Att jag känner en stark skepsis till den borgerliga regeringen är knappast någon hemlighet, men jag oroar mig mer än så faktiskt. Jag är orolig för att den borgerliga politiken kommer att utmynna i oroligheter på gator och torg, skillnaderna mellan dem som har det bra och dem som alliansen har gjort fattigare bara ökar, och det finns inga tecken på att regeringspartierna ser någon fara i det.
Igår skrev jag: ”Vi har redan sett hur Säpo fått mer och mer resurser, och den bransch som utvecklas mest är livvaktsbranschen, är det en tendens som kommer hålla i sig så är vi riktigt illa ute. Nu har det startat något som kallas den arabiska våren i Mellanöstern, i USA pågår något som påminner om detta, något som också kommer till Sverige med start den 15 oktober. Nu behövs en svensk vår, helst innan dessa motsättningar når gator och torg runt om i landet.”
Jag menar att den dagen motsättningarna når gator och torg, ja då är vi illa ute på alla sätt. Vi har sett rasistiska massmördare skjuta invandrare, det började med Ausonius och den senaste är Mangs. Det är våra egna Breivik, hetsade till våldsbrott av andra krafter, ett hat mot en religion, politiska strömningar som nu finns företrädda i landets lagstiftande församling. Skillnaden nu är att vi idag har ett hårdare samhällsklimat, en politik som får klyftorna att öka dramatiskt istället för att jämnas ut.
Och tonläget förändras skriver Lena Sommestad i AB: ”Än råder lugnet i den svenska idyllen, men tonläget förändras. Den borgerliga regeringen har steg för steg sått split och konflikt. Välfärdspolitiken har varit deras verktyg. Med Reinfeldt och Borg vid rodret har den svenska välfärdsstaten blivit en välfärdsstat för de framgångsrika. Den svenska välfärdspolitiken är inte längre generell – lika för alla. Den riktar olika sorts politik till olika människor. Permanent rot och rut och lägre restaurangmoms är välfärdspolitik för välavlönade. En sådan välfärdspolitik väcker självklart agg hos alla dem som varken har råd med hus, städning eller lunch på restaurang. Jobbskatteavdrag, sämre socialt skyddsnät och vinstjakt i välfärden eldar på.” (forts nedan..)
Jag tror inte att den borgerliga regeringen riktigt förstår vad det är som händer. Igår stod en ung nyliberal partiledare i partiledardebatten och hånlog när Jimmie Åkesson talade, och Juholt och Ohly vägrade t.o.m. att vara med. Resultatet blir givetvis att SD:s martyrroll förstärks och många många av dem som är kritiska mot den förda politiken sympatiserar givetvis med den som väcker den sortens destruktiva agerande bland våra politiker. De blir övertygade av det de ser, och att Ohly och Juholt inte ens ”vågade” ställa upp.
Lena Sommestad skriver att tonläget förändras, något som jag anser vara helt korrekt. Tidigare kanske jag har raljerat lite när jag oroat mig för att konflikten kommer att synas på gator och torg, det gör jag inte längre. Nu oroas jag istället av det som jag tror är på väg att hända, jag hoppas att jag har fel, men jag tror inte det.
it Andra om: Politik, Val 2014, Rasism, Fattigdom, Klasskillnader, Högerpolitik, Nyliberalism, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverige 2011 ab1 svt1 sr dn1 svd
Tweet
10 svar till “Kommer ”debatten” att flyttas till gator och torg?”
Jag håller med du, som man säger. Jag tror också att motsättningarna byggs upp, vi närmar oss säkert en situation som kan likna 68, frågan är vilka det blir som sätter igång. Själv var jag inte med då, men jag tror ändå att allt skruvas upp, dessutom beter sig vissa partiledare som nötter och tappar absolut en del av sin auktoritet. Men kanske bägge gubbarna är på väg ut i kylan? Det verkar ju så.
Folklig politik opå gator och torg är enda sättet att komma ur det nuvarande eländet.
Fo0lklig politik har traditionellt fyra sätt att uttrycka sig på, och alla fyra är nödvändiga:
– Obstruktion av överklassens politik, t.ex. i form av strejker och bojkotter
– Skapande av alternativ, t.ex. i kooperativ form
– Infiltration i maktorgan, t.ex. i form av allmänna val
– Sammanbindande av alla dessa genom en folklig offentlighet. Dvs vad du kallar gatupolitik.
Det var när gatupolitiken ströps och politiken flyttade in i styrelserum som det nuvarande eländet grundlades. Bara ny gatupolitik kan reda upp situationen igen.
Jag tror också att det här kan ha en vitaliserande inverkan, alltför länge har vi överlåtit på individer vi aldrig borde ha litat en sekund på att skapa betingelserna åt oss.
Sen tror jag nog att det kan bli ganska så röjigt till en början, speciellt om brackorna framgångsrikt lyckas spela ut olika grupper mot varandra, t.ex. sjuka mot invandrare, allteftersom kommer nog folk underfund med vart ilskan ska adresseras.
Det finns en intressant tes om att Moderaternas välfärdspolitik har som uttalat syfte just att splittra de grupper som har mest behov av sådan politik. Ingen vill känna sig som förlorare. Alla vill räkna sig till vinnarna.
Resultatet blir att även de som förlorar på alliansens politik försöker att inte låtsas om det. Man accepterar synsättet att gamla, sjuka och arbetslösa ska betala mer skatt för försämrad offentlig service. Man stämmer in i påståendet att friskolor och privat sjukvård är en viktig valfrihetsfråga. För om man inte gör det stämplar man ju sig själv som en av förlorarna.
Till och med att rösta på Moderaterna har blivit ett sätt att känna sig lite framgångsrik. Trots att man, sakpolitiskt sett, inte tjänar på det kan man åtminstone inbilla sig själv att någon gång i framtiden få göra det. Kanske blir man till slut en vinnare som köper RUT- och ROT-tjänster och sätter sina ungar i någon flummig friskola.
Det här en oerhört effektiv splittringsstrategi. Det är inte självklart att de samhällsgrupper som har bäst skäl att protestera mot politiken har tillräckliga förutsättningar att samla sig kring det. Varken inom- eller utomparlamentariskt.
Är det inte dags att döpa om honom till Ljugholt??
Jag vet inte.
I så fall skulle unga och gamla arbetslösa starta det hela men de unga har inte intresset och dom äldre litar på välfärdsstaten (som dock sakta tynar bort).
De med jobbskatteavdrag väntar på mer godis.
Jag noterade att regeringen raljerade oemotsagt om alla sina prestationer och förbättringar inom A-kassa,sjukförsäkringar,”arbetsskapande” skattesänkningar,bättre pensioner etc och ansvar ansvar ”vi är så himla duktiga”. (Gårdagens debatt).
Verkligheten lyser dock med sitt kalla sken,men det ser inte regeringen.
Sicken soppa!
(dessutom undrar man lite över debattledarens sympatier,tyckte hon bröt ibland när regeringen fick lite klurigare frågor?)
I sitt ”manifest” förutsåg och välkomnade Breivik en nedgång för Framstegspartiet p.g.a. hans tidigare engagemang i partiet.
Välkomnade, eftersom det skulle skapa frustration hos främlingsfientliga väljare och få dem att ta till våld istället, när det går upp för dem att den demokratiska vägen till en förändring av invandringspolitiken är stängd.
Att den teorin håller streck är han ju själv det tydligaste beviset för.
I Sverige där de ”goda” krafterna deltar i debatten med smädelser och svartmålning, stigmatisering och våld, har vi redan sett ”Lasermannen” och ”Malmöskytten”, allt medan politikerna gör sitt bästa för att hålla verkligheten borta från invandringsdebatten och endast framhåller fördelarna med invandring.
Vore det inte bättre att våra politiker erkänner att invandringen har skapat problem i Sverige, att ta debatten om dessa problem och kostnader, samt att sluta skjuta på budbärarna.
Invandringen i sig orsakar inga problem utan det är den bristfälliga för att inte säga usla integrationen som är det stora problemet. Varför ska det vara så svårt för vissa att förstå skillnaden mellan invandringsfrågor och integrationsfrågor ?
Jag kan faktiskt inte se någon nackdel med invandringen överhuvudtaget utan alla ’problem’ som du Tante Raffa talar om går att spåra till den urspårade integrationen.
drömma kan du jinge, tyvärr:)
varför? jo svenskar knyter näven i fickan när regeringen beter sig dumt, manifestationen mot SD var speciell, för där fick folk veta fakta: SD kom in i riksdagen.
vad får folk veta om det du skriver? jo, en artikel på aftonbladet när det händer, sen inte mycket mera, Idol och Zlatan säljer mer än orättvisor i Sverige…
Juholt kommer nog inte kunna sitta kvar när det här alltid kommer att vara en mycket stor belastning för såväl honom som person och partiledare som för Socialdemokraterna. Det enda rimliga borde vara att avvakta utfallet av förundersökningen och att Juholt, oavsett utgång, väljer att avgå. Alla vet ändå redan att förundersökningen kommer att läggas ner, och det kommer bli samma debatt som efter Mona Sahlin. Den mesta fokus kommer riktas mot Juholts omdöme och att han inte framstår som ärlig. Då kan han inte skapa ett trovärdigt alternativ och den politiska debatten kommer inte heller bli intressant. De måste ha partiledare som har ett stort förtroendekapital.
Lena Sommestad eller någon på den nivån skulle socialdemokraterna behöva.
En intervju med Sommestad i P1. Med Sommestad skulle S bli långt svårare att hantera för Reinfeldt.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3071&artikel=4395092&play=2958416&playtype=S%C3%A4ndning