Det är givetvis fruktansvärda nyheter som media rapporterar om från Haiti. En epidemi är på väg att starta och det är dessutom en – koleraepidemi. Vi svenskar har en massa kolerakyrkogårdar lite varstans, bland annat finns det en strax söder om Johanneshovsbron i parken bakom det lilla röda torpet som finns på platsen, mitt emot Söderstadion.

Och koleran går normalt att bekämpa hyfsat om folk är friska från början och man kan ge samtliga insjuknade vätska via dropp rätt omgående. För oss i Sverige ser det dock lite mörkare ut, vi har lägst antal sjuksängar per innevånare av -samtliga- OECD-länder, något som givetvis gör oss extra sårbara. Det är knappast speciellt svårt att måla upp ett scenario där det kommer hit ett antal redan sjuka via flyg och där sedan smittan sprider sig bland allmänheten. I Stockholm kanske sjukvården kan ta hand om ett tusental insjuknande, men hur skulle det fungera med hundratusentals sjuka?

Vi är snabbt tillbaka till svininfluensa- eller fågelinfluensa-
hysterin. I veckan så kom det rapporter om att årets variant av hongkonginfluensan är betydligt allvarligare än den brukar vara, alla gamlingar och kroniskt sjuka rekommenderas att omgående vaccinera sig. Jag var nere på vårdcentralen för att lämna prov och upptäckte till min förvåning att det var närmare ett hundratal personer närvarande som alla väntade på sin vaccindos.

Man kan inte undgå att konstatera att den farmakologiska industrin täljer guld i dessa dagar, de som har betvivlat äktheten i dessa hotande farsoter har mer på fötterna än vad jag och andra har velat inse. Det betyder inte att två hundra haitier inte har dött, det betyder inte heller att farorna för resten av innevånarna där är överdrivna. Men det betyder sannolikt att en koleraepidemi i Sverige inte skulle drabba så hårt, trots vår dystra historia. Latuffs teckning gäller alltjämt i högsta grad.

Skulle jag nyss blivit färdig med gymnasiet skulle jag satsat på en utbildning som gav mig möjlighet att göra en karriär inom den farmakologiska industrin. Jag har dessutom en viss talang för det dramatiska så jag skulle kunna göra stor nytta och få bra lön så jag själv skulle kunna köpa massor av aktier.

Problemet är bara att jag inte är sådan, och jag har aldrig varit det. Möjligen är jag lättskrämd men det tror jag att vi är nästan alla. Ingen vill ju ha hit vare sig epidemier eller pandemier, och det gäller alla utan undantag. Och finns det undantag så kan man nog räkna med att dessa finns i tidningsbranschen, för där finns det inga heliga kor, de är slaktade för länge sedan.

Just nu är det en smygande skummis i Malmö som gäller, när vederbörande är gripen så kommer man börja spekulera om en farsot som en kolerapandemi, var så säker. Det är lätt att föreställa sig dånet från sedelräkningsmaskinerna på bankerna när tidningskolportörerna lämnar in dagskassan, och när ersättningarna från alla som är rädda för pandemier låter sig vaccineras. Och att vi konsumenter är lättlurade visar väl kärnkraftsindustrin tydligt, när det ska bli kallt så måste kärnkraftsverken stängas av för underhåll, stackars Eon, Fortum och Vattenfall.

Idioterna det är vi det.

it Kolera, Läkemedelsindustrin, Haiti, Epidemi, Pandemi, Mediekritik, Malmö, Politik, Kärnkraft ab ex dn svd