Jag har egentligen svårt att förstå varför jag själv liksom andra engagerar mig i frågan om vem som ska bli ordförande för socialdemokraterna efter Mona Sahlin. På ett sätt så är svaret självklart, mardrömmen heter Thomas Bodström, en politisk nolla som likt Sahlin fötts in i socialdemokratin. En man som är farlig på många sätt, mannen som satsade på att införa George W Bushs ”The Patriot Act” i Sverige. Han går fetbort som yngre förmågor säger.
Eva Franchell/AB: ”Aftonbladets läsare vill att Margot Wallström eller Thomas Bodström tar över ledarskapet i Socialdemokraterna. Snäll och glad vinner om väljarna själva får bestämma. Margot Wallström toppar Aftonbladets webbmätning, i går kväll hade hon 28,2 procents stöd. Tänk att hon alltid får samma glada uppbackning trots att hon i så många års tid hårdnackat vägrat att komma hem för att rädda den svenska socialdemokratin. Hon vill verkligen inte tillbaka, det har hon upprepat i tolv år nu.”
Men frågan är inte oviktig, ska socialdemokraterna tävla med höger-
partierna om att vara mest höger så borde man satsa på en ledartrojka bestående av Ilija Batjan, Mikael Damberg och Vidar Andersson, dessa tre herrar skulle anses vara högerextremister inom moderaterna och på det sättet är Reinfeldt et consortes värda att gratulera. Stölden av ordet ”arbetarparti” var så grundlig att vissa sossar hamnade på fel sida gränsen för begreppet avgrundshögern.
Maktkampen inom (S) har precis börjat, de stridande väljer att positionera sig till vänster eller höger, och några väljer den betydligt lugnare mitten. Föga överraskande så gillar jag själv Veronica Palm och Morgan Johansson bättre än vad jag tycker om Batjan och andra som aldrig satt sig in i vad socialdemokratin står för. Batjan sade i något sammanhang nyligen att han var ”råkapitalist” eller något liknande, en typisk karriärsosse som gick med i partiet eftersom det var det lättaste sättet att få både makt och högre inkomster.
Carin Jämtin är väl antagligen den minst troliga, hon har verkligen lagt sig platt inför Stockholmshögern och också varit inblandad i dumheter som en butler i tunnelbanan, henne behöver partiet göra sig av med på ett så billigt sätt som möjligt. Möjligen kan Per Nuder jämföras med Jämtin, båda är lika osynliga, ingen av dem har tillstymmelse till karisma, något som är absolut nödvändigt för en partiledare.
Jag säger inte att Margot Wallström skulle bli en bra partiledare, för om det har jag ingen aning, men den kvinnan har i alla fall något som jag gillar, och det är utstrålning. Att Mona Sahlin även tillhör de kvinnor som har utstrålning bortser jag ifrån. Nu kan jag dessutom konstatera att riksbimbon Olga Isabelle har blivit utsparkad ur SVT:s dokusåpa, och hon är säkert en minst lika bra kandidat som Bodström eller Batjan i alla fall…
it Margot Wallström, Veronica Palm, Morgan Johansson, Socialdemokraterna, Val 2014, Politik ab123 ex1 svd1 dn12
14 svar till “Hellre Olga Isabelle än Bodström”
*skratt*
Högertrojka med Ilija Batjan, Mikael Damberg och Vidar Andersson.
Vidar har dessutom ett förflutet som någon sorts ”batongrektor” inom narkomanvården på 70-talet.
Lukrativt det med.
Dom övriga du nämner kan vi ju glömma dom närmaste fyra åren.
Sedan vet jag iaf ingenting,men visst är det viktigt!
Olga Isabell…..ha ha,det är synd om människan som Strindberg sa.
Vill först säga några ord om ”Olga Isabelle”. Jag tror faktiskt bara att hon är en dagens smarting som försökt få hjälp med att slinka in på kändisbanan.
Sen Margot Wallström. Jag fattar inte hur hon kan va så populär. Va e de man ser? Ja, hon har säkert ett helt annat självförtroende än va Mona Sahlin har. Men va har hon åstadkommit i sina olika positioner? E de inte mest prat från hennes sida? Jag e ingen Mona-fan men jag tänkte alltid, när man från media och i partiledarjämförelser höjde Fredrik Reinfeldt till skyarna, att mycket hellre då en människa som visar sig ha svagt självförtroende och andra mänskliga svagheter, som ju kan förändras, än en totalt arrogant och likgiltig robot som Reinfeldt.
I övrigt vore det ju underbart om V kunde inse sina möjligheter nu och träda fram som den starka vänsterkraften med allt vad det kan innebära. Men det behövs nog ny ledning där också. Helst två, en kvinna och en man.
Men Ilija Batjan, Mikael Damberg och Widar Andersson är ju ”bara” sossar.
Det var det Widar Andersson, mannen som genom hela sin karriär alltid vetat bättre än någon annan, undervisade oss om nyligen. Högersossar finns inte, det finns ”bara sossar”. Finns det vänstersossar är de få och har har alltid fel. Widar vet.
:-) :-)
”Stölden av ordet ”arbetarparti” var så grundlig att vissa sossar hamnade på fel sida gränsen för begreppet avgrundshögern.”
Epic!
Viserligen är jag inte och har aldrig varit sosse (för att parafrasera McCarthy-processerna) och jag är inte ens särskilt intresserad av politik (fast jag borde vara det, antar jag), och på sätt och vis är jag väl också ett exempel på curlingbarn (fast ganska gammalt sånt), men iaf:
Det där var faen i mig en riktig pärla, Jinge.
Klappa katten/rna från mig :)
Hur är det möjligt att högersossarna i partiet har något att säga till om efter det som skett de senaste 15 åren, får man tro medierna så är det dessa som ”håller hov” & närmast i förväg talar om vilka ramar politiken ska ha & vad valfiaskot berodde på (sagan om vänstersamarbetet berättas, verkligheten med det katastrofala ljusblå ”alliansen light” nämns inte). SISTA CHANSEN, förlorar man ett val till är vänstern som helhet marginaliserad för lång, lång tid framöver…
Svenska folket har kanske inte blivit så högervridet. De röstade på Alliansen därför att de tyckte socialdemokraterna var ännu mer höger.
Stölden av ordet ”arbetarparti” var så grundlig att vissa sossar hamnade på fel sida gränsen för begreppet avgrundshögern. :D :D :D bästa idag!
Hur skall (s) klara av att ta tillbaka den titeln? Inte lätt med tanke på att de tidigare räckte med att var fjärde år slå in blå dunster i pensionärernas ögon. Väljarbasen finns inte kvar i samma utsträckning och det är nog få som känner sig som förtryckt arbetarklass. Kanske förtryckta tjänstemän och knappt då tiderna har förändrats och tyvärr fyller inte (s) samma roll som de gjorde när man slavade på verk och fabriker.
Det är inte troligt att sossarna klarar av att reformera sig själva. Tittar man på vad som bjuds är det idel samma gamla betonghäckar som inte vill förändra något bara komma tillbaka till makten och körsbäret statsministerposten. Om Östros eller Bodström ställer upp till slut, kommer det bara vara ett steg i karriären inte att få till förändring eller förnyelse.
(s) och kyrkan är lite lika där. En massa vilsna själar som behöver hjälp men ingen som är villig att omdana dig själv efter de moderna behoven dessa har.
Men nu har ett osvikligt lackmuspapper gett utslag: Peter Wolodarski skriver i dagens DN att sossarna går mot en ännu större katastrof om de gör en vänstersväng. Eftersom den mannen tycker så är det solklart att sossarna måste gå åt vänster, för att u n d v i k a en ännu större katastrof! Då kanske de till och med kan komma tillbaka i en blandad vänsterinriktad regering 2014, à la Norge.
Med tanke på hur Allianzsupporters hela tiden talar med skräck om Veronica Palm och övriga i ’Vänsterfalangen’ så känns det allt mer naturligt att det är just i den sfären (s) bör söka sin nye ledare. Som Vänsterpartist (väljare, ej medlem … ännu), så är man ju kluven. Å ena sidan ger en ’Vänstersosse’ bättre (s)-politik men å andra sidan ger en ’högersosse’ mer utrymme för den riktiga Vänstern att plocka väljare.
Håller dock helt med Jinge angående Bodström. Är det något Vänstern har ett stort + på jämfört med Allianzen och ’Den Store Ledaren’ så är det att vi inte, ja bortsett från Bodström då, önskar bevaka hela svenska folket och kriminalisera en hel generation.
Alla som sett filmen Välkommen Mr Chance med Peter Sellers skulle nog satsa på Olga Isabelle framför Bodström.
Olga Isabelle? Jag ska genast googla.
Jaha, den motvilliga Olga Isabelle. Fin som en prinsessa.
Bra inlägg!