Idol – att offra till gudarna

Eftersom jag tillhör den kategori medborgare som inte haft någon TV-apparat på många herrans år så har jag aldrig sett TV-programmet Idol. Och även om jag hade haft en TV så tvivlar jag på att jag skulle ha tittat, såpor av olika slag har aldrig intresserat mig av olika orsaker.

Men nu har omständigheter gjort att jag faktiskt tittat på ett par avsnitt av programmet, något som jag gjort med stigande förvåning. Just nu håller man på att välja ut de personer som ska gå vidare till en audition i Stockholm, en händelse där man ska utse dem som ska få fortsätta tävlingen. När deltagarna kommer in till juryn för att ”sjunga upp” så visar det sig vara en salig blandning av människor, några är så till den grad katastrofala att man undrar vad de lever i för slags drömvärld.

Kan man vare sig sjunga eller hitta rätt ton så borde omgivningen i ett tidigt stadium avrått från att ställa sig upp och göra sig till åtlöje i nationell TV kan jag tycka. Jag ska inte spekulera i orsaken till att de ändå gör det, men att TV4 ändå sänder det kan jag förstå. Lyteskomik kan vara roligt, framförallt då det inte är tittarnas egna lyten som ställs i blixtbelysning. Och här handlar det inte om halta eller lytta, det handlar om människor med en dramatisk brist på insikt om den egna förmågan och talangen. Det är töntigt i kubik, men det är också lite kul, det medges.

Och så mellan varven så kommer det in någon förhoppningsfull som tar ton inför juryn, en ofta klockren ton, ibland tillsammans med gitarr eller keyboard. Och då känns det direkt, den personen skulle man gärna kunna höra lite mer från och inte bara de trettio-fyrtio sekunder som inslaget varar. Och möjligen är det alla tvåbenta katastrofer som gör dem så bra, jag tror det. Samtidigt förstår man svenska folket är renligt eftersom många runt landet tycks ägna en stor del av sin tid i duschen, för ingen annanstans kan man rimligen tillåtas föra ett så erbarmligt och omusikaliskt oväsen?

Jag ska inte peka ut någon enskild katastrof, de är alldeles för många för det. Men en rimlig proportion vore ändå om nio av tio helt avstod från att ”sjunga” i TV. De kan inte sjunga, de har ingen sångröst, många klarar inte ens att hålla sig till en och samma tonart genom den melodi de försöker sig på. Att kalla det som presteras för sång är i de flesta fallen rena våldtäkten på det svenska språket.

Antagligen kan man hävda att programmet är underhållande. Det blir skojigt att betrakta människor som helt saknar elementär självkritik. Visst finns det ett rejält inslag av tragik i programmet också, för de flesta måste väl närmast betraktas som byfånar efter att de ställt sig i TV och försökt sig på något som de så totalt saknar förutsättningar för?

Jag förstår att programledarna behandlar de förhoppningsfulla tämligen bryskt när de visar dem på dörren. Många av deltagarna ska nog vara tacksamma för att de inte bara släpas ut på gården och skjuts, antagligen var det på något liknande sätt man förr i tiden valde ut dem som skulle offras till gudarna.

intressant Andra om: , , , , , , , ab1 ex123 svd t

  7 comments for “Idol – att offra till gudarna

  1. Kerstin
    18 september, 2009 at 06:01

    Även om man inte har någon TV så betalar man ju ändå för TV4:s program. Förutom att det är vi kunder som betalar för reklamen, så sponsras ju alla program som TV4 gör ute i landet av respektive kommun, via kommunalskatten.

  2. 18 september, 2009 at 08:13

    Välkommen till världen, här förnekar vi oss själva konstant tyvärr. Jag skulle själv tillhöra den kategori som skulle släpas ut på bakgården och skjutas btw, sjunga är inte min grej :P
    Men det är sådant som säljer idag, är glad att jag inte har Tv längre… inget jag saknar.

  3. Sniff
    18 september, 2009 at 08:32

    Hahaha. Roligt skrivet.
    Varför vill man gå upp på scen trots att ens katt kan prestera bättre? Det handlar om 15 microseconds of fame. Inte 15 minuter som på Warhols 80-tal utan 15 mikrosekunder! Om man sedan är totalt bortgjord för resten av livet? Nänäne, var inte orolig, det blir man inte. Folk glömmer snabbt och det finns ständigt nya som strävar efter sina 15 mysekunder som försöket drunknar i så det är bara och köra på
    Att försöka är det som räknas inte vad du kan utan att du försöker.
    Detta kallas underhållning!? :skakar på huvudet:

    Läs Micael Daléns Nextopia. Den förklarar vår galna konsumtions värld år 2009.

  4. 18 september, 2009 at 09:00

    Jag har TV, och TV-licens, ändå har jag aldrig sett något att de här omskrivna programmen. Jag verkar inte missat mycket verkar det som. Min humor är nog på en annan våglängd än TV4:as.

    Men Kerstin har en bra poäng. Har man ingen TV behöver man inte betala TV-licens, men till TV4 tvingas man betala ändå!

    Men vad fan är ”audition”?

    • 18 september, 2009 at 09:01

      Att provsjunga, provspela etc…

  5. Marcus R
    18 september, 2009 at 09:30

    Det är bättre att se de bra bitarna på youtube dagen efter. Jag har aldrig suttit framför tvn och kollat på idol själv men att se höjdpunkterna är intressant. Sök youtube efter ”idol 2009 malmö” och ”idol 2009 gävle” så är några av de bästa där.. jag vet inte var gårdagens program var någonstans men ”idol 2009 sverige” ger ju några träffar med såklart.
    Calle Kristianssons (Malmö) Walking in Memphis och Mariette Hanssons (Malmö) egen låt kan jag inte sluta lyssna på.

    http://www.youtube.com/watch?v=BMYXlH0-r5M&feature=fvw den här killen är också bra men jag funderar på om han inte är hög som en lyktstolpe.

    Men visst finns där en hel del stolskopp som borde skaffa sig lite självinsikt. :) Där finns ju de som gör sig lustiga med vilje också dock och riktigt bra dessutom. http://www.youtube.com/watch?v=Au8xGFplkrw

  6. rotve
    18 september, 2009 at 10:26

    Nya juryn är faktiskt betydligt snällare än den gamla. De är rätt ”milda” mot folk som uppenbarligen är jättenervösa och misslyckas ofta, speciellt Bagge känns som en varm person. I alla fall jämfört med den gamla Juryn som var rent iskallt elaka.

Comments are closed.