Vi har i många blogginlägg ibland med massor av fakta och officiell statistik, analyserat och diskuterat dagens ekonomiska system, som vi inte alls tror är det optimala för mänskligheten. I ett blogginlägg 27/9 diskuteras också alternativ till dagens ekonomiska system. Denna gång kompletteras bilden av ett viktigt blogginlägg av Ulf Karlström, som skrivit många inlägg, i skilda ämnen. De har behandlat miljö, ekonomi, EU, miljöfrågor och ”humanitär intervention” mm. Han har även skrivit en artikel om BRIKS-länderna. En recension av den uppmärksammade boken ”Profiting without producing” av Costas Laspavistas kom 13/7. 25/10 kom ”Skuldsättningen ökar i stället för att minska.” Dagens inlägg är inom ekonomiområdet.
Ulf Karlströms artikel.
P1-programmet OBS är av och till mycket hörvärt. Döm om min förvåning när förra, svenska ambassadören vid Vatikanen, Ulla Gudmundsson, refererade Martin Wolfs bok ”The Shocks And The Shifts, med undertiteln What We’ve Learned – And Still Have To Learn – From The Financial Crisis”. För de läsare som inte omedelbart känner igen författarnamnet så är Wolf chefskommentator på Financial Times. Intuitivt skulle vi väl säga att han vore den siste att kritisera kapitalismen.
Jag har inte läst Wolfs bok, utan förlitar mig på Gudmundssons referat och gör utifrån detta mina kommentarer. Läsare som varit raskare att läsa Wolfs bok än jag varit får naturligtvis komma med eventuella korrigeringar – vi har ju för öppen debatt.
Gudmundsson anför: (Wolf) beskriver bakgrunden, förloppet och följdverkningarna av den globala finanskrisen 2007-2008 och den efterföljande europeiska skuldkrisen, härdsmältorna som fått banker att rasa, skuldsatta stater att skaka i grundvalarna och eurosamarbetet att balansera på avgrundens rand.
Anslaget i Wolfs bok är således högintressant, eftersom vi 6-7 år efter krisen inte ser något ljus i tunneln. Triaden, dvs. Nordamerika, EU och Japan (+Australien & NZ) verkar vara i grunden skakade, vid eller nära recession. Endast USA visar viss tillväxt, utöver 1-1,5 %, men en mer inträngande analys av USA kan lätt peka på underliggande allvarliga problem.
Och vad sade då översteprästerna i Templen? Här är inte Martin Wolf nådig: ”Det ekonomiska tänkande som dominerat den akademiska världen i decennier visar sig värdelöst för att förutse, förklara eller ens föreställa sig den värsta ekonomiska röran i världens mest utvecklade ekonomier på 80 år”.
Hoppsan! De förhärskande nationalekonomiska skolorna idag vid våra universitet, ofta kollektivt sammanfattade som neoklassisistiska, döms totalt ut av Financial Times ledande kommentator. Det tycks råda stor oordning under himlen!
Gudmundsson får en kreativ association till den klassiska filmen ”Mr. Chance” med Peter Sellers. Han spelar där den blyge trädgårdsmästaren, som av en ren slump råkar bli ekonomiskt orakel i Vita Huset. Intrycket av nationalekonomernas tolkningar av den annalkande krisen är att det hade varit bättre att överlämna alltihop till trädgårdsmästaren mister Chance.
Så hur skall vi då bedöma den senaste finanskrisen? Är det en ren tillfällighet eller står det för något mer? Något mer varaktigt? Wolf menar att lappandet och lagandet, försöken som görs att reglera en vildvuxen finanssektor utan att ändra de grundläggande förutsättningarna, är dömda att misslyckas.
Så kommer Wolf slutligen till framtiden. Vad kommer att hända? Hans huvudtes känns knappast obekant för vänsterfolk. Gudmundsson skriver: Kriser är inbyggda i den finanskapitalistiska modellen, den är till själva sin natur instabil. Den premierar framväxten av väldiga skuldberg hos bankerna. De har vant sig vid att skattebetalarna tar smällen när det kraschar. Ingen stat har råd med en kollapsad banksektor. Om inget radikalt görs kommer nästa kris snart att drabba oss.
Vilken är då Wolfs lösning? Han refererar till den så kallade ”Chicagoplanen” från 1930-talet. Då gällde att privata banker helt enkelt förbjuds att låna ut pengar utan kapitaltäckning. Den skuldsättning som vi idag bevittnar – och utan inget modernt samhälle kan fungera – läggs på centralbankerna. Detta kan låta utopiskt, men en grupp IMF-ekonomer föreslog faktiskt detta så sent som 2012. Wolf tror dock inte att något sådant kommer att hända, vare sig i EU eller någon annan stans.
Nu är Wolf inte ensam på borgerliga media i sin kritik av kapitalismen, även om han är mest känd. Svenska Dagbladets Näringsliv hyser flera starka kritiker, t ex Andreas Cervenka, Per Lindvall, Carolina Neurath, Patricia Hedelius, och Per Myrsten. Hur kan det vara så? Är det faktiskt så som Roy Andersson ironiskt skildrar i sin första film, ”Sånger från andra våningen, att kapitalisterna i sin organisation Svensk Näringsliv tågar fram, gisslande sig själva, likt medeltidens flagellanter?
Klart är att den härskande klassen är djupt splittrad, i synen på vad som bör eller kan göras. Vadan, varthän, är frågan. Jag har tidigare i en tidigare artikel här redovisat hur splittringen manifesterat sig på EU-området; mer eller mindre integration, dvs. federation a la USA. Den splittringen kvarstår, och det tycks oklart om England kommer att träda tillbaka, som enbart associerad, och inte medlem i EU.
Så vad återstår att göra? Skall vi stillsamt invänta nästa, troliga finanskris? Skall vi uppmuntra lappandet och lagandet av det finansiella systemet, som t ex den svenska Alliansen och socialdemokratin (+ lilla mp) föreslår? Eller skall vi med stöd av en växande litteratur som t.ex. ”Monthly Review” i USA, Thomas Piketty och Costas Lapavitsas i Europa kräva en annan ordning?
,
Löfvénregeringen är efter riksdagsbesluten beredd att utlysa nyval. Kan det vara vänsterns uppgift att ställa frågan om vad vi skall prioritera? Kapitalismens instabilitet, med ökande och särslitande ekonomiska skillnader, eller ett stabilare samhälle baserat på grundläggande behov, befriat från överklassens och övre medelklassens extravaganta livsföring?
intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, socialt, USA, fattiga,miljardär, imperialism, skatteparadis, skatteflykt, lurendrejeri,kriminalitet, skandal,
ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4
Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9
4 svar till “Man blir förvånad! – Financial Times’ chef Marin Wolf om krisen”
Sedan är det ju inte bara den finanskapitalistiska modellen som är instabil. Den är överbyggnad på hela kapitalismen som i sig är instabil och känslig för olika typer av kriser. Men kriserna i den finansiella sektorn förstärker den allmänna krisen. Om man till detta lägger märkliga teorier om att ’spara’ sig ut ur krisen så blir soppan ännu sämre. Det är möjligt att det är en av de sista kriserna för kapitalismen i de gamla industriländerna vi ser nu – och vänstern är i stort sett totalt oförmögen att ta i frågan. Det som för några årtionden sedan ännu i viss mån kunde kallas vänster är nu sysselsatt med att administrera kapitalismens ’besparingar’, samt som extranöje syssla med identitetspolitik.
En del av problemen är lätta att lösa (om det finns krafter starka nog att genomdriva lösningen). Är det skuldberg som är omöjliga att betala? – Massiva skuldavskrivningar! – Finns det arbetslöshet och oanvända men nyttiga resurser i samhället? – Skapa konton som används för att betala resursanvändning!
Tja, vinster och profit med minimal eller helst ingen arbetsinsats är ju den postindustriella melodin dvs pengamånglande i stor skala! Det enda bekymret är hur du ska få stora råvaruproducenter som Brasilien, Saudiarabien, Ryssland att sälja sina råvaror billigt eller tillverkande länder som Kina, Sydkorea, Vietnam med flera att fortsätta ta betalt i övervärderade valutor som Euro och dollar. Helst ska dessa länder bara lägga alla Euro och dollar på hög så att sedelpressarna kan fortsätta att rulla i Europa och USA. Kanske är det så att den subversiva verksamhet som ”våra” politiker håller på med i världen och som skapar mycket av de krig och oroligheter som finns är till för att säkerställa så att våra postindustriella ekonomier och samhällen inte kollapsar i anarki. Allt detta för att vi ska kunna behålla en någorlunda stor och stabil medelklass som bevarar den politiska stabiliteten hos oss på bekostnad av resten av världen. Nu verkar det som att även denna politik nått vägens ände, då ju medelklassen i både Nordamerika och Europa börjar minska ganska snabbt och ekonomin hos medelklassen är så ansträngd av krediter och lån att minsta räntehöjning skulle orsaka kaos i ekonomin och efterfrågan minska.
Låt mig gissa att Wolf i vanlig ordning för finansexperter helt förtiger bankväsendets uppbyggnad med privat skapande av pengar ur intet som ger en oligarki en helt orimlig makt även om Wolfs kritiska punkter skulle åtgärdas. Vidare gissar jag att det också ofrånkomligen är fallet att han inte berättar att det går att rätta till felet genom att folkmajoritetens företrädare skapar allmännyttiga banker med samma privilegier men i stället drivna i folkets intresse. Med långt bättre förutsättningar att skapa stabilitet och fler arbetstillfällen om det är vad befolkningen önskar.
Jag vet att jag tjatat om det men inga vänsterfolk har hittills deltagit i debatten.
Marx svek dem han påstod sig företräda genom att inte låta den enormt viktiga maktfaktorn hamna i förgrunden. Han hade inte mycket val pga sin beroendeställning visavi den brittiska oligarkin.
Hur svårt kan det vara? Bygg bort bostadsbristen, spräck bubblan. När bankerna står i rad med mössan i hand för att lösa ut dem är det bara att säga: Lämna in aktierna och dra åt helvete.
De opererar så nära likviditetskris så det lär ske ganska fort. Sedan tar man kontroll över riksbanken, pang bom, planekonomi och kontroll över stora delar av elitens maktsfär. Tjänstemännen överallt arbetar redan i en planekonomi, de skulle i princip inte märka skillnaden om allt annat var lika. Men relationer till omvärlden blir ju lite mer komplicerad, de vill ju ha betalt och vi vill ju ha riktig betalning, men vi har så god koll på vad som åker vart numera att man är knapptryckningar ifrån kontroll. (Det vore tämligen lätt att bygga ett handelssystem som skulle göra att tjänstemännen i sin relation till främmande makter inte skulle märka någon skillnad i den relationen heller.)
Sen kan man gräla om fördelningen ur den fina byråkratiska maskinen som 1900-talet byggde, i ett postmodernt förljuget spel i riksdagen i all evighet, så märker inte politikerklassen nån större skillnad heller.
Istället för elitens planekonomi som vi har nu, får vi iaf en parlamentarisk planekonomi, som givetvis kommer vara lika korrupt den med, men det skulle iaf innebära verklig makt att gå och rösta. Även om den blir marginell eftersom politik mest är att ta ställning för eller emot(eller ny utredning av) den ena eller andra tjänstemannaprodukten som kommer ur maskinen. Den givna fördelen är att en mycket stor del av samhället faller under offentlighetsprincipen istf idag där medborgarens ögon hålls borta från större delen av samhället.
Men det finns inget så skrämmande som risken att lyckas med det man föresatt sig. Jag ser inget sådant mod i riksdagen idag.