Igår skedde ett förfärligt dåd i Paris på anställda i den ursprungligen vänsterorienterade satirtidningen Charlie-Hebdo. Elva människor dödades och 12 är skadade, varav 4 är allvarligt skadade. Man vet inte vilka som utfört dådet, men gärningsmännen sägs ha nämnt al-Qaida.
DN skriver nu på morgonen att ”18-åring överlämnade sig efter terrorattacken i Paris” och att polisen söker ytterligare två misstänkta.
* Men dådet påminner i detta avseende starkt om imperialismens våldsdåd, vilka brukar döda tusentals gånger fler (Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien).
* Och glöm inte att det är främst USA:s politik i Mellanöstern som skapat al-Qaida (medvetet) och senare lagt en grogrund för framväxten av grupper som al-Nusra och IS i Syrien och Irak.
* Varje månad sker liknande dåd mot människor i Pakistan och i Mellanöstern, vilka får en förströdd kommentar i våra massmedia.
* Detta tidningsattentat får mig att associera till attentatet mot redaktionen för tidningen ”Norrskensflamman” i Luleå natten till den 3 mars 1940. ”Attentatet var det största politiska terrordåd som utförts i Sverige under 1900-talet. Fem människor dödades, varav två barn, och ytterligare fem personer skadades. (Wikipedia).
Jag sitter framför TV-nyheterna i södra Frankrike kl 20.30 igår kväll. President Hollande gör ett kraftfullt uttalande för att samla befolkningen. (Mitt intryck är att han uppträder med större kraft och energi nu för tiden, som i det traditionella nyårstalet i år.) Runtom i Frankrike samlas människor i mycket stora manifestationer för att visa sitt deltagande med Charlie-Hebdo (hebdo betyder veckotidning). ”Je suis Charlie” (Jag är=stödjer Charlie) är den solidaritetsparoll som sprids över världen. Gärningsmännen har uppträtt som om de vore militärt tränade. Vi går snabbt (6 minuter från i Antibes (75 000 invånare) upp till stora torget (Place de Gaulle) för att visa vår medkänsla, men där är tomt liksom på Place National. Då skriver jag detta lilla inlägg.
Runtom i världen uttrycker massmedia, ledande politiker och människor sitt deltagande med dådet. Samma västpolitiker som ligger bakom en politik som främjat framväxten av extremism…
Den franska satirtidningen Charlie Hebdo har flera gånger publicerat karikatyrer av främst profeten Muhammed, vilka skapat kontroverser. Tidningen med 75 000 i upplaga har sin bakgrund i gruppen Hara-Kiri 1969 och första numret av tidningen med namnet Charlie-Hebdo utkom 1992. År 2000 avskedades en journalist då hon protesterade mot att tidningen kallat palestinier för ”icke-civiliserade”
År 2006 tryckte man samma Muhammed-karikatyrer som danska tidningen Jyllands-Posten publicerat. År 2011 utsattes redaktionen för ett attentat efter att tidningen uppgivit att man planerade att publicera ytterligare karikatyrer. 2012 pryddes ett av Charlie Hebdos omslag av en teckning föreställande en muslim i rullstol, körd av en ortodox jude, med texten ”driv inte med oss”. Expressen bl.a. uppger att det därefter har förekommit hot riktade mot tidningen på flera kända jihadistsajter. I höstas fick Charlie-Hebdo ett pris, Guldhunden, inspirerad av Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund.
Personligen tycker jag att det är nedsättande med teckningar som kränker andras religionsuppfattningar, men vill inte att detta uttrycksmedel förbjuds.
Enligt Frankrikes president Francois Hollande var det frågan om en terroristattack. Några bevis för detta har inte presenterats. (Om man nu inte ska kalla alla liknande handlingar i världen för terroristattacker så ….). Tidningen har säkert retat många islamister för sina satirer och förlöjliganden av profeten Muhammed och har också stämplats som rasistisk.
Sammanfattning
* Tryck- och yttrandefrihet är viktigt, även om vi kan tycka att dominerande massmedia ger en ensidig, skev rapportering, som vanligen passar USA:s brutala utrikespolitik.
* Satir är ett tillåtet medel
* Rasism bör bekämpas politiskt, inte med våld
* Dådet är avskyvärt
* USA:s och Västs utrikespolitik har skapat al-Qaida och lagt en grogrund för terroristgrupper som al-Nusra och IS.
* Varje månad, ja kanske varje vecka sker liknande dåd i Västasien (Mellanöstern) och på andra håll som en följd av denna politik.
* Dessa får mycket mindre massmedial uppmörksamhet
* Det USA-initierade kriget genom ombud i Syrien har verksamt bidragit till detta, även genom att hundratals européer fått åka dit för militär träning och skolning i den extrema form av sunni-muslimskt tänkande som wahabbismen och salafismen utgör.
* Ökad islamofobi kan väntas.
* Bevaka kritiskt rapporterna om attentatet på Charlie-Hebdo och dessa orsaker.
i Andra om: Charlie-Hebdo, imperialism,Frankrike, IS, Syrien, USA, politik, al-Qaida, al-Nusra, terrorism, extremism, ekonomi, demokrati
Knut Lindelöfs blogg 7/1 Pål Steigans blogg 8/1 DN8/1
DN 7/1Expressen 7/1 Lenins tomb Le Figaro SvT 7/1 Joe Bidens medgivande M Chossudovsky New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6
10 svar till “”Je suis Charlie” (Jag är Charlie) -attentatet i Paris”
Bra skrivet, Anders. Det behövs påminnas om vem som står för terrorismen i dag. Dådet i Paris ska kanske snarare hänföras till de vansinnesdåd som ägt rum på skolor och andra ställen i många länder, bland annat Finland. TV:s reporter hävdade med emfas i går att det var ett välplanerat dåd. Fakta talade dock emot. Det var en av de anställda på tidning som kom försent eftersom hon var tvungen att hämta sin dotter på dagis. Hon tvingades då öppna den kodlåsta dörren. Hade hon inte kommit försent av en tillfällighet hade det hela kunna utveckla sig på ett helt annat sätt. TV:s reporter hävdade dock det var ett välplanerat dåd, eftersom förövarna hittade till den undanskymda adress på en liten Parisgata, där tidningen var inrymd. Undrar om adressen till redaktionen inte framgår av tidningen?
Imperialismens krafter gör nu sitt yttersta för att tjäna på dådet. Ytterligare ett övergrepp mot de döda journalisterna, om det nu var det de var.
HispanTV påminner i dag om att i går, när dådet skedde i Paris, frös tre syrier, varav en sexåring, ihjäl i bergen mellan Syrien och Libanon, när de försökte fly kriget. Låt oss tänka på även dem, en dag som denna.
Det att hon kom för sent är inget bevis för att det inte var planerat. De kan ha inväntat att någon var på väg in eller ut!
Givetvis är det djupt tragiskt men det är symptomatiskt för den värld vi lever i att vissa ”offer” för politiskt terrorvåld uppmärksammas medan andra inte gör det. Människor i den ”inbäddade” västvärlden lever i tro att politiskt motiverad terrorism är ”den fattiges vapen” historien och vår ”moderna tid” har visat att den vanligaste typen (definitionen enligt den amerikanska arméns manual) är den statsterrorism med lång planeringsgrad som under mycket sofistikerade former pågår i projektform i i luftkonditionerade rum långt från fasorna (tankarna förs till Eichmann, Kissinger och Obama: maktstinna byråkrater), där människor reduceras bort i ”strategin” och offer kan multipliceras med den superfaktor och enorma maktprojektion som världshistoriens största och ultramoderna krigsmaskin (och dess många förgreningar/underbyggnader) utgör och besitter.
Statsterrorismen som med alla medel systematisk bedrivit och fortfarande bedriver ett globalt imperialistiskt disparat program med terror, konventionell krigföring och ekonomisk krigföring som drabbat och drabbar HELA civilbefolkningar, inte minst den egna som indirekt styrs av amerikansk utrikespolitik som alltid ligger i fas med den antidemokratiska inrikespolitiken. Medieforskare har särskilt uppmärksammat det amerikanska samhällets skräckpropaganda och konstant fabricerande av både inre och yttre hotbilder.
En genomarbetad analys gjordes av USAs samlade säkerhetsetablissemang och militära experter (innan den olagliga invasionen av Irak) där man fastslog (helt okontroversiellt) att en invasion av Irak skulle mycket sannolikt förvärra säkerheten för amerikanska medborgare, sätta motiv för angrepp på egen mark från terrorgrupper över en oöverskådlig framtid samt få enorma konsekvenser för NYREKRYTERINGEN av terrorgrupperingar och fundamentalistiska extremister under hela 2000-talet. Beslutsfattarna ignorerade detta forskarsamhälle av moderata ”duvor”. Hökarna gick mot världssamfundet och angrep utan FN-resolution (trots ett år av mordiska FN-sanktioner som INNAN invasionen ens börjat orsakat en halv miljon barns död)
Denna ”politik” som förs över människors huvuden långt från demokratiskt inflytande livnär en hel kader av apologeter; intelligentian och mediesamhället som inte vill ifrågasätta makten för sin egen brödföda och indoktrinering. I stället letar man ”officiella” fienden som ska rättfärdiga den extremt mordiska geopolitiken. Överbyggnaden eller toppen av pyramiden liknar ett ”Eichman(n)ia”; effektivt toppstyrt planeringssamhälle/maktsamhälle av psykopatisk karaktär.
*Rättning__Z> ett årtionde av inhumana FN-sanktioner orkestrerade av USA och England. ..
Hans von Sponeck som avgick i avsky var samordnare för programmet och skrev boken
A different kind of war där han kritiserar det mordiska sanktionerna.
http://www.nytimes.com/1995/12/01/world/iraq-sanctions-kill-children-un-reports.html
Tolv oskyldiga fransmän har dödats. Det är trist och tragiskt. Bra gjort Anders att komma med en förnuftig kommentar så snabbt! Jag håller med Anders och med Hans.
Det finns mycket som orädda och ärliga journalister skulle kunna fundera på innan de fördömer alla muslimer i världen (en dryg miljard) som terrorister. Varför heter en fransk tidskrift Charlie hebdo? Den är uppkallad efter den US-amerikanska serien Peanuts (huvudpersonen är Charlie Brown) eller Snobben som är en del av imperialismens kultur.
Den största terroristen är USA:s president Barack Obama. Hur många mördar han varje dag? Varför räknar Alice Petrén eller Thomas Nordgren inte hans offer?
Vi måste kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt! Det är korrekt att fler människor dör i MÖ, Asien och Latinamerika pga av västmakternas imperialistiska krig och våld. Att så sker får inte urskulda våldsdåd som detta. Al Quaidas och IS våld måste fördömmas oavsett var det äger rum. En av de misstänkta förövarna är dömd för att ha rekryterat jihadister till Syrien och Irak. Charlie Hebdo, som mycket riktigt har sitt namn från Snobben, har gjort satir om allt som visar maktens uppblåsthet. När kyrkan hade makt angrep Voltaire den med slagordet ”krossa den skändliga”. Ett angrepp på de pompösa makthavarna i katolska kyrkan som förföljde oliktänkande. Nu hör vi röster från MÖ säga att vi stödjer tryck- och yttrandefrihet, men……Det finns inget men – allt mänskligt tankegods måste få ifrågasättas – utan det kritiska förhållningssätt vi fick med Upplysningen hade vi inte varit där vi är idag!
Det är viktigt att intressera sig för samband och orsaker. Krigföringen av USA och andra i Västasien (Mellanöstern) under de senaste dryga 10 åren har varit brutal, slagit sönder stater och dödat kanske över en miljon människor. USA:s och andra mycket hårda sanktioner mot Irak under 1990-talet beräknas ha medför 500 000 dödsfall bland barn, vilket dåvarande utrikesministern Albright i ett beryktat TV-uttalande ansåg vara ett pris man fick betala.
Nåväl, detta har i sin tur haft avgörande betydelsen för framväxt av vad vi kallar terrorism (medan liknande handlingar av t.ex. staten USA ”statsterrorism”, ej finns i massmedia). I den meningen är al-Qaida, al-Nusra och ISIS en produkt av USA:s brutala, imperialistiska politik. Den gynnar rekryteringen. En annan sak är ju det ekonomiska och militära stödet till ”moderate rebeller”, som till stor del hamnat hos de mer extrema grupperna enligt olika rapport (se tidigare blogginlägg). (Och Sovjets orättfärdiga krig i Afghanistan bidrog till CIA:s satsning att bygga upp al-Qadia en gång i tiden). Har du sett massmedia behandla denna viktiga aspekt?
Erik! Det är ingen i denna diskussion som har urskuldat mordet av journalister på Charlie Hebdo. Det jag vill uppmärksamma är den manipulativa, köpta journalistiken som tiger om eller t.o.m. förnekar mord på andra journalister (sådana som inte vill vara ”inbäddade” i USA:s invasionsarmé), eller andra oskyldiga människor (t.ex. de hundratusentals barn i Irak som USA:s dåvarande utrikesminister kallade ”collateral damage”). Jag kan yttra mig fritt här på Jinge, men skulle jag kunnat skriva detta i DN eller sagt det i ekonyheterna? Det mesta som publiceras i Jinge förhindras och blockeras av de etablerade media. ”Allmänheten” får inte informeras om USA:s och Obamas pågående, systematiska övergrepp och massakrer. Yttrandefriheten utnyttjas mest av dem som sprider falsk information eller information som ska befästa orättvisorna i världen och t.o.m. uppmuntrar till krig.
På ett seminarium om media häromåret befarade professor emeritus Stig Arne Nohrstedt den skeva informationen ”kan innebära att medierna ägnar sig åt något som skulle kunna rubriceras som krigshets.”
Den typen av rapportering i ”main stream media” pågår just nu efter tragedin i Paris, för ökad hets mot muslimer och värre förtryck av dem som ifrågasätter globaliseringen/nyliberaliseringen och US-amerikaniseringen av världen.
Våra massmedier är till för att ge oss ”rätt världsbild”, dvs ett propagandaredskap för de breda massorna. Smala program som Dokument utifrån kan på sen kvälltid och i efterhand (minst 2-3 år efteråt. Bara politisk kamp ge en förskjutning så att dagsnyheterna ger glimtar av en annan bild, tex en mer USA-kritisk bild. Så var det ett tag under mitten av 70-talet när en aktiv vänsterrörelse pressat public service till att visa verkligheten i Vietnam. Att idag vänta sig att SR/SVT eller andra medier visar bakgrunden till läget i MÖ eller Ukraina är önsketänkande. Bilden är Bildts när ingen bred aktivism tvingar fram något annat! Så är läget tyvärr men det ska inte förleda oss till att urskulda våldsdåd. Det liknar när mördaren eller pedofilen ”har haft en svår barndom med misshandel och övergrepp”. Det kan vara en förklaring men får inte lyfta bort ansvaret från handlingen.
Om pressens och de privatägda och maktkoncentrerade mediekonglomeratens kunskapsmässiga ”svarta hål” flagranta högerbias och historielöshet kan man säga mycket..
Visst måste vi kunna hålla vår simultankapacitet alert. Nedanstående är exempel som medierna väljer att totalt ignorera men som ingår i en typiskt statsterroristiskt kontext i vilken man konsekvent vägrar att placera USA-imperialismen och dess operativa arm CIA. CIAs roll är aldrig ens diskuterad i bilden av USA som humanistisk interventionär [detta med statspropagandistiska anor från sent 1800-tal!] ”världspolis” som försöker ”göra gott i kaotisk värld” – allt fallerar om man bara skrapar litet på ytan. Något som man från de ”intellektuella” klasserna vägrar att göra. Ett historiskt svek som kommer förkastas av kommande generationer. Kubas historia och fatala utsatthet gentemot supermaktens inflytande, systematiska och synnerligen ur kronologisk synvinkel LÅNGTGÅENDE statsterror utgör ett svart exempel. Exempel på notoriska terrorister som opererat i decennier under hegemonins skyddande paraply:
Den av USA finansierade massmördaren Luis Posada Carriles [ursprungligen tränad för grisbukten, sedan decennier senare intimt förknippad med CIAs paramilitära kampanj mot Nicaraguas civilbefolkning(!) som inriktade sig mot ”mjuka mål” som civila inrättningar som sjukhus] sprängde (med specialistträning han genomgått inom CIA) ett civilt flygplan på väg mot kubansk mark 1976, mördade 73 människor (däribland tonåringar i det guldvinnande kubanska fäktningslandslaget)
Ett annat historiskt mycket ignorerat och bortsorterat terrorattentat (nu på kubansk mark) med uppenbara kopplingar till USA-terrorism är attentatet som dödade 400 arbetare på en kubansk fabrik. Operationen avgick från amerikansk territorium (!). Detta är uppgifter som bekräftats av Raymond Garthoff expert på kontrarevolutionär/revolutionär terrorism, som arbetat inne i själva den amerikanska regeringen. Uppgifter som tydligt framkommer i hans bok ”Reflections on the Cuban Missile Crisis”.
Den av USA finansierade (utbildning, beväpning etc) terrorkampanjen mot Kuba har pågått sedan 60-talet och beräknas ha kostat omkring tretusen liv och skadat runt tvåtusen människor. Detta framkommer tydligt i boken från det mycket välrenommerade kanadensiske historikern och latinamerikaspecialisten Keith Bolender: Voices From The Other Side: An Oral History Of Terrorism Against Cuba. Denna statsterror är sen 70-talet enligt Chomsky mer inriktad på att dolt stödja av usa militärt utbildade ”kontrarevolutionära exilkubaner” [av Posadatyp] för att undvika implicera Washington direkt. Via Uppgifter från Posada själv ska även ”mer privata intressen” intimt knutna till makten i washington (höga politiker och senatorer) personligen finansierat terrorn.
Allt detta har pågått i >50 år och smidigt stoppats bort i de svenska och det internationella mediesamhällets många ”minneshål”.