Som bekant har Margot Wallström utsetts till Sverige utrikesminister. Att Carl Bildt lämnar upplevs säkert som tillfredsställande eller mycket glädjande av en stor del av befolkningen. Vad finns att säga om Margot Wallström då? Har glädjen att presentera ett gästblogginlägg av Ulf Karlström, som skrivit många inlägg här i olika ämnen. Han har diffusa minnen av Margot Wallströms tid som svensk minister. Som samhälleligt engagerad socialmedicinare och alkoholforskare minns jag henne som en medelmåttig minister. I mitten av 1990-talet publicerade jag ett inlägg på DN Debatt om svensk alkoholpolitik, och hade sedan en debatt med henne som socialminister i radio P1. Hon satt hemma i Karlstad och jag var i radiohuset. Minns inte mycket av det.
Ulf Karlströms artikel.
Margot Wallström hoppade in – ganska sent – i valrörelsen, bredvid Stefan Löfvén. Det var säkert ett klokt taktiskt drag från (s)-sidan då Wallström åtnjuter ett oförtjänt gott rykte bland äldre (s)-väljare. Vi andra som följt Wallströms karriär hade skäl att bli oroade. Och mycket riktigt: Wallström utsågs den 3/10 till utrikesminister, med EU-ansvar, i den nya minoritetsregeringen. Det var som att utnämna bocken till trädgårdsmästare.
Wallström har stor politisk erfarenhet, efter ett långt liv inom politiken, vilket onekligen meriterar. Emellertid måste man ju fråga sig vari denna erfarenhet består. Jag har ett för diffust minne av hennes karriär som svensk minister, så den sidan får jag lämna. Däremot har Margot Wallström varit EU-kommissionär, både som miljöansvarig och vice ordförande med ansvar för kommunikation mellan Kommission och EU-länder. Om dessa jobb kan man säga två saker: Hon har försvaret allt vad tokigt är med EU och blivit miljonär. På senare år har hon varit hög FN-tjänsteman med särskilt ansvar för kvinnors villkor. Jag tvivlar inte en sekund på Wallströms ärliga avsikter kring det jobbet, men det enda avtryck som det satte var i hennes privata förmögenhet.
EU-projektet är ett svårt bakslag för allt som heter vänster, socialism och kommunism. Steg för steg har man byggt ut EU:s befogenheter, senast genom Lissabonfördraget. Svenskarna röstade mycket klokt nej till euron 2003, men det förändrar inte i sak att euron och Euroland (idag 18 stater) är en bidragande faktor i dagens djupa EU-kris, med svindlande arbetslöshet. All denna politiska högerkantring har Margot Wallström försvarat. Som kommissionär fanns det inte en enda politisk tokighet som hon inte var beredd att stå upp för. Och någon avbön för dessa ställningstaganden har hon naturligtvis inte gjort.
I regeringsförklaringen meddelade statsminister Löfvén att Sverige skulle erkänna Palestina. Det var bra, då många andra länder i världen gjort det. AFP uppger att 112 stater gjort så, medan den rumphuggna Palestinska Myndigheten anger 134 länder (SvD 5/10). I EU och Europa är de dock bara 5 f d östblocksländer, Malta och Cypern, samt Island som erkänt Palestina som stat. Sveriges ställningstagande kan därför tänkas pressa andra europeiska länder att göra likadant. Ett sådant scenario kan också förklara varför gangsterregeringen i Israel reagerade med sådant ursinne. Sveriges ambassadör i Israel kallades upp till israels UD den 6/10 och grillades under flera timmar.
Jag tvivlar inte på att Sverige kommer att erkänna Palestina, men Wallström presterade i TV4:s Nyhetsmorgon den 4/10 att erkännandet skall ske ”så fort det är praktiskt möjligt”. Det var en udda kommentar. Ingen har väl räknat med att erkännandet skall kunna ske förrän hennes excellens utrikesministern kommit till Arvfurstens palats. Mer oroande var då Wallströms kommentar att hon ”respekterade” Israel. Vad menas med det? Respektera Israels ”position”, dvs politik? Man respekterar en annans persons religiösa tro, även om man själv är ateist. Men att respektera folkfördrivning, ockupation och mord?
När SvD:s Jenny Stiernstedt intervjuade Wallström (4/10) förklarade hon att likheterna med föregående regering var många och att några stora förändringar därför inte skulle synas. Hon pratade i stället närmast snömos om att föra ”en feministisk utrikespolitik”. Wallström fann också likheter mellan Carl Bildt och sig själv, då ”det som förenar oss är engagemanget” (”driva på och kämpa hårt för”). Det är en bisarr kommentar, då det inte är engagemanget i sig som är intressant utan innehållet i engagemanget. Bildt var uppenbarligen mycket engagerad i återskapande av ett nytt kallt krig, spridande av Rysslandshets och propaganda för Nato. Vi på vänsterkanten har mycket svårt att se vad positivt som finns i det. Wallström – däremot – hon tycks kunna se något positivt i Carl Bildts visioner.
Bevare oss för en sådan utrikesminister!
i Andra om: Israel, utrikespolitik, Palestina,folkrätt imperialism, NATO, krig, USA, Politik, FN, massmedia Gaza, ”unconventional warfare”
DN SvD 7/10Ledarbloggen John Pilgers artikel i Counterpunch Om Mads Gilbert i SvD John Pilgers hemsida Washington Post 24/7 GlobalresearchPalestina-grupperna på FacebookDemonstrationer i Tel Aviv DN Debatt 10/8 Counterpunch 6/8 Noam Chomsky 7/8 Guardian 7/8Israels krigsförbrytelser Nyhetsbanken 8/8 Lutz rapport Järnbastionen Palestinagrupperna 1/8PSG StockholmSRProletären FF DN Debatt 10/8 Carl Bildt i DN Debatt 31/7 CNN-bilder Henrik Linde på Knut Lindelöfs blogg Democracy Now 22/7 DN I 18/7DN kvällen 17/7SvD 17/7 Röda Malmö 17/7 Demonstration 16/7 DN 16/7 DN 16/7 ”Norsk läkare” Nathan Schackar DN Ulf Bjereld GP DN 13/7DN 11/7PSG i StockholmPSG i Sverige Göran Rosenberg i ExpressenDN 10/7DN II 10/7 Svenssons blogg 9/7 Ship to GazaBilderblogg 9/7 Anna Westers blogg 9/7
14 svar till “Margot Wallström – ett katastrofalt val?”
Oförtjänt stjärnstatus med genomgående bleka insatser både här hemma och internationellt. Har nyligen läst ”Margot Wallström – den svenska modellen” av Emily von Sydow (2009). Följande ur den boken tror jag säger det mesta om hennes kapacitet: ”Från statsrådstiden fick Wallström ett rykte om sig att brista i känsla för det politiska hantverket. En tidigare kollega talar uttömmande om detta. En politiker behöver egentligen fem egenskaper och Margot Wallström uppfyller tre av dem: För det första ska hon ha ett gott huvud som kan absorbera mycket. Det har hon. För det andra ska hon ha både detaljkunskap och överblick. Detaljkunskapen saknar hon. För det tredje ska hon vara idérik. Idéer har hon. För det fjärde ska hon kunna tala för varan/idén och övertyga omvärlden om dess värde. Det kan hon. För det femte ska hon med kraft, finurlighet och politiskt hantverk kunna genomföra den. Denna förmåga saknar hon.”
Det kunde ju ha varit värre än Margit. Caligula utsåg sin häst till konsul. Mona Salin hade kunnat komma tillbaka.
Instämmer – hon har ju möjlighet att överraska positivt.
Hon kan väl knappast bli en värre katastrof en Carl Bildt på posten! Lite positivt var ju erkännandet av Palestina vilket fick folkpartiet att gå i spinn. När FP och Björklund blir upprörda över något brukar det betyda att det är helt rätt. Orande dock att hon backat lite på sina uttalanden, givetvis under hårt tryck från Israel, USA som ju alltid lägger sig i andra länders politik. Hoppas hon kan ha en mer konstruktiv politik mot Ryssland och inte vara USA:s skällande knähund som den allt mer tragiska marionetten Bildt. Det första hon borde göra vore att åka till Ukraina och träffa båda sidor i inbördeskriget och informera sig om det som sker på riktigt och inte ta över Bildts löjliga propaganda utan vidare. En enorm humanitär katastrof skapad av EU/USA i Ukraina förtigs i stort sett av de stora massmedierna och bara detta faktum borde ju få en även måttligt begåvad person som Wallström att reagera. Tyvärr tror jag att hon är alldeles för lojal mot EU och att förvänta sig kritik av EU och den otroligt klantiga politik man fört i Ukraina är väl knappast att vänta.
Jag blir orolig när jag läste UNT igår. ”Samtidigt vill den nytillträdda utrikesministern tona ner sitt uttalande på lördagen om att ”USA inte bestämmer vår politik”. Jag vill inte gå på USA på det sättet. Vi har utmärkta relationer med USA som jag vill upprätthålla och vidareutveckla”
Varför vill hon ”tona ner” det självklara uttalandet att Sverige bestämmer om sin egen utrikespolitik. Under Carl Bildt fick jag det intrycket att det var USA:s intressen som styrde UD. Jag befarar att Margot Wallström fortsätter i samma bana.
Det handlar framför allt om sveket mot arvet efter Olof Palme och hur svensk utrikespolitik vände 180 grader efter statsministermordet 1986. Det är i detta som svensk politik har tagit allvarlig skada genom att ekonomisk egoism har tillåtits ta över på alla plan. För att svenskt erkännande av
staten Israel skall få en trovärdighet kan Sverige inte fortsätta att ingå i det s.k. världssamfund som
stillatigande accepterar Israels militära maktmissbruk.
Bo Hellgren
http://www.klarsprakare.se/
Man får väl påminna om det har igen:
—————
Här sker deras hemliga möten
Bildt och Ahlin har också suttit i flera internationella maktsällskap tillsammans. En av dem är Trilateral Commission, en privat amerikansk organisation som grundades på 70-talet av bland andra bankmannen David Rockefeller.
– Jag tog över platsen i kommissionen efter Margot Wallström. Det var kul när jag kom med i början av 2000-talet. Då var det Bildt, jag, Marcus Wallenberg, Belfrage och Ewa Björling. Det var intressanta personer som var med. De är ju liksom finanseliten
https://www.aftonbladet.se/nyheter/article15647530.ab
———————
Rikemansklubbarna tycker väl att kritiken börjar träffa obehagligt nära och måste genom sina hantlangare slänga ett retoriskt ben åt den uppretade allmänheten så den tillfälligt lugnas.
Feministisk utrikespolitik skulle innebära att man kämpar för demokrati och fred i analyserandet av globala militära maktstrukturer som har en mycket väl dokumenterad historik och vitbok. ”The washington consensus”. Men som vanligt är det bara platta floskler i ett högteknologiskt vapenproducerande land (som dessutom halvt om halvt är på väg in i historiens värsta krigsmaskineri USA-NATO).
Detta är djupt beklagligt i en värld som står på randen av en ekologisk och mänsklig katastrof. Feminismens enorma landvinningar i tillkämpandet av lika rättigheter under 1900-talet visar vilken kraft det finns i folkrörelser. Svärta inte ner det arvet Margot! Det finns ingen anledning att kalla sig eller bekänna sig till någon -ism innan vi fått bort militarism och imperialism. Solidaritet och demokrati är ledorden.
Varför tänker jag på en skylt i Sevilla när jag hör om denna Wallström, som nu ska styra under UDs kristallkronor? Och inte på de stora skandalerna i svensk utrikesförvaltning. Som när ambassadör Harald Edelstam, hjälten från massakern i Santiago vid ett annat 9/11 – det år 1973 då Pinochets bödlar härjade fritt efter kuppen där. Då VÅR ambassadör på plats räddade så många han kunde från en säker död – och togs emot med iskall kyla väl hemma i Arvfursten palats. Om det såg ut så hos ”vår” utrikesförvaltning då – efter nära 40 års ”socialiststyre”; samma ideologi som i Allendes Chile – hur ser det nu ut under kristallkronorna efter åtta år av svängdörr för samma CIA-agenter som iskallt slaktade Chiles demokrati då? Skylten? Den stod utanför en institution som jobbade för något så ekologiskt kramvänligt som att rädda den iberiska lon. En skygg liten utrotningshotad katt som höll reda på kaninbeståndet mellan Andalusiens korkekar. Den liksom dess byte födde sina ungar just under korkekens rötter. Och vad gjorde Margot Wallström – väl informerad om faran – om inte som miljökommissionär rösta för stora EU-bidrag till nya olivlundar som effektivt skulle dränka/upprota/utrota både korkeken och den sista iberiska lon!
Om man får tro den här bifogade artikeln tycker jag nog att Ulf är lite väl onyanserat negativ. Jag gillade också det sturska uttalandet ”USA bestämmer inte vår utrikespolitik”, med anledning av de sist nämndas sura reaktion på det aviserade svenska erkännandet av den palestinska staten. Hade varit otänkbart från Carl Bildt.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/margot-wallstrom-hyllas-och-varnas-av-forna-eu-kollegor_3978159.svd
Till Benny,
Är jag onyanserad? Det var en knepig ingång till en diskussion om Margot Wallström!
Din förhoppning att en f d EU-kommissionär skulle mopsa upp sig mot USA är – milt sagt – mycket from.
Läs en av kommentarerna ovan, där MW tonar ned det uttalande du fäster så enorm tilltro till.
EU-kramarna brukar måla upp bilden av att EU är en motvikt mot USA. Det är rent nonsens. Då huvuddelen av EU:s medlemsländer också är Nato-medlemmar
Det var inget stark inlägg, Benny.
Ulf Karlström
Att kalla valet av Margit Wallström för en ”katastrof” i ett läge när den svenska regeringen just har tagit det mest radikala utrikespolitiska beslutet på mycket, mycket länge och fått både Israels och USAs regeringar att framföra sitt missnöje är inte bara onyanserat Ulf. Det är direkt omdömeslöst. Och inte blir det bättre när du förnekar möjligheten av stora motsättningar mellan USA och EU med hänvisning till att de tongivande EU-staterna är medlemmar av NATO. Har du möjligen hört talas om klyftan mellan USA och NATO-länderna Tyskland och Frankrike under det andra Irakkriget? – Den som fick amerikaner på högerkanten att döpa om ”french fries” till ”freedom fries”. Eller, för att ta ett par aktuella exempel, om hur Tyskland och andra EU-stater har bromsat och utgjort en motvikt mot USAs aggressiva politik i Ukraina, hur det engelska parlamentet nyligen vägrade ställa upp på USAs planer i Mellanöstern? Osv. Jag skulle kunna fylla den här bloggen med liknande exempel. Och vad är planerna på ett TTIP-avtal åtminstone till en del, om inte ett försök från den nedåtgående supermakten USA att lägga ytterligare grimma på ett EU som upplevs som alltför svårkontrollerat och bångstyrigt? Idén om ett motsättningsfritt block av samarbetande imperialistiska kapitalistmakter är en illusion. Både idag och när Kautsky först lanserade denna illusoriska idé i sin sk teori om superimperialismen.
Benny,
Du tycks ha ett stort behov att försvara Margot W, utifrån en enda aviserad insats. Denna utnämner du till det mest radikala osv. Jag tycker det är bra med deklarationen om erkännandet – vilket jag också skrivit – då det ev kan trigga andra EU-stater att följa efter. Dock, skall det ske om ett år, och erkännandet i sig leder inte långt. Det tycks bara som en bojkott av Israel kan få något effekt. Och tyvärr står vi långt ifrån det.
När du skriver om motsättningarna mellan USA och EU hamnar du i våldsamma överdrifter, trots din trosvisshet om en lång lista. Naturligtvis kommer – efter hand – en form av spricka mellan USA och delar av EU att inträffa. Om du läser min och Anders R:s bok så hittar du många exempel på detta. Men, och det är viktigt, ännu håller Triaden ihop. Och i nuläget – med hotande NATO-anslutning – blir din beskrivning direkt missvisande. Suveränen är på dekis, men EU kommer inte, ännu på lång tid, att få USA att tippa över ända. Investeringarna går till USA, inte EU. Och Margot W är en fanatisk EU-kramare.
Men visst, Benny, du är fri att tro saker och ting. Dock är tro inte vetande.
Ulf Karlström
Utmärkt att Sverige vill erkänna Palestina som stat. Som Ulf påtalar är det inte så radikalt ändå. I DN idag ett positivt meddelande i frågan ”Storbritanniens underhus röstade på söndagen ja för att erkänna Palestina som en självständig stat. Storbritanniens underhus röstade på söndagen ja för att erkänna Palestina som en självständig stat. Omröstningen, som beskrivs som symbolisk, gav ett tydligt ja med 274 ledamöter som röstade för och 12 som röstade mot, skriver flera brittiska medier.” Detta kan ha större genomslagskraft än Sveriges planer på erkännande – när det nu kommer.
(http://www.dn.se/nyheter/varlden/britter-vill-erkanna-palestina-som-stat/)