Denna artikel har skrivits av den prisbelönade journalisten John Pilger i Counterpunch, översatts av journalisten och debattören Åke W. Bergh och något förkortats av mig av utrymmesskäl. Fastän vi tidigare publicerat flera artiklar av Assange tillför denna viktiga aspekter. Inledande och avslutande kommentar av Åke W. Bergh.

Pilger förkastar hela den officiellt manipulerade versionen om ”våldtagna” kvinnor och beslutsamma åklagare. Han lägger ärenden där det hör hemma – hos krigsförbrytarna i USA – i intimt samarbete med deras allierade svenska domstolar, polis och underrättelsetjänster. Mest aktivt ”kändisdvokaten” och tidigare Jämo Claes Borgström, och därmed hans då socialdemokratiska parti.

Hur Washington skulle komma åt Assange genom avancerad smutskastning och kriminalisering av hans WikiLeaks utstakades redan 2008, hävdar Pilger – och i Stockholm, av alla platser, blev det 2010 bingo över all förväntan. Artikeln nedan publicerades den 17 november i flertalet internationella alternativa medier.
Pilgers Counterpunch-artikel, översatt av Åke W.Bergh och förkortad av Anders Romelsjö

Belägringen av Knightsbridge i den brittiska huvudstaden är en fars. Under två år har en kostsam polisbevakning runt Ecuadors ambassad i London tjänat syftet att markera statens makt. Måltavlan är en australier som inte anklagas för något brott, men på flykt undan grov orättvisa, vars enda fristad nu utgörs av ett rum upplåtet av en modig sydamerikansk nation. Hans egentliga ”brott” är att ha inlett en kampanj av sanningssägande i en tid av lögner, cynism och krig.

Förföljelsen av Julian Assange måste upphöra!
Även den brittiska regeringen anser nu tydligen att det måste få ett slut. 28 oktober sa vice utrikesminister Hugo Swire inför parlamentet att han ”aktivt skulle välkomna” den svenska åklagaren till London” och att ”vi ska göra absolut allt för att underlätta detta.”
Den svenska åklagaren, Marianne Ny, har vägrat infinna sig i London för att förhöra Assange om anklagelserna om sexuella övergrepp i Stockholm 2010 – trots att svensk lag tillåter detta och förfarandet är rutin för både Sverige och Storbritannien. De skriftliga bevisen om hot från USA mot Assanges liv och frihet ifall han lämnar ambassaden är överväldigande. Den 14 maj avslöjade amerikanska domstolshandlingar att en ”multiutredning” mot Assange var ”aktiv och pågående.”

Åklagare Ny har aldrig riktigt förklarat varför hon inte kommer till London, och de svenska myndigheterna har inte förklarat varför de vägrar ge Assange garanti för att inte utlämnas till USA. I december 2010 avslöjade brittiska ”Independent att de båda regeringarna diskuterat hans vidare utlämning till USA – och det innan den europeiska arresteringsordern utfärdades.
Kanske är förklaringen den att Sverige närmat sig Washington så mycket att man tillåter CIA ”överlämnanden”, d.v.s. olaglig deportering av flyktingar. Detta har fördömts av FN, Amnesty och Human Rights Watch.

Sommaren 2010 var Assange i Sverige för att prata om Wikileaks avslöjanden om kriget i Afghanistan där Sverige hade och har styrkor under USA-befäl. Amerikanerna jagar Assange för att hans WikiLeaks avslöjat deras episka brott i Afghanistan och Irak: dödandet av tiotusentals civila som inte rapporteras i medierna, och förakt för suveränitet och internationell rätt. För sin del i avslöjandena hur amerikanska soldater mördar afghanska och irakiska civila har den heroiska soldaten Chelsea Manning fått ett 35 årigt fängelsestraff. Detta efter att i mer än tusen dagar hållits fängslad under förhållanden som enligt FN:s särskilda rapportör kan beskrivas som tortyr.

Få betvivlar att om amerikanerna kan lägga vantarna på Assange väntar honom samma öde. Och få kan ha missat hur man tvingade ner den bolivianska presidentens plan förra året under det felaktiga antagandet att Edward Snowden fanns ombord.
Enligt dokument som publicerats av Snowden är Assange på USA:s ”hit list.” I Alexandria, Virginia, har en hemlig åtalsjury arbetet i fyra år med att försöka snickra ihop ett åtal mot Assange.

Som presidentkandidat 2008 hyllade Barack Obama”whistleblowers” som ”en del av en sund demokrati… ”de måste skyddas från repressalier.” Under hans presidentskap har dock fler av dem åtalats än under alla andra amerikanska presidenter tillsammans. Obama beskrev Manning som skyldig innan domen mot honom ens fallit.

”Dokument som publicerats av WikiLeaks efter det att Assange flyttat till England”, skriver Al Burke, på online-siten Nordic News Network, en auktoritet på Assange-fallet, ”visar tydligt att Sverige konsekvent gett efter för påtryckningar från USA om mänskliga rättigheter. Det finns all anledning till oro”, menar han och skriver ”om Assange tas i förvar av svenska myndigheter, kan han komma att överlämnas till USA utan hänsyn till sina lagliga rättigheter.”

Det finns tecken på att den svenska allmänheten, massmedia och även juristkåren inte stöder åklagare Marianne Nys omedgörlighet. Men trots generell oförsonlighet finns rubriker såsom: ”Åk till London, för guds skull!”

Så varför kommer hon inte? Varför gav hon inte svenska domstolar tillgång till de hundratals SMS som polisen extraherat från de båda kvinnor som anklagelserna baseras på? Varför överlämnar hon dem inte till Assanges svenska advokater? Hon säger att hon inte är juridiskt skyldig att göra det förrän en formell anklagelseakt bekräftats och att hon har förhört Assange. Så, varför förhör hon honom inte?

I vart fall, vecka 47 (16-23/11)Tillägg: Anders Romelsjö: Paragraf, Kriminal- och rättsmagasinet rapporterar under rubriken ”Hon ville inte polisanmäla Assange” att ”De två kvinnorna som anmälde Julian Assange hade inte alls samma syn på vad som hade hänt. Jag har skrivit om det tidigare, men nu har nya bevis framkommit som visar det än tydligare. Ett antal sms i den yngre kvinnans (S) mobil visar att hon inte ville anmäla Julian Assange för något brott överhuvudtaget – än mindre våldtäkt. Men det ville den äldre kvinnan (A) och hennes väninna polisen, som S ”råkade” hamna hos.

En av kvinnorna har gjort klart att hon inte ville ha några anklagelser mot Assangemen att polisen var angelägna om det.” Hon ”ville inte anklaga Assange för något” och ”att det var polisen som gjorde upp anklagelserna.”

För Assange är rättegången en ståndrätt i media. Den 20 augusti 2010 öppnade den svenska polisen en våldtäktsutredning, vilket olagligen ”läckte ” till pressen. Stockholms kvällstidningar skrev att det fanns en häktningsorder mot Assanges för ”våldtäkt av två kvinnor”, vilket spreds över världen.

I Washington sa försvarsminister Gates att gripandet ”låter som goda nyheter för mig.”

Inom ett dygn tog Stockholms chefsåklagare Eva Finnes över utredningen. Hon sa ”Jag tror inte det finns någon anledning att misstänka att han har begått någon våldtäkt.” Fyra dagar senare avfärdade hon våldtäktsutredningen helt och hållet och sa: ”Det finns ingen misstanke om brott överhuvudtaget.”

Entré gör Claes Borgström, kändisadvokat tillika politiker i det socialdemokratiska partiet och som sedan kandiderat för V i riksdagsvalet. Snart efter att chefsåklagaren avskrivit ärendet meddelar Borgström att han företräder de båda kvinnorna och att han sökt en annan åklagare – i Göteborg. Detta var Borgströms bekant Marianne Ny, känd socialdemokrat.

Den 30 augusti infann sig Assange frivilligt på en polisstation i Stockholm. Han svarade på alla frågor och uppfattade det som slutet på historien. Två dagar senare meddelade dock åklagare Ny att hon åter ämnade öppna fallet.
Samma dag fördömer chefen för Sveriges militära underrättelsetjänst offentligt WikiLeaks i en artikel med rubriken ”Wikileaks är ett hot mot våra soldater [i Afghaniastan].” Assange hade varnats att den svenska underrättelsetjänsten fått veta av sin amerikanska motpart att Sveriges underrättelseutbyte med USA kunde upphöra om Sverige skyddade Assange.

Under fem veckor väntade så Assange i Sverige på att den nya utredningen skulle komma igång. ”The Guardian” Skulle just publicera ”Iraq War Logs”, baserad på Wikileaks avslöjanden, som Assange först skulle granska. Hans advokat i Stockholm tillfrågade Ny ifall hon hade några invändningar mot att Assange lämnade landet. Hon svarade att han var fri att resa.

Men så snart han lämnat landet – på höjden av mediernas och allmänhetens intresse för WikiLeaks avslöjanden – utfärdar Ny en europeisk arresteringsorder på fem språk och en ”Interpol red alert”. Något som normalt bara används för terrorister och farliga brottslingar. Runtom i världen väcks förnyad medial frenesi.

I London infann sig Assange sig på en polisstation, greps och tillbringade tio dagar i isoleringscell. Han taggades elektroniskt och släpptes mot borgen på 340.000 brittiska pund, skyldig att rapportera till polisen dagligen. Varpå han satte sig själv i husarrest medan hans fall började sin långa resa till Högsta domstolen. Han hade fortfarande inte åtalats för något brott. Hans advokater upprepade sitt förslag att låta honom utfrågas av Ny i London, och påminde om att deras klient fått hennes tillåtelse att lämna Sverige. Scotland Yard föreslog ett särskilt förhörsrum, men Marianne Ny vägrade.

Katrin Axelsson och Lisa Longstaff, förträdande ”Kvinnor mot våldtäkt” skriver: ”Anklagelserna mot Assange är en rökridå bakom vilken ett antal regeringar försöker komma åt WikiLeaks för att inför allmänheten ha avslöjat deras hemliga planer för krig och ockupationer med sina våldtäkter, mord och förstörelse… Myndigheterna bryr sig så lite om våld mot kvinnor att man manipulerar våldtäktsanklagelser efter behag. Assange har gjort klart att han är tillgänglig för förhör av de svenska myndigheterna, i Storbritannien eller via Skype. Varför vägrar man gå med på detta uppenbarligen viktiga steg i sin undersökning? Vad är de rädda för?”

Frågorna förblev obesvarad när åklagare Ny lade ut sin europeiska arresteringsorder, en drakonisk produkt av ”kriget mot terrorismen”, förment utformad att fånga in terrorister och organiserade brottslingar. Denna speciella arresteringsorder saknade vanliga krav på myndigheter att tillhandahålla bevis för brott. Mer än tusen sådana arresteringsorder utfärdas varje månad; endast ett fåtal har något med potentiell ”terrorism” att göra. De flesta utfärdas för triviala förseelser. Många av de utlämnade utsätts för månader i fängelse utan åtal. Det har förekommit ett antal chockerande justitiemord där brittiska domare ställt sig mycket kritiska.

Fallet Assange nådde äntligen brittiska högsta domstolen i maj 2012. Domarna fann att europeiska åklagare kunde begära utlämning från Storbritannien utan rättslig prövning, även om parlamentet inte varit medveten om den effekten [av ”kriget mot terrorismen”]. De gjorde klart att parlamentet ”vilseletts” av Blairs regering. Domstolen var delad med röstsiffrorna 5-2 till Assanges nackdel.

Men överdomaren, Lord Phillips, gjorde ett misstag. Han hänvisade till Wienkonventionen som möjliggör länder att åsidosätta lagens bokstav. Som Assanges advokat, Dinah Rose påpekade, gällde detta inte den europeiska arresteringsordern.
Högsta domstolen erkände detta avgörande fel i november förra året. Beslutet mot Assange hade varit fel, men det var för sent att göra något åt det.

Assange stod inför ett svårt val: antingen att bli utlämnad till ett land som vägrar uppge ifall man ska skicka honom till USA – eller vad som nu kom att bli hans sista möjlighet till flykt och säkerhet. Med stöd av de flesta av Latinamerikas länder beviljade regeringen i Ecuador honom flyktingstatus. Detta efter juridisk rådgivning baserat på dokumenterade bevis på att han stod inför utsikten av grymma straff i USA, straff som bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter. Därtill hade hans egen regering i Australien övergivit honom och Labors premiärminister Julia Gillard hotade dra in hans pass.

Den berömda människorättsadvokaten Gareth Peirce, som företrädde Assange i London skrev till dåvarande utrikesministern Kevin Rudd ”Med tanke på omfattningen av den offentliga debatten, huvudsakligen utifrån helt felaktiga antaganden… blir det mycket svårt att söka styrka hans oskuld. Mr Assange har nu inte bara ett utan två Damoklessvärd hängande över sig; potentiell utlämning till två skilda jurisdiktioner, i sin tur för två skilda påstådda brott, varav inget är ett brott i hans hemland, samt att hans personliga säkerhet sätts på spel under omständigheter som är starkt politiskt laddade.”

Till slut fick Peirce svar, dock inte på de mest angelägna punkter hon tagit upp. I ett möte där jag deltog tillsammans med henne gjorde den australiensiske generalkonsuln det häpnadsväckande uttalandet att han tyvärr bara var bekant ”med vad jag läst i tidningarna om fallet.”

Under tiden drunknade detta groteska justitiemord i en smädekampanj mot WikiLeaks grundare med futtiga, ondskefulla och omänskliga attacker mot en person som ännu inte belastats med någon brottsanklagelse. Han fick en behandling som inte ens drabbar en misstänkt hustrumördare inför en utlämning.
Att det amerikanska hotet mot Assange även var ett hot mot alla journalister och yttrandefriheten i stort försvann i den smutsiga byken.

Böcker publicerades, filmkontrakt slöts och mediekarriärer lanserades på bekostnad av WikiLeaks, efter utgångspunkten om att attackera Assange var fullt rättvist. Plus att han var för fattig för att stämma. Folk tjänade mycket pengar medan WikiLeaks kämpade för sin överlevnad. Redaktören för Guardian, Alan Rusbridger, kallade WikiLeaks avslöjanden som hans tidning publicerat ”ett av de största journalistiska scoopen under de senaste 30 åren.” De ingick sedan en del i marknadsplanen att höja tidningens lösnummerpris.

Med inte en cent går till Assange eller Wikileaks. En hypad Guardianbok blev till en lukrativ Hollywoodfilm. Bokens författare avslöjade det hemliga lösenordet som han gett tidningen, och som var avse att skydda en digital fil med amerikanska ambassaders korrespondens. Den grava orättvisa som utmätts Assange medförde att parlamentetet röstade om en reformerad europeisk arresteringsorder. Gareth Peirce menar att ”Dessa förändringar i lagen innebär att Storbritannien nu korrekt erkänner allt som då felaktigt hävdades i hans fall. Men det gynnar honom inte. Äktheten i Ecuadors erbjudande om fristad för Assange ifrågasätts i varje fall inte av vare sig Storbritannien eller Sverige.”

Kriget mot WikiLeaks och Julian Assange förebådades redan 2008 i ett hemligt Pentagon-dokument som utarbetats av “the Cyber Counterintelligence Assessments Branch”. Där beskrivs en detaljerad plan för att förstöra det ”förtroende”, som är WikiLeaks ”styrka”. som skulle uppnås med ”avslöjanden och hot om åtal.”

Att tysta och kriminalisera denna sällsynta källa till oberoende journalistik var syftet, smutskastning metoden.

Översättarens kommentar.

Den glesa angloamerikanska mediabevakningen av Sverige (nota bene; ett högst medvetet ointresse från kalla kriget inför svensk framgångsrik blandekonomi – och alliansfri neutralitet – ett system man i väst helst avstod från att göra reklam för!) är vanligen ytlig och inriktad på de mest braskande rubrikerna i svensk kvällspress. Fasta korrespondenter är få. (En god vän under min tid inom svensk fackpress var en deltidsengagerad engelsk kollega som på sidan om skötte jobbet som frilansande Stockholmskorre för Observer, Guardian, the Times, Christian Science Monitor med flera – bara i samband med Palmemordet fick han mer att göra.)

Det senare gäller i synnerhet svenska källor såsom gravt falskskyltade ”marxistiska” Expo. Desinformation som kan passera som fakta även i de bästa engelskspråkiga alternativa medier. Pilger är rikt prisbelönad för att vara unikt påläst, och då verkar han ändå numera främst från sitt hemland Australien…

Efterskrift (Anders Romelsjö). DN skrev 20/11 ”Svea hovrätt slår fast att Julian Assange ska fortsätta att vara häktad. Men åklagarna får kritik för att utredningen stannat av. Hovrätten trycker nu på för att Assange ska förhöras i London.”

i Assange, Wikileaks, politik, USA, Sverige,Snowden, Manning, asyl, juridik, yttrandefrihet, Ecuador, OAS, Latinamerika, sex

Counterpunch 17/11Mgasinet Paragraf DN 20/11 Västerbottens-Kuriren 1/11 Professor’s blog -Artikeln på engelska FIB:s hemsida 3/11 DN 17/7 DN kvällen 16/7 SvD 13/7 Professor’s blog om Assange Professor de Nolis bok Aftonbladet 16/7 DN 16/7 DN Assanges ansökan 24/6 2014Dissenter 18/6 Aftonbladets intervju med Assange 17/6Sven Hofman i Kulturen 25/6 Blogginlägg om USA som rättsstatSvD Opinion 7/2 2014Tidskrift för folkets rättigheterSvT 12/7 2013 SvD AB SvT DN 19/8 DN II 19/8 SvD 19/8 Ab 19/8 Expressen 19/8 Guardian 16/8 DN 18/8 SR 19/8 DN 16/8 SvD 18/8 Expressen 18/8 Aftonbladet 18/8 SvT 16/8 DN 14/8 SvD 28/7 Aftonbladet 26/7 DN 28/7 SvT Ring P1 20 juni Youtube från Australien om Assange