Jag har följt utvecklingen i Mellanöstern sedan någon gång på 60-talet då det gick upp för mig att ett stort antal människor hade bosatt sig i ett land som saknade befolkning. För det var faktiskt så Palestina beskrevs i tidningar och böcker. I Palestina bodde inte något folk innan de som Gud gett landet återvände dit efter två tusen år.

Jag minns att min kristendomslärare, jo det fanns sådana då, blev alldeles blank i ögonen när han uttalade det nya namnet på landet ifråga. Sådan var undervisningen i skolan och det var väl ren tur att man började fundera själv någon gång på 60-talet. Vissa har inte gjort det än trots att vi nu räknar år 2009.

En annan sak som jag förstod, fast långt senare, var att Egypten hade en grupp militanta islamister som kallar sig Muslimska Brödraskapet. Om denna herrklubb har det sagts att den är revolutionär, och kom den till makten skulle det minsann bli andra bullar. Ser man herrklubbens symbol så är det en Koran och två korslagda kroksablar på grön botten. Det står någonting på arabiska också, det är antagligen något käckt som scouternas ”Alltid redo” antar jag.

Jag har hört personer som kommer från arab-
världen hävda att denna herrklubb minsann skulle sätta fyr i brallorna på Hosni Mubarak. I min enfald så trodde jag att det låg någonting i den saken och för min inre syn såg jag vad tecknaren Carlos Latuff kunde göra med en sådan bild. Men det blev inte ens en liten rökpuff. Ingen har ens försökt tända en tändsticka, det har varit helt lugnt runt presidenten. Han har till och med kunnat släppa lös lite metangas nu och då, helt riskfritt.

Själv har jag börjat undra om det inte är så att president Mubarak är president också i herrklubben, det verkar så i alla fall tycker jag. Latuffs bild här till höger hade från början en flagga på diktatorns arm, en flagga som vi alla känner igen som symbol för en av världens största förtryckarstater, ett land som satt rasismen i system. Jag satte dit de korslagda sablarna istället eftersom Egyptens agerande mot Gazas befolkning stämmer väl överens med bildens budskap i övrigt.

Själv är jag ingen vän av våld. Kunde man vara en militant pacifist så skulle jag vara det. Jag står

således så långt det är möjligt från militant islamism, och andra krigiska ismer som t.ex. den som tillämpas i apartheidstaten. Den sistnämnda ismen tillämpas också här i Sverige. Här agerar dess förespråkare så gott de kan för att förklara alla som kritiserar det av Gud utvalda landet, till det utvalda folket, för att vara antisemiter. Det är sant, för antisemitism är en annan ism som de som inte kan argumentera för sin sak tar till istället för argument.

De palestinier som möjligtvis tror att de ska få hjälp av sina systrar och bröder från något annat arabland kan känna sig lurade i kubik. Den hjälpen kommer inte, och kommer aldrig att komma. Någon hjälp från något annat håll kan de inte heller räkna med. Världens mäktigaste länder anser att palestinierna är ett icke-folk som bor i ett icke-land. Ingen vill veta av dem och helst skulle de bara gå upp i rök med en liten puff.

De får fortsätta att be sin Gud om hjälp, men det är tämligen meningslöst eftersom den guden redan gett bort landet, och Gud är en envis djävel. De kommer inte heller att ta saken i egna händer. För att orka kämpa fodras det att man har mat, vatten, medicin och hyfsat runt omkring sig. De har inget av detta, det förvägras dem med omvärldens goda minne, ditt och mitt goda minne.

i Andra om: Egypten, Palestina, Gaza, Muslimska brödraskapet, Hosni MUbarak, Mellanöstern, Politikt Hd Etc Sds Dn Dagen Ex Svd Ab Dbl

[tags]Egypten, Palestina, Gaza, Muslimska brödraskapet, Hosni MUbarak, Mellanöstern, Politik[/tags]