Detta inlägg har publicerats tidigare men är ännu aktuellt. Leif GW är mycket populär i ”Veckans Brott” och nu visas ”Den döende detektiven”. Jag gillar GW:s program alltmer då jag börjat se dem. Naturligtvis kan denna för mig litet udda artike i bästa fall vara ett bidrag till funderingar på ämnet.
Artikeln.
Jag har tidigare sett de två intressanta TV-programmen om Leif GW Persson, ”Gustavs grabb.” Där skildras hans liv, hans framgångsrika helt individualistiska klassresa. Där framgår hans kärlek till sin far och hans avsky för sin mor, som han aldrig förstod enligt vad han säger.
http://www.svt.se/leif-gw-persson–min-klassresa/han-kan-ju-vara-ett-riktigt-charmtroll-om-han-bara-vill
* Låt mig framfusigt framkasta en fundering.*
Det framkommer dock att hans mor nog var missnöjd med sitt liv, att hon var intelligent och att han flydde in i olika krämpor. Bilden av en olycklig kvinna med psykosomatiska besvär framträder, åtminstone för undertecknad som arbetat som distriktsläkare på olika håll, främst i Dalarna och Blekinge. Hon beskrivs som tydligt manipulativ av GW, medan GW egentligen beskrivs som tydligt manipulativ visavi jämnåriga flickor i sin ungdom. En icke alltför tilltalande bild av en självupptagen, må vara begåvad person framträder.
Fadern ville att unge Leif inte skulle få hans kroppsligt tunga arbete, och bli ingenjör förslagsvis.
Modern kom från en förmögen familj. I sin livskarriär har Leif GW strävat efter att återvända till just hennes klass! Med framgång. Där han trivs mer än halvbra. Snarare ”Mammas pojke” än ”Gustavs grabb”? Andra har skrivit om Oidipuskomplex http://kildenasman.se/2015/07/12/leif-g-w-persson-och-greklandskrisen-ett-litet-karaktarsmord/
Ser han inte det? Eller den devote programledaren? Eller är jag ute och cyklar?
intressant.se Leif GW Persson, böcker, klass, politik, klassresa, poliser kriminalitet, information ekonomi Olof Palme
Lördagsintervjun
GW – ett litet karaktärsmord
Expressen
12 svar till “Vem är Leif W Persson?”
Oidipuskomplex kan det ju omöjligt vara. Snarare elektrakomplex isåfall i och med att han ville ha ihjäl sin mor.
Gunborg Nilsson den 4 januari 08:42
Jag läste hans bok och under läsningen kom jag till den slutsatsen att jag är så in i norden less på att läsa dessa totalt självutgivande (även när det gäller familjemedlemmar som inte kan ge sin syn på den gemensamma hstorien) litanier -som man dessutom med offentlighetens hjälp slår mynt av. Frilägg gärna livshändelser om det behövs för hälsan.Men gör det i ett slutet terapirum -särskilt om man behöver beröra någon närstående. Alla har vi fått våra smällar av livet.Det är något vi får med oss på resan och får lära oss att behärska. Hederlighet är för mej en egenskap att sträva efter. Och detta är inte hederlighet.
När kommer tidseran då det blir inne att skriva om något positivt? ;)
Har inte läst boken, och tycker att det finns mycket annat som är intressantare att läsa – som jag sällan hinner med, bl.a. pga. bloggen.
Jag har läst boken den är på sitt sätt intressant med Leif Perssons driv för nå rikedom.
Han koketterar med att komma från arbetarklassen men har inte innanför huden fått känna på den fattigdom som många arbetarbarn fått uppleva. Han har inte i nattmörkret hört sin mamma gråta över att under lågkonjunktur pappans intjänade ackordslön var för låg för täcka de mest nödvändiga utgifterna. Han fick uppleva en rik morfar. Och hur många arbetare i Stockholm hade råd med ett sommarställe på västkusten med egen strand? (om nu jag minns rätt) Dessutom fick han studera vid läroverk.
En konstig sak i boken är att han som liten tänkte sig själv som den ”sjungande detektiven”. Bland annat på grund av Snoddas Norgrens popularitet. Han skriver att Snoddas sjöng strofen ”Från Nordingrå till skiljet ner vid Berg”. För Leif tyckte det passade bra för hans släkt kom från just Nordingrå. Men det fanns inga större flottningsleder mellan Nätraån i norr och Ångermanälven i söder och det är dessutom alltför nära mellan Nordingrå och havet för att ett skilje skulle få plats. Men Norgren sjöng ”från Norderås till skiljet ner vid Berg” Vilket förövrigt enligt min mening är den enda strofen av någorlunda poetisk halt i sången Flottarkärlek. Det enda Nordesås jag kan hitta finns vid Storsjön i Jämtland men för att komma till något skilje Berg måste man byta älvsystem så det är lite långsökt. Jag pratade med Leif GW Persson om detta på bokmässan för några år sedan men han slog ifrån sig och menade att detta ovan visste han om. Jag tycker det är lite mysko att han då inte kommenterade sin villfarelse som barn i sin bok särskilt som många yngre läsare aldrig har hört talas om Snoddas Norgren.
Leif GW är en av vår tids viktigaste svenska intellektuella.
Han tänker kritiskt och är inte rädd för att säga obekväma åsikter.
Han har troligtvis större förtroende och publik än någon annan svensk.
Jo, han är bra på att säga korta och kärnfulla sanningar.
Kommer ihåg hans uttalande om Palme i en tidigare dokumentär om Geijeraffären: ”Inte trodde jag att min partiledare – och Sveriges statsminister – kunde ställa sig upp i riksdagen och blåljuga. Men det kunde han.”
Nu finns Leif GW Persson självbiografi ”Gustavs grabb” både som bok och film. Med självbiografier är det ju så att de nästan aldrig stämmer överens med verkligheten. Till att börja med är minnet en lurig medresenär. Vissa händelser förträngs, andra förvanskas och vissa är fritt skapade av minnet. Detta är den mer omedvetna sidan av saken. Sedan tillkommer författarens egna medvetna försök att skriva om historien. Vad som är vad då det gäller Leif GW Persson självbiografi kan nog igen avgöra. Däremot är boken både välskriven och intressant. Med andra ord. God litteratur.
Håller nog med att Leif GW är mer lik sin mor än sin far.
Vad som viktigt att lyfta fram med boken, men fram för allt med filmen, är det i ideologiska budskapet: nämligen klassresan. Det medvetna/omedvetna budskapet är att klassresan är möjlig för alla. Det är i princip riktigt. I princip innebär att det finns vissa förutsättningar som underlättar respektive försvårar klassresan. Att vara född av rätt föräldrar är en av de viktigaste förutsättningarna för att klassresan skall kunna genomföras. Detta innebar att studier uppmuntras och att det finns tid och plats för en intellektuell utveckling. Dessa förutsättningar finns främst inom överklassen och i mindre utsträckning inom arbetarklassen. Som individ skall du ha intresse och fallenhet för studier. Lyckade studier är inte en avgörande förutsättning för klassresan, men det underlättar. För att klassresan skall bli lyckad måste du även befinna dig på rätt plats vid rätt tidpunkt och hitta en produkt som marknaden efterfrågar eller hitta en position inom de befintliga strukturerna . Du måste skapa goda relationer till andra människor , som oftast innebär du skall lura dem. Vassa armbågar och förmåga att gå över lik är egenskaper som underlättar klassresan. Visar du empati och solidaritet lär din klassresan snabbt ta slut.
Vad som sällan belyses är alla de som misslyckas med sin klassresan. Hur de satsar pengar i verksamheter som går omkull med stora ekonomiska problem som följd.
Vad som dock är falskt med talet om klassresan är att alla inom arbetarklassen inte samtidigt kan göra klassresan. Den enda klassresa arbetarklassen kan göra som klass är att avskaffa klassamhället.
Ja, så sant som Arne skriver ” Vassa armbågar och förmåga att gå över lik är egenskaper som underlättar klassresan.” Avsaknad av ideologisk ryggrad kan tilläggas, jämför GW och Göran Persson, slutar som gammaldags brukspatroner med gott om fett i flera betydelser. Uttalar sig gärna om saker utanför kompetensområdet men ges status som experter av medierna i kraft av rundmagad pondus!
[…] Det finns olika slags klassresor. Leif GW Persson gjorde en klassresa för att tjäna pengar,http://jinge.se/mediekritik/leif-w-persson-mammas-pojke.htm Jan Eliasson en annan klassresa för att tjäna världen, enligt egen bedömning. Artikeln. […]
Jag var skolkamrat med Leif GW i högstadiet på Engelbrektsskolan på 50-talet. Tyvärr så var inte Leif med och boxades på lunchrasterna på fotbollsplanen (riven nu) så jag fick aldrig spöa honom. Det var boxning som var det som mest roade smågrabbar på 50-talets senare del. Själv fick jag sällan smörj, en viss herr Johansson från Göteborg var den som fått hufvudstadens alla gossar att boxas på rasterna, och lyckligtvis hörde jag till de snabbare. Fast egentligen så vet jag inte, Leif kallades väl inte ”GW” på den tiden… :-)
[…] välunderrättad källa var en av råttisgängets mer framträdande personer den nu så kända kriminologiprofessorn som lär ha bott i närheten. Bilden t.v från […]
Leif GW Persson är en bra gubbe. Jag minns att han tog upp polisspåret om Palmemordet, likt Sven Anér, d.v.s. ”Dekorimamannen” som idag förmodligen sitter i riksdagen för Moderaterna. Vi behöver fler poliser som Leif GW Persson som vågar peka med hela handen på det hetaste spåret även om topparna vill tysta ner det. Såsom samhället är uppbyggt, med kapitalism, är det inte konstigt att folk blir självupptagna. Att mordfrekvensen blir högre i kapitalistiska ojämlika samhällen, där majoriteten tycks tro att det rikaste trollet vinner, är givetvis inte heller konstigt.