst den i EU, men även den i Sverige. Man kan ju inte undgå en bestämd känsla av att det är ”nått lurt” med det här.

    • Hahaha! Har du inte en kollat listan över aktieinnehavet som du själv länkar till?

      Behöver du hjälp att förstå. Tror du att -alla- fonder ägs av blivande pensionärer så titta på listan över aktieinnehav…

  14. Att Staten går kapitalets ärenden är särskilt tydligt i kristider. Om man låter blit att rädda en stor bank, som Strutsman, Johan Norberg och miljardären Hagströmer föreslår i Milton Friedmans anda, innebär att andra banker och deras sparare drabbas. Bankerna vältrar ju alltid över extra kostnader på de vanliga spararna… Det finns något som heter globalisering inom t.ex. bank- och finanssektorn.

    Och det är klart man vill rädda den, att statens män vill rädda sina kompisar och sig själva. Låt oss se på USA. Särskilt framträdande har inflytande från finanssektorns män (det är så gott som enbart män) varit i USA:s finansdepartement. Robert Rubin, finansminister under president Bill Clinton var ordförande i den stora investmentbanken Goldman Sachs (som stödde Obamas presidentkampanj med 1 miljon dollar), liksom finansministern Henry Paulson hos president George W Bush. Rubins främsta insats under Clinton var att få stöd för avskaffandet av Glass-Stegall-lagen, som infördes efter den stora ekonomiska depression 1929-33 och att avreglera finansmarknaden genom införandet av Gramm-Leach-Billey lagen 1999. Rubin avgick 1999 och blev genast senior rådgivare hos den stora banken Citigroup, som fick stora fördelar av avregleringen. Rubin själv fick motsvarande 126 miljoner dollar i kontanter och aktier under den kommande tioårsperioden. Han efterträddes av sin medarbetare ekonomiprofessorn Lawrence Summers, som nu är chefsrådgivare åt president Obama i ekonomiska frågor, och som 2008 fick ersättning på 5,2 miljoner dollar som en av cheferna för en hedgefond, och närmare 3 miljoner som talare för storbanker. Den nuvarande finansministern Timothy Geitner är en tidigare medarbetare till Rubin och Summers. Bland ansvariga i Obamas administration för ekonomifrågor finns tidigare toppchefer i de stora bankerna och investmentbankerna. Förre chefekonomen i IMF Simon Johnson skrev i en artikel (The Atlantic. The quiet coup, maj 2009) våren 2009 “Elitintressena inom näringslivet – finansintressen i USA spelade en viktig roll för att skapa krisen genom sitt omättliga risktagande (”ever larger gambles). Mer oroande är att samma intressen idag kan utnyttja sitt inflytande för att förhindra genomförandet av reformer som ökar sannolikheten för att man ska kunna häva recession. Regeringen förefaller hjälplös, eller ovillig, att ingripa mot dem.” (de Vylder 55). Den kanske främste representanten för demokraterna, Chuck Schumer, i den kommitté med representanter från demokraterna och representanthuset som tillsatts för att komma med förslag om ny lagstiftning för finansmarknaden är en känd försvarare av finansvärldens intressen. Han fick själv 1,65 miljoner US dollar (mer än 10 miljoner kronor) i ersättning från finansmarknaden år 2009. Nitton av 22 medlemmar i denna ”Senate Banking Committee erhöll ersättning från Wall Street 2009 – snacka om oberoende. Och Wall Street stödde Obamas valkampanj med 14,9 miljoner US dollar, en bra bit över 100 miljoner kronor.
    Allt detta bidrar till att förklara att det endast fattats beslut om högst begränsade regleringar och ej om tydligt ökad demokratisk kontroll över finansvärlden från Obama. Bra är att förstatliga bankerna, bättre att avskaffa ett dåligt, odemokratiskt, girigt ekonomiskt system – kapitalismen.