Håkan Juholts smekmånad över?

En av socialdemokratins vassaste pennor vikarierar just nu som politisk chefredaktör på Aftonbladet, det är Katrine Kielos som har en penna som kan sticka hål på allt från ballonger till borgerlighetens och näringslivets pösmunkar. Nu har hennes irritation på socialdemokraternas nya ordförande stegrats gradvis och i dagens tidning skriver hon:

Katrine Kielos/AB: ”Håkan Juholt har varit partiledare i sju månader och har fortfarande inte hållit ett enda tal riktat till svenska folket. Juholt­ har talat till det socialdemokratiska partiet – och det är något annat.

Partiledaren har gått på om ett gemensamt samhällsbygge som nedmonteras, solidaritet som gröps ur, kulturpolitik som körs över av nyliberalismen med stort N och individer som står kvar blottade­ och ensamma utan paraply.

Håkan Juholt verkar gilla den här typen­ av tonläge: Allt är till salu, människo­värdet tillfaller den som är i stånd att köpa­, alla de gemensamma drömmarna är inställda, tågen har slutat gå, borgarna har sänkt skatten, nätterna är kalla, jag står i regnet, whiskeyn är slut, min kvinna­ har lämnat mig, min hund blev överkörd och ingenting i den här staden är längre detsamma …

Men socialdemokrati är faktiskt ingen countrysång.”

Kielos går igenom det Juholt presterat hittills och konstaterar att vid nästa val år 2014 så var förstagångs-
väljarna åtta år då alliansen bildades, de tittade på Grynet på barn-TV. De yngsta väljarna i september 2014 har inget minne av socialdemokratisk politik någonsin, det enda de ser är den socialdemokratiske partiledaren som dyker upp i TV med jämna mellanrum. Det som traditionellt varit socialdemokratisk politik är helt okänt för dem.

Det betyder också att den årskullen blir den första väljargenerationen som inte känner till något annat än den borgerliga politiken, den första förlorade väljargenerationen.

Katrine Kielos/AB: ”Moderaterna är i behov¬ av såväl nya idéer som ödmjukhet och självdistans.

Varken arbetslösheten eller utanförskapet har minskat. Jobbcoacherna, där regeringen tog hjälp av före detta sektledare, fingerpåläggare och hypnotisörer, bet inte heller. Fas 3, slutstationen

i den Reinfeldtska arbetslinjen, är i dag en större arbetsgivare i Sverige än Volvo. Antalet unga som förtidspensioneras har ökat med 37 procent. Och det var knappast vad alla de människor som lade sin röst på alliansen i hopp om ett bättre Sverige hade tänkt sig.

Problemet är att Håkan Juholt inte talar till dessa människor. Dessutom vet ingen vad han står för.” (forts nedan..)

Juholt har varit otydlig och oprecis vid ett antal tillfällen efter sitt strålande tal vid partiets kongress då han blev vald, nu har han antytt att socialdemokraterna även skulle vara beredda att offra en vettig a-kassa, något som fått andra socialdemokrater att gå i taket. Själv börjar jag undra om Håkan Juholt inte är något annat än en uppblåst ballong, i så fall ligger socialdemokratin risigt till, och än värre är det för det svenska folket.

it Andra om: , , , , , , ab1 svt ex1 dn12 svd12

  20 comments for “Håkan Juholts smekmånad över?

  1. Besviken
    2 oktober, 2011 at 06:52

    En oppositionsledares viktigaste uppgift är att vara som en igel och hela tiden bita sig fast i alla dumheter som den sittande regeringen hittar på. Det är ur dessa som ”igeln” kan hämta näring och växa sig stark. Så varför sitter Juholt på sin kammare med neddragna gardiner? Varför följer han Sahlins exempel, skygg och resignerad? Måste han? Släpps han bara ut på kommando och noga övervakad?

    Tycker att Juholt borde vara i tidningarna jämt och ideligen förmedla nya kunskaper om vad borgerlig politik får för konsekvenser. Och bereds han inte utrymme i spalter och soffor får han väl skapa eget. Man behöver inte vara någon Einstein för att begripa att det är en vettig strategi. Att vara i opposition är att opponera sig, i alla fall mot dumheter. Men Juholt och hans kamrater opponerar sig inte.

    Varför? Jag kan bara ana två förklaringar. Antingen är S-ledningen överens med Reinfeldt om politiken. De gillar Moderat politik. Eller också är de så sederade, av det livets goda som en månadslön på några hundratusen kan bjuda, att de inte längre har tid för det politiska, för vardagen och det som i det nya ljuset under kristallkronorna kan förefalla aningen trivialt.

    • 2 oktober, 2011 at 06:56

      Hear hear!

  2. Björn Brohmée
    2 oktober, 2011 at 08:16

    Äntligen någon som vågar säga detta om lönen. Är också den enda förklaring man kan hitta att KD sitter kvar i regeringen. Har själv jobbat politiskt för hyfsad lön men den var inte högre än jag kunde lämna partiet bakom mig.
    Det ligger nog mer än vi vågar föreställa oss i denna teori, och vanligt folk börjar upptäcka detta också, med de konsekvenser det får.

  3. Gösta Berling
    2 oktober, 2011 at 09:07

    Jag är själv också allvarligt orolig. Efter Juholts strålande linjetal tänkte jag att nu äntligen har s fått en partiledare som åtminstone påminner om en socialdemokrat (jag är gammal nog att minnas vad det är…) Var medveten om att det inte är lätt att få igenom alla förbättringar man önskar så jag var beredd att köpa vissa kompromisser. Men hade ändå trott på en tydlig färdriktning. Tyvärr har detta ej infriats. Att hålla upp ett paraply åt dem som står i hällregnet är en mycket bra metafor, begriplig även för de unga, men det måste ju betyda något också. T ex i fråga om A-kassan.

    • 2 oktober, 2011 at 09:10

      Jag är själv också allvarligt orolig. Efter Juholts strålande linjetal tänkte jag att nu äntligen har s fått en partiledare som åtminstone påminner om en socialdemokrat (jag är gammal nog att minnas vad det är…)

      Ja, frågan är om det inte är läge att ge upp. Katrine Kielos skriver väldigt bra…

  4. Christer
    2 oktober, 2011 at 09:28

    Jag tyckte Håkan Juholt talade som en ledare och jag hade stor tillförsikt på vad han skulle kunna åstadkomma. Tyvärr verkar det gått grus i maskineriet och det beror nog på partiets sönderfall. Trist utveckling!

  5. Andersson
    2 oktober, 2011 at 10:15

    Juholt och Waidelichs första skuggbudget sågades av den egna riksdagsgruppen och det som man fått veta om budgeten verkar ju vara ett skämt!
    Hur går det till att göra en soocialdemokratisk skuggbudget? Ska man inte följa den socialdemokratiska kongressens beslut och ska inte alla i riksdagsgruppen vara överens innan man släpper ut den i offentligheten?
    Tar Juholt och Waidelich socialdemokratin på allvar?
    Jag börjar bli djupt orolig!
    Juholt och Waidelich har inte rätt att sjabbla!
    I övrigt instämmer jag med bloggaren och kommentatorerna före mej…

  6. Tharand
    2 oktober, 2011 at 10:17

    Jag tycker fortfarande att Juholt är rätt person för sossarna. Problemet är snarare strukturellt, de är en så tungrodd apparat att det tar evigheter för dem att styra om skeppet och anpassa politiken till 2000-talet. Jag tycker inte att Håkan Juholt som person och partiledare är problemet utan Socialdemokraternas brist på fungerande medlemsdemokrati där avståndet är för stort mellan heltidspolitiker i partistyrelsen och partimedlemmar med vanliga arbeten. Att sedan Mona Sahlin fortfarande uppbär förmåner som är bortom all sans och balans med partiledningens samtycke ökar inte precis sossarnas popularitet…

  7. marina
    2 oktober, 2011 at 10:47

    ja du, Juholt har märkt att man kan stå och blåljuga, bli upptäckt men ändå stå och fortsätta som om inget hade hänt…

  8. Joakim
    2 oktober, 2011 at 14:55

    Och hur var det under den förra (s)-oppositionen? Där sa man att man höll på och arbetade så uppslukade av politiskt nytänkande efter katastrofnederlaget 2006 att man inte hördes av ett enda dugg under större delen av denna tid. Sedan presenterades samma gamla värdelösa politik på nytt lagom till valet & man skrev politisk fiasko-historia. Hörde man några vänster-ledarskribenter som klagade då? Inte mycket, vad jag vill minnas. Och visst måste även vänsterväljare kunna få tycka att höjt tak i a-kassan för högavlönade är en mindre fråga, när det verkliga bekymret är att folk inte överhuvudtaget släpps in i a-kassan pga kvalifikationskraven, som är anpassade efter svunna industrisamhällen där det fanns något som hette ”betalt lönearbete” eller ”jobb” som folk faktiskt kunde få. En svunnen tid som aldrig kommer åter, även fast hela det mediala & politiska gänget vägrar erkänna eller ens diskutera saken.

  9. Håkan
    2 oktober, 2011 at 15:47

    Ja Juholt ger ett märkligt intryck, ena dagen på barrikaderna mot borgarna, dag två mot återställning av a-kassan. Det verkar förvirrat och Kielos text beskriver det bra.

  10. Gunnar
    2 oktober, 2011 at 17:09

    Jag undrar om Juholt hade blivit vald om det hade varit längre tid fram till kongressen, nu var det bråttom och partiet hann knappast samla sig kring frågan. En annan sak är, hur hade det gått om man gjort en öppen process av valet, där de intresserade fick ställa upp som i de andra partierna som har haft interna nyval, och som står på tur? Oavsett vilket så kan man undra vad som händer om det blir helt klart att Juholt är en sladdertacka utan egna uppfattningar som han törs stå för?

  11. Gösta Berling
    2 oktober, 2011 at 17:20

    Fast Juholt har nog aldrig haft en smekmånad, från första stud blev han häcklad och hånad för sina enkla manér, att han gillade Elvis & Johnny Cash etc vilket ansågs bevisa att han strävade bakåt och inte hade något gångbart för nuet och framtiden. Och de borgerliga kommentatorerna kallade honom clown och myste, ty han skulle inte ha någon chans mot de ansvarstagande moderaterna …

    Ett tag begrep jag inget av detta, tyckte det var tvärtom. Men när tiden gått och inget politiskt förslag har kommit som kan sägas avspegla ideologin i linjetalet, ter det sig annorlunda. Det är väl det som är det värsta, att se att de borgerliga kritikerna kanske hade rätt… Ändå är det ju inte det de hånfullt kallar “vänsterretoriken” som har felat, felet består i att Juholt öht inte har visat någon klar linje, ibland har det varit social demokrati, ibland alliansen-light. Vad ska vi väljare tro att det blir härnäst ?

    Det råder i debatten också en förvirring i fråga om vad som är framåtsiktande och vad som är “det var bättre förr”-kverulans. Nej, mycket var definitivt inte bättre förr !Men inget kan få mig att tro att solidaritet är gammalmodigt, även fast den ideologin är gammal. Däremot måste medlen och metoderna vara uppdaterade och anpassade till nuet och den framtid som går att överblicka, men det är ju en annan sak. Det är dock svårt att se att t ex ett accepterande av den förstörda A-kassan i någon enda mening kan höra ihop med solidaritet …

    Men Juholt kan få en chans till. På sin FB-sida är han optimistisk värre, skriver att skuggbudgeten kommer att överraska många, att den är en nystart för Sverige, ett tydligt alternativ mot de borgerligas passivitet osv. Vi får se.

    Den allt överordnade omedelbara målsättningen måste vara att få alliansregeringen väck så snart det är möjligt. Och detta kan omöjligt ske utan socialdemokraterna. Därför vore det en tragik utan like om partiledaren själv schabblar bort den möjligheten.

  12. Joakim
    2 oktober, 2011 at 23:01

    Media mörkar medvetet debatten kring a-kassan, man säger INGENTING om innehållet i det påstådda avståndstagande till höjningar. Man basunerar ut att (s) var emot ”en bättre a-kassa!”. Men i landet avlång så har välbetalda journalister sedan decennier rasat över ”taket” i a-kassan. De vill ha mer pengar som arbetslösa, trots att de redan får mest av alla utan jobb. Debatten handlar inte om huruvida kassörskan Berit ska få en dramatiskt höjning av sina bidrag som arbetslös. Det handlar heller inte om huruvida utslagne Ove 52 år ska återfå sina fackliga rättigheter med arbetslöshetsersättning (som han fråntogs när aktivitetsgarantin, numera FAS3, satte stopp för alla ”obehöriga” i arbetslöshetsersättningen). Det handlar skamlöst om hur gapiga, högljudda & tongivande medelklass-grupper ska kunna få mer pengar som arbetslösa. Det presenteras helt utan finstilt text somen rättvisefråga…för alla! Skandal!

    • 3 oktober, 2011 at 06:57

      De vill ha mer pengar som arbetslösa, trots att de redan får mest av alla utan jobb.

      Källa?

      • Joakim
        4 oktober, 2011 at 00:19

        En ren åsikt. Men varför skulle folk som så uppenbart gynnas ekonomiskt av en sådan ”reform” driva den med sådan hängiven glöd om det inte vore så..??

  13. 3 oktober, 2011 at 04:22

    Eftersom jag nu är ”motvalls gubbe” så har jag förstås några undringar och tankar:

    Varför är det så självklart att Juholt (1 st person) utgör en majoritet i budgetgruppen som skall lägga förslag till ”skuggbudget”?

    Varför skäller inte Kielos på den budgetgrupp som finns om hon nu är missnöjd med budgetförslaget eller det som läckt ut om budgetdiskussionerna i riksdagsgruppen?

    Det borde väl ändå vara den som är ansvarig för hur detta arbete framskrider / inte framskrider? Jodå – Juholt blir ansvarig för förslaget den dag/stund han själv i egenskap av partiledare lägger fram budgetförslaget inför parlamentet – men innan dess?

    Är Juholt en tacksam måltavla, tro? Varför då?

    Har Juholt släppt fram någon skuggbudget från socialdemokraterna ännu?

    Om man FÅR insyn i det löpande arbetet och inte gillar vad man ser – så gastar man?

    Om man INTE FÅR insyn i det löpande arbetet och dessutom inte gillar vad man ser – så gastar man?

    Om man FÅR insyn i det löpande arbetet och gillar vad man ser – så gastar man? Inte?

    Om man INTE FÅR insyn i det löpande arbetet men gillar det man ser – så gastar man? Inte?

    Förlåt om jag inte gillar Kielos. Jag tycker att hon använder en ton fullt jämförbar med vad man kan förvänta av en bortskämd hoppa – vilket hon också troligtvis är. Jag läste hennes ledare och inser att hon nog inte är den slipade och klarsynt allvetande redaktör som hon själv uppenbart inbillar sig. Juholt skall förändra en partikarmarilla som är van vid hyfsad standard, ”fint umgänge” och med ganska mycket borgerliga värderingar därhän att den ser till att hålla sig till grundläggande socialdemokratiska värderingar, vilket den har vägrat/underlåtit att göra åtminstone de senaste tjugo åren. För Kielos går detta galant på 6-7 månader. Ursäkta, men jag tillåter mig tvivla på detta. Jag skulle vara verkligt glad om det ens går till 2014. Utan ett par rejäla doser med svulstig vänsterretorik (som ju Kielos gjorde så stort narr av i sin ledare) till detta klientel tror jag absolut inte det går. Och jo – det är till partiet och dess garnityr på diverse nivåer han skall tala för tillfället – inte till folket i gemen som Kielos tror. Talet till folket kan anstå till eventuell valrörelse. Men innan dess måste nomenklaturan hinnas att programmeras om. Helst. Om det går. I den mån det inte går måste den jagas bort från de strategiskt viktiga positionerna. Det kan ta sin tid. Det här tycker jag att Kielos borde inse.

    Nä- jag gillar heller inte Johnny Cash men tycker inte för den skull att man har rätt att håna andra som råkar göra så. Jag tycker att Kielos kanske också borde försöka tillägna sig den toleransen – även om hennes utsedde/a gyckeloffer eventuellt då skulle kunna framstå som något mindre löjlig.

    Organisationsarbetet synes mig vara det viktigaste och det mest brådskande. Att leda detta har lagts på Jämtin. Detta uppdrag tycks hon vilja kombinera med ett otal andra (viktiga och troligtvis tidskrävande) uppdrag. Ser det här ut som goda utsikter för en gedigen orgainsationsutveckling?

    • 3 oktober, 2011 at 07:02

      Intressant kritik av Kielos, men hur förklarar du att den socialdemokratiska riksdagsgruppen kände sig överkörd, och hur känner du inför Juholts högersväng när det gäller a-kassan? Det var ju DET som Kielos klagade på, liksom riksdagsgruppen…

      • 3 oktober, 2011 at 13:49

        Riksdagsgruppen brukar säga ifrån, om man får tro vad som skrivs både här och där inom gammelmedia och bloggosfären. Alltså inget märkvärdigt, snarare rutin. Nu har jag inte vaktat media så noga att jag kan svära på att det var just Juholt som gjorde högersvängen ang A-kassa. De skriverier som skymtat om Juholts senaste facebookanteckningar/meddelanden indikerar att inte har ändrat åsikt särskilt mycket om A-kassa. Har han verkligen ändrat uppfattning i frågan är det naturligtvis (mycket) allvarligt och då behöver han offentligt förklara varför på ett ordentligt sätt.

        Att återvända till principen om inkomstbortfall i försäkringssystemen kommer förmodligen att ta längre tid än ett par mandatperioder. Även om den ekonomiska politiken med en ny regim skulle vara mycket framgångsrik. Eventuellt mycket längre. Borgerliga regeringsperioder är alltid mycket kostsamma för de utsatta.

      • 3 oktober, 2011 at 14:13

        Jag glömde skriva att det förslag till A-kassemedel som föreslogs i det ratade budgetförslaget var naturligtvis alldeles för svagt. Hur det kommer sig att sådant läggs inför riksdagsgruppen med det läge som är kan man naturligtvis undra över.
        Förförre partisekreteraren mm Stjernqvist och PR-konsulten Nygrens skriverier i sammanhanget är dock naturligtvis intressanta, med tanke på riksdagsgruppens agerande.

Comments are closed.