Idag låter det som om Dagens Nyheters ledarskribent saknar Håkan Juholt, möjligen är det så. Vi är nog väldigt många som gör det, men vi har antagligen olika skäl. Juholt fick applåder från vänstern i partiet, trojkan Damberg/Löfven får inga applåder alls från sossevänstern men jubel från näringslivet. [column width=”47%” padding=”6%”]DN Ledare: ”Nu är Juholt borta, och med honom har också den retorik försvunnit som så tjusade partiets vänsterfalang. Mikael Damberg, S-representanten i onsdagens partiledardebatt, valde helt andra angreppsvinklar, helt andra ord.
Dagens socialdemokrater under Stefan Löfven låter alltmer som gårdagens moderater. Näringslivet ska omhuldas, om skattehöjningar talar man tystare. Vapenexporten är viktig – även om det ska ”bli svårare” att exportera till diktaturer, som Damberg mycket försiktigt uttryckte saken.”
Själv är jag osäker, men jag tror att den högerlinje som man valt kommer ge ett bakslag. Opinionsmässigt är det stora framgångar just nu, samtidigt ska man inte glömma bort att det är över två år kvar till nästa val. När de bredare lagren inom den socialdemokratiska väljarkåren inser att Löfven och Reinfeldt skulle kunna byta plats direkt, och att ingen skulle märka någon skillnad, ja då frågar de sig varför i hela friden de skall rösta på (S)?
Det har alltid funnits mindre grupperingar inom socialdemokratin. De största grupperna har givetvis varit vänster- respektive högersossar. Skillnaderna har förnekats och delvis försökt döljas, men alla partimed-
lemmar vet att de finns och att skillnaderna mellan dem blir större för varje dag som går.
Kortsiktigt var det kanske smart att välja Löfven till partiledare trots hans ideologiska brister och att han inte sitter i Riksdagen. Han förmår nämligen inte att[/column] [column width=”47%” padding=”0″]
skrämma en enda högerväljare. Ur högersossarnas synvinkel så är han det perfekta valet, men sett i ett längre perspektiv så kan det visa sig att det var ett gigantiskt misstag. Juholt skrämde både folk och fä, och framförallt journalister med högersympatier, det kunde alla konstatera, men idag låter det nästan som om DN saknar honom.
Och det gör de rätt i, för med Löfven och Reinfeldt som landets främsta politiska ledare så kommer väljarna givetvis undra över varför man inte slår ihop partierna eftersom man är eniga om allt. De kontraster som möjligen fanns tidigare har helt försvunnit, sos-
sarnas grå har blandats upp med högerpartiernas blå.
Något som mycket väl kan leda till stora framgångar för ett fascistiskt parti i valet 2014. Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer knappast att ses som valbara alternativ.
[/column][end_columns]
it Andra om: Damberg, Löfven, Juholt, Socialdemokraterna, Politik, Val 2014, Gråsossar, Ideologisk vilsenhet, Högerpolitik dn12345 gp12 ekot12 ab12345 svd1234
4 svar till “Högerspöket är ängsligt idag”
”De största grupperna har givetvis varit vänster- respektive högersossar.”
Skulle nog vilja påstå att den största gruppen ändå är ”kommunsossarna” – den stora mittenfalangen av kommun- och fritidspolitiker från landsorten. De som inte brukar vara särskilt ideologiska åt något håll, utan är hänvisade till ett realpolitiskt förhållningssätt till den verklighet de ofta är satta att styra över.
I den verkligheten kan man faktiskt vara näringslivsvänlig samtidigt som man exempelvis vill bygga ett solidariskt och starkt samhälle. Med det perspektivet är det inte fullt lika svårt att se skillnad på S och M.
Tramsigt triangulerande påstående. Skåne, det största S-partidistriktet i landet, är tydligt ideologiskt vänster. Motsatsen till det finns t.ex. kring Stockholm och ner till delar av Östergötland.
Att ”kommunsossarna”inte går i takt S-ledningen i Stockholm är välkänt. Synen på vinstutdelning inom privat utförd vård är exempel på det, där en förkrossande majoritet inom ”kommunsossarna” är mot, hör och häpna! -av ideologiska skäl.
Inte ens ”värsting-(s)” under de hemska mörkblå åren 96-06 vågade öppet tala om det man trodde på & sysslade med; man talade istället om klassamhället(!), och hur man sade sig hata detta(!) samt dyra tandläkar-räkningar som drabbade fattiga! Borgerliga skribenter är klyftigare än lilla blajans fanatiska amatörer. De förstnämnda begriper på förhand att det som nya ”monster-(s)” sysslar med är politiskt omöjligt, det kan bara sluta i diket så gyttjan skvätter (efter initiala framgångar). Och när det väl gör det kan mycket väl radikala krafter av den typ man nyligen lyckades mota bort med fula trick återkomma utan att det då går att sätta nya krokben. Förändringen kanske t om blir så genomgripande att man efter detta inte längre kan tala om några skilda vänster och höger-”hörn” inom (s)..
Ett starkt Vänsterparti är och förblir den enda garanten mot en fortsatt högerkantring i svensk politik. För det krävs dock att Sjöstedt & Co går ut offentligt och betonar att man inte kommer stödja en (S)-regering som tänker föra en högerpolitik.
Det viktigaste är ju faktiskt inte att byta Regering utan att byta politik och i dagsläget ser inte jag Löfvén som ett bättre alternativ än Reinfeldt då den sistnämnde åtminstonne är ’Öppet Höger’ och dessutom är så trött att han inte längre orkar förstöra så mycket mer av det solidariska Sverige vi en gång hade.