Ibland kan man undra hur det kommer sig att nordkoreanerna tycks sörja despoten Kim Jong il, men jag tror att det egentligen är det mest naturliga i världen.
Det vi lätt bortser ifrån är att västvärlden utmålas som det farligaste av allt, nordkoreanerna ska vara tacksamma mot sin modige ledare som försvarar dem och deras frihet, skulle han inte göra det så skulle alla imperialistiska troll hoppa på dem direkt. Dessutom har ju Kim Jong il bevisat för världen att han är en enastående begåvning, han påstår ju t.ex. att han slagit fem ”Hole in One” på sitt livs första golfrunda, det måste vara ett svårslaget världsrekord.
Jag har sett inslag på TV som visar dessa gråtande människor, och jag får en stark känsla av att de faktiskt sörjer despoten, och gör de det så tror jag att det beror på det jag skrev innan, de tror givetvis på propagandan.
Och hur är det med oss själva? Har vi media som skildrar svensk politik på ett opartiskt sätt, som väljer att presentera nyheter på ett balanserat sätt så läsare, tittare och lyssnare själva ska kunna bilda sig en uppfattning? Nej det har vi inte, våra tidningar är starkt politiserade på nyhetsplats och Sveriges Television håller på att bli ett avskräckande exempel.
Sätt er då in i en situation där ”politbyrån” till hundra procent bestämmer vad som ska anses vara en nyhet, och vad som inte är det. Har man växt upp i ett sådant land utan möjlighet att lyssna, läsa eller titta på nyheter från andra länder så tror man förr eller senare på propagandan. Det är nog så man måste se förklaringen, folk tror på fullt allvar att Kim Jong il var den som räddade dem från det onda.
it Andra om: Kim Jong il, Nordkorea, Propaganda, Indoktrinering, Politik, Diktatur dn1 svt sr svd1 ex ab1
Tweet
15 svar till “Nordkoreas sorg efter Kim Jong il”
Jag tror att det är vi som är utsatta för propaganda. Inte för att jag sörjer den store ledaren men man får gärna framhålla fakta om Nordkorea istället för skrönor. Vår massmedia är ju en total katastrof!
Den här tycker jag var skitbra: http://www.svd.se/kultur/understrecket/historiskt-arv-grund-for-kult-av-diktator_6735229.svd
Här anser många att Figge Rensvält är rena rama frälsaren och den stora landsfadern. Allt utkablat av kapitalägda tidningar. Kan fullt tänka mig att det skulle bli landssorg men även många lökbitar i fickan för de som väntar på att komma högre i Allianshierarkin. ;-) Inte ens SVT, TT, Ekot är mycket att lita på idag med sin självcensur och valpositionerade mullvadar som strör ut budskap ur dolda agendor. Så nej vi har inte en opartisk skildring av media i Sverige.
Undrar hur många gånger som Mats Knutsson ska exhalterat berätta om moderaternas ”arbetslinje”, där man alltid koncentrerar sig på ”jobbskatteavdraget”.
Den politiska diskussionen i Sverige har i allt media börjat i stort enbart handla om hur moderaterna får igenom x:te jobbskatteavdraget och diskussionerna med socialdemokraterna handlar i princip alltid om hur mycket de ska höja skatterna om de får makten igen. Det är otroligt tjatigt.
”Ska ni höja skatterna?”
”Vi ska titta på saken!”
”Hur mycket hade ni tänkt höja skatterna?”
”Vi vill inte att pensionärerna ska straffbeskattas!”
”Så då ska alltså medelsvensson (som jobbar) skattas högre?”
Ständigt, ständigt detta journalistiska enkelspår i skatterna, skatterna och åter skatterna. Inte ett enda ord om de grupper som straffbeskattas. 2/3-dels samhället ska visst präntas in på sten och nyliberalerna jublar!
”Kommunistpropagandan” och ”kapitalistpropagandan” försöker båda valla oss som fårskallar till den fålla de vill ha oss i. Efterlyser oberoende media som granskar alla lika mycket. När uppdrag granskning kollade upp fas3 trodde jag det skulle bli en större skandal än det blev, men vi har tydligen vant oss väldigt snabbt till 2/3-samhället som är ”landsfader” Fredrik Reinfeldts ”samhällsbygge”, som han dessutom är stolt över.
Men en landsfader är inte en som ser 1/3 av befolkningen som parasiter varav pensionärerna är en växande del. Trots att de hanteras styvmoderligt av det moderata samlingspartiet är det konstigt nog många pensionärer som är dumma nog att rösta på just de ”nya” moderaterna.
Det intresanta kommer när 40-talisterna själva kommer i pension och behöver använda den underbart effektiva sjuk- och äldrevården mer och mer. De kommer INTE nöja sig med det som dagens panchisar tycker är Ok! Intressant eftersom jag ser redan hur det jäser bland de som har förldrar som dehöver äldrevård och hjälp. Paradoxalt är aliansröstare asförbannade och skyller allt på S och V men de börjar förstå att det är mycket dagens regering som de godtroget röstat på gemon åren som gör dom och deras föräldrar till fattiglappar med usel ineffektiv service och det är inte lätt att erkänna.
Skillnaden mellan Sverige och Nord-Korea är flera. För det första hamnar vi inte i arbetsläger om vi kritiserar regeringen. För det andra kan vi välja de medier vi följer och förhoppningsvis klarar vi av att bedöma deras trovärdighet.
Fast det sista är inte sant. Av dagstidningarna så följer andra efter Svenskt Näringsliv och Timbros politik noga som bara attan. Inget av de större medierna står självständiga och tar som sin huvuduppgift att informera sina läsare, lyssnare eller tittare. Där är vi lika illa ute som Nordkorea..
Jag var lite otydlig ser jag. Media beskylls för att vara vänster av högerinriktade och tvärtom. Det är oväsentligt. Svensk media har varit och är lite av husbondens megafon, vem som än är husbonde för tillfället :) (tyvärr ska jag tillägga).
Min poäng är snarare att vi kan söka information vid sidan av den etablerade pressen. Media i Sverige betyder inte längre svenska dagstidningar, TV och radio. Vi kan själva leta efter förstahandsuppgifter om nyheter på ett helt annat sätt än vi kunnat tidigare. Vi kan läsa utländsk press, svenska och utländska bloggare. Med lite kunskaper i källkritik så kan man ganska lätt bilda sig en egen bild av vad som händer. Det tror jag inte att folket i Nord-Korea kan göra.
Svensk Media är INTE opartisk, t o m i Italien fanns det under Berlusconieran rikstäckande tidningar som kritiserade honom. I Sverige finns 0 tidningar som granskar Allianzregimen på ett djugående och opartiskt sätt.
Sverige är ett EXTREMT högervridet land sett till mediaklimatet där så gott som samtliga rikstäckande media ensidigt driver en borgerlig linje som förlöjligar och slår ned på all opposition. Det finns andra tper av åsiktsförtryck än att kasta folk i läger.
Vi får i alla fall med xpressens tillförlitliga nyhetsförmedling veta att landet konsekvent ämnar fortsätta på sin inslagna linje: ”Vi lovar stolt och högtidligt världens dåraktiga politiker, inklusive de sydkoreanska marionetterna, att de inte kan vänta någon förändring hos oss”. http://www.expressen.se/nyheter/1.2665136/nordkoreas-politik-star-fast
Ända intill Sovjetunionens kollaps sågs i Sverige öststaterna som det farligaste av allt. Den lede fi kom alltid från öst och den som inte instämde i detta och såg upp till USA som ”Den Fria Världens” pålitliga beskyddare var automatiskt landsförrädare.
Vad gäller arbetsläger fanns sådana i Sverige under mina föräldrars tid. Där internerades, i väntan på att avrättas vid en förväntad tysk invasion, många antifascistiska svenskar med krigserfarenhet som frivilliga i kampen mot Franco.
Under Vietnamkriget läckte det ut uppgifter om hur, mellan skål och vägg, i den svenska militärledningen, vissa personer överlade möjligheterna till en statskupp och internering av ”samhällshotande element”.
Troligen kan vi till stor del tacka det svenska värnpliktsförsvaret för att inget allvarligt hände (möjligen kan tilläggas ända till den 28 februari 1986, vet ej)
Självklart var de allra flesta internerade och potentiellt dödsdömda inte spanienfrivilliga. Grannskvaller om att ”han är kommunist” kunde räcka.
Vad gäller Palme-mordet, oavsett om mördaren var en sinnesförvirrad pundare eller tillhörde en organisation, vilket jag lutar åt att tro, blev resultatet en statskupp.
Sverige har inte varit, och är fortfarande inte, en perfekt öppen rättssäker demokrati.
Om man inte röstar på Reinfeldt förstås…
Du kan troligen gissa vad jag röstar på. Skulle tro att vi är partikamrater ;-)
Jävligt synd att inte Josefin Brink vill bli partiledare. Nu sammanbor jag visserligen med ett gäng små papegojor varav en heter Josefin. En trevlig liten tjej men knappast en blivande partiledare.