[column width=”49%” padding=”2%”]
Carl-Johan Bonnier har ett flertal gånger ondgjort sig, bland annat i DN, över den vilda flora av åsikter som bubblat upp i och med Internets utbredning. Det har gällt frågor om upphovsrätt och den nätmobbing som förekommer. Han har fört fram missnöje med att vissa internetsidor inte har samma publicistiska ansvar som tidningarna på nätet, en absurd åsikt med tanke på hur Bonnierpressens egna tidningar skvätter ur sig anklagelser hit och dit.

Ett av resultaten av Bonnierkoncernens oro för att tappa marknadsandelar och inflytande blev skapandet av Newsmill, en sida som jag ytterst sällan besöker eftersom den tenderar att återupprepa de bonnierägda tidningarnas åsikter. Visst, det händer att man släpper in åsikter som står i direkt motsats-
ställning till dem som vanligen bereds plats, men mitt intryck är att det sker mer för att legitimera den egna verksamheten, men jag kan förstås ha fel.

Nu är Bonniers Newsmill på gång för att få Bonniers Stora journalistpriset, något som föranlett Ali Esbati att skriva en artikel i – Aftonbladet.

Ali Esbati/AB: ”Newsmill presenterar sig som ”den första stora sajten som kombinerar redaktörsdrivet och användargenererat innehåll som sätter agendan i debatten”. Det är redaktörernas val av ämnen och urval av debattörer som sätter tonen. Därför blir det desto mer pregnant att sajten kan få Stora journalistpriset för att den ”fångar upp nya frågeställningar”. Spekulativ invandringspanik, angrepp mot jämställdhetssträvanden och demonisering av svensk arbetsrätt är tydligen ”nya frågeställningar” som ”vitaliserar” Newsmills publicistiska profil är både ett uttryck för och bidrar till en politisk samhällsförskjutning. När greve Ian Wachtmeister dyker upp för att utropa främlingsfientlighet till ”det som alla tänker”, samtidigt som han slår ett slag för Berlusconi (”alldeles tydligt en trevlig och rolig person”), eller när framträdande Sverigedemokrater ges omfattande utrymme att ”diskutera” problemen med muslimer och ”våra islam-älskande politiker”, är det inte som en del av åsiktsbrytningen i det offentliga rummet. Det är ett steg mot normaliseringen av rasistiska utgångspunkter.”

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]
Själv läser jag inte Newsmill, jag läser betydligt hellre de mer vildvuxna åsikterna som poppar upp lite nu och då i den s.k. ”Bloggosfären”. Visserligen är de texterna bara sällan redigerade av någon professionell skribent, men de känns ofta betydligt mer genuina än dem som torgförs på Newsmill. Jag läser hellre en inte färdigtänkt tanke på en blogg än jag läser en tillrättalagd på Newsmill.

Det har visserligen gjorts ett antal försök av uppstickare att skapa något liknande, men det är utomordentligt svårt att konkurrera med en portal som får några av de största tidningarnas oreserverade stöd. Titta t.ex. på Dagens Nyheters förstasida på nätet idag, hur många fasta länkar pekar på Newsmill? Jag har inte räknat men det brukar vara minst 4-5 stycken. Den som då vill skapa en liknande sida måste ha ett aktivt stöd av ett flertal stora tidningar och andra medieföretag.

För egen del har det inneburit att jag aktivt valt bort sidan och att jag inte är odelat positiv till att debatter där ynglar av sig på denna blogg. Det känns också bra att Ali går ut med sin egen kritik, för vill man vara säker på att få in merparten av sina bidrag på Newsmill så föreställer jag mig att det är en fördel att vara ”liberal”. Inget ont i det kanske, det är sidans ägare som äger den bokstavligt talat. Men Stora journalist-
priset? Jag tillåter mig att le lite introvert…

intressant Andra om: Bonnier, Newsmill, Stora journalist-
priset, Oligopol, Internet, Bloggosfären, Likriktning, Liberal, Borgerlig, Bombhöger, Politik, Mediekritik svd hd n24 dn t
[/column]