Hur bör socialister och andra diskutera klimatfrågan?

Regeringen rapporterar nu ”Framsteg på klimatmötet i Marrakech. Årets klimatmöte i Marrakech har avslutats. Resultatet är positivt och tar genomförandet av Parisavtalet framåt. Jag är nöjd med resultatet, nu fortsätter arbetet med att genomföra avtalet med full kraft, säger klimatminister Isabella Lövin.” Men några reella framsteg har knappast skett. Åtagandena är inte bindande och inga sanktioner sker för de länder som inte håller sina åtaganden. Klimatmötet i Marrakesch

Nyligen kunde jag publicera en artikel om lovande svenska bidrag till att tämja fusionsenergin, som teoretiskt skulle kunna lösa klimatproblemet. Svenskt genombrott i energiforskningen. Men vägen dit är fortsatt lång.
Under tiden leder den lilla, lilla eliten som i praktiken bestämmer mänsklighetens framtid oss vidare mot en katastrof. Allt pekar nu mot en temperaturökning på katastrofala 3 grader.
Bill Gates har nyligen uttalat att kapitalismen inte kan rädda klimatet, och en del menar att han talar som en socialist. Kapitalismen kan inte rädda klimatet

Alltså – detta blogginlägg för ett år sedan är lika aktuellt idag, trots eller tack vare klimatmötet i Marakesch. Eller hur?

Artikeln. 19/11 2015 och nu.
Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), och skriver facklitteratur. Ulf har tidigare publicerat inlägg här i flera olika ämnen. De har behandlat miljö och ekonomi, och så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion. Han har skrivit om Willy Silberstein och AS i Sverige, om ”Det själviska samhället” och om ”Den irrationella kapitalismen”. Han har skrivit om EU, tex. ”Varför angriper David Cameron EU”?. Han har skrivit om kanon, unga vuxna och tidigare om privatisering av vården om science och fiktion och om miljöfrågor, om integrationens svåra frågor”. Den 1 april publicerades här ”Kärnkraften idag – Den inställda omställningen” och den 26/9 kom hans andra artikel om FN:s nya milleniemål ”FN:s utvecklingsmål – både rätt och fel”. Största internationella mötet någonsin.” Några artiklar har också handlat om klimatfrågan. Den är alltmer aktuell inför mötet i Paris, där tidigare optimistiska tongångar alltmer avlösts av rapporter fyllda av oro. ”Klimatmötet räddat efter stormig start” skrev DN 21/10. I söndags, 8/11, demonstrerade över 300 000 människor och över 1000 organisationer i New York (polisens uppgifter) mot klimatkrisen.
Klimat deminstration i New York 151108
Artikeln.
I ett par artiklar i tidningen Proletären (KP) har Elsa-Lena Åström, Alingsås, diskuterat klimatfrågan. Artiklarna kan väl i stort sägas spegla KP:s ståndpunkter. Åström har också varit ute och föreläst om klimatpåverkan, nu senast 9 november i Norrköping.

Åström höll ett mycket engagerat och pedagogiskt föredrag. Hon är tydlig och klar, och en duktig föreläsare, med exempel som: Det fria skolvalet medför att barn skall hållas på och köras runt, vilket är ohållbart ur miljösynpunkt. Skolor skall ligga i närheten så att barn kan gå dit. Emellertid tog hon skeppan full och talade inte bara om klimatet, utan i stort om det mesta vi förknippar med ordet ”miljöproblem”. När man tar ett så stort grepp, utan att själv ha det som profession, slinker det självklart in en och annan felaktighet. Det finns dock ingen anledning att kritisera Åströms entusiastiska föredrag, utan mina reflektioner nedan är ett försök att problematisera hur en socialist/kommunist bör förhålla sig till den reella klimatkris vi står inför.

Johan Rockström, professor vid Sthlms universitet, är en mycket kompetent forskare, och tillika aktivist. Det hedrar honom, då rollen idag är ovanligt i dagens tysta och fega akademiska värld. Rockström är Åströms stora kunskapskälla. Emellertid har Rockström vissa problem med att välja kompanjoner, och tycks ha hamnat i Anders Wijkman-buren. I denna bur, eller snarare brunn, ser man inte mycket, utöver en liten del av himlen. Därför finns det bara ”vi” som aktör, och föreställningen t ex om klasser i Sverige är mer avlägsen än Jupiter; se t ex intervjun med Wijkman i SvD N (10/11).
Detta ”vi” som skall göra saker representerar en klassjustis. Bör man inte föra fram någon slags klasspolitik i klimatfrågan? Den övre medelklassen och uppåt har en konsumtion av allehanda varor och energiförbrukning som överstiger majoriteten av arbetarklassen flera gånger om. Är det inte där man bör börja? En budget för en enskilds persons eller familjs bidrag till utsläpp av växthusgaserna är en första enkel och rimlig ansats. Den måste korrigeras för t ex funktionsnedsättningar, ålder och glesbygdsboende, men just det är ingen komplicerad operation.
Ökenlandskap untitled
Jag befarar att diverse krav på klimatomställningen med ”vi” som förtecken kommer att driva delar av arbetarklassen i opposition mot en bättre klimatpolitik. Omställningen av samhället till nollutsläpp av fossilgaser är ingalunda omöjlig, men den är heller inte smärtfri. Det kan jämföras med invandringen, som totalt bagatelliserades av ”samhällets stöttepelare”, tills den blev ohanterlig. Det finns risk att klimatfrågan hanteras på samma manipulativa sätt. Därför behövs en klassmässig inspark i klimatfrågan.

Det samma gäller kollektivtrafiken och järnvägen. Idag måste den förra byggas ut och den senare rustas upp, och då handlar det om många, många miljarder kronor. Därför måste utbyggnaden av höghastighetstågen anstå tills det svenska järnvägsnätet återställts i farbart skick och att privatiseringseländet eliminerats vid järnvägen. När man kan lita på tågtrafiken igen, dvs att man törs ta ett tåg och räkna med att det kommer fram på utsatt tid, då kan diskussionen om höghastighetståg återtas. Men inte förr!

Inom delar av miljörörelsen odlas drastiska idéer som s k nedväxling (bli fattigare), t ex formulerad av Björn Forsberg (2007, 2012); min artikel i Jinge juli 2013. Forsberg et consortes ser resursfrågan som det primära; ändalykten vid mötet med resursväggen. Eller som Anders Wijkman formulerar det: ”Egentligen går vi tillbaka till hur det var när samhället var fattigt”. Jag vill i stället lyfta fram de ekonomisk-politiska faktorerna bakom dagens kris. Jag föreställer mig att med sänkta avkastningskrav – bortom kvartalskapitalism och bonussystem till bankdirektörer – ger den tidsrespit vi så innerligt behöver för att hantera klimatkrisen på ett klassmässigt sätt.

Åström var tydlig på frågor om kärnkraft och GMO. Det är förmodligen välkänt att en ledande USA-forskare som James Hansen numera förespråkar kärnkraft, liksom journalisten George Monbiot, författare till den helt lysande boken ”Heat” från 2006. I år har Vattenfall beslutat att i förtid lägga ned Ringhals och OKG. Kanske skall de drivas något längre, för att inte göra övergången så svår? Bilindustrin förbereder sig idag för el- och hydbridbilar. Elbilar framstår som en acceptabel övergångslösning, men den kräver som bekant el vid uppladdningarna.
Nordpolens is smälter
Miljörörelsen har haft en stenhård attityd gentemot genmodifiering, GMO. De har haft fog för sin hållning, då internationella storkoncerner totalt förringat alla problem. I USA har GMO-förespråkarna haft framgångar, till följd av lobbying. Nu gäller det att stoppa dem, utan att stoppa forskningen om genmodifiering. Den rymmer nämligen enorm potential, givet att den hanteras med varsamhet, och inte profit i blicken. Det gladde mig att Åström försvarade GMO-tekniken.

Hur skall vi vinna slaget om klimatpåverkan? Skall man verkligen ladda in allt, som Åström gjorde, från historiska miljöproblem till den dagens nödvändiga klimatomställningen? Skall vi inte begränsa programmet till just klimatomställningen? Det är lätt att säga att ”allt hänger samman”, men formeln rymmer också ett mått av floskler och ekologism, dvs det senare är inte ekologisk vetenskap, utan ideologi och tro.
För mig framstår klimatet som den idag viktigaste, övergripande frågan på miljöområdet.


i Andra om: , ,, , , , kapitalism, , , , , , kapitalism, , ,

DN 21/10,DN 8/11,, ,,, DN Debatt 2/11 -Kyotoprotokollet direkt skadligt DN 2/11 – förslag från professor L Nilsson DN 27/10 Jens Holm DN 26/10 DN 21/10 DN Debatt 26/9 Pål Steigan Intervju med Naomi Klein Intervju med Naomi Klein i The NationUppropet i Avaza DN Debatt 21/9 Andreas Berghs ledare DN 31/3 DN Debatt 30/3 DN Debatt 10/1 Nature Guardian 4/1 DN Debatt 2/12 Humanistbloggen NASA:s sammanfattning DN 21/11 Pål Steigans blogg 21/11 DN Debatt 22/9 Naomi Kleins tal 4/9 DN 8/10 Anna-Karin Hatt Åsa Romson DN Debatt 24/5 Dagens Industri 24/5 Kildén & Åsman 22/5 Annarkia Hans Nilssons blogg
Gail Tverberg Economy Watch Om fusionsenergin http://www.dn.se/nyheter/1-grad-varmare-grekerna-bavar-for-en-annu-torrare-varld?rm=print DN 4 grader varmare DN 9/12 att rädda världen Huddingeperspektiv Kommunisternas blogg DN 9/12 Per Ankersjö DN 9/12 Anders Svensson 9/12, Röda Malmö 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Bilderblogg 9/12DN 9/12 Röda Malmö, DN Debatt 27/11, Supermiljöbloggen 27/11, För ett Alliansfritt Sverige Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,DN 26/11, Supermiljöbloggen,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se

DN Debatt 24/9
Sveriges Radio 24/9 SvD ledaren 25/9 Aftonbladet Expressen DN Birger Schlaug Miljöpartiet SvT FIB-Kulturfront

  4 comments for “Hur bör socialister och andra diskutera klimatfrågan?

  1. Peter Grafström
    19 november, 2015 at 20:10

    Typiskt att klasserna är interna i väst, och att de folkrika stater som av angloamerikaner har förmenats över 100 år av ekonomisk utveckling inte nämns. En inkrökt hummerknivs-socialism. Och Rockström, vad säger att han är kompetent?
    Han har hamnat i Wijkman-buren. Ja det handlar om Romklubbens energiska folkminskningsagenda. Fossila bränslen som kol hindrar den agendan och det är det verkliga motivet bakom det som Rockström utnyttjas för.
    Det lidande/även fördelar som temperaturökningen medför måste ställas mot angloamerikanernas massmordsprogram mot majoriteten.

  2. Lasse Karlsson
    19 november, 2015 at 20:13

    Jag tycker också att det behövs ”ett slags klasspolitik” i klimatfrågan. Det ”vi” som Johan Rockström använder som subjekt och som Ulf K kritiserar är vilseledande.

    I en färsk rapport, “Carbon and inequality: from Kyoto to Paris”, föreslår författarna, Thomas Piketty och Lucas Chancel, en ny strategi för klimaträttvisa. med utgångspunkt i att klimatorättvisorna (liksom den ekonomiska ojämlikheten) ökar mellan invånarna inom länderna både i syd och nord.

    Sammanfattning:
    http://piketty.pse.ens.fr/files/ChancelPiketty2015SummaryEN.pdf
    Hela rapporten
    http://piketty.pse.ens.fr/files/ChancelPiketty2015.pdf

    I samtalet mellan Johan Rockström och Naomi Klein i Stockholm i måndags klargjordes (trots den ”mysiga” stämningen) skillnaden mellan perspektivet hos en sympatisk men naiv naturvetare och en politiskt radikal klimatdebattör. Rockström lovordade Kleins bok och sa att den hade stöd i vetenskapen.

    Samtalet kan ses här:
    http://www.ur.se/Produkter/192584-UR-Samtiden-Det-har-forandrar-allt-samtal-med-Naomi-Klein

    • Peter Grafström
      19 november, 2015 at 21:25

      Lasse hur vet du att Rockström är naiv sympatisk naturvetare och inte bara en charlatan som gör karriär på opportunistidkt maner?

      • Lasse Karlsson
        19 november, 2015 at 22:12

        Det vet jag naturligtvis inte, Peter. Men det är det intryck jag har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*