Denna artikel av Andre Vltchek har ett annat fokus är ett annat än det vanliga – Vlitchek är full av kritik och missnöje med den europeiska vänstern, som många oss tillhör! Kan upplevas som provocerande, men ger skäl för eftertanke i ödmjukhet. Artikeln publicerades 7 juli i Counterpunch. Den har översatts av den kända fredskämpen och anti-imperialisten Agneta Norberg, som fäste min uppmärksamhet på artikeln.
Andre Vltchek är filosof, författare, filmare och undersökande journalist. Han har täckt och skildrat krig och konflikter i dussintals länder. Han senaste böcker är “Exposing Lies Of The Empire”, “Fighting Against Western Imperialism”; Discussion with Noam Chomsky: On Western Terrorism. Point of No Return, Oceania – a book on Western imperialism in the South Pacific. Hans provokativa bok om Indonesien heter: “Indonesia – The Archipelago of Fear”. Andre gör film åt teleSUR och Press TV. Han har bott många år i Latinamerika, men bor nu i Ostasien och Mellanöstern.
Bakgrund.
Ecuador står i visst fokus i detta inlägg. Jag publicerade 23/6 2013 artikeln ”Ecuador – Snowdens och Assanges nya hemland – varför det då?” och återger som bakgrund litet information om Ecuador från detta blogginlägg (http://jinge.se/allmant/ecuador-snowden-och-assange-nya-hemland.htm):
Den 49-årige Correa, som vann presidentvalet stort, förmodligen har under sju år som president högsta ledare har han styrt landets resurser till att tillgodose behoven hos de fattigare delarna av Ecuadors befolkning. Andelen fattiga har minskat från 36 % till 29 %, medan minskningen i städerna skedde från 26 % till 17 %.
Medel från inkomst av olja, gas och andra rikedomar har i större utsträckning än tidigare gått till utbildning, hälsovård, bostäder och annan infrastruktur för både landsbygden och i städerna fattiga. Utbildningsbudgeten har fördubblats som andel av BNP. Garanterade Bostadskrediter har ökat kraftigt, vilket medfört kraftigt färbättrad bostadssituation.
Stora miljöinvesteringar har skett.
Mot IMF.
President Correa har gjort tvärtemot vad Internationella valutafonden, IMF; har föreslagit. Han har sagt nej till privatiseringar och i stället satsat på offentliga institutioner, ökat utbytet med ALBA-länderna och även ökat satsningarna på de statliga oljebolagen. ALBA är en samarbetsorganisation sedan mellan länder i Latinamerika. Medlemmar är Antigua och Barbuda, Bolivia, Cuba, Dominica, Ecuador, Nicaragua, Saint Vincent, Grenadinerna och Venezuela. Han har sagt nej till frihandelsavtal med USA och EU.
BNP ökade med 3,6 % år 2010 och med 7,8 % 2011. Statsskulden är mindre än 10 % av landets BNP och kostar mindre än 1 % av statsfinanserna. Arbetslösheten ligger på 5 %. Utlandsinvesteringarna är begränsade. Wall Street Journal rapporterar att oljeexporten steg med 7,6 % 2012. Man har kraftigt ökat sitt ekonomiska samarbete med Kina.
Vltchecks artikel
Grekland är vitt, det är europeiskt, och Aten står därför i blickpunkten för hela den ”progressiva” västvärlden: kommer dess regering våga ställa in betalningarna, kommer Grekland att lämna eurozonen och slutligen EU? Det verkar som att svaren på dessa frågor skulle ändra världen; om om Aten vore platsen där mänsklighetens öde avgörs.
Några tiotusentals kilometer därifrån ligger Ecuador, med dominerande ursprungsbefolkning, och bebos huvudsakligen av icke-människor, för att använda sig av George Orwells färgstarka terminologi. Förtryckta av sin egen, huvudsakligen eurocentriska och blekskinnade elit, som njuter av en extremt nära kontakt med både EU och USA, kan inte Ecuador och dess beslutsamma vänsterregering räkna med någon större internationell solidaritet, i synnerhet inte från den s.k. progressiva rörelsen i väst. Icke-vita, icke-väst- befolkningar förväntas när allt kommer omkring – att lida.
Även vänstern i väst är tillvanda vid deras lidande. Uppriktigt sagt, praktiskt taget ingen i Europa eller i USA, har en önskan om att dessa vänsterregeringar i Latinamerika, i Asien eller i Afrika ska lyckas.
Det är en ”väl dold hemlighet” eller åtminstone ”en obekväm sanning”. Jag kan bara nämna Kina, Sydafrika ,Venezuela, Ecuador och andra länder över hela världen som behandlats på det mest avskyvärda sätt av delar av den s. k ”vänstern” i Europa och USA.
Vänstern i Europa och i USA vilar på en kristen och euro-centrisk föreställning om att vara exceptionell
och överlägsen. Naturligtvis är det ingen som säjer så i Paris, London, Rom eller i New York, men det råder consensus, att endast västs stora tänkare och ledare är kvalificerade och bör får förtroendet att leda världen. Och de bör tillåtas att avgöra vilket land som är kvalificerad att kallas socialistiskt eller kommunistiskt, demokratiskt eller tyranniskt, progressivt eller regressivt.
Oförmöget att leda, och troligtvis ovilligt att regera, för letargiskt och intellektuellt förbrukad, rapar de flesta västintellektuella progressiva tänkarna sådana ekonomiska och politiska teorier som ingen annan i andra delar av världen, i synnerhet den fattiga delen, skulle ta allvarligt på, eller implementera i det egna landet. Dessa progressiva ledare kräver groteska nivåer av renhet från de latinamerikanska, och asiatiska vänsterledarna. Samtidigt kräver de stora uppoffringar från den icke-västlig befolkningen: ” Låt oss leva och konsumera på en hög nivå, stackars oss, vi kan inte hjälpa det. Men låt dem ta hand om miljön och leva i anspråkslöshet.”
Alltmedan Grekland röstar om sin ekonomiska framtid, står Ecuador inför en av de mest illasinnade nedbrytningsförsöken i sin historia. Och får kämpa ensamma.
Det verkar som att precis alla från vänstern nu finns i Aten. Men jag kan inte se några solidaritetsdelegationer anlända till Quito. Ecuador är övergivet, på samma sätt som Venezuela var för inte länge sedan.
Jag var nyligen inbjuden att tala i en viktig TV-kanal i Iran för att tala om Palestina och Grekland. Jag vägrade. Mina argument var tydliga: både Palestina och Grekland har redan fått tillräckligt med solidaritet från ”oss” i Latinamerika. Nu står VÅRA revolutioner inför stora hot. De är attackerade. Vi är också människor! Vi behöver också hjälp; Vi behöver solidaritet.
Men jag vill ge den iranska redaktören kredit för hon bad mig vänta, efter att ha uttryckt bekymmer över Latinamerika. Fem minuter senare kom hon tillbaka till mig, via Skype ”Jag talade med min chef och han bad mig göra en intervju med dig om Ecuador. Han sa: ”De är våra bröder. Vi faller tillsammans, eller vi överlever tillsammans.” Naturligtvis minns jag ett sådant uttalande och en sådan gest för resten av livet” Men detta var Teheran inte London eller Paris eller Chicago!
***
Jag prioriterar idag Ecuador. Jag prioriterar Latinamerika. Det är där det stora slaget om mänsklighetens framtid står. Där och i Asien. Definitivt inte i Europa!
De latinamerikanska regeringarna är inte perfekta. Den kinesiska regeringen är heller inte perfekt. Men de gör allt de kan efter årtionden och århundraden av plundring, efter Europa kom USA, tillsammans med lokala eliter och multinationella företag, som plundrade och våldtog på allt ”söder om gränsen”.
Korruptionen kunde inte utrotas på endast ett år, eller på ett årtionde. Importerade religiösa och moraliskt korrupta formade hela Latinamerika (som tack och lov blir mindre och mindre ”latin”) nuförtiden) av grymma och giriga västerlänningar, under generationer. Saker och ting kan bli ofantligt mycket bättre på ett årtionde eller redan på ett år, men skräckstrukturer som byggts in under långa århundraden kan inte bli helt återställda. ”Processen” måste få fortgå under många år, oavbrutet. Ja, vi är inte perfekta, men vi försöker att bli bättre allt medan vi går. Vi går framåt!
***
Vi försöker att gå genom eld, smuts, konspirationer och intriger. Vi rör oss banne mig framåt!
Eliten i Ekvador protesterar och saboterar allt stort som Correa och hans administration genomfört. Många befarar att en kupp är i antågande. Inte ett ord om framsteg; nya motorvägar och flygplatser, moderna sjukhus och skolor, medicinska centra, otaliga lekplatser för barn, fri kultur, bibliotek….Högern äger nästan all masmedia i Ecuador. Inte mycket positivt skrivs om Ecuador i västs progressiv media heller. Vi i Counterpunch är ett undantag!
Men inte heller särskilt mycket positivt skrivs om Kina, Vietnam, Eritrea, Sydafrika, Zimbabwe eller Iran. Dessa länder är inte goda nog för vänsterns puritaner. De är inte tillräckligt socialistiska, i alla fall inte som de definierar socialism eller kommunism, inte som de definierar demokrati! 6 eller 7 tusen år av kinesisk kultur betyder ingenting. Allt mäts och definieras av västs standard. Ryssland är annorlunda: det är inte socialistiskt alls (men de byggde den stora internationalistiska Sovjetiska utrikespolitiken), men det är framför allt vitt, varför de får mycket emotionellt stöd, eldande tal och deklarationer av kärlek och stöd. Många kinesiska kamrater som jag talat med i Beijing har helt gett upp när det gäller den europeiska vänstern; de ser den huvudsakligen som den mest reaktionära styrkan (ideologiskt) när det gäller icke-vita vänster-länder och regeringar. Jag håller fullständigt med!
***
Grekland bör ställa in betalningarna! Det fästningslika, fascistiska EU ska inte tyrannisera dom. Men Grekland borde kämpa för internationella, globala ideal! Men vi vet alla att de endast kämpar för sitt eget bästa…eller för sin höga levnadsstandard.
När allt gick bra, när pengar strömmade in, när grekiska bönder körde den senaste modellen av de tyska bilarna på fina motorvägar, protesterade inte det grekiska folket. Och de frågade inte efter varifrån pengarna kom. De kom huvudsakligen från plundring av den icke-västliga världen ,från ”icke människorna” .Det var väl bra eller hur?
Jag var i Grekland nyligen. Jag talade med många, inklusive från vänstern, huvudsakligen från vänstern. Knappast någon enda hade en aning om vad som pågick i Latinamerika. Ingen brydde sig. Men t.o.m. i Turkiet vet de vad som pågår i Caracas. Men i Aten bryr man sig inte.
Många klagade bittert över den illegala invandringen från Afrika! Vet inte dessa skribenter som nu skriver smickrande essäer, glorifierande det grekiska folket. Känner de inte till sådan saker?
Grekland kämpar för sin egna mål. Inkomsterna föll från 1400 till 800 Euros per månad, per capita, i flera fall. Fruktansvärt. Men i många afrikanska länder varifrån pengar att stödja grekiska farmare kom (via EU som gjorde slut på det afrikanska jordbruket).Där tjänar man ungefär 30 Euro i månaden. Jag försökte lyfta upp dessa frågor i Aten men mötte stenansikten och total förvirring även fientlighet. De sa: ”Vi är vana vid högre standard”. Och därför upprepar jag: Det som händer Grekland är ingen vänster-,internationalistisk revolution. Greker kämpar för greker.
Latinamerika kämpar för mänskligheten! De har aldrig exploaterat någon. De har sänt läkare, lärare över hela världen. De har sänt olja till de fattiga, t.o.m till USA.De har försett olyckliga länder som tex. Öst Timor med specialister. De har erbjudit solidaritet med Palestina, Iran och många andra länder.
***
Om Ekvador kommer under eldgivning, kommer jag att bege mig dit och jag kommer att hjälpa dem allt jag kan och om västs vänster inte gör något för att hjälpa, kommer jag att klippa alla band helt och hållet med den. Som många har sagt: ”Grekland kommer att överleva det är ju trots allt ett land i Europa. Även om det är nere så är det på något sätt uppe. Men vi ”här nere” kommer inte att få en andra chans. Om vi faller kommer hela den icke-västliga världen att falla med oss.
intressant.se USA, Ecuador, Grekland, Latinamerika, politik, Vänstern krig, desinformation ekonomi imperialism, terrorism EU
Vltchecks artikel i CounterpunchEcuador – blogginlägg 23/6 2013 Pentagons strategi för att behärska världen Globalresearch V Kozin 18/6 Washington blog Steigan 14/5 Steigan 17/5 DN 13/5 New York Times 16/5 Nuland i Kiev Post Pepe Escobar i Globalresearch Pål Steigan 27/4 Pål Steigan 21/4 Grardian 16/4 Expressen 21/4 DN 14/4 DN 17/4 Pål Steigan 14/4 Pål Steigan II 14/4 DN Kolumnen 7/4 Pål Steigan 6/4 Information från Ukrainas försvarsdepartement Namnuppropet Krypskyttarnas massaker på Majdan Peter Wolodarskis ledare 8/2 DN 8/2
10 svar till “Kritik mot vänstern – Ecuador kämpar för hela mänskligheten – Grekland för Grekland.”
Hur skall man kunna värdera detta om ”vänstern” inte definieras?
För övrigt verkar ”Europa” (vad man nu menar med det) vara ganska irrelevant för närvarande. Viktigare torde resultaten av veckans stormöte i Ufa i Ryssland vara, där företrädare för nästan halva Jordens befolkning möts. Däribland länder som mer eller mindre starkt opponerar sig mot den nuvarande världsordningen, och som därigenom kan ge visst stöd till exempelvis Ecuador.
Tips: Läs Richard Falks recension av Andre Vltcheks och Noam Chomskys bok –
On Western Terrorism: from Hiroshima to Drone Warfare.
”Andre Vltchek, who is now a naturalizVltchek in an illuminating Preface describes his long and close friendship with Chomsky, and explains that these fascinating conversations took place over the course of two days, and was filmed with the intention of producing a documentary. The book is engaging throughout, with my only big complaint being about the misdirection of the title—there is virtually nothing said about either Hiroshima or drone warfare, but almost everything else politically imaginable!”
https://richardfalk.wordpress.com/2013/10/19/the-chomskyvltchek-worldview/
En tankeväckande artikel som får en att skämmas, trots att man kallar sig vänster, över att tillhöra ett imperialistiskt samhällssystem som har tappat intresset för ”tredje” världen. Jag förstår fullständigt deras uppgivenhet och besvikelse men hoppas att de nya krafterna med BRICS- länderna i spetsen kan få till stånd en omvändning av tingens ordning.
Håller med om att Venezuela, Bolivia och Ecuador ständigt förtalas även av vänstern trots goda resultat på en rad områden. Bor själv i regionen och besöker varje år de 3 länderna och försöker göra vad jag kan för att rätta till snedvridningen. Men att ställa greker mot ecuatorianer det är för mig SD-logik, pensionärer mot invandrare osv. Mao inte så begåvat i mitt tycke
Latinamerika er dessverre ikke like tilgjengelig for mange av oss pga. språkbarrieren, spansk og portugisisk som mange av oss ikke er fortrolig med.
For det andre må vi innrømme at både Afrika og størstedelen av Afrika fremdeles er under hælene til sine forhenværende kolonimakter, som vi er en del av.
For det tredje er det på tide, selv om det er meget vanskelig å ta innover seg, at vi ikke vil klare å opprettholde det vannvittige nivået av vår levestandart, som langt på vei baserer seg på utplyndringa av land og folk i Latinamerika, Afrika og Asia.
Hva kan vi så gjøre med dette ? Å redusere forbruket drastisk er ikke realistisk, fordi våre folk ikke kontrollerer sitt forbruk. Det er kapitalet som setter standart. Verbal solidaritet og aksjoner er nødvendige, men ikke godt nok i endeffekt. Det eneste som vil skape forandringer er hvis og når vi kvitter oss med den herskende klassen som utbytter både oss og resten av verden. Om vi vil klarer det før nedgang og sammenbrudd, er et ubesvart spørsmål, men vi må uansett handle ut fra denne målsettingen.
Problemet med Vltchek
Problemet med Vltchek för vår del är att han helt missat Sverige. Efterkrigstidens gamla hederliga antiimperialistiska Sverige alltså, fram till Palmes valnederlag 1976. Vartefter vi begränsats att genom massinvandring lösa världens problem – i Sverige. Det var aldrig Palmes idé. Palmes bidrag till vänstern var internationell solidaritet genom frihetskamp, ett helt bortsopat faktum sedan åtminstone Ingvar Carlssons dagar. Det var tredje världens avkolonialisering och befrielse han kämpade för. Från Indokina till Sydafrika och Kuba.
Förlåtligt för Vltchek som fått sin huvudsakliga information från västerländska, engelskspråkiga källor – innan han som journalist gav sig ut och såg imperialismens härjningar med egna ögon. Moderna Sverige med sin välfärd och alliansfrihet var tidigt ett hatobjekt i kalla krigets väst, en hämnd för att vi inte likt våra grannar gick med i Nato. Med Palme vände västmedierna demonstrativt Sverige ryggen. Många inom västerländsk vänster tror ännu på alla lögner som ändå östes över oss. Allt från självmordsstatistik, förhatlig kommunistsmitta till dagens påhittade svenska ”rasism”. Upphov till förvirring som idag får tragiska konsekvenser. T ex för Julian Assange som helt omedvetet gick rätt in i lejonets kula i ett Neosverige helt strippat på sina gamla ideal. Den upplyste Palme,, Vltchek och Chomsky skulle idag vara bästa åsiktsfränder!
[…] Läs mer på Jinge.se […]
Vad som är vänster och inte vänster är en ren illusion, och endast sakfrågorna räknas. Ur det perspektivet finns ingen skillnad mellan olika höger-vänster resonemang. Den gemensamma nämnaren måste deduceras fram genom slutledning och studie av verkligheten, inte retorik och ord. Möjligen kan det finnas en ledtråd i att studera partiers symboler och ursprung för att förstå deras position. Var de kommer ifrån. Inte bara 5-10 år utan så långt man kan sträcka vetskap och dokumentation.
För att finna det som är sannolikt behövs oftast apofatiskt resonemang, fast i sekulär betydelse.
Kanske kan man finna svaret i det som aldrig kritiseras. En sökning på nato templar ger en del tänkvärda tankar ur symbolisk synvinkel. Vad som är korrekt är svårt att bedöma men ur en rent geometrisk ståndpunkt finns en viss logik och samstämmighet.
Jag instämmer i viss mån. Och något som behöver sägas är att många som identifierar sig som socialister ingår naturligtvis inte medvetet i någon sammansvärjning tillsammans med sina liberala politiska motståndare. Men genom att liberalernas eliter har konspirerat sedan länge och lagt stora resurser på att bygga upp en egen närmast heltäckande verksamhet som spänner över hela det politiska spektrum kan man inte undvika problemet.
Den europeiska vänstern spelar efter kapitalets agenda.
Man säljer feminism istället för verklig social jämlikhet eller politik.
Invandring har fyllt tomma bostäder och tystade löntagare som krävde drägliga villkor.
Pressat löner och höjt hyrorna.
Vinnarna stavas fastighetsägare och arbetsgivare.
Inte folket.
Vänstern sjunger invandringens lovsång medan välfärdsstaten monterades ner.
Och fascisterna får ironiskt nog makten med hjälp av sympatier som skulle ha varit på vänsterns sida.
Visst har vi råd med mer invandring… I en socialistisk utopi
Men där är vi inte idag, när vi inte ens klarade av att bevara folkhemmet.
Så här fortsätter vänstern en politisk väg som garanterat bär deras värsta fiende till makten.
Det hade varit självklart för en vänster med någon form av verklighetsuppfattning att ha kastat tillbaka Reinfeldts stinkbomb om öppna armar tillbaka till avsändaren med en kommentar om en sansad approach och den starka opinionen som fanns emot.
Om nu vänstern kan börja försvara folkets intressen istället för att fokusera på begränsade problem såsom transpersoners behov av toaletter vore det en start.