Återigen klandras Maciej Zaremba, den här gången av Pressens Opinionsnämnd och inte av några läsare som tycker att han har en högerextrem hållning i vissa frågor, som t.ex. skolan.
DN: Den 30 maj 2010 upptog rubriken Så bröt chefen ned en människa större delen av DN:s förstasida. Där stod också: Ny serie: S sluddrar, har hallucinationer och sömnsvårigheter. Hans diagnos är posttraumatiskt stressyndrom, men det är inget krig S stridit i. Han har bara arbetat på en verkstad i L (orten angavs). Där blev han offer för mobbning.
Det framgick att mobbning är ett arbetsmiljöbrott i Sverige, även om ingen arbetsgivare hittills har fällts för brottet. DN:s reportageserie Mobbarna och rättvisan var skriven av DN:s Maciej Zaremba som hade gjort en resa i det svenska arbetslivet där vuxenmobbningen grasserar.
Mitt tips är ändå att han tillåts fortsätta att låtsas som hans artiklar är journalistik och att Dagens Nyheter fortsätter att publicera honom eftersom det han skriver är i linje med tidningens ägares politiska linje…
it Andra om: Maciej Zaremba, Mediekritik, Journalistik, Dagens Nyheter, Politik dn12 svd ab ex sr
12 svar till “Maciej Zaremba & DN återigen klandrade”
Och du har satt dig in i ämnet och vet till 100% säkerhet att det hela inte är på grund av myndigheternas släpphänta hållning till vuxenmobbing?
Huh? Du menar att Maciej Zaremba för en gångs skull satt sig in i ämnet??
Ja då kan man ju undra varför PO klandrade DN… :-]
Vuxenmobbning borde väl riksmobbaren Zaremba vara expert på ;-)
Tror faktiskt att du har rätt när du beskriver honom som riksmobbare. För att inte tala om Alcala också.
Vad skulle DN göra utan sina skapade myter? Zaremba och Axxxx var ju DN:s parhästar under lång tid.
Jag tycker på det verkar som personen Maciej Zaremba beskriver snarare har en missbrukarproblematik
än posttraumatiskt stressymtom.
Hallucinationer?!
Kanske på grund av den slappa förskrivningen av narkotiska preparat många privatpraktiserande läkare ägnar sig åt för att tjäna sig en extra hacka?
DN blir allt mer ett ännu starkare stöd för regeringen
och dess råkapitalistiska politik,
där pengar blir det viktigaste.
Oavsett hur de intjänas…
Du får prova och sova mindre. Hallucinationer är oerhört sällan det folk tror att det är när de hör ordet. Hallucinerar börjar du göra redan efter du varit vaken ett par timmar för länge. Man får sk tracers, svarta skuggor som följer rörelser och rörelser i synfältets periferi. Det är den vanligaste typen av hallucinationer och är hemskt jobbiga när man kör bil kan jag meddela, flera gånger jag nästan tvärbromsat för tracerskuggor som uppstått till följd av backspegelsdekorationens gungande. Sömndepravering ger även auditora hallucinationer, ljud förvrängs eller förstärks, ofta får man för sig att ett aldagligt ljud är något annat aldagligt ljud, har legat och försökt sova efter att ha jobbat ett dygn och varit tvungen att gå upp och kolla vem som sitter och skriver vid mitt tangentbord, visade sig vara ett krandropp.
Tracers är också den vanligaste formen av hallucinationer vid intag av många hallucinogener. Minns en incident då en liten ort i norrland fått ett lass LSD och ungdomarna berättade om hur de såg svarta ormar.
Tror att om mobbingen är såpass att man få ångest att gå till jobbet så sover man nog inte så bra på söndag kväll, tillsammans med ångesten kan det då bli ganska bisarr värld man lever i.
Nog om hallucinationer, det var lite OT, dessutom vet jag faktiskt inte viken typ av hallisar det rörde sig om i detta fallet. Var det total upplösning av verkligheten så tror jag dock inte att han fick sina mediciner hos läkaren.
sluddrar, har hallucinationer och sömnsvårigheter…
Bara det sista, sömnsvårigheter, har med PTSD. Resten inte. Vet en som har personliga erfarenheter av massor av drabbade. Är det något traumatiserade människor inte gör så är det sluddra och hallucinera.
Sludder är ett symptom på depression, svår sådan. Även långsamma rörelser, svårighet att tänka klart, sömnproblem som jag pekade på ger hallisar.
Ett himla ifrågasättande av offeret i den här tråden, äckligt!
Det är ingen som ifrågasätter offret. Inte alls. Det som ifrågasätts är beskrivningen. Har själv förskräckliga erfarenheter av feldiagnoser. PTSD har blivit en potta dit man slänger allt, även symptom på allvarliga sjukdomar som kräver behandling och inte bara terapi. Känner själv folk som fått problem med skelettet och hjärtproblem och som blivit ignorerade bara för att de varit traumatiserade. Traumatiserade människor kan som alla andra få problem med njurar, lever, hjärta, hormoner, ryggskott etc. Det är det man reagerar på. Ovanpå traumat måste de gå i årtionden med smärta och obehandlade åkommor för ingen orkar ta tag i något.
PO skrivier i sin bedömning: ”Även om livränteärendet hade utfallit till S:s fördel kan jag konstatera att vissa av de uppgifter och omdömen som lämnas om företagsägaren A i artikeln svårligen kan accepteras ur ett pressetiskt perspektiv. Även om greppet om ämnet i artikeln är skönlitterärt, är publiceringen ett journalistiskt reportage där vad som helst inte kan sägas om namngivna personer”.
Det som klandras är väl att arbetsgivaren namngivs och hängs ut utan att det finns objektiva bevis för att detta är sant.
Och att publiceringen av detta vittnar om dåligt omdöme både vad gäller journalisten och ansvarig utgivare.
Att sen Försäkringskassan inte betalar ut livränta behöver ju inte betyda att personen ifråga inte utsatts för mobbning som satt ned hans arbetsförmåga.
Att det förekommer mobbning på arbetsplatser vet jag av egen erfarenhet, på en arbetsplats jag arbetat på var detta satt i system; de som hade någon sjukdag skulle trakasseras tills de ”frivilligt” sa upp sig själva… och knepen var många, man kan undra var arbetsgivaren lärde sig alla trix?
Mobbning på arbetsplatser behöver tas på stort allvar.
Dock har DNs artiklar enligt min mening gjort större skada än nytta.
Jag undrar hur den personen som journalisten använde sig av för att skriva sin artikel mår idag?
PO: ”greppet om ämnet i artikeln är skönlitterärt”
Det säger väl allt; dock finns det ju ingen anledning att ifrågasätta den sjukes personliga upplevelser och sjukdomsbild.