[column width=”49%” padding=”2%”]
Jag har ett flertal gånger skrivit att Lars Ohly bör lämna partiledarposten, en del har kritiserat mig för det, men det är en kritik som jag lätt kan vifta bort. Orsaken är nämligen att allt, precis allt, talar för att Vänsterpartiet behöver byta partiledare, helst igår.

Det är dessutom många vänsterpartister som tycker precis samma sak, de flesta har det gemensamt att de inte tyckte att det rödgröna samarbetet passade partiet. En sak som jag personligen hängde upp mig på var att Ohly i direktsänd TV sade att partiet skulle ingå i ett sådant samarbete även nästa val år 2014. Nu minns jag inte exakt hur orden föll men dagarna innan så hade både Sahlin och Wetterstrand öppet sagt att det rödgröna samarbetet var över.

Idag tar vänstertidningen Flammans chefredaktör upp frågan i en ledarartikel med rubriken ”Därför bör Lars Ohly lämna över 2012”. Årtalet valt utifrån det faktum att partiet då har en ordinarie partikongress. Själv har jag propsat på att det bör ske redan i år, orsaken är att den nya partiledningen ska få så mycket tid som möjligt fram till valet. Risken är nämligen överhängande för att valrörelsen börjar tidigt. Miljöpartiet byter språkrör i år, liksom Socialdemokraterna partiledare, och mycket talar för att både Kristdemokraterna och Centerpartiet gör samma sak. Att dessa partier kommer att ledas av nya människor redan i år gör att de får god tid på sig för att profilera sig innan (V) presenterar sin nya partiledning. Jag tycker att det är galet eftersom (V) redan haft betydande svårigheter.

Aron Etzler i Flamman: ”Lars Ohly är en partiledare som syr ihop, förankrar och kompromissar. Och därefter säger det partiet vill utåt. ”Ohly sätter partilinjen före sig själv – man kan lita på honom”, sägs det.

Men det finns en baksida av alla dessa egenskaper, också enligt dem som stödjer Ohly. Samtidigt som han prisas för förmåga att hålla samman partiet, menar folk att han själv saknar en framåtsyftande agenda. Det är inte nu alla partiledare som har tydliga egna idéer – Lars Ohlys styrka har varit att istället kunna suga upp nya idéer. Men påfallande ofta har också det lämnat många i besvikelse, därför att genomförandet är så halvhjärtat. Under åren har satsningar på feminism, ekonomiskt politik, gräsrotsaktivism, antirasism högtidligt utlovats, nödtorftigt påbörjats och sedan passerats av nya idéer. Efter valet 2006 var alla överens om att ”smörgåsbordet” av frågor skulle kastas bort så att Vänsterpartiet kunde fokusera och vässa sin profil – idag är det mycket svårt att förknippa någon profilfråga med Ohly. Av den gräsrotsorganisatoriska storsatsningen under kongressparollen ”Förändring” 2008 är det svårt att se några större konsekvenser.”

[/column]
[column width=”49%” padding=”0”]

Även om de andra partierna inte bytte partiledare i år så risken stor för att den politiska temperaturen kommer vara betydligt högre redan i början av 2012. Orsaken är givetvis den förda högerpolitiken med ytterligare skattesänkningar och utförsäljning av statliga företag. Jag vet inte om någon möjligen tror att en moderatledd regering skulle satsa på att bygga ut infrastrukturen, inte idag när de enda nya arbetstillfällen som skapas är diverse jobbcoachtjänster, som samtliga förstås är egna företagare, entreprenörer…

Sveriges nuvarande situation är dessutom unik, vi har inte haft ett så uttalat rasistiskt parti i vår riksdag tidigare, ett parti med rötter i nazismen, och i takt med att den ekonomiska ojämlikheten ökar så tilltar även möjligheterna för att det partiet ska växa. Ska man motarbeta det så behöver man se till att formera sin partiapparat, något som inte kan vänta hur länge som helst. Helst såg jag att Ohly meddelade sin avgång idag och kallade till extrakongress direkt.

Aron Etzlers artikel är bra, likaså har han rätt i berömmet för Ohly som i många stycken har varit mycket duktig, men Vänsterpartiet behöver ta nya tag redan nu, inte 2012.

it Vänsterpartiet, Lars Ohly, Extrakongress, Politik, Val 2014, Partiledarbyte, Aron Etzler ab12 ex12 dn12 svd12 svt
[/column]