Kubas och USA:s ekonomi


I en kommentar till blogginlägget ”USA har erkänt Kuba – men när upphör blockaden” nyligen skriver ”Demokrat” följande ”Visst är denna utveckling glädjande då den är ett stort steg mot en demokratisk utveckling på Kuba. Blockade har under i stort sett hela den nuvarande hårdföra repressiva kommunistiska regimens tid varit den huvudsakliga bortförklaringsmodellen för alla regimens tillkortakommanden, avsaknaden av demokrati, avsaknaden av rättssäkerhet, avsaknaden av pressfrihet, avsaknaden av mänskliga fri- och rättigheter och inte minst den hopplöst ineffektiva samt resurs- och miljöförstörande planekonomin. Nu blir det upp till bevis för de föråldrade och dogmatiska marxist-leninisterna i Havanna att visa att vägen till lyckoriket ligger öppen, nu finns inga bortförklaringar längre.” Man noterar frånvaron och argument för den tolkning, de åsikter som här framförs.

Dock blir detta en utgångspunkt för en artikel om blockaden, samt några punkter ekonomin i USA.

Havanna imagesCA3XREEA

USA inleder sin imperialism med erövrande av Kuba.
Spanien fick släppa Kuba 1898 bara efter några månader av amerikansk inblandning. USA höll Kuba besatt till 1902, då en USA-vänlig president installeras. Med det så kallade Platt-tillägget tvingade USA Kuba 1901 att göra ett tillägg till sin konstitution som medförde att USA fick rätt att militärt ingripa på Kuba ”för att skydda amerikanska liv och amerikansk egendom”. Vidare tilltvingade sig USA mot arrende flottbasen Guántanamo, i sydöstra Kuba, på 100 år. Avtalet kan endast sägas upp önsesidigt. Arrendet har löpt ut och Kuba kräver att det skall upphävas. Det struntar USA i. Guántanamobasen får betecknas som en ren ockupation av kubanskt territorium. USA stödde (som vanligt) diktaturen (Kuba i detta fall, unde Battista), till Castro & Co störtade Battista.

Från gästblogginlägg 24/11 2012 av Zoltan Tiroler hämtar jag följande information om blockaden.
”De debattörer som hävdar att Kuba fritt kan göra affärer med andra länder än USA har fel. Det är just för att blockaden drabbar alla länder som (så gott som) alla länder röstar mot blockaden. Och det är därför det i FN:s resolution heter just ”blockad” och inte ”embargo” som USA vill kalla det. USA är världens största ekonomi och har patent på över hälften av världens avancerade läkemedel, diagnosverktyg och utrustning.

USA:s extraterritoriella blockadlagstiftning innebär att de företag i världen
• som vill handla med USA förbjuds att handla med Kuba,
• som vill använda USA-patent förbjuds att handla med Kuba
företag vars varor innehåller något av USA-ursprung förbjuds sälja vidare till Kuba
• vars varor innehåller något av kubanskt ursprung utestängs från USA
• som vill sälja något till Kuba måste avstå från USA:s marknad
• de länder som söker USA-bistånd förbjuds att handla med Kuba

utländska företag som handlar med Kuba riskerar att ställas inför rätta i USA
• utländska banker som hanterar kubanska konton har bötfällts med belopp på hundratals miljoner dollar
• USA försöker också strypa Kuba ekonomiskt genom att landet inte kan få lån från varken Världsbanken eller IMF
• transportkostnaderna är mycket höga, bland annat för att båtar som anlöpt kubansk hamn inte får gå in till hamnar i USA. Det gäller också flyg, inklusive vid nödsituationer.
Ukraina embargo

Om man anser att Internet är USAs egen egendom kanske man också accepterar att Kuba utestängs från tusentals websidor och från alla ekonomiska transaktioner på nätet
• En dansk som importerade och sålde kubanska cigarrer stoppades, då inga pengar kunde föras över till honom
• En engelsk nätresebyrå fick, utan förvarning, sin hemsida nedstängd eftersom de bland annat sålde resor till Kuba
• Spanska hotellkedjan Melia tvingades lägga ner sin verksamhet i USA då de startade hotell på Kuba
• Kanadensiska gruvföretaget Sherrits chefer (samt fruar) får inte ens resa in i USA då företaget har verksamhet i Kuba
• Tidigare 2012 bötfälldes Ericsson för att ha sålt reservdelar från Mexiko till Kuba

Utveckling på Kuba trots alla svårigheter
* Kubas barnadödlighet nådde 2013 en rekordlåg nivå: 4,2 barn av 1 000 födda. Snittet för regionen ligger kvar på 30 [Haiti 50,9, USA 5,9]*. Den rika delstaten Florida nådde också rekordlåg nivå förra året; bara det att den ligger 30 % över Kubas!

* Mödradödligheten har sjunkit och den förväntade livslängden på 77,9 år matchar industriländernas.

* Läkartätheten i Kuba är en läkare på 197 kubaner, en av världens högsta [Sverige har en läkare på 258 invånare]*. Detta inkluderar inte de 40 000 (!) kubanska läkare som tjänstgör utomlands i 70 länder.
* Utbildning och hälsovård är intakt; av en befolkning på 11 miljoner förväntas närmare 2 miljoner elever från förskola t.o.m. universitetsnivå vara inskrivna i år. Åttio miljoner läkar- och 22 miljoner tandläkarbesök förutses. Allt detta är helt gratis!
* FN:s program Human Development rankar Kuba på 59:e plats av 187 länder. Unescos Global Monitoring Report, ”Utbildning för alla”, rankade 2011 Kuba som nr 14 i världen.

* FN konstaterar också att Kuba är enda landet i Latinamerika där under- och felnäring bland barn inte förekommer.

* Kostnader för sjukvård utgjorde 22 procent av Kubas statsbudget 2013, utbildning 27 procent. Kubas totala budgetandel för sociala ändamål är 54 procent, bland de högsta i världen.
* Endast 30 länder delar Kubas arbetslöshet på under fem procent.
* Kubas omställning till ekologisk hållbarhet hade inte varit möjlig utan revolutionens seger.

Kuba behåller sin fullkomligt enastående roll inom internationellt solidaritetsarbete. Förutom läkare arbetar två tusen lärare utomlands. Kubas alfabetiseringsprogram ”Yo sí puedo” har gynnat åtta miljoner elever i 29 länder. ”Operacion Milagro” har återställt synen för två miljoner människor världen över. År 2011 examinerade Kubas latinamerikanska School of Medicine närmare 10 000 läkare från 58 länder, som åkt hem och arbetar i behövande områden.

Under 2013 valdes Kuba åter med stor majoritet till FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR). Kuba stod förra året för det roterande presidentskapet i det nybildade Community of Latin American and Caribbean States (CELAC), som inkluderar alla stater på västra halvklotet utom Kanada och USA. Kuba står värd för fredssamtal mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan.

I FN och andra internationella organ höjer Kuba de förtrycktas röst i försvar för Palestina, Västsahara och mot angreppen på Irak, Afghanistan och Syrien. Kuba arbetar för att upprätthålla internationell rätt och göra FN mer demokratiskt. Kubas röst och principer är inte till salu, vilket bland annat USA till sin stora häpnad fått konstatera.

Vi ska inte heller bortse från Kubas helt avgörande roll för den integrationsprocess som pågår i Latinamerika. Kuba har varit motorn (och Venezuela stått för drivmedlet) i vad som kan kallas Latinamerikas andra självständighet. Den första från den spanska kolonialmakten och den andra från USA:s kontroll. Medan klyftorna, arbetslösheten och fattigdomen ökar i Europa och USA, så inger de progressiva regeringarna i Latinamerika hopp för framtiden.

Trots sin relativa fattigdom, vidmakthållen genom USA:s ekonomiska krigföring som kostar Kuba många miljarder dollar årligen – mer än alla exportintäkter – tillhör det lilla öriket de världsledande när det gäller utbildning, hälsovård, livslängd, jämställdhet, social trygghet, ekologiskt jordbruk med mera. Sådant som de flesta människor fäster stor vikt vid.

Något om ekonomin i USA
USA har en hög BNP och är framstående på flera ekonomiska områden, bland annat till följd av den orättvisa politik som landets regering via Världsbanken, IMF,WTO och statskupper och krig pådyvlat andra länder.
-Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalekonomin!
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Den genomsnittliga reallönen i USA 1974 var c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar för den rikaste 1 %, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.
-2008 fick 32 miljoner personer i USA matkuponger, år 2012 var det 48 miljoner, en ökning med 50 %.
-Mer än en miljon skolbarn är hemlösa, efter en ökning med 57 % sedan 2006-2007
-37 % av familjer där den äldste är under 30 år är fattiga.
-Medianinkomsten har fallit 4 år i rad och var högre för 40 år sedan, enligt Economic Report from the President.
American poverty 2616202936_20ecce5868_b

USA stöder statskupper i demokratiska länder.
Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska (enligt traditionell begränsad syn på demokratin) länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.

Har ”Demokrat” några synpunkter på detta?



i Andra om: , ,, , , , , ,

Russia Today 30/10Nyhetsbanken 30/10 SvD 30/10 DN 30/10 Aftonbladet Nyhetsbanken 2012 > Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren Svensk-kubanska

  18 comments for “Kubas och USA:s ekonomi

  1. Demokrat
    22 december, 2014 at 10:27

    ”Har ”Demokrat” några synpunkter på detta?”

    Första synpunkten är att din artikel inte med ett ord berör den demokratiska situationen på Kuba. I vårt land, liksom i alla andra demokratiska stater, bedöms Kuba som en diktatur, som bryter mot mänskliga fri- och rättigheter. I princip hela det politiska fältet i Sverige står för denna bedömning och då även vänstern. Jonas Sjöstedt skrev följande i ett blogginlägg 19/11 2011:

    ”Vad tycker jag då om Kuba och USA ur demokratisynpunkt? Det är mycket enkelt; Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar. I USA finns däremot dessa grundläggande demokratiska rättigheter, landet är en politisk demokrati. Visst kan man diskutera bristerna i USAs demokrati och visst finns det progressiva inslag i det kubanska samhället trots diktaturen. Men den grundläggande skillnaden mellan länderna är klar och kan inte bortförklaras. Det är min åsikt, och det är Vänsterpartiets åsikt.”

    Att Kuba har en relativt välordnat hälsovård (medellivslängden tyder på detta) motiverar och ursäktar på inget sätt politisk repression och förtryck.

    Den andra synpunkten utgörs av det förunderliga förhållandet att planekonomin, om detta system nu är så förträffligt, är notoriskt inkompetent att producera varor. Kuba, likt alla de länder som försökt implementera planhushållningen, är ett bristsamhälle om vilket vi påminns genom en artikel i dagens utgåva av Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kubareportage_4207331.svd). Några citat ur denna artikel:

    ”Medellönen i Kuba ligger på runt 150 svenska kronor i månaden och en flaska schampo kan kosta tre dagslöner.”

    ”Vissa varor är svåra att hitta överhuvudtaget här och även det som finns att köpa i kubanska butiker är en fördel om någon kan ta med sig utifrån.

    – Om du köper en skjorta för 20 dollar utomlands kan du sälja den här för 25. Men om du köper den i butik här kostar den 40 eller till och med 60 dollar. Det enda det pratas om nu är att priserna ska sänkas, säger Adiane.”

    Ser vi på bruttonationalprodukten (GDP) per captia är den kubanska storleksordningen 1/4 av den svenska och storleksordningen 1/5 av den amerikanska. Nog borde väl planekonomin kunna prestera bättre om den nu är ett överlägset ekonomiskt system?

    • 22 december, 2014 at 19:02

      Denna kommentar har skrivits av Eva Björklund, som skrev det blogginlägg som du först kommenterade. Det var den kommentaren som jag tog som utgångspunkt för mitt inlägg igår om Kubas och USA:s ekonomi. Jag har inga avvikande synpunkter jämfört med Evas.

      ”Nej, jag berör inte demokratin på Kuba, för oavsett hur den fungerar ändrar det inte faktum att svenska medier är okunniga och tendentiösa genom att helt acceptera från USAs historieskrivning och terminologi, och deras rätt att bestämma över andra länder.
      Skevheten i denna mediala rapportering trappades upp efter sovjetblockets sammanbrott med föreställningen att Kuba snart skulle gå samma väg. Den har blivit allt skarpare allteftersom Kuba visat sig kunna inte bara överleva utan bli ett föredöme i världen när det gäller jämställdhet och ekologiskt hållbar utveckling, med flera områden.

      Så har massmedia skapat den förhärskande syn på Kuba som också kommer till uttryck i Sjöstedts uttalande. Mot bakgrund av USAs tortyrläger på ockuperad mark på Kuba visar det ju tydligt de skeva måttstockar som präglar synen på USAs rätt att försöka svälta ut Kuba. Ditt inlägg, med referens till SvD är ett utmärkt exempel på hur folks uppfattning färgas. Bland annat hur de påstår att ”de fem” är ”anklagade för spioneri mot oppositionella exilkubaner”. Ingen av De 5 har varken åtalats eller dömts för spioneri (se mitt blogginlägg). Inte heller för vad de gjorde: infiltrerade exilkubanska terroristgrupper som genomfört flera attentat mot Kuba och hindrade därmed många fler attentat. Detta är den sanning som ligger bakom att såväl Amnesty som FNs kommission mot godtyckliga fängslanden slagit fast att rättegången var manipulerad och rättsstridig. De var politiska fångar i USA. Detta har inget massmedialt organ i Sverige erkänt, utan upprepar gång på gång att de var spioner.

      Det är också symptomatiskt att du skyller Kubas ekonomiska problem på planekonomin och inte på USAs ekonomiska krigföring, en okunskap som kanske beror på att den inte beskrivas i svenska massmedia. Enligt den resolution med krav på USA att häva blockaden, som FNs Generalförsamling för 23 året i rad antagit, de senaste åren med 188 röster mot 2 – USA och Israel – har den kostat Kuba över 20 miljarder US-dollar per år i över 50 år. Utan den skulle Kuba enligt många bedömare gott och väl kunnat uppnå samma materiella levnadsstandard som Västeuropa. Och om man jämför med Jamaicas, Dominikanska Republikens, Haítis med fleras fria marknadspolitik så visar sig ju Kubas planekonomi – trots sina brister – ha vissa fördelar när det gäller folkförsörjningen, fastän den hela tiden hämmats av USAs ekonomiska krigföring.

      Kubas ekonomiska system är komplicerat med i princip två marknader, för att kunna ta mer betalt av turisterna än av befolkningen. För att det systemet nu ska kunna avskaffas måste de två valutorna föras samman steg för steg med produktivitets- och lönehöjningar utan att för den skulle förlora turistintäkter. Men det förstår väl var och en att den direktöversättning av växelkursen som lägger medellönen på Kuba på 150 svenska kronor/månad inte kan stämma med verkligheten. Då skulle kubanerna vara världens extremt fattigaste, men mindre än 1 US$ om dagen. Så är det inte i verkligheten. På medellönen klarar kubanerna bostad och mat – livets nödtorft – för priserna på den egna marknaden är lika extremt låga mätta i US$, även för shampo, men då bara en ranson. Men det är knapert, och klyftor har uppstått till de som arbetar i turistindustrin eller säljer till turister. Med flera komplikationer som det inte finns utrymme att utveckla här. Men den som är intresserad kan få det mesta diskuterat i Tidskriften Kuba som kan läsas på http://www.svensk-kubansa.se.

      Så hur är det med demokratin? När kubanerna efter att ha besegrat den USA-stödda Batistadiktaturen började bygga ett nytt samhälle var det med grym erfarenhet av den liberala demokratins sårbarhet i en imperialistisk maktsfär, där partierna blivit redskap för USAs intressen och mediejättarna för egna vinstintressen. Så när den nya grundlagen antogs efter omfattande folkliga rådslag och folkomröstning 1975 stadfäste den ett system med allmänna och hemliga personval på alla nivåer, utan politiska partier. I stället gäller folkligt direktnominerade kandidater i val till kommunfullmäktige i de 169 kommunerna, som sedan tillsammans med folkrörelserna nominerar sina kandidater till läns- och nationalförsamlingar. De valda har skyldighet att regelbundet avlägga rapport till sina väljare och kan avsättas under mandatperioden. Och massmedia kan bara tillhöra statliga eller kommunala organ eller civilsamhällets organisationer, ej privata bolag.
      Kubas former för deltagande demokrati och nationella rådslag i grundlagsfrågor vidareutvecklades på 2000-talet av Venezuela, Bolivia och Ecuador som signum för det som kallas 2000-talets socialism, men där inom ramen för flerpartisystemet, där de borgerliga partierna och internationella mediekoncernerna liksom tidigare blivit USAs redskap för försök att återta kontrollen. ”

      • Christian
        22 december, 2014 at 20:01

        Det här med demokrati brukar vara svårt, iallfall för socialister. Därför ställer jag en konkret fråga. Är Kuba mer demokratiskt än Sverige? Med andra ord, skulle du vilja inför det kubanska statsskicket i Sverige?

        • Нешко
          23 december, 2014 at 02:25

          Även om frågan inte är ställd till mig tar jag mig rätten att svara fast svaret blir nog inte ”ja” eller ”nej” som du gärna vill ha för frågan är enligt mig ställd på fel sätt.

          Ursprungligen kommer jag från f.d. Jugoslavien och där (man kan ta det i sin helhet eller olika beståndsdelar) finns idag liknande sort ”demokrati” som i Sverige. Denna ”demokrati” har inneburit över hundra tusen döda, miljontals flyktingar, ekonomi i botten, enorm arbetslöshet, stora utlandsskulder och ”demokrati” där folken får ”välja” bland olika sorter skurkar/banditer. Ukraina idag ger ganska bra illustration av liknande process som hänt där. Samma ”demokratiska” väst hyllar ”demokrati” då fascister organiserar ”fria” val där de självklart vinner men samtidigt demoniserar och underkänner valen i Krim och Donbas.
          Så fick jag välja skulle jag ha valt statsskicket och socialismen som var i Jugoslavien framför dagens ”demokrati” alla gånger.

          Sedan tar man en Kuba som varit koloni och vars majoritetsfolk har varit urfattig och utan några som helst rättigheter vars utveckling har hämmats av ca. 60 års blockad och vill ställa det mot ett land som Sverige där man inte haft krig på 200 år samt där man får under relativt lugnt fått utveckla samhället och statsskicket. Dessutom är denna Sverige med bland de som blockerar Kuba.
          Så för Kubas del är det självklart att de skulle vilja behålla dagens statsskick framför att vara någons koloni alternativt att sluta som Filippinerna, Mexiko, Panama eller kanske i bästa fall Puerto Rico eller Colombia. USA har antingen störtat eller (upprepade gånger) försökt störta/gett stöd till störtning av samtliga demokratier i Latinamerika som man inte tyckt om (det betyder samtliga) och med stor sannolikhet dödat minst två statsöverhuvud samtidigt som man utbildat och stött dödspatruller runt om i Latinamerika. Kuba med USAs olagliga ockupation av Guantanamo med den redan nämnda blockaden och om jag nu minns rätt 637 dokumenterade förhindrade mordförsök av Fidel Castro.
          Sverige idag som nära allierad med USA/NATO gynnas av det rådande världssituationen där man tidigare tillåtits ha realsocialistiskt statsskick under kalla kriget vilket har gradvis börjat upplösas under starka ekonomiska och massmediala påtryckningar från internationella storföretagens intressen. Sverige idag som allt oftare tvingas öppet välja sidan och stödja USA/NATO både politiskt och militärt. Men trots det är det fortfarande relativt välstånd för en stor majoritet i Sverige fast inkomstklyftor har stadigt ökat och andel sämre ställda stadigt ökar.

          Så varken Sveriges eller Kubas statsskick kan lyftas ur sitt historiska sammanhang och ställas mot varandra med en så oerhörd förenklad fråga: Vilket statsskick är bättre?

          • Christian
            23 december, 2014 at 11:56

            Jag ser att du och andra som håller till här på bloggen tycker att kampen mot USA är viktigare än demokrati och mänskliga rättigheter. Vad är det man brukar säga, bättre lite diktatur i hörnorna än en hel USA allierad. Och det är klart tycker man inte att yttrandefrihet/pressfrihet/rättsäkerhet, respekt för mänskliga rättigheter, samt möjligheten för befolkningen att själv välja sina ledare i fria och öppna val behövs för att kalla ett land för en demokrati, ja då är det möjligt att Kuba är demokratiskt.

            • 23 december, 2014 at 14:50

              1. Men USA:s valsystem har stora brister ur demokratisk synpunkt. Förre presidenten Carter, som övervakta många val menar att USA inte längre är en demokrati (kanske avsåg han främst valsystemet) och har uttalat sig mycket positivt om valen i t.ex. Venezuela. Läs gärna tidigare blogginlägg i frågan. T.ex. http://jinge.se/allmant/dollarocracy-hur-pengar-har-forstort-usas-en-gang-ganska-demokratiska-valsystem.htm från 13/8 2013.

              2. Och vad har du för synpunkter på det väl belagda förhållandet att USA är det land som i särklass störtat eller bidragit till att störta demokratier till förmån för diktaturer?

              USA:s stödjer statskupper i demokratier.
              Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
              -Mossadeq i Iran 1953;
              -Arbenz i Guatemala 1954;
              -Sukarno i Indonesien 1965;
              -Allende i Chile 1973;
              -Sihanouk i Kambodja 1970;
              -USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
              -USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
              -Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
              -Zelaya i Honduras 2009;
              -Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.

              3. Vidare ingår inte frågan om kontrollen över ekonomin, skötseln av denna och våra resurser inte i valen för andra än nu små partier. I detta centrala avseende har alla ”demokratier” en mycket stor brist. Kapitalismen råder.

            • Benny
              23 december, 2014 at 15:16

              Eftersom USA inte är en demokrati och dessutom håller på med subversiv verksamhet och krig ska USA bekämpas med alla medel. Vad är det du inte fattar? Jag var emot Sovjet på sin tid som höll på likadant, problemet är att USA aldrig slutade med sina krig när kalla kriget tog slut. USA är inte i någon position att kritisera andra länder för bristande demokrati, när ska ni högertomtar fatta detta?

            • Нешко
              24 december, 2014 at 21:22

              Du har fått ett detaljerat svar och motivering varför inte är möjligt att ha ett statsskick av en svensk modell på Kuba (och tvärtom).
              USA tillåter inte och har aldrig i praxis visat viljan att tillåta en demokrati av europeisk modell för något latinamerikanskt land.
              Vad är så svårt att förstå här?
              Nämn ett latinamerikanskt land där det finns ett statsskick åtminstone i närheten av det svenska där USA fick bestämma.
              Och jag kan berätta att samtliga latinamerikanska länders majoritetsbefolkningar som vänt ryggen åt USA har fått det oerhört mycket bättre när de gjort det (när de till slut lyckats med det).

              Så komplettering till mitt svar är: Om stormakterna (i synnerhet USA) låter Kuba utveckla sitt statsskick på egen hand är det det bästa alternativet. Men självklart tänker USA (och storföretagsintressen) inte tillåta det.

        • Benny
          23 december, 2014 at 10:42

          Det är nog inte bara socialister som har svårt att acceptera demokrati! Det har man ju sett i hur USA agerade i Ukraina och andra länder där befolkningen valt ”fel” regering enligt USA. Sen om man börjar granska den s.k demokratin i USA blir man mörkrädd. USA är inte i närheten av att uppfylla de demokratiska kriterier vi har här i Västeuropa. Angående Kuba så ska man nog jämföra hur det ser ut i omkringliggande länder i t ex centralamerika och då är ju Kuba trots sanktionerna att föredra både ekonomiskt och socialt.

        • Eva Björklund
          23 december, 2014 at 12:13

          Vad menar vi med demokrati? Om vi menar förekomsten av flera partier som tävlar om platser i beslutande församlingar, fri marknadskapitalism och bolagsmedier så är svaret självklart att Sverige är mer demokratiskt. Själv tycker jag att det systemet i praktiken har avlägsnat sig en hel del från demokrati i meningen folkmakt, folkligt förankrat och representativt majoritetsstyre, och närmat sig ett plutokratiskt system, dvs där pengarna, kapitalet styr, och arbetar- och bonderörelserna m fl som grundade partier allt mer har ersatt av reklambyråer och statlig finansiering.
          Kubas system med kombination av direkt, deltagande och representativ demokrati , med stark folklig delaktighet har vuxit fram som ett medvetet alternativ för att förhindra en sådan utveckling som varit den förhärskande i Latinamerika. Och det har lyckats att under 50 år hålla USA borta. Det har dock i praktiken hämmats av byråkrati och hierarkier som i flera etapper har bekämpats och ändå dykt upp igen. Dock har Kuba visat sådan framgångsrik utveckling av social välfärd och trygghet, kultur och kunskap att det blivit ett bevis på att en bättre värld är möjlig och ett föredöme som haft avgörande betydelse för de latinamerikanska folkens frigörelse, och inspirerat till efterföljd när det gäller att utveckla den deltagande och direktdemokratin i Venezuela, Bolivia och Ecuador. De har ännu så länge kunnat hålla stånd mot USAs undergrävande verksamhet, mediala propaganda och stöd till klientpartier. Men de lever farligt. USA-stödda kuppförsök har genomförts, och misslyckats i Venezuela, Bolivia och Ecuador, men lyckats i Honduras som nu är ett av världens mest våldsamma samhällen, och det farligaste för journalister.
          Nej, jag vill inte införa det kubanska systemet i Sverige. Men jag skulle vilja att de folkliga krafterna kunde växa och ta mer utrymme och makt, och bryta kapitalets massmediala herravälde. Jag vill ha mer deltagande demokrati, inte bara val vart fjärde år, och sen inte ha någon möjlighet att påverka. Men ett mer demokratiskt system i Sverige måste utgå från svenska förhållanden, precis som det kubanska, och de latinamerikanska och alla andra måste grundas på egen historia, kultur och materiella förutsättningar.

      • Gösta Lilja
        22 december, 2014 at 23:38

        Noam Chomsky menar att ”Skurkstater med inrikes frihet – och USA är avancerat i det avseendet – måste förlita sig på de bildade klassernas villighet att producera beröm och tolerera eller förneka fruktansvärda brott.” Så ser det väl ut också här i Europa för att inte tala om tillståndet i Mellanösterns enda demokrati.

        ”Medan Sverige skickar ett tiotal läkare så ställer Kuba upp med femhundra, kommenterar Hans Rosling, den välkände professorn i internationell hälsa, som också är rådgivare till Bill Gates Afrika-projekt. Hur kommer det sig att det fattiga landet Kuba kan göra så mycket?” Och varför lyser dessa glädjande nyheter med sin frånvaro i media?
        http://www.miljomagasinet.se/artiklar/141015-kubas-stora-insatser-mot-ebola.html

        Det hastigt påkomna tövädret mellan USA och Kuba, vad beror det på? Stora oljefynd som tillhör Kuba? Eller en rädsla att Putin ska göra en Krusse och svara på USA:s militärbaser i Rumänien, Polen (och Ukraina?). Rumänien ja, Där finns visst ett dussin amerikanska militärbaser medan rumänerna själva tvingas försörja sig på annat håll. Imperiets omsorg om det rumänska folket tycks vara ganska blygsam för att inte säga obefintlig. Ungefär som att Södertälje en gång i forntiden tog emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada sammantaget.

      • Demokrat
        30 december, 2014 at 10:38

        ”Så har massmedia skapat den förhärskande syn på Kuba som också kommer till uttryck i Sjöstedts uttalande.”

        Eva Björklund anklagar vänsterpartiets ledare, Jonas Sjöstedt för att vara helt vilseförd och bygga sin argumentation på att ”svenska medier är okunniga och tendentiösa genom att helt acceptera från USAs historieskrivning och terminologi”. Innebörden i Eva Strandbergs utsaga kan inte tolkas på annat sätt än att hennes mening är att Jonas Sjöstedt går i USA’s ledband. Jag är inte helt säker på att vare sig Jonas Sjöstedt eller någon annan vänsterpartist delar denna syn.

        Nu kan man ju i och för sig vända på Eva Björklundss floskelartade argumentation och istället hävda att det budskap hon framför bygger på att hon helt accepterar den kubanska propagandaapparatens ”historieskrivning och terminologi”, en propagandaapparat där fri press är icke-existerande och där en så grundläggande mänsklig rättighet som yttrandefrihet ständigt kränks. I detta är Eva Björklund ingen oberoende granskare utan snarare, om man ska vara elak en härold för den kommunistiska regimens propaganda eller om man skall vara lite snällare endast betraktar situationen genom en mycket smal tunnel oförmögen att ta del av vidare perspektiv.

        Påstår Eva Björklund att Jonas Sjöstedt inte håller sig till sanningen när han säger?

        (1) ”I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier.”

        (2) ”I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar”

        Vi som till skillnad från de förtryckta medborgarna i diktaturen Kuba har privilegiet att ta till oss och och fritt värdera information från olika håll, och inte som på Kuba är utelämnade till informationsflödet från en strikt kontrollerad propagandaapparat vet att Jonas Sjöstedts karakterisering av förhållandena på Kuba är sann. Utsagan (1) kan var och en verifiera genom att ta del av Kubas konstitution där ett parti, kommunistpartiet, tillförsäkras maktprivilegiet. Utsagan (2) följer av talrika rapporter från olika Människorättsorganisationer, t.ex, Amnesty International.

        ”Det är också symptomatiskt att du skyller Kubas ekonomiska problem på planekonomin och inte på USAs ekonomiska krigföring, en okunskap som kanske beror på att den inte beskrivas i svenska massmedia.”

        Utifrån detta vill jag till Eva Björklund ställa frågan om hon kan ge ett enda exempel på en lyckosam planekonomi?

        I Sovjet och Östeuropa ledde den till varubrist och stagnation. I Kina, och även i Vietnam, drog man slutsatsen att den dogmatiska planekonomin inte fungerade och valde istället system med betydande marknadsekonomiska inslag. Inte heller i andra delar av främst den så kallade tredje världen, som under Sovjetperioden till olika grad inspirerades av socialistiska drömmar, vann planekonomiska lösningar någon framgång. Det som istället skedde var att fattigdomen cementerades ytterligare.

        Problemet med planekonomin är inte att den motarbetas av blockader och annat utan att den inte förstår att det system av ständig förändring och ständigt uppkommande opredikterbara händelser, som vi kallar vårt samhälle, endast är begränsat styrbart (för den som är road av matematik och reglerteori kan detta visas i matematiska modeller). Till detta kan läggas att planekonomin tar bort många av de viktiga incitament som är en förutsättning för framsteg och innovation. Detta, Eva Björklund, är orsaken till det planekonomiska fiaskot.

        ”Men det förstår väl var och en att den direktöversättning av växelkursen som lägger medellönen på Kuba på 150 svenska kronor/månad inte kan stämma med verkligheten.”

        Jag är mycket väl förtrogen med det tvåvalutasystem, som på olika sätt tillämpats i ett antal kommunistiska implementationer, inte minst i Sovjet och Östeuropa (jag erkänner villigt att jag före murens fall hjälpte vänner i Östeuropa att handla varor i de så kallade ”dollarbutikerna”, varor som var oåtkomliga för vanliga medborgare). Jag betvivlar inte att man med den inhemska kubanska valutan kan köpa en begränsad mängd av nödtorftiga basvaror – jag påstår inte att Kubas befolkning svälter – men jag påstår att varuutbytet är begränsat och präglas av en konstant bristsituation. Hur Eva Björklund än vänder och vrider på det hela kostar en flaska schampo 3 dagslöner, om schampo är en absolut nödvändighetsartikel kan säkert ifrågasättas, men det pekar planekonomins inkompetens att tillhandahålla ett relevant utbyt av varor.

        • 30 december, 2014 at 11:54

          ”Demokrat” verkar inte vilja kännas vid behovet av en diskussion om massmedias roll i det kapitalistiska samhället, och dess begränsning av yttrandejämlikheten, om dess likriktning och om den ”enda vägens”, ”enda versionens” herravälde. Och därmed hur den utmejlsar den förhärskande Kubabild som Sjöstedt också ger.
          Det innebär inte att Sjöstedt går i USAs ledband, det är ju en grotesk tolkning av min text. Om inte annat tillåter Sjöstedt sig att nämna vissa för människorna gynnsamma inslag i det kubanska samhället.
          Lika lite tror jag att ”Demokrat” hålls i ledband. Däremot konstaterar jag att ”Demokrat” fortsätter att upprepa den ”enda sanningen”, ointresserad av argument och fakta. I sak bemöter han egentligen inte något av mina argument om just Kuba, utifrån dess unika historia och omständigheter.
          En sak kan jag dock hålla med om, att den kapitalistiska ekonomi vi lever i ”endast är begränsat styrbar”, särskilt i meningen demokratiskt styrbar.

        • 30 december, 2014 at 11:58

          Kuba levde under en betydligt värre diktatur under USA:s skyddsling Battista tidigare. Det finns inget land i världshistorien som stött och/eller upprättat så många diktaturer i världen som USA – världens främsta diktaturkramare. Varje demokratiskt sinnad borde protestera mot detta – gör ”Demokrat” det?
          Kuba hyllas av förtryckta, progressiva och fattiga i hela världen. Det finns solidaritetsorganisationer med Kuba i stort sett varje land. Apropå massmedia och Kuba. Svenska massmedia hade en klart nedtonad rapportering hösten 2013 om omröstningen i FN:s generalförsamling om USA:s olagliga blockad mot Kuba. Röstsiffrorna blev 188-3.”Rungande applåder för Kuba, tystnad för USA”.
          Så beskriver nyhetsbyrån Reuters omröstningen i FN om USAs blockad av Kuba. USA stöddes endast av Israel och Palau, medan 188 länder ställde sig bakom Kubas krav på att blockaden ska upphöra. FN har röstat mot blockaden i 21 år, utan resultat. Detta illustrerar också bristerna i FN – och i massmediarapporteringe – ur demokratisk synvinkel. Denna är en världshistoriens grymmaste och längsta blockader och infördes efter USAs misslyckade invasion av Kuba 1961 och har orsakat stor skada i Kuba. Med vilken indignation har massmedia skrivit om detta? Ingen alls. Men man har ibland faktiskt skrivit om alla mordförsöken av CIA mot Castro.
          Ekonomisk utveckling
          ”Demokrat” betvivlar möjligheten till ekonomisk utveckling i socialistiska stater
          Kuba är ett bra exempel på socialismens möjligheter med tanke på vad landet uppnått trots USA:s och andra länders stenhårda blockad. Andelen som är hemlösa, lever på matkuponger och är arbetslösa är högre i USA som också har högre spädbarnsdödlighet. BNP är ett mått med mycket stora brister. Världens BNP behöver inte öka för att fattigdomen ska kunna avskaffas i en socialistisk värld.
          Tillväxten i Kina var mycket god under Maos tid, vanligen omkring 5-10 % per år, dvs. lika bra som nu. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
          Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008).

          Ryssland var ett eftersläpande land i industrialiseringen vid Oktoberrevolutionen 1917. Trots misstag i uppbyggnaden, och minst 20 miljoner döda i Andra Världskriget, närmare 100 gånger fler än USA, var landet strax efter Andra Världskriget världens andra supermakt, första land med rymdfarkoster och en människa i rymden. Säger väl något?
          Vid privatiseringen i början av 1990-talet övergick kontrollen över företagen från statliga organ till personer med insiderkontakter i regeringen.
          * En grupp män utan egna tillgångar, ”oligarkerna”, kunde med stöd av pengar utifrån bli mycket rika och förde sedan enorma tillgångar som arbetats ihop av andra ut ur landet, allt med aktivt stöd av bl.a. USA:s vice finansminister Lawrence Summers, senare chefsrådgivare åt president Obama. Jeltsins egen familj blev mycket rik. Oligarker (dvs. kapitalistiska skurkar) flyttade miljarder i kontanter och tillgångar ut ur landet.
          * Försämringen av ekonomin ledde till kollaps av sociala förmåner.
          * Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.
          * Fattigdomen ökade från 1,5 % i slutet av Sovjettiden (dvs. mycket lägre än i USA och Sverige idag, men måtten torde variera) till 39-49 % i mitten av 1993.
          * 1992 konsumerade genomsnittsryssen mindre än 1991 och en tredjedel av befolkningen levde under existensminimum.
          * Under 1990-talet rådde en extrem korruption och laglöshet, kriminella gäng etablerades och alkoholism, HIV och våldsbrott sköt i höjden.
          67 % av ryssarna ansåg i en folkomröstning 1992 att arbetarkollektiv var det bästa sättet att privatisera och 79 % ansåg att full sysselsättning var en nyckelfråga. President Clinton i USA beskrev dock Jeltsin positivt som en hängiven reformator.

    • Peter Grafström
      22 december, 2014 at 19:22

      Demokrat
      Eva Björklund säger det bra
      Vill bara lägga till det dokumenterade faktum att Usa tydligt sagt sig vilja förhindra uppkomsten av positiva exempel på framgångsrik politik av annat slag än att vara bananrepublik. Något Usa realiserar genom ekonomisk krigföring och övrig fullspektrumdominans.

  2. 22 december, 2014 at 11:40

    Svar senare. Måste fara ut en stund.

  3. Zokrates
    23 december, 2014 at 10:47

    Patetiskt att höra dagisbarnen på en någon kvasihöger blogg komma in och bjäfsa om sånt man inte har en aning om, Nivån sjunker betänkligt när apologeterna för imperialism försöker formera sin förvirrade bias,. Diskussionen har absolut noll med ”planekonomi” att göra, eller de intrikata eventuella ”detaljerna” i Castros interna politik. Nej Kuba har varit en nagel i ögat och retat upp det dysfunktionella imperiet nästgårds. Att regimen kritiserats med rätta av HRW är knappast kontroversiellt. Det finns dock goda skäl ”enligt Keith Bolender” [council of hemispheric affairs] att delvis misstänka att den inre repressionen ökar av supermaktens press mot Kuba, Något som vi sett prov på många gånger i historien. *Dags för denna högerblogg att skicka sin begåvningsreserv till Universitetet?

    Tövädret för Kuba är på stor del Sydamerikas förtjänst efter att man efter decennier av förtryck börjat slå sig fria och kan återgälda tjänsten till Kuba som stött kampen mot det systematiserade stödet av repressiva eliter som utgjort den största delen av sydamerikanska 1900-talets historia. Liken efter denna ”politik” och offren står för evigt skrivet i skammens historia.

    USA har genom operation Mongoose försökt stävja Kubas ”frigörelse” och hindrat en Dominoeffekt från att sprida sig eller ”the rotten apple” bara för att ta några eufemismer. Repressiva regeringar och makthavare har stöttats ”by proxy” i nykolonial tappning längs hela den sydamerikanska kontinenten från norr till söder som bekant… Nicaragua är särskilt en smutsfläck där man [reguljära enheter och CIA] stödde, tränade och agerade signalspaning för Contras [samt instruerade dessa att gå efter ”soft targets”] man anföll sjukhus och andra civila inrättningar..

    USA är det enda landet som någonsin fällts för Statsterrorism av en internationell Domstol [Nicaragua] också nedtystat i Väst…) Denna politik har sannolikt lett till mer ”lågintensiv krigföring” och våld och förtryck i deras närområde ”sphere of influence” än någon annan stans i världen. Sydamerikas historia är inte vacker, och CIAs fatala misslyckanden har radats upp gång på gång, och med rätta kritiserats internt och till och med högborgens egen tidning NYT.

    Att maktens indoktrinerade smågossar och duktiga idioter sitter i Sverige på någon random högerblogg och försöker släta över det här är inget nytt. Det kostar inget och man har allt att vinna på att slicka den etablerade hegemonins röv och det nyliberala totalitära systemet, bombhöger/psykopathöger förnekar sig inte

    …I Sydamerika har man en stor tacksamhetsskuld för det som Kuba gjort och har legat på som en blåslampa gentemot USA och krävt en förändring och ett lyftande av den ekonomiska krigföringen [en del av ramverket som utformades för projekt mongoose av bland annat kennedyadministrationen] samt normaliserade relationer med Kuba.

    Glöm inte att Kuba och Fidel Castro var det första som Nelson Mandela tackade för när han släpptes fri. Tacken var för att Kuba sänt trupp och hindrat den vita apartheidregimens från att få militärt understöd i ett kritiskt skede under frihetskampen mot denna USA stödda aparheidregimen. Den interna marionetten, talking head etc; skådespelaren Reagan var en särskild entusiastisk sympatisör (i alla fall enligt hans talskrivare..)

  4. Peter Grafström
    23 december, 2014 at 15:56

    Christian
    Alla stater som står emot imperiet inger hopp. Våra hundliknande medlöpare inger föga hopp. Det är inte tack vare dem och oss som röstar på dem som mänskligheten kan utvecklas i positiv riktning. Medvetna amerikaner beskriver sin ’demokrati’ som två vargar och ett lamm som får välja en av vargarna.
    Så länge den privata finansmakten får skapa pengar ur intet kan de fortsätta att köpa sig kontrollen av demokratier. Därför vill finansdiktatorerna ha politisk demokrati, men däremot inte ekonomisk demokrati. (Tyvärr är inte vänstern intresserad av de faktiska möjligheterna att ge de privata bankerna konkurrens, för Marx var inte fokuserad på det.)
    Och Christian är inte intresserad av någon saklig debatt utan vill bara jabba lite mot vänsterfolk.

Comments are closed.