Banta antalet riksdagsledamöter

Ulf Öberg och Gunnar Persson heter två jurister som skrev en intressant debattartikel på SVT Opinion igår, en artikel som föreslår att den s.k. ”kvittningen” ska upphöra och röstandet i riksdagen därmed ska bli obligatoriskt. Dessutom anser de att man ska minska antalet riksdags-
ledamöter.


SVT/Opinion:
”I princip råder det närvaroplikt i riksdagen tre dagar i veckan, utom då kammaren tar uppehåll under sommaren, julen och påsken och var fjärde sammanträdesfri vecka. Endast de ledamöter som har ett giltigt skäl får vara frånvarande. Av riksdagens hemsida framgår att giltiga skäl exempelvis är sjukdom eller uppdrag i Förenta nationerna (FN). För att FN-uppdrag och influensaepidemier inte ska påverka maktbalansen i riksdagen, har partierna kommit överens om ett kvittningssystem. En ledamot kan kvittas ut genom att en ledamot från det motsatta blocket avstår från att närvara vid omröstningen.

Det borde vid det här laget stå klart för envar att riksdagsledamöternas kvittningssystem håller på att undergräva tilltron till vår demokrati. Kvittningsförfarandet missbrukas systematisk av våra folkvalda, för att de ska slippa redovisa sin uppfattning i kontroversiella frågor.”

Bortsett från att en riksdagsledamot av olika skäl kan behöva ägna sig åt privata saker av viktig natur någon gång så håller jag med om grundtanken. Att riksdagsledamöter kan kvitta ut sig vid omröstningar som den om Lissabonfördraget, FRA-lagen eller nu senast IPRED-lagen gynnar definitivt inte vår demokrati. Dessutom skapar det politikerförakt på grund av att somliga uppenbarligen ägnar sig åt privatsaker av icke prioriterat slag.

Är det så att vissa debatter drar ut på tiden till midnatt så får man i så fall ta omröstningen på kontorstid påföljande dag.

Idag har vi 349 ledamöter i Riksdagen, det är ett antal som lätt kan reduceras till 149. Det betyder att ett litet parti som knappt klarat spärren till riksdagen normalt får minst sex ledamöter. Ur kvalitets-
synpunkt kan det inte betyda någonting, om inte annat kan man se på hur riksdagen hanterat frågan om Lissabonfördraget, IPRED-lagen och FRA-lagen. I samtliga fall har man gått emot folkviljan, mot dem som röstat in dem i den lagstiftande församlingen.

Reducerar man antalet ledamöter till 149 så är själva besparingen säkerligen värd närmare en halv miljard årligen. Det betyder rimligen också att man kan återgå till Sergels torg och göra ett Folkets Hus av Helgeandsholmen.

Ibland dyker det upp människor som förespråkar något de kallar direktdemokrati. Personligen tror jag inte att det vare sig är speciellt lämpligt eller ens genomförbart. Men ser man till det faktum att vår riksdag röstade igenom ett antal lagar i direkt strid mot folkviljan så måste man ta sin en funderare på hur vi ska kunna förstärka demokratin i landet. Genom dessa politikers svek så rekryteras mest väljare till sofflocket, och det gynnar definitivt inte demokratin.

Det aktuella idag är att man tror att arbetslösheten kommer att nå upp till 150 000 arbetslösa. Det i en situation där a-kassan försämrats. Rimligen borde även riksdagsledamöter drabbas.

SVT SvD1 HD AB12 DN1 IDG Resumé it

Andra om: , , , , , , , , , , , , ,

[tags]IPRED-lagen, FRA-lagen, Riksdagen, Kvittning, Riksdagsledamöter, Röstskolk, Direktdemokrati, Demokrati, Lagstiftning, EU, Lissabonfördraget, Folkviljan, Sofflocket, Politik[/tags]

  14 comments for “Banta antalet riksdagsledamöter

  1. Mattias
    9 december, 2008 at 11:58

    Bra skrivet! Antalet riksdagsledamöter kan definitivt bantas, 349 är på tok för mycket! Mycket pengar kan sparas där.
    Samtidigt som antalet ledamöter minskas måste också de som finns kvar bli mindre anonyma, hur många vet vilka deras lokala representanter i riksdagen är? Knappt en ända.

    Jag bodde på Irland tidigare och där körde de intensivt arbete endast tre dagar i veckan i parlamentet för att möjliggöra för alla ledamöter att arbeta i deras valkrets de återstående två. Varje ledamot hade sitt lokala kontor dit varje väljare fick gå för att diskutera eventuella problem direkt med honom/henne alternativt deras medarbetare. Något liknande skulle jag gärna se här, det vore bra om riksdagsledamöterna tvingades möta sina väljare regelbundet istället för endast i en valrörelse en gång vart fjärde år.

  2. Lars Eriksson
    9 december, 2008 at 11:59

    Att helt plocka bort kvittningssystemet tror jag inte vore någon bra idé. Med tanke på hur jämna våra två riksdagsblock är så skulle det få oväntade och oönskade följder de gånger som en eller ett par riksdagsledamöter faktiskt måste vara frånvarande. Det skulle bli kaotiskt om det växlade från dag till dag mellan vänstermajoritet och högermajoritet i riksdagen. En potentiell bieffekt är att många viktiga beslut t.o.m. skulle kunna förhalas i förhoppning om att kunna skjuta fram voteringen till en dag då det egna blocket har majoritet.
    Men att någonting behöver göras åt kvittningssystemet, särskilt ur politikerföraktsynpunkt, kan jag hålla med om. Varför inte införa ett ”fullmaktsystem” istället, så att varje riksdagsledamot utser en annan ledamot som får rösta i hans/hennes ställe varje gång han/hon behöver vara borta? Det skulle bli lite komplicerat att ordna så att en person kan trycka på voteringsknappen åt flera, men inte totalt omöjligt.

  3. 9 december, 2008 at 12:01

    Vikarier?

  4. 9 december, 2008 at 13:01

    Jag kan nog tycka att antalet riksdagsledamöter gärna får hållas någorlunda högt. Dels för att även småpartier skall kunna ha deltagare i alla jäkla utskott, men också för att de som politiker skall kunna hålla emot när tjänstemännen kräver mer och mer makt.

    Detta är dock någonting som de som sitter idag har misslyckats med totalt.

    Vad gäller kvittningssystemet så anser jag att det enda vettiga sättet att se på en utkvittad röst är som en röst för ”partiets” åsikt. Att använda det som ursäkt för att försöka undvika ansvar är både fult och direkt felaktigt.

    Så jag tror snarare på bättre än på färre riksdagsledamöter.

  5. Mats E
    9 december, 2008 at 13:06

    Ett kraftigt minskat antal riksdagsledamöter skulle innebära att de mindre partierna (i dag fem av sju) bara skulle kunna vara representerade i en handfull utskott. Flertalet utskott, där det viktigaste arbetet görs, skulle domineras av s och m. Omröstningarna och debatterna skulle bli svårhanterliga, när flera partier inte kan presentera sina yrkanden förrän i kammaren. Det är f.ö. inte sant att kvittning utnytttjas ”systematiskt” för att riksdagsledamöter ska slippa ta ställning. Det förekommer, men är ovanligt. Kvittningssystemet är bra därför att det motverkar taktiserande med voteringstillfällena mm och gör det möjligt för ledamöter att ibland ha uppdrag utanför huset.

  6. 9 december, 2008 at 13:06

    Sverige har ett absurt stort parlament och en minskning av antalet ledamöter vore att föredra av flera skäl – inte minst för att medborgarna ska ha en rimlig chans att veta vilka de är och ha koll på vad de gör.

    Men arbetet i riksdagen är ju inte bara att debttera och trycka på knappar; det egentliga arbetet utförs i utskotten, och att minska antalet ledamöter med så mycket som 200 skulle kanske göra utskottsarbetet svårt. Men en reduktion med ca 100-120 skulle vara ett bra steg, och sedan kunde de återstående ledamöterna få assistenter som kan fungera som ersättare vid behov.

  7. Christer W
    9 december, 2008 at 13:09

    Det som är verkliga problemet är att riksdagsmännen är för få och tjänstemännen för många. Som det är i dag är det tjänstemän som lägger fram färdiga förslag till beslut, det enda politikerna gör är verkställer beslut om förslagen.
    Det är ett av skälen till att politikerna ofta inte vet just någonting om vad de ska besluta om, något som vi ofta kan läsa om i tidningarna.
    Den enda förutsättningen för att få större gehör för vad folkviljan är, är att minska antalet tjänstemän och och öka riksdagsmännen och att riksdagsmännen själva måste börja jobba med handläggningen av frågorna innan beslut tas.
    Ett annat otyg i det politiska arbetet inom partierna är att ett område läggs på en person som alla ska lita blint på

    Men, det enda dessa jurister vill ha, det är mera ämbetsmannamakt.

  8. 9 december, 2008 at 14:01

    Ditt förslag är helt åt skogen! Ett förslag som moderaterna brukar driva, eftersom de tycker att politiker bör ha mindre makt och experter mer. Så som Christer W är inne på redan sker.

    Exakt hur många riksdagsledamöterna ska vara kan förstås diskuteras, men för att garantera makt åt de folkvalda krävs att de är relativt många i alla fall.

    Däremot kan man gärna sänka riksdagsledamöternas löner.

  9. Fredrik
    9 december, 2008 at 14:29

    Visst är direktdemokrati möjligt. Det finns ju redan direktdemokratiska partier med mandat i kommunala fullmäktige (www.demoex.se) och det finns direktdemokratiska partier med ambitioner på riksnivå (www.direktdemokraterna.se). Båda dessa praktiserar direktdemokrati via sina hemsidor. Inga konstigheter, bara direkt folkligt inflytande på politiken.

  10. Max
    9 december, 2008 at 14:34

    Niklas: Antalet ledamöter har inte att göra med maktkoncentrationen. Ett parlament blir inte mäktigare ju fler ledamöter det har, snarare ökar risken för impotens och regeringskris.

    Japan har 130 miljoner invånare och 480+242 ledamöter

    USA har 300 miljoner invånare och 435+100 ledamöter

    Nederländerna har 16 miljoner invånare och 150+75 ledamöter

    Jag kan fortsätta att understryka hur obscent många riksdagsledamöter Sverige har i förhållande till sin folkmängd.

    Under 200 är definitivt inte orimligt, men att Sverige ska ha fler ledamöter än Nederländerna är allt annat än positivt för Sveriges del.

  11. Lars Eriksson
    9 december, 2008 at 14:56

    Jinge: ”Vikarier?”, frågade du. Jag var inne på den tanken för en mycket kort stund, men varifrån skulle dessa vikarier hämtas? Alla våra 349 riksdagsmän deltar ju redan i voteringarna, så antingen skulle vikarierna utgöras av personer som inte är folkvalda och därför inte representerar oss, eller medlemmar av någon ny grupp ”reservriksdagsmän” som vi visserligen röstar in i riksdagen men som bara har rösträtt när någon annan är frånvarande… ingetdera vore någon bra lösning.
    Nej, jag tänker mig ett system där den frånvarande ledamoten överlåter åt en annan riksdagskamrat att rösta i hans/hennes ställe, så att dennes röster räknas dubbelt vid det tillfället. Riksdagsledamöterna borde rimligen ha god koll på vilka som står närmast deras egna åsikter, så med ett fullmaktssystem borde utfallet bli ungefär detsamma även om några personer är borta.

  12. Christer W
    9 december, 2008 at 15:49

    Max och andra, titta på hur många tjänstemän det går på varje politiker i de exempel ni har. De har ofta en djupt rotad släktrelaterad ämbetsmannatradition.
    (ska för en gångs skull citera en ökänd politiker, ”vi sparkade ut tsarens tjänstemän genom dörren, men de kröp in genom fönstren”)
    För övrigt är Japan och Nederländerna exempel på relativt maktlösa parlament, så Max vad visar du på. US är ju en federativ stat och är de facto inte jämförbar rakt av eftersom mycket av besluten ligger på delstatsnivå och inte centralt. Troligtvis har de bra många fler politiker per 1000 innevånare än sverige. För där tillsätter man många poster politiskt.

    Vad de flesta inte heller tycks inse är att oavsett hur valet faller ut i sverige så sker det i stort sett inga förändringar av tjänstemannaapparaten. Det är bara några få i toppen som byts ut.
    Regeringen och departementen har ju sina sakkunniga, inte alltför sällan unga påläggskalvar utan djupare erfarenhet som är födda in i partierna och som ska ”skolas” för framtiden, borg, sahlin och nuder är exempel på hur lite folk egentligen har att säga till.
    När det gäller sakkunniga och tjänstemän så har de inget ansvar för sina förslag och vi som väljare kan inte utkräva ansvar av dem.
    Jag skulle föredra att de fanns på en valsedel och gick att rösta bort från maktens korridorer.

  13. Joakim
    9 december, 2008 at 16:19

    150 000 arbetslösa? Har man då räknat arbetslösa på samma vis som äpplen & päron dvs 1-2-3 osv..? Eller är det ”AMS-imressionismen” som används, där enbart synlig arbetslös är utan jobb, folk i tvångsåtgärd & s.k. utbildning anses fullt sysselsatta. Tänk om vägverket skulle börja beräkna antalet bilar genom att enbart räkna dem som rullar & inte dom som står parkerade? Det skulle anses oseriöst.

  14. Max
    9 december, 2008 at 16:25

    Jag är lite upptagen för tillfället (tentatider!!), så jag hinner bara med ett snabbt svar angående ett av mina exempel.

    Dieten i Japan är inte maktlös, däremot har man även lokalt styre. Tokyo (12 miljoner invånare) har ett parlament med 127 ledamöter. Sedan finns naturligtvis, likt Sverige, kommuner under denna.

    Prefekturen har alltså dessa 127 ledamöter på 12 miljoner invånare. Dvs färre ledamöter än Riksdagen, men de får visserligen inte driva igenom vilka lagar som helst, eftersom Dieten är landets högsta lagstiftande organ.

Comments are closed.