Detta är en artikel av Paul Craig Roberts i OpEdNews den 22 maj, som förklarar den övergripande strategin med en av de senaste ”orangea”, antidemokratiska revolutionerna som USA ligger bakom. Artikeln är översatt av Åke W Bergh.

När ryska gasledningen South Stream stoppades av EU/USA styrdes den snabbt om till Turkiet. Så nu gäller det att blockera dess vidare sträckning norrut till Europa, detta i första han i tilltänkta transitlandet Makedonien. USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland – känd från Maidan-torget i Kiev – jobbar nu övertid med att ”destabilisera” och störta den valda regeringen i denna lilla fredliga stat. Samma öde väntar eventuellt även ett antal andra mindre västvänliga tidigare sovjetrepubliker.

Under kalla kriget bekymrades Washington av att kommunister underblåste gatuprotester som lätt kunde urarta i revolutioner, med redan tillägnade politruker väntade i kulisserna för att ta över styret. Allt för att utöka Sovjetmakten. Idag är detta precis vad Washington själva praktiserar.
Vi såg nyligen detta i Ukraina och nu verkar detsamma vara på väg att ske i Makedonien.

NED, National Endowment for Democracy, grundades 1983 med officiellt syfte att främja demokrati runt om i världen. Det verkliga syftet var att skapa splittring i Sovjet och Östeuropa. Idag använder NED våra skattepengar till att störta regeringar som vägrar underordna sig Washington. NED-medel går till ”fristående ideellt verkande” organisationer (NGO) i länder som Washington valt ut att destabilisera politiskt. De arbetar under paroller som ”undervisning för demokrati” och ”mänskliga rättigheter”. Man värvar grupper av idealistiska studenter och kadrer av missnöjda politiker att ställa emot den sittande regering vars självständighet Washington vill begränsa.

De idealistiska studenterna är bara duperade och de missnöjda politikerna vill helt enkelt bara nå makten i regeringsställning, och tjänar därför Washington för att uppnå sina syften.

Enligt Victoria Nuland spenderade Washington fem miljarder dollar i Ukraina på att skapa NGO-organisationer samt odla en femtekolonn av västvänliga politiker. När Ukrainas president Viktor Janukovitj vägrade anpassa Ukraina efter västs mall släppte Washington lös sin femtekolonn och regeringen störtades med våld. Trots Washingtons tal om demokrati, det faktum att regeringen Janukovitj var demokratiskt vald och nyval skulle hållas redan några månader senare, var detta inget som hindrade Washingtons statskupp.


Nu verkar samma öde vänta Armenien, Azerbajdzjan, Kirgizistan, och alltså Makedonien. De flesta amerikaner vet inte var dessa länder återfinns på världskartan, men Armenien och Azerbajdzjan ligger bortom Kaspiska havet och är tidigare provinser i Sovjetunionen. Kirgizistan är en före detta sovjetprovins som gränsar till Kina. Makedonien, födelseplats för Alexander den Store, var tidigare en del av norra Grekland som på 1920-talet delades upp av Bulgarien, Serbien och Albanien. Efter andra världskriget blev det en provins i Jugoslavien. När Washington så förstörde Jugoslavien [enligt nu ökända konceptet R2P] blev Makedonien en självständig republik med två miljoner invånare. Det självständiga Makedonien saknar kust och är instängd mellan Grekland i syd, Bulgarien i öst, Albanien i väst, samt i norr av Serbien plus Washingtons skapelse Kosovo.

Varför är Washington då så intresserad av att kontrollera Makedonien?

Den makedoniska regeringen vägrar delta i Washingtons sanktioner mot Ryssland och stöder de ryska planerna på sin nya alternativa naturgasledning (med arbetsnamn Turkish Stream) som via Turkiet planeras dras till den grekiska gränsen, för vidare leverans av rysk naturgas till Europa.

Grekland håller nu på att plundras av EU, IMF, tyska och nederländska banker. Som en följd kan Grekland drivas i Rysslands armar om ryskt stöd är Greklands enda alternativ till de förlamande åtstramningar som EU tvingar på landet. Makedonien ligger mellan Grekland och Serbien, det senare med föga varma känslor till Washington och EU efter Jugoslaviens lemlästning genom Natos aggression. Washington fruktar flödet av rysk energi till sina europeiska lydstater via mer ryskvänliga länder som Washington inte kan kontrollera,.

Om Washington kan kontrollera Makedonien slår man en kil mellan Grekland och Serbien. Kan man sedan förmå Grekland att istället godta den länge planerade USA-stödda naturgasledning från sin vasall Azerbajdzjan skulle detta minska Rysslands inflytande i Europa.
Makedonien har en albansk minoritetsbefolkning. Albanien är en Washington-vasall och Natomedlem. Washington har nu lockat ut albaner att demonstrera på gatorna i Skopje medan, liksom tidigare i Kiev, den makedonska regeringen anklagas för korruption. Amerikanska UD uttrycker nu ”sin oro” över den makedonska politiska krisen man själva iscensatt.

Washington talar ständigt om demokrati och mänskliga rättigheter, men har ingen respekt för någondera. Washington använder dessa ord som vapen mot regeringar man vill störta.

Ryssarna följer händelseutvecklingen. Huruvida den ryska ledningen lärt sig läxan från att stå vid sidan om medan den ukrainska regeringen störtades återstår att se.

Ur ett amerikanskt perspektiv är frågan ifall hänsynslös strävan efter amerikansk världshegemoni är värt risken för krig med Ryssland och Kina. De neokonservativa med sitt järngrepp över USA:s utrikespolitik tror att total hegemoni är värt risken. Men gör amerikanerna det? Ser man priset för att en handfull neokonservativa ska få härska över världen värt risken av ett kärnvapenkrig?

Den nakna aggression Washington visar Ryssland borde alarmera inte bara det amerikanska folket, utan hela världen. Krig är på gång. Krig med Ryssland inbegriper även Kina. Det är ett krig Washington och dess vasaller inte kan vinna.

Fotnot 1: Även om Victoria Nulands tilltänkta kuppdatum den 17 maj spolierades i en handfast makedonsk polisräd redan den 9 maj ska man inte tro att hon ger upp. I Serbien försöker hon nu bryta loss dess norra provins Vojvodina, köpa upp serbiska media samt föra sitt eget ledarteam av kvinnliga femtekolonnare till makten i grannlandet Kroatien. (Läs Wayne Madsen http://www.voltairenet.org/article186778.html)