Medierapporteringen

Nu har det startats lite olika initiativ för att möjligtvis dämpa den intensiva kritik som media utsatts för den senaste tiden, samtidigt som mängder av människor undrar vad i hela friden som hände. Man undrar varför och har svårt att förstå varför media så till den grad tappade fattningen. Jan Guillou har antagligen varit närmast sanningen när han hävdade att de båda kvällstidningarna var så angelägna att inte tappa en enda läsare till konkurrenten att de istället satsade fullt.

Men det är inte bara mediehaussen som mött kritik, även kostnaderna för bröllopet har kritiserats, främst då utifrån det faktum att skattebetalarna stått för merparten av utgifterna. Nu möter man den kritiken också genom att påstå att mediebevakningen har varit värd 2,7 miljarder.

SvD: ”Bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel är värt miljarder för Sverigebilden. Varje satsad krona gav 270 tillbaka i publicitet. Publiciteten kring det kungliga bröllopet är värd 2,7 miljarder kronor, jämfört med vad det hade kostat att köpa motsvarande annonsplats. Nära hälften av värdet stod medier i Tyskland för. Det framgår en beräkning som medieanalysföretaget Mediapilot har gjort på uppdrag av Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU).”

Att göra jämförelsen vad annonser hade kostat är totalt missvisande, framförallt sett utifrån att Tyskland stod för hälften av publiciteten. Sverige är ett bekant land för tyskarna och vi behöver knappast annonsera vår närvaro i norra Europa för deras skull. Det andra är att det framgår att det skrivits 12 000 artiklar i webbmedier, inte heller den siffran visar på något faktiskt nytt eftersom de allra flesta med stor säkerhet var svenska. Bara Aftonbladet hade 70 medarbetare som bevakade jippot så de som ska vara mest nöjda är väl journalisterna själva.

Samtidigt med den citerade artikeln så förekommer det ett par andra som berör medias roll, där med beklagandet över att SVT ville ha tio tusen kronor för 1 ½ minuts sammandrag med förlängd visningsrätt. Vilka villkor som gäller normalt vet inte jag, men jag vet att jag själv skulle ha fått en bit över tusenlappen för en publicerad stillbild. En och en halv minut film för tio tusen låter hyfsat billigt men Reuters tyckte att det var en inskränkning i pressfriheten, efter vad de sade.

Samtidigt kan man givetvis glädjas åt att morgontidningarna höll sig hyfsat på jorden. Det skrevs om kungafjanteriet men inte alls på det rent huvudlösa sätt som kvällspressen gjorde. Jag gissar att en majoritet av journalistkåren är republikaner, men under ett sådant jippo som bröllopet så spelar knappast den personliga åsikten någon roll, får man order om att skriva om eländet så skriver man väl så gott man kan.

Men det är lätt att konstatera att pressen inte varit speciellt nydanande, inga nya vinklar, ännu färre annorlunda grepp. En utveckling som på sikt talar för att den traditionella pressen, i första hand kvällspressen, befinner sig i en värre utförsbacke än vi har kunnat ana.

i , , , , , , , svd1 dn1 ab t

  2 comments for “Medierapporteringen

  1. Katta
    24 juni, 2010 at 01:35

    Jäklar vad Iran, Irak och Afganistan fått reklam de senaste åren.
    Måste leda till tursitinvation och exportrekord!

    • 24 juni, 2010 at 04:12

      Ja eller hur? :-P

Comments are closed.