|
Det har talats en hel del, främst i utländska media, om att de som demonstrerar i Iran tillhör övre medelklass och överklass. Stämmer det så sätter det händelserna i en delvis annorlunda belysning. Det betyder inte att de protesterande ska ha mindre support från väst, men det är ytterligare ett indicium för att motivet till detta uppror kanske inte är valfusk utan mer besvikelse över att inte den något mer liberale kandidaten vann. När jag själv betraktar Iran så är det genom mina skeptiska glasögon. En stat som i sitt namn även har en konfessionell inriktning känner jag automatiskt misstänksamhet mot. Ser man till Mellanöstern så finns det avskräckande exempel. AB: ”Svenska frilansjournalisten Rashelle Tehrani fick i dag fly när hon försökte fotografera ett slagsmål. – Jag har aldrig varit så skakad förut. Det kokar allt mer här, säger hon. Rashelle Tehrani åkte till Teheran för att bevaka det iranska presidentvalet förra veckan. Hon har på nära håll sett hur stämningen blir allt hårdare på gatorna och hur regimens munkavle på media dras åt allt mer. När hon i dag försökte fotografera några män som med våld hindrade iranier att ansluta till demonstrationerna hindrades hon – handgripligen.” DN fortsätter att citera CNN som i sin tur berättar att det finns källor som uppger att minst nitton personer har dödats, och att det finns uppgifter om många fler dödsoffer. Hade man ändå citerat BBC så hade det funnits aningen mer trovärdighet. Sveriges Radio sitter i Jerusalem och citerar Ahmadinejads hemsida, något som tyder på gräsliga förhållanden för de journalister som ska rapportera. Resultatet blir givetvis att läsarna själva kan ta del av alla förvirrande nyheter som CNN, Sky, Aljazeera, BBC och de andra kanalerna levererar. Kvaliteten på rapporterna blir i alla händelser inte sämre. Samtidigt avfärdar europeiska politiker talet om att det som sker nu händer med direkt stöd från väst. Ekot rapporterar, från Jerusalem: ”Storbritanniens utrikesminister David Milliband avfärdar påståendena om att utländska intressen skulle ha inflytande över oppositionen.”
|
Jag skrev att journalister sannolikt har gräsliga arbetsförhållanden, men med det sagt så undrar jag varför man väljer att rapportera från Jerusalem? Jag har fått kommentarer skrivna här på bloggen från svensk-iranier på plats i Teheran, har inte media kontakt med några? Jag får en känsla av att det antagligen handlar om en informationsinfarkt. Det går inte att lita på en enda rapport därför citerar man större kabelkanaler som förutsätts ha möjlighet att kontrollera sina källor. Och jag är definitivt inte säker på att de kan det i nuläget. I stället lägger man ut länkar till twitter- Och vilkas ärenden går de? i Andra om: Iran, Mediekritik, Informationsinfarkt, Desinformation, Teokrati, Ahmadinejad, Demokrati, Präststyre, Khameini, Mousavi, USA, Politik dn1 dbl ab1 ex1 svd1 t [tags]Iran, Mediekritik, Informationsinfarkt, Desinformation, Teokrati, Ahmadinejad, Demokrati, Präststyre, Khameini, Mousavi, USA, Politik[/tags]
|
10 svar till “Informationsinfarkt om Iran?”
Rykten och hörsägensuppgifter. Papegojpressen citerar varandra, upprepar lögner och låter de iranier höras som själva tillhör denna priviligierade överklasspöbel som nu drar runt som lättköpta pajaser för ett tacksamt israel/USA.
Men inte mycket har hörts från den majoritet icke-priviligierade iranier som röstade för Ahmadinejad nu när landet hotas av ett israeliskt atombombsöverfall.
Vi har sett dessa amerikanska färgkodsrevolutioner ända sedan Jugoslavien och mest intressant senast i Moldavien och Libanon där tillvägagångssättet med Iran överrensstämmer exakt, innan valet ens är över skriker utmanaren, västkanditdaten, och de besuttnas representant VALFUSK!!! och hinner dra ihop en pöbel innan motsatsen kan överbevisas. Sedan är det bara att massproducera plakat på engelska och svärma framför CNN & BBCs kameror och allt upprepas var 5:e minut i väst innan någon hunnit fatta någonting.
Det som gör mig mest förbannad är att vänstern sväljer hela skiten med hull och hår, fast de sett allt tidigare, i Ukarina, i Moldavien, I Venezuela, i Georgien och i Libanon. Oftast på vad denna persiska medelklassens representanter i Sverige kör ner i halsen på dem. För de andra, iranierna som röstade på Ahmadinejad och som inte haft råd att åka hit ens om de velat och som inte är så ”upplysta” som dessa landsmän kommer de aldrig att få höra…
Om man tittar tillbaka lite i historian så kan man numera läsa att Västerländska underättelsetjänster har utfört stadskupper både i Latinamerika och Mellanöstern, exempel:
Irans Mohammed Mossadeq störtades 1953 av CIA, allt enligt dåvarande CIA-chefen, Kermit Roosevelt.
Om man sen lyssnar på John Perkins så ser man att ekonomisk utpressning är en av metoderna som utövats emot länder..
Huga: Medeklassiranier säger du? Vad baserar du det på? Har du upplysningar som vi andra saknar eller? Ahmadinejad har lyckats katastrofalt med ekonomin och den iranska inflasionen rasar fritt. Att sedan påstå att det bara är priviligerade medelklassbrats som vill kasta av sig en religiös teokrati är trångsynt och nästan förolämpande!
Varför denna avvoghet mot medelklassen? Många verkar fortfarande tro på att de fattiga i många länder i Syd skall ”resa sig” och att uppror av andra gruppers missnöje inte äger samma värde.
Men det är inte så det funkar och det har heller aldrig funkat så. De fattiga har inte någonstans i världen förmågan eller enigheten att driva revolt på egen hand. Det är endast där det finns en medelklass med politiska ambitioner som det kan skapas politiska förändringar.
För egen del har jag inga större problem med islamiska republiker. Vad vi ser är en förstenad revolution som kanske är på väg att ta nästa steg? Avgörandet kanske inte kommer nu? Kanske Ahmadinejad vann valet? Kanske utländska intressen finns med i spelet?
Det spelar ingen roll. Vi skall inte underskatta människors egna vilja till förändring. Det är en skymf att måla ut dem som marionetter var det än sker och vem som än står bakom.
En vald regering skall representera hela folket, och uppenbarligen är det väldigt många i Iran som inte tror att de gör det.
Det är medelklassen som förlorar när makthavare slutar driva utvecklingen framåt. Det är deras hopp och ambition som mals ner i maktmissbruk, korruption och vanskötsel.
De fattiga lever ur hand i mun – förändring kan vara ett hot för dem för de har allt att förlora. Därför lockas de av enkla löften och valfläsk från auktoritära ledare – därför kan de också utnyttjas som vapen i ett smutsigt politiskt spel. Inga revolutioner har någonsin letts av de fattiga.
Huga och Mr. T har helt rätt. John Perkins bok, ”Confessions of an economic hit man” beskriver ganska detaljerat hur det går till när USA/IMF går in och plundrar ett land. Något som de gjort framgångsrikt i åratal.
Att media sedan inte kritiskt granskar de bakomliggande krafterna/skälen till de så kallade protesterna i Iran är alarmerande, men också ett skäl till att bloggar börjar ta över rollen som nyhetsförmedlare.
Här är några intressanta länkar:
Bush authorizes new covert action against Iran
http://xxxxxxxx
US Official: The CIA bribed Iranian government officials, businessmen, and reporters, and paid Iranians to demonstrate in the streets
http://xxxxxxx
Frågan vi måste ställa oss är vilken sida framförallt svensk media spelar i det här fallet. Använder de syndikerade nyhetskällor som de citerar eller är de färgade i sin nyhetsrapportering av en främmande statsmakt?
I vilket fall som helst sprider de grundlös propaganda och fler och fler börjar tappa förtroendet. Aftonbladet har tappat nästan hälften av sina nätläsare på två år, något jag ser som början på en positiv utveckling.
När etablerade medier baserar sin nyhetsrapportering på Twitter borde larmklockarna ringa högt hos läsarna.
Begreppet ”informationsinfarkt” sammanfattar helt lysande medias stora problem — de kan ju inte gärna få sålt en tidning från löpsedelsrubriken: ”Avvakta tills vi vet”. De tvingas som vanligt att hitta på, ljuga, vränga och vrida.
Inte minst när det gäller dödsskjutningarna som de beskyller ordningsmakten för utan något som helst bevis.
Teherans polischef Ahmadi Moghaddam skrev i ett brev till Mousavi redan förra veckan att ”banditer agerar i skuggan av den illegala atmosfär som du skapat” och att polisen inte hade avfyrat ett enda skott trots att 400 poliser skadats i samband med oroligheterna”.
Vem är det som skjuter på vem?
Ingen vet riktigt vad som händer där borta eller varför och när nu såväl Obama, Europeiska rådet och självaste Carl Bildt antyder att det är Irans egen sak att avgöra sin väg ser vi även en stabil utrikespolitisk infarkt.
Även om protesterna organiserats utifrån så har det skett utan någon som helt aning om möjliga konsekvenser så omvärlden har nu bara att gapande och stillatigande betrakta vad som sker.
Troligen är dina kontakter inne i Iran och utanför Teheran de som vet bäst.
I Iran bor det 70 miljoner människor.
När jag nu under flera dagar hört Ekot och Studio Ett avhandla Iran så undrar jag varför bekämpande av demonstranter i Iran skulle vara en så stor sak att det över huvud taget tas upp, och ännu mindre förstår jag varför det körs i flera dagar.
Enligt medias påstådda logik så är ”hund biter man” inget som har nyhetsvärde, däremot är ”man biter hund” ovanligt och unikt och därmed har det enligt medias påstådda logik nyhetsvärde.
Med den logiken, och den indoktrinering vi svenskar fått, så borde inte händelserna i Iran ges någon som helst uppmärksamhet. Det kan vi ju, enligt indoktrineringen, förvänta oss av Iran. Däremot om USA skulle slå ner demonstranter och skjuta mot demonstranter borde det bli en jättegrej enligt medias påstådda logik. Men när jag läst i mina dissidenttidningar om att helt fredliga demonstrationer i USA slagits ner med våld så har jag aldrig hört svensk publicservice-media göra någon stor grej av det. Vad jag minns så brukar våldet mot demonstranter i USA inte ens nämnas.
Men nu vet jag varför. Jag lyssnad på det utmärkta programmet Konflikt i P1 090613 som handlade om ”politiska fält i förändring när allt mer av livet levs på nätet. Hör amerikanska, tyska, svenska pirater och samtal om politik för IT-samhället.”
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_konflikt_090613110055.mp3
När det gått 52 minuter och 16 sekunder av programmet säger Lars Ilshamnar ”Lagen om undertryckande av radikal potential” och hänvisar till ”brittisk medieforskare”.
Nu har jag googlat och hittat lite mer info. Bl a en skrift som heter ”Med- eller motborgare” och som handlar om maktdelning.
http://www.d2d.nu/2009/D2D_boken2009ny.pdf
I den skriver Lars Ilshamnar tillsammans med Karin Klein en av texterna och tar då åter upp ”Lagen om undertryckande av radikal potential”.
”[Brian] Winston menar att eliterna regelmässigt ser till att ny informations- och kommunikationsteknik integreras i samhället så att den förstärker, eller i alla fall inte allvarligt rubbar, några grundläggande maktförhållanden.”
I fallet med Iran så arbetar media på att förstärka bilden av Iran som skrukstat medan när det gäller USA ska bilden vara att USA oegennyttigt krigar för demokrati och frihet. Då passar nerslagna demonstranter i Iran jättebra även om det strider mot medias påstådda nyhetsvärdering. Att rapportera att USA bekämpar fredliga demonstranter med våld skulle minska mediekonsumenternas förtroende för USA vilket i förlängningen skull kunna bli en radikal potential mot USA, imperialismen och kapitalismen. Det vill inte mainstreammedia. Även publicservice-media har tagit ställning, tro inget annat. De som tilltror Ekot stor trovärdighet är… indoktrinerade, lurade.
Bra Magnus Berg #8,
Påminner om Göteborg 01 och medias mörkning av demonstranten som blev skjuten i ryggen…
DEt är bra att man får lite andra vinklingar än i gammelmedia, tack Jinge!