Ibland tar tidningarna upp icke-frågor på ett sätt som jag tycker är märkligt. Henrik Larsson har valt att hålla igång med innebandy, knappast speciellt förvånande. Det är säkerligen betydligt roligare än att kuta en halvmil varje dag på en tråkig slinga.

Men både TV-journalister liksom deras tidnings-
kollegor bekymrar sig om saken. Dels har inte frågan någon dignitet alls, dels så är Henrik Larsson en vuxen människa som själv bestämmer vad han ska göra. Han är en professionell idrottsman och han vet inte just nu om det blir någon fortsättning med fotboll, under tiden roar han sig med innebandy. Ska man döma av journalisternas tyckande så verkar det som att han måste be dessa om lov först.

Det är en icke-händelse i flera avseenden. Ett faktum är att Henrik är så pass till åren kommen att det när som helst är dags att lämna över till en ny förmåga i landslaget. Om det sker nu eller om ett år har ingen betydelse, i alla fall inte för någon annan än hans efterträdare. Han har dessutom svarat på frågorna om framtiden ett antal gånger. Härom-
dagen såg jag ett inslag från SVT på nätet och han sade just det – att han inte visste hur det skulle bli.

Det jag skriver om är inte en icke-fråga. Det är näst intill skandal att en enskild människa blir sportjournalisternas niding så fort han uttrycker en egen vilja och lite tveksamhet. Henke har faktiskt gett fotbollsintresserade så mycket underhållning att han borde slippa den sortens journalister. Det är närmast en mänsklig rättighet. – AB123 HD it

[tags]Henke Larsson, Fotboll, Landslaget, Journalistik, Mediekritik, Idrott, Underhållning, Politik[/tags]