Ohlys förlorarstämpel

Idag skriver Aftonbladets nya politiska chefredaktör Karin Pettersson en ledare där hon är tydlig med frågan om ansvarsfördelningen inom socialdemokraterna, något som dessutom är direkt överförbart på Vänsterpartiet.

AB: ”Det är inte socialdemokratiska insiders som avgör Sveriges framtid 2014, utan väljarkåren. De förväntar sig att ledare som begår misstag antingen får gå, eller åtminstone gör stora förändringar. Det går inte att göra en valanalys utan att på ett seriöst sätt hantera just ansvarsfrågan. Eller det faktum att Socialdemokraternas två främsta företrädare, Mona Sahlin och Thomas Östros, förlorade stort mot sina motståndare Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Det är sant att politiken är det centrala. Men Socialdemokraterna måste ha både förslag och företrädare som kan vinna val. Då måste man våga diskutera bådadera.”

Genom att göra ingenting vinner man inga val, tvärtom så befäster man och förstärker den borgerliga valsegern. Högeralliansen kan sitta still i båten eftersom de gamla motståndarna i valet nu är angelägna om att nå ”bredast möjliga överenskommelser”, något som sker bland annat i avsikt att hålla de främlingsfientliga på mattan. Där blir vänsterpartiet ett gäng som får sitta på avbytarbänken men likafullt talar man inte högt om en extrakongress.

Det bådar illa för framtiden, mycket illa. Idag borde vänsterpartisterna stå på barrikaderna för sina åsikter, man borde ha fått igång alla lokalföreningar för att diskutera framtiden likväl som orsakerna till att det gick så snett i valrörelsen, men ingenting händer. Jodå, det är tillsatt en grupp som ska komma fram till vad som kan behöva ändras, en liten grupp. Visserligen så har partiledaren sagt till Expressen att han ännu inte bestämt sig för om han ska stå till förfogande år 2012 då partiet har en ordinarie kongress, men som signal inför framtiden så är det ett enda stort – jaså.

Det som möjligen kan anas hos både (S) och (V) är att missnöjet stiger, för den uppenbara oviljan att diskutera förändring leder givetvis till att de borgerliga stärker sina positioner. Om vänstern åker ur Riksdagen 2014 samtidigt som socialdemokraterna hamnar under tjugo procent så har vi fått ett nytt sorts samhälle, ett samhälle där motsättningarna skärps och polariseringen ökar. Dessutom så har vi då fått en situation där knappast vänstern ens har en chans att återkomma.

För några veckor sedan diskuterade jag med några gamla bekanta, en av dessa sade att han hade gett upp och att han i nästa val skulle rösta på Miljöpartiet, han tänkte dessutom byta parti vid årsskiftet för att bli medlem i (MP). Han menade att vänstern är död och skulle ändå borgarna styra samhället framöver så skulle han vara med i det minst dåliga borgerliga partiet. Vettigt eller inte, men det finns fler som resonerar på samma sätt.

PS: Om inte Jinge.se svarar, testa då http://bilderblogg.se för att kolla efter information.

it , , , , , , ab12345 ex12 svd12 dn123

  6 comments for “Ohlys förlorarstämpel

  1. kaol
    2 november, 2010 at 09:36

    Nej, V är inte S, så dra dem inte efter samma kam. Valnederlaget för de rödgröna berodde på Sahlin och inte på Ohly. Sahlin var o är sänket. Inte Ohly. Inte minst den s.k överenskommelsen om Afghanistan visar detta med all önskvärd tydlighet. Sahlin o MP har sagt ja till en överenskommelse som egentligen inte innebär ngr som helst förändringar från alliansregeringens ursprungliga inställning. Ohly klev av. Det tackar jag för. Miljöpartiet är absolut inget alternativ om vi vill fortsätta ifrågasätta den nyliberala politik som tycks påverka och bre ut sig bland tidigare rödgröna alternativ. Det som hänt nu är egentligen ganska märkligt, för om MP menar allvar med sin miljöpolitik och deras tidigare kritik mot det militära industrikomplexet, har jag svårt att förstå hur de ska kunna fortsätta med detta utan att ta ställning mot vad alliansregeringen egentligen står för.

    S förde in oss i ett EU genom att sätta munkavle på den egna oppositionen, nu försöker man göra detsamma när det gäller Nato, det är detta som just nu sker genom vårt fortsatta engagemang i Afghanistan.

    • Sniff
      2 november, 2010 at 10:52

      Håller med dig kaol! Afghanistan överenskommelsen visar att S är tankemässigt korrumperade och dagsläget inget alternativ till borgerligheten. Tycker att situationen visar på att S inte har sina väljares önskemål främst på sin agenda utan att ha makt och bestämma. Dessutom verkar det som om det aldrig får falla en skugga över tidigare socialdemokratiska beslut hur vansinniga de än må vara. Bäst att fortsätta på samma linje.
      Hatten av för Ohly att han visar lite ryggrad.
      Måna kommer de få släpa ut från posten som partiledare med rivmärken i mattan.
      MPs beslut har jag lika svårt att förstå men det är lätt att styra över rädda människor.

    • Cheng
      2 november, 2010 at 11:41

      ”Sahlin var o är sänket. Inte Ohly.”

      Om Ohly hade utgjort en valtekniskt sett positiv influens för de rödgröna så hade väl (V) rimligtvis ökat sitt väljarstöd istället för tvärtom? Speciellt eftersom alla i bloggosfären till vänster ssom NetRoots gastar hejvilt om att sossarna går för mycket till höger om ”folkviljan”…

      Ibland undrar man lite om självbevarelsedriften hos vänsterpartister. Ett (S) som flyttar sina positioner starkt mot vänster skulle ge (V)-resultat som liknar de från efterkrigstiden då partiet endast kunde sitta kvar i riksdagen pga tvåkammarsystemet, men som skulle ge fribiljett hem till Fagersta i nutida val. Jämför med Perssons third-way-politik som gav Schymans coola, feministiska vänster 12% i valet 1998.

      Vänstersidan gör sig ofta lustiga över hur (KD) är marginaliserade, dekrepiterade dinosaurier som kommer att dö ut när pensionärerna i Jönköpings län trillar av pinn. De verkar inte ha sett paralellen till sitt eget parti. Som förmodligen uppfattas som uråldrigt och tidsparadoxalt på samma sätt som kd av minst lika många människor.

  2. Gösta Berling
    2 november, 2010 at 10:45

    Som jag ser det har V flera tänkbara kandidater om och när Ohly stiger av. För mig är Jonas Sjöstedt den klarast lysande stjärnan, han anses som både sympatisk och seriös och slipper den trovärdighetsdebatt om demokratiskt sinnelag som Ohly (orättvist) fått ägna mycket tid åt att bemöta. I någon mån är han väl en ”förnyare” men inte så förknippad med denna falang att han inte skulle accepteras av proletärerna.

    Det är svårare med S. Ty dess tradition är att matcha fram ”kronprinsar/prinsessor” och det föll i och med mordet på Anna Lindh. Nästa att matcha fram var Sahlin (det skedde ju mycket tydligt genom att alla andra tillfrågade tackade nej, just för att bredda vägen för Mona …) Och hon fick chansen, men hade redan från början alltför starka krafter emot sig, så det blev en flopp. Precis som Ohly fick hon ägna alldeles för mycket tid åt att rentvå sig från gamla försyndelser … Så det finns ingen ”naturlig” efterträdare. Det gamla gänget har säkert mer att ge men INTE som partiets främsta företrädare, för väljarna är de inte trovärdiga i den rollen. Så det måste till ett radikalt nytänkande, inga ”förbrukade” prinsar/prinsessor, de måste ta någon okänd ur folkdjupet … Jag har tidigare fört fram Hillevi Larsson och Sten-Ove Danielssonoch står fast vid dessa förslag.

    • Prometheus
      2 november, 2010 at 15:21

      Håller med dig. Jag lyssande på Jonas Sjöstedt om Afghanistankriget i Debatt och det slog mig att den karl vore en given efterträdare till Ohly. Påläst, skicklig och ung. Heja Jonas!

  3. Gösta Berling
    2 november, 2010 at 13:46

    Håller med dig. Östros var kompetent och saklig, men det ansågs att han var för ”tjatig och tråkig”, han var väl inte lika hipp som Borg…

Comments are closed.