Hur tänkte Centerkongressen egentligen?


Jag fick ett mejl från en centerpartistisk bloggare för ett par dagar sedan, han frågade om ”vänstern var rädd för Annie Lööf”, och menade att det myckna skrivandet om henne är ett tydligt tecken på det.

Jag log ett mycket brett leende när jag svarade som det är, att Annie Lööf kommer göra en kortare karriär än Sofia Arkelsten, för det är precis så det ser ut idag för Centerpartiet. Centern är för närvarande det parti som ligger närmast fyraprocentsspärren i alla opinionsmätningar och det är stadigt sjunkande. Mitt tips är att det gör KD sällskap under spärren i mätningarna redan inom någon månad, Annie Lööf är den person som kommer vara partiledare när partiet åker ut ur Sveriges Riksdag, om inte partiet hinner byta ut henne först.

Aftonbladet: ”På 1970-talet var centern ett av två partier som var emot kärnkraften och det var därför partiet blev starkt långt in i Stockholm. Nu har centern svikit även i den frågan, men Annie Lööf tror att hon kan vara allt, både miljökämpe och kärnkraftskramare. Som en kameleont byter hon färg efter läge.

Som näringsminister vill hon ge företagarna nästan gratis arbetskraft, hon vill sänka ingångslönerna för ungdomar samtidigt som hon hoppas på fler ungdomsväljare.

Hon vill sälja de statliga företagen för att satsa på statlig uppbyggnad av järnvägen. Hon är emot datalagring, men röstar ja till den i riksdagen.

Hon byter färg hela tiden, står på båda sidor i alla frågor och i själva verket är det väl bara väljarna hon letar efter. Opinionssiffrorna visar dock att de försvunnit. Att de hellre satsar på ett parti de kan lita på.”

Man behöver knappast berätta om hennes mångmiljonlön för sitt livs första arbete, och påpeka att hon vill sänka ingångslönerna för ungdomar med tjugofem procent. Inte heller behöver man påpeka att hon ständigt svamlar i intervjuer och ofta ger rent obegripliga svar eller att hon hånler mot dem hon debatterar mot, för det har alla redan sett. Det är en sorts överskottsinformation som folk redan har lagt märke till själva, att det dessutom leder till en sorti för Centerpartiet från landets lagstiftande församling är något som de allra flesta idag anser vara ett faktum, eller en sorts bonus.

Ingen av våra nuvarande politiker har surrat lika mycket som Lööf i olika situationer, Ekots lördagsintervju var nämligen inte det första klavertrampet. Nu säger hon att hon ångrar sitt svar om Kina, men hon har mycket hon behöver ångra, t.ex. sin beundran av Robert Nozick, Ayn Rand och Margaret Thatcher. Hur sjutton tänkte centerkongressen egentligen?

it Andra om: , , , , ab123 svt1 sr dn123 svd1234


14 svar till “Hur tänkte Centerkongressen egentligen?”

  1. Kameleont är hon inte utan en orm som slingrar sig hit och dit med sin kluvna tunga. Kameleonten är den nya S ledaren som infiltrerar är arbetarpartiet fastän han verkar inte höra hemma där.

  2. Centerkongressen tänkte antagligen precis samma sak som KD:s dito, när den räddade Hägglund kvar som partiledare: de behöver någon som i första hand inte äventyrar allianssamarbetet.

    Man måste komma ihåg att Lööf var väldigt framhejad av krafter utanför partiet. Inte minst av ledarskribenter på liberala och borgerliga tidningar. Förutom den tydliga nyliberala profilen talade hon sig ofta varm för regeringssamarbetet. Vid den tiden fanns ett stort missnöje inom centern med Maud Olofssons alltför lojala hållning mot alliansen. I Lööf trodde man sig se någon som skulle kunna förnya partiet utan att göra allianskamraterna nervösa.

    I samtliga dessa avseenden överskattade de tydligen Lööfs egenskaper.

  3. Det är troligt att Centern finns kvar i Sveriges riksdag efter nästa val.
    Taktik röstande moderater är garanter för att både KD, FP och C kommer att vara kvar.

    Rolf

    • Inte en chans, (M) har inte så många taktikröstande.. Det du torgför är inget annat än en – myt!

      • Jinge du gillar ju inte länkar i kommentarerna så här kommer istället ett citat ”Mer än var tredje röst på Kristdemokraterna i riksdagsvalet, 37 procent, var en taktikröst. För Centerpartiet var siffran 30 procent, visar en undersökning från Novus Opinion som gjordes dygnet efter valdagen och som presenterades vid ett seminarium i dag.” Det är enkelt att Googla källan. Annies bästa taktik är nog att sitta still i båten och inte förarga presumtiva stödröstare.

        • Gillar inte? I reglerna står det att det endast tillåts länkar till etablerade media, och SvD tillhör rimligen den sortens blaskor..

      • Nä,och inte (s) heller. Det är som du skriver en seg gammal myt i första hand riktad mot (v) men det finns inga bevis. Att i en teflonintervju påstå att man taktikröstat kostar inget.

  4. Jag tycker ändå den där bloggaren hade liten en poäng, fast kanske inte som hen trodde. Som varande vänster är jag inte ”rädd” för Lööf. Däremot kan man tycka (som jag) att de extremt nyliberala strömningar hon representerar är mycket obehagliga, och därmed blir hon obehaglig. Det kan upplevas som otäckt att vi idag har en partiledare i regeringsställning som hyllar Ayn rand. Hoppas hon försvinner å det snaraste och inte hinner genomföra några av sina gräsliga förslag.

    • Strängt taget har Lööf redan ett visst inflytande. Ofta är det ju så att även ett litet parti, genom att inta extrema hållningar i enskilda sakfrågor, kan locka med sig andra partier i samma riktning. Under täckmantel av att inte vara fullt lika extrema kan de sedan snudda vid den politik som det extrema partiet står för.

      Jämför exempelvis med hur Ny Demokrati lyckades dra svensk flyktingpolitik i en hårdare riktning, trots att Bengt Westerberg (med flera) vägrade sitta i samma soffa både bokstavligt och bildligt.

      Många har redan analyserat den rådande idélösheten i svensk politik som en direkt orsak av alla andras partiers idoga försök att orientera sig mot mitten. Det är i det sammanhanget Lööf nu går mot strömmen och skapar en normaliseringsmarginal för nyliberal högerpolitik. Snart blir det okej att tycka kanske 10 procent av hennes förslag.

  5. Jag råkade se Lööfvet på Rappytt i kväll.

    Sällan har man sett en sådan bifigur i bakgrunden som såg en halv meter kortare ut än kineserna i förgrunden.

    Lite elak kommentar kanske?

    Men Rhenis fick dom att lova ”all tillbörlig uppmärksamhet” på mänskliga rättigheter någonstans. (Min tolkning).