Politikens framtid?

Ibland kan jag känna mig rejält orolig inför landets framtid på det politiska planet. Jag tycker att det finns tecken i skyn som tyder på att det politiska intresset är på brant nedåtgående, möjligen kan jag inte riktigt skilja på mitt eget intresse för politiken och andras, jag vet inte längre. Jag tycker att Katrin Kielos ledarartikel från igår har en träffande rubrik – Fem sossar är fler än fyra elefanter. Det kanske är där vi har hamnat, i underhållningsbranschen, en konstart som försöker skapa pedagogiska barnprogram för TV. Tabellen över dagens undersökning kommer från Aftonbladet/United Minds och den är mer illustrativ i liggande format enligt min uppfattning. (Ställ skärmen på högkant om du vill se tabellen rättvänd…)

Visst påverkas jag av tingens ordning, Socialdemokraterna har varit landets största politiska parti ända sedan jag såg dagens ljus för första gången år 1946, när jag blev nyfiken på politik vet jag inte riktigt, men jag bevittnade i alla fall parti-
ledardebatter i Vasaparken i Stockholm på sena femtiotalet. Det är med andra ord länge sedan.

Idag har Mona Sahlin meddelat partiet om sin avgång och partiet har definitivt inte ens styrfart. Moderaterna går från klarhet till klarhet, eller snarare, det tycks som om de går från klarhet till klarhet så länge man låter opinionsundersökningar vara källan till den egna uppfattningen. Socialdemokraterna som parti betraktat sprattlar likt en fisk på torra land. I vänsterpartiet så säger sig partiledaren satsa på det rödgröna samarbetet och en regeringsplats efter valet 2014, uppen-
barligen en sammanblandning mellan en betydande tondövhet och någon slags hybris.

I Sveriges Riksdag finns nu ett fascistiskt parti, en grupp som enligt undersökningar växer i betydelse, i alla fall tillmäts de allt större betydelse i de olika opinionsmätningarna. Det kan vara nådastöten för svensk politik som vi nu bevittnar, i vart fall för det som vi slentrianmässigt kallat för ”vänstern” inom svensk politik. Vänsterpartiets ledare verkar lika politiskt

sensibel som Birgit Friggebo då hon försökte förmå en massa arga och oroliga invandrare att sjunga We Shall Overcome i Rinkeby 1992, för snart tjugo år sedan.

Det är med andra ord ett slags politisk trötthet som lägrar sig ovanför mitt huvud, en känsla som domineras av att inget längre spelar någon roll. Oavsett hur vi än sprattlar och står i så är makten koncentrerad till ett område hundra meter norr om Gamla Stan och de som är våra representanter där ser till sig själva i första hand och bryr sig allt mindre om dem som placerat dem där.

Jag kanske borde ägna tiden åt att promenera, att ta bilder på sådant som attraherar mig visuellt, och då menar jag inte unga kvinnor. Men för ett par dagar sedan skrev jag i en kommentar på en annan blogg att – vill man ha riktigt många besök på sin hemsida så ska man dagligen visa upp en bild på en fager dam. Och är det inte lite där vi har hamnat nu, allt tenderar till att bli yta, vad som finns bakom denna yta är ointressant, för vem orkar bry sig?

it , , , , , , , ab1 ex1 dn1 svd1

  14 comments for “Politikens framtid?

  1. nature
    17 januari, 2011 at 09:35

    Du utrycker min åsikt, eller insikt, så helt ensam är du inte. Jag bestämde mig här om dagen att helt och fullt ut bojkotta allt som skrivs, produceras eller på annat sätt förmedels av Schibsted och Bonnier. Jag presumerar på ETC, Folk i Bild kulturfront, Forskning och Framsteg samt Kalle Anka (till lillgrabben då) samt läser div vänsterbloggar samt Flashback. That it. Det är vad som formar min världsbild och jag kan reda nu säga att jag mår bara SÅ MYCKET BÄTTRE, efter det beslutet.

    Så varför inte vända samhället ryggen och bara ägna sig åt det lilla livet, träna, äta gått samt må bra? Naturligtvis kommer jag att rösta blankt i samtliga val.

  2. sörmlänning
    17 januari, 2011 at 10:27

    Vad som här har skrivits är vad det ”**tiska imperiet” önskar sig – en underhållen befolkning som är apatisk.
    Dagsprogrammet är: vakna, gå och ryck i fabrikens spak, ät dålig mat , glo på sex och bensprattel på TV, sov. Ljuva orwellska riket!
    Att media i Sverige levererar samma skit i olika påsar syns ju tydligt. Om man skall få veta något om politik får man gå utomlands.
    Den som bestämmer den politiska dagordningen är den som har kontrollen över centralbanken och inte politiker i parlamentet.
    Det är en verklighet som man är väl medveten om i Sydamerika.
    Kan man trycka pengar och dela ut till div. säkerhetstjänster etc., har man sista ordet.
    Vägen ut är att trycka på de mänskliga rättigheterna.

    • nature
      17 januari, 2011 at 13:49

      Nu arbetar (slavar) jag inte och äter bra BRA mat: bakar allt bröd själv samt odlar alla kryddor själv osv, osv samt som sagt bojkottar alla samhällsindoktrinering och mår därför bra.

  3. Gustav
    17 januari, 2011 at 10:41

    Det är hemskt att vi fått in fascisterna, skämmigt!

  4. Mansour
    17 januari, 2011 at 11:31

    Det är vädret Jinge, det här gråa kan få vilket liv som helst att bli sjuk av tristess. Till och med småfåglarna verkar ha tappat aptiten idag.

  5. Erik Gertkvist
    17 januari, 2011 at 12:05

    Ett tydligt tecken är den avideologisering som alla riksdagspartier ägnat sig åt de senaste 10-20 åren. Förr i tiden var partierna kantiga, lätta att skilja på och med partiprogram som åtminstone 30% av befolkningen avskydde. Nu är partierna absurt likriktade och svåra att identifiera även för experter. Gissa då vad väljare vilka inte läser tidningarnas ledarsidor, politiska bloggar eller politiska tidskrifter tycker om läget?

    Numera lockar partierna enbart med mer pengar i plånboken och förmåner – det enda som skiljer är tillvägagångssättet. Tacka tusan för att folk tappar intresset för politik när alla kontraster och skillnader tas bort.

    Avideologiseringen gynnar verkligen sverigedemokraterna. När partiet 1-7 inte längre argumenterar från någon övertygelse utan bara utlovar pengar/förmåner blir det så mycket enklare för SD att säga samma sak, med tillägget ”… och om vi stoppar invandringen blir det mer pengar över …”.

    • 17 januari, 2011 at 12:56

      Sant!

    • nature
      17 januari, 2011 at 13:58

      Eller så kan man tolka det du beskriver på så sätt att partierna var duktigare på att ljuga för sina väljare back i tiden eller omvänt att befolkning är mer bildad idag eller – tack vare internet!

      • Erik Gertkvist
        18 januari, 2011 at 09:44

        Nej, partierna är idag lika bra på att ljuga för väljarna som förr. Beslut fattas utan vettigt underlag, kostnader underskattas, problem ignoreras och vallöften överges. På alla nivåer och inom alla partier. Precis som under hela 1900-talet, alltså.

        Skillnaden är att Centern förr vågade säga sig vara ett parti för bönder och landsbygd, att Moderaterna hotade med Den Stora Staten och att Socialdemokraterna var socialdemokrater. Partiledarna hade ideologiska förebilder, kunde ange böcker som påverkat deras tänkande och höll någon form av partilinje.

        Idag säger sig alla partier vara mittenpartier (med möjligt undantag för V), inget parti säger sig ha någon ideologisk ståndpunkt (annat än ”det ska vara bra för alla”) och alla partier skyr konflikter som pesten.

        Att partierna idag försörjer sig själva med partistöd och inte är beroende av medlemmar eller väljare har antagligen något med ”den politiska tröttheten” att göra.

        • 18 januari, 2011 at 11:35

          Att partierna idag försörjer sig själva med partistöd och inte är beroende av medlemmar eller väljare har antagligen något med ”den politiska tröttheten” att göra.

          Absolut. Man skulle i alla fall sänka det med 90%

        • nature
          18 januari, 2011 at 14:12

          Det finns en Japans historiker (Francis Fukuyama) som skrev en bok som heter “The End och History” (http://en.wikipedia.org/wiki/The_End_of_History_and_the_Last_Man).
          Där han tar upp det faktum att västerns demokratiska utveckling helt har stanna av. Detta då flertalet av demokratierna i Europa (i vart fall av efter murens fall) inte utvecklas längre. Diktatur efter diktatur faller och liknar allt mer våra demokratier. Personligen tycker jag han har fel, men teorin utgår ifrån att alla samhällen som är demokratiska börjar lika vandra allt mer – i vart fall om man jämför under säg de senaste 100 åren. Han tänker sig ett samhälle med statlig trygghet för medborgarna: socialförsäkringar, sjukförsäkring samt pensioner med men en stark marknadsekonomi i botten. Möjligen kan det totala skattetrycket fluktuera mellan länderna med några % men samhällsutvecklingen planas allt mer ut.
          Detta är en situation som vi nu har i Sverige idag. Sossarna säger nu öppet att det var ett misstag att ändra i samhället genom att föreslå skattehöjningar – det var därför de förlorade valet (enligt dem själva); med andra ord: skulle de komma till makten skulle de göra ungefär vad moderaterna gör i dag. Utveckling stannat av. Majoriteten av befolkning vill inte ändra samhället i några grundläggande politiska riktningar, utan de är mer eller mindre nöja, i stora drag. Alternativen uteblir således. Det finns inte längre någon radikal ”valmarknad” som kan växa sig stark nog för att en politiker skall anse det mödan värt att ha motsatta ståndpunkter. Det skulle bara förstöra deras karriär. Därför väljer fler och fler väljare soffan. Det ironiska är att ju mer nöjda väljarna blir, ju färre röstar. På sikt monteras därför demokratin ner.

  6. Daniel A.
    17 januari, 2011 at 14:30

    Jag måste bara fråga en sak. Jag har en kunskapslucka i mitt kunnande och det är om sd:s historia. Jag kan deras historia till 80-talet och bss osv osv. Men… historien haltar lite… är det inte så att sd egentligen kommer från c? Sjöbopartiet är ju en utbrytning från c, och borde inte sd vara det också?

    Det som nämnligen haltar i historien är organiseringen. Det är ju bara att titta på dom. Ingen möteskultur och otåliga. Dom måste ha fått organiseringstraditionen utifrån för att organisera partiet. Och det har gått fort.

  7. nature
    17 januari, 2011 at 15:48

    Från vad jag mins: Embryot till SD kom ursprungligen från Nordiska Rikspartiet: de var alltså Nynazister, före detta redskins (socialister) som blev Skinheads som blev Nazister. Eller nationalsocialister – som de själv ville kalla sig. Gemensamt var att de inte var några halvbröder till Einstein direkt, utan mest bestod av några förvirrade farbröder (ledningsgruppen i vart fall) som var för rädda för att bli riktiga skinheads själva. Nej, jag tror inte de hade sina rötter i C, utan jag tror snarare att Aftonbladet här faktiskt är sanningen ganska nära.

    Nordiska rikspartiet samt många andra fraktioner som sedermera blev BSS (osv) som kom att bli SD (I Stockholm i vart fall) var alla från början gamla punkare som blev skinheads. Många, många av dem var gamla vänner till mig. Vi tappade av försåtliga skäll kontakten i början av 80-talet, när det gick från en fyllegrej till allvar. Gemensamt var att de alla levde ganska miserabla liv med ett tung ett alkoholmissbruk. Organisationen fick ett uppsving av fryshuset, tyvärr. En av de få gånger som Anders Carlberg verkligen gjort bort sig.

    Inte kunde de vara så värt svårt för Jimmy och hans drabanter, med lite mer mellan öronen, att ta över rörelsen.

  8. nature
    17 januari, 2011 at 16:29

    @Daniel A

    Vem säger att SD är välorganiserade? De anmäler kandidater till vallistorna, ute i landet, som inte ens var med i partiet, än mindre röstar på dem. Dock är SD en folkrörelse. Att de kom in i riksdagen berodde på att SD var bäst i klassen på att manipulera medierna. Kanske inte så svårt när skillnaderna mellan partierna eller ”blocken” inte gick att finna med svepelektronmikroskop ens, i skattefrågorna i vart fall. För övrigt så var det bara en tidsfråga innan de kom in. Vi måste våga se oss omkring i Europa och lära av alla andra europeiska nationella parlament, som länge har haft främlighetsfientliga partier – faktiskt i mer än vara än 30 år. En hel generation alltså. Upp till 60% av alla frågor som rör Sverige avgörs redan i dag inom EU. Svenska media måste väl ändå vara sämst i världen på att rapportera hem om vad som sker i EUs politiska institutioner? Läser du papegojmedierna så inte f-n handlar dem om EU inte. Snarare vilken ingenkändis som nu är med i vilken dokusåpor.

Comments are closed.