Anders Romelsjö på jinge.se

Kvinnlig statsminister, inget för Sverige?

Om media fortfarande bedriver en Mosa Mona-kampanj eller inte är svårt att avgöra, men allt fler röster höjs för att hela partiledningen inom socialdemokratin ska avgå, och nu börjar jag undra om de inte kommer att få igenom sina krav.

AB: ”Mona Sahlin och hela Socialdemokraternas partistyrelse kan tvingas avgå. Enligt Aktuellt diskuterade partiets verkställande utskott det kravet under ett krismöte som pågått i två dagar. Det usla valresultatet har skapat frustration inom Socialdemokraterna. Enligt källor till Aktuellt är det stor press på partiledaren Mona Sahlin att göra stora förändringar inom partiledningen… …Förra veckan skrev SSU:s ordförande Jytte Guteland i en debattartikel att partistyrelsen bör avgå.”

Egentligen är det knappast speciellt förvånande att de som står högt i successionsordningen vill att topparna inom partiet ska försvinna, för gör de det så innebär det avancemang för dem som står längre ner på listan. Och vem vill väl inte ha fribiljetter till VIP-sektionen i Tennishallen, eller miljoninkomster som Mona Sahlin? Sparkar man dessutom hela partistyrelsen så hoppas man förstås att man själv ska hamna i den nya och därigenom komma rejält i smöret.

Ser man bakåt i tiden så verkar det som om flera kvinnliga partiledare på olika sätt hamnat i svårigheter. Idag är det väl bara Wetterstrand som har en stark ställning i sitt eget parti, Maud Olofsson kommer att avgå på den extra partikongress som ska hållas i Åre. Hon har dragit ner partiet i och med den extrema högervandring man gjort, dessutom en vandring som förstärkts av en ministerattrapp som gjort tydligt att Centerpartiet är det minst miljövänliga partiet vi har i Riksdagen.

Själv såg jag Mona senast i partiledardebatten, som vanligt imponerades jag av hennes professionella framtoning och debattskicklighet, men det verkar som om alla sådana saker överskuggas av Tobleroneaffären och det faktum att partiet går kräftgång i både val och opinionsundersökningar. Tänk om det är så att kvinnofientligheten i Sverige är så stor att ingen kvinna kan bli vald om hon därmed riskerar att bli statsminister?

Det är ett faktum att kvinnor ansätts hårdare i media och bland folk i allmänhet, det är det många som påpekat. Kanske är det helt enkelt så att Sverige inte är moget för en kvinnlig statsminister? Jag vet inte säkert men jag börjar luta åt att det kan vara på det sättet. Det verkar ibland som om folk kan acceptera kvinnor inom praktiskt taget varje yrke, kvinnliga professorer, polischefer, inom brandkåren och på allehanda positioner, men som partiledare och statsministerkandidater vill vi inte ha dem.

Ligger det någonting i mina funderingar så kan den sortens åsikter knappast vara bundna till bara män, ser man till antalet röstberättigade i landet så är majoriteten av de röstberättigade – kvinnor.

it , , , , ab1 2 ex123 dn1 svd svt

Jinge

, ,
, , , ,

23 svar till “Kvinnlig statsminister, inget för Sverige?”

  1. Det är inte chokladbitarna som gör att jag har svårt för Mona Sahlin. Det är hennes tilltal och hennes inställsamma leenden.

  2. Det kan mycket väl ligga något i de du beskriver jinge, men var det medias, eller Monas fel, att Sossarna gjort det sämsta valet någonsin – två val igenom? Kan vi inte tänka oss att det beror på den politik de vill bedriva, i praktiken. Varför rösta in Sossarna i riksdagen när moderaterna bedriver, i stort sätt, samma politik? Hur stora var skillnaderna mellan skatteförslagen t ex? Tidningen etc.se gjorde innan valet en jämförelse mellan den Rödgröna budgeten samt Alliansens – skillnaderna fick man leta efter med lupp: (http://www.etc.se/30000/roedgroen-budget-blev-ljust-bla/).

    Vad hade Mona Sahlins parti gjort annorlunda om de vann valet? Hade höjt skatterna, byggt ut den offentligsektorn, köpt tillbaka samt förstatligat de företag som borgarna sålt ut? Köpt tillbaka alla vårdcentraler, höjt alla löner (för utom höginkomsttagarnas?). Stängt alla friskolor? Tagit ställning mot USAs attackkrig i tredje värden? Rivit upp FRA-lagen samt Ipred-Lagen? Nej!

    Skillnaderna, i praktiken, var för små för att ödsla några röster på Sossarna? Ska Socialdemokraterna få tillbaka sin ställning så måste de vrida partiet ideologi vänster ut – och det kommer aldrig att ske; för där har redan vänsterpartiet pinka in reviret. Svårare än så är det inte. Sossarna tillhör det förflutna. Nu måste vi se framåt mot ett nytt vänsterparti som verkligen gör upp med de gamla svikarna, och det kan ta tid.

    • Jag skriver under på det mesta du säger, men jag tycker ändå att det finns i alla fall en avgörande skillnad mellan S och högersmeten. Jag tänker på fackförening och arbetsrätt. Jag bävar för ytterligare godtyckligt chefande från personer som egentligen inte är lämpade för sin post (dessa tycks vara rätt många). Det är inte kul att stå men mössan i hand och säga ”ja patron” till allt.

      • Målande i detta avseende i så fall är väl att moderaterna varit hårdnackade motståndare mot att luckra upp LAS, trots att Svenskt näringsliv har lobbat för detta.

          • Fackföreningarna tillåts finnas för att det i längden lönar sig för arbetsgivarna att förhandla med endast en part i stället för att förhandla med en och en individuellt. Fackföreningarna i Sverige är väl de mest tama i hela Europa. Ofta är det så att arbetsgivaren föredrar att du ansluter dig.

            Sedan behöver Alliansen luckra upp LAS, det räcke med att alla sägs upp på grunda av arbetsbrist, för att sedan hyras in av ett bemanningsföretag. På så sätt kan man mycket effektivare kringgå LAS.

            • Och tamare blir dom. På små och medelstora arbetsplatser har facket ingen talan. En papperstiger.
              LAS finns inte. Det som finns kvar är hur lätt som helst att kringgå. Skapa sk. arbetsbrist verklig eller fiktiv vid en omorganisation och vips så är det bara och kicka folk.
              Skyll inte allt på borgarpacket, sossarna är lika skyldiga till nedmonteringen och/eller till att de tittade åt ett annat håll när det gjordes.

              • Då kan då stämma arbetsgivaren för en s.k. fiktiv arbetsbrist. Då tvingar du arbetsgivaren att bevisa att arbetsbristen föreligger.

  3. I Centern finns minst två ”ministerattrapper. Dels den du skriver om men också den som har som uppgift att utveckla landsbygden. Vilket han inte kommer att klara med tanke på vad han sagt om den saken; floskler utan reell betydelse.
    Nej, svenska folket är nog tyvärr antagligen inte moget för någon kvinnligt statsminister ännu.

  4. Men Maria Wetterstrand är ju mycket populär trots att hon är kvinna… Det handlar nog snarare om att Mona och Maud är högst mediokra trots alla år i politiken. Förvisso gäller det även Hägglund och Björklund också… Jag tror att Mona är underskattad och det bedrivs en negativ kampanj mot henne i media men likväl är hon knappast någon stjärna. Hon har dessutom nackdelen att hon tyngd av tidigare skandaler inte kan ”gömma sig” som Reinfeldt gör.

  5. Hallå där… ”Kvinnofientlighet” är väl ändå lite att ta i?! Det epitetet skulle jag inte ens tillskriva en promille av de svenskar jag känner.

    Sverige är redo för en kvinnlig statsminister, men Mona är inte ett ämne för det. Hon har ingen koll på hur hennes agerande eller ord påverkar hennes trovärdighet, och det har skadat henne till den grad att hon är körd på den nivån. Ingen tror på hennes ord längre och det pga hennes egna vägval. Har reaktionerna haft orimliga proportioner? Ofta, men vilken PR-konsult som helst hade kunnat förutspå dem. Hon vet vad hon gjort och sagt, och förstår hon inte att det får följder är hon inte en värdig kandidat till någon ministerpost. Vi lever i det samhälle vi lever i, hur gärna vi än skulle vilja annat.

    En debatt eller två gör inte en hel valrörelse.

  7. En subjektiv upplevelse av politiken utifrån en som ingen TV har. Jag ser inte politikerna utan endast hör dem via SR:P1 och läser i pressen och gjort min bedömning av dessa folkvalda m.fl., att de som inte kan ge ett rak enkelt svar på en fråga faller snabbt i glömska. De flesta politiker och höjdare inom politiken snackar runt en fråga med den gamla tekniken, att endast hålla sig nära ämnet, men undvika sanningen. Och vem kan komma ihåg en massa plattityder om de inte är uppenbart vrickade. Även om jag inte samtycker med Björklund, så är han nog den ende som har fastnat lite grann.
    Tips: titta inte på dessa politiker, utan lyssna endast; som ett test.

  8. Funderade på Mona och S när jag läste artikeln och då kom jag ihåg att GP nämnde något i stil(någon får plocka fram det korrekta citatet) med att hans planer på att lämna politiken gick upp i rök i och med att Anna Lindh dog, hade det inte varit för att hon dött så hade han lämnat partiet innan de tappade makten. Med andra ord så ju redan GP att Mona inte var någon som skulle kunna fortsätta ta vidare S (iaf inte efter Tobleroneaffären).

    På tal om kvinnliga partiledare så får man inte glömma den karisma Gudrun Schyman hade, att vänsterblocket förlorade detta val har mer att göra med att den karismatiske och sympatiske Gudrun hade bytts ut mot en läskig kommunistisk relik. Från högersidan finns en minst lika stor rädsla för en uttalad kommunist som vänstern har för att högern tar makt från facken och luckrar upp LAS vilket leder till att de mandat S/MP fick genom att ta med V på tåget direkt förlorades i egna röster. Kortfattat så handlade det mer om väljarnas minsta rädslor än attraktion.

    • JL har alldeles rätt här, GP sade ju även senare att ”..tänkandet är inte MS starka sida…” eller dylikt. En nog så kraftig avhyvling. Schymans betydelse för V är ju tydlig nog, fast i feministisk tappning har även hon tappat sin tjusning. Jag tror absolut Sverige tål tanken och verkligheten av en kvinnlig statsminister, vi är inte misogyna här, det som fattas är ju de rätta kvinnorna, som en Gro Harlem Brundtland i Norge förr, eller Finlands kvinnliga president OCH statsminister. Folk ser Mona Sahlin och genomskådar hennes beundransvärt allsidiga inkompetens. Det räcker inte, någon annan måste till, helst en riktig människa , inte en till politisk broiler.

    • ”…vänsterblocket förlorade detta val har mer att göra med att den karismatiske och sympatiske Gudrun hade bytts ut mot en läskig kommunistisk relik”. Har du glömt Gudruns läskiga talibantal? Felet med Ohly är väl att han avsvor sig kommunismen för tidigt, just när den började få en filosofisk renässans med tänkare som Zizek och Badiou…

  9. Mona känns trött. Inte så konstigt, hon har ju varit i den politiska toppen i över 20 år nu. Dags för något nytt!

  10. Det är ofattbart att du får det till att problemet är att Mona är kvinna. Problemet är Mona. Men jag klagar inte. Sitter Mona kvar, slipper vi socialisterna 2014.

  11. Ålder, utseende och dialekt har stor betydelse. Titta på danska socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt.
    http://xxxxxxxxxxxxx
    Hon är precis samma typ (utseendemässigt) som Anna Lindh var. Hade Anna blivit partiledare hade sossarna garanterat fått mycket högre röstetal. Maria W fick många röster men det kan ju bero på att hon aldrig hade kunnat bli statsminister. Monas stockholmsdialekt retar många. Naturligtvis är politiken viktigast men vem som framför den är numera, i vårt mediefixerade samhölle, minst lika viktigt. Sossarna behöver yngre och snyggare förmågor