Idag är det den 30 november och på flera ställen i landet kommer extremhögern att bege sig ut på marsch. I Stockholm kommer man att gå till Karl XII:s staty i Kungsträdgården och, som Lisa Bjurwald påpekar i DN, man kommer knappast möta några motdemonstrationer.

Sverigedemokrater som har politiska ambitioner är ombedda att hålla sig borta från demonstrations-
tågen, och numera är det bara ett fåtal gammel-
moderater som gör sällskap med nazisterna. De ”nya” moderaterna aktar sig säkert för den högst påtagliga kopplingen till de mest högerextrema, framförallt nu när de utropat sig själva som ett nytt arbetarparti.

Talet om utanförskapet var en fullträff, man kunde i sken av att hjälpa de svaga, dra åt tumskruvarna ytterligare ett par varv för dem som var i störst behov av de samhälleliga skyddsnäten. När sedan det socialdemokratiska arbetarpartiet abdikerade från regeringsmakten redan två år innan valet 2010 så började tuppkammen växa alltmer på högerns proselyter. Man har redan aviserat hårdare tag för flyktingar som kommer hit, de ska nu skriva på ett avtal om att inte hedersmörda någon, dessutom ska de tvingas att bo i Vuollerim om inte migrations-
verket pekar åt ett annat håll.

I takt med högerns nya medvind så har rösterna inom partiet alltmer börjat tala om det personliga ansvaret. Idag säger man orden i samband med ett ”individuellt miljöansvar”, i stället för att regering och riksdag ska sätta upp reglerna så vill man att individen ska ta ett enskilt ansvar för miljön. Efter valet 2010 då Mona Sahlin definitivt är historia inom socialdemokratin så kommer man att lansera ”Det Personliga Ansvaret” på bred front. I praktiken betyder det att sådant som nu går under beteckningen ”arbetslinjen” kraftigt kommer att trappas upp. Sjukersättningar, a-kassa, äldrevård, skolan, pensioner och annat som ingått i välfärdssamhället kommer att reduceras märkbart.

Det blir individens eget ansvar att se till att den inte blir sjuk, arbetslös eller på annat sätt kan komma att behöva hjälp. Och därmed kommer det samhälleliga ansvaret att reduceras, vilket givetvis gör att man kan gå en rakare väg mot skattesänkningar. Man ska inte, för att travestera en amerikansk president, fråga sig var samhället kan göra för individen utan tvärtom fråga vad individen kan göra för samhället. Svaret är enkelt, individen kan ta ansvar för sin egen utbildning, sjukvård och äldrevård. Man kommer att peka med hela handen och säga att det är upp till den enskilde att ordna med nödvändiga försäkringar.

Internt inom högern så ligger denna linje klar, man kommer säkerligen använda termen personligt ansvar med jämna mellanrum innan valet 2010, men man kommer inte att göra någon större kampanj förrän efter valet 2010. Får man det förväntade regeringsmandatet i ytterligare fyra år så kommer talet om utanförskapet att gradvis bytas ut. Det blir givetvis en politik som gynnar dem som redan har, en politik på bekostnad av dem som inget har.

Det är därför jag ska gå och titta på de mest extrema högermänniskorna ikväll. Lisa Bjurwald undrade varför det inte blir några motdemon-
strationer, jag vet inte, men jag har förstått att dessa motdemonstrationer i så fall inte bara måste rikta sig mot de mest extrema inom högern, de måste också rikta sig mot alla de krafter som bereder väg för dessa, och det innefattar givetvis sådana som Lisa Bjurwald själv. -> DN dbl1 SvD1 Lasse om Bjurwald it

[tags]Högern, Moderaterna, Nazism, Individualism, Ansvar, Arbetslinjen, Lisa Bjurwald, 30 November, Karl XII, Miljö, Miljöansvar, Socialdemokrater, Mona Sahlin, Politik[/tags]