Grattis danskar!

Nu blir Helle Thorning-Schmidt Danmarks första kvinnliga statsminister och vi är många som gläds för danskarnas skull. Segern känns dubbelt så bra därför att den nedgraderar Pia Kiersgaard och hennes parti, något som vi alla har anledning att glädjas för.

Nu kan man givetvis lägga in en brasklapp, flera av de danska partier som nu kommer sitta med i regeringen är ju borgerliga, men det är samma sak som kommer att hända i Sverige efter valet 2014. Miljö-
partiet är inte något rött parti, inte i något avseende, och vem vet, de kanske sitter i regeringen redan i nästa vecka. Andreas Carlgren är på väg ut ur svensk politik och skulle verkligen Fridolin tacka nej till posten som miljöminister?

Ja spekulera går ju alltid, och det är inte alla framtidsscenarios som väcker glädje. Personligen så kommer jag att aktivera mig själv i valrörelsen 2014. Jag vet inte hur ännu, men något ska jag göra, helt klart. Jag vill nämligen att statsministern efter valet ska heta Håkan Juholt, det skulle kännas betydligt varmare än vad det gör idag. Ingen påstår att socialdemokraterna är vare sig röda eller vänster, men ingen kan heller på fullt allvar påstå att en socialdemokratisk regering skulle vara sämre än den nuvarande.

Så Helle Thorning-Schmidt kommer att göra skillnad i Danmark även om det bara blir något som de som har gjort värnplikten skulle kalla ”rättning vänster”. Någon avgörande betydelse för politiken får det inte, inte heller så ändras maktförhållandena i samhället på något avgörande sätt, men det minskar i alla fall nivån på godtycket från industri och näringsliv, en socialdemokratisk regering kan inte föra en politik som partiets medlemmar tycker är människofientlig.

Och det är dit vi har kommit idag med den borgerliga alliansregeringen i Sverige. Man har gradvis satt åt dem som inte har till förmån för dem som har, helt plötsligt har en stor del av nettoökningen av medborgarnas förmögenhet transfererats över till dem som redan innan hade det oförskämt bra. Det sticker i ögonen på oss som drabbas extra hårt av högerregeringens prioriteranden. (forts nedan..)

Sedan kan man ju med visst fog fråga sig om vi skulle märka någon skillnad om vi kunde flyttas fram till det att Juholt varit statsminister i fem år. Jag är rädd för att vi inte skulle kunna det, för att det skulle ske så vore det helt tvunget att vänsterpartiet ökade sin andel av väljarkåren till minst tio procent, och att miljöpartiet låg kvar som ett av landets populäraste politiska partier.

Jo man kan bli gråhårig för mindre, och är man en notorisk pessimist så är man, men ingen kan förneka att inte Helle Thorning-Schmidt åtminstone gör det lättare att andas. Rasistpartiet backade, precis som det gjorde i Norge.

it Andra om: , , , , ab1234 ex1 dn1 svd123 svt ekot1 gp

  12 comments for “Grattis danskar!

  1. berrabanan
    16 september, 2011 at 08:46

    Vill du elda troll så byt blogg. Vill du hacka på sossar så varsågod. Men uttryck dig på hyfsad svenska. / Jinge

  2. Sniff
    16 september, 2011 at 08:50

    Håller med i ovanstående resonemang men jag anser att det röstande folket väljer mer mellan Borg eller Weidelich. Redan där är den ene ett kraftigt oprövat kort med mycket blekt uttryck och rätt förvirrade resonemang. Plånboken kommer vara en stor motivation även i fortsättningen. Trotts att det sticker i ögonen och man fått det sämre anser jag att en stor del inser att grundfinanserna måste tyvärr skötas av en stenhård jävel om vi skall kunna gå framåt på globaliseringens marknad. Helt enkelt i B vet man vad man får i det andra fallet W vet man inget, bara prat och det räcker inte idag.
    Har själv idag mycket svårt att se S(borgarna) som ett socialdemokratiskt/rött alternativ till Alisvansen. Har själv svårt att se mig själv rösta S bara för att få samma borgerliga politik under en annat flagg. Min önskan är att V får lite mer ordning på sig själva för det skulle ge en skjuts åt S(ocialdemokratin).

    • 16 september, 2011 at 08:56

      Jo fast Weidelich kommer aldrig få samma styrka i regeringen som Borg i alliansen. Och det känns fel att börja diskutera den nya regeringens ministrar tre år innan de är valda. :-) Vem vet, vi kanske kan få Pagrotsky!

      Det vore en guldminister! En skäggig liten gubbe som får minst fem procent ytterligare svenskar att rösta (S). Kanske dubbelt det…

      Paggan for President!!

      • Sniff
        16 september, 2011 at 09:22

        Om Paggan for president så röstar jag S! X-my hart!
        Du har rätt men det det är faktiskt den diskussionen som verkar pågå redan vare sig vi vill eller ej! ;-)

        Det som är skrämmande är hur många duktiga som inte vill syssla med statspolitik inom S. Det känns som om det som vill är bara medelmåttor eller sämre.

        • 16 september, 2011 at 09:28

          Jag tror mer att det handlar om självbevarelsedrift. Och jag tror att det är likadant inom alla partier, inte bara S.

        • lingon
          16 september, 2011 at 12:52

          >>>Det som är skrämmande är hur många duktiga som inte vill syssla med statspolitik inom S. Det känns som om det som vill är bara medelmåttor eller sämre.

          Och däri ligger problematiken. Hur får man dem som kan och värkligen skulle behövas att engagera sig??

        • Anders
          16 september, 2011 at 13:53

          Lena Sommestad ville, men fick inte. Hon hade ju sopat banan med Borg vilken dag som helst. Hon var väl för mycket socialdemokrat och framförallt för mycket akademiker antar jag.

  3. Martin F
    16 september, 2011 at 10:04

    Jag funderar starkt på att aktivera mig själv i valrörelsen 2014 då jag gärna ser att ett återfött (V)änsterparti tar sig tillbaka till den nivå vi hade under Schymans ledning.

    Med en ’smartare’ ledning och ett tydligare budskap om varför Sverige behöver en Vänsterpolitik så ska (V)i kunna ta sig upp mot inte bara 10 % utan snarare 15 %. I dagens Sverige finns det ett behov av ett parti som för fram en NY politik och inte mer av samma fast lite ’mjukare’ vilket hittills verkar vara vad (S) satsar på.

  4. Sven-Eric Forsén
    16 september, 2011 at 16:46

    Helle Thorning-Schmidt ställs inför en svår uppgift. Man kommer att bli beroende av hoppande majoriteter. Trots att Socialdemokraterna inte nådde över det tidigare svaga resultatet så gläds jag över valresultatet. Helle har lyckats ena ett – av inre strider – sargat parti. Enhedslistens charmiga kvinnliga partiledare gjorde en imponerande insats i slutdebatten. Men politiken ligger väl långt till vänster. Så vi får hoppas att samarbetet inte leder till ohållbara motsättningar. Nu finns det en tradition av konsensus i Danmark att hoppas på. Hoppas att det löser sig.

    • Martin F
      16 september, 2011 at 22:39

      Konsensus suger. I Finland har man kört på konsensus-spåret sedan 2:a Världskriget tog slut och där fick det folkhemsrasistiska Sannfinländarna över 20 % av rösterna i senaste valet trots att det knappt finns invandrare i Finland.

      För att hålla de högerextrema utanför parlamenten krävs det en livfull debatt i politiken vilket omöjliggös när alla är överens eller åtminstonne säger sig vara det. Slutligen undrar jag vad du grundar åsikten om att Enhedslisten är ’för vänster’. Är det borgarmedias skräckpropaganda där de målas upp som hardcore marxister trots att de består av allt från just marxister till det som i Sverige skulle kallas ”vänsterpartister”.

      • Sven-Eric Forsén
        17 september, 2011 at 22:05

        Ja, jag måste medge att jag kanske låtit mig påverkas för mycket av media i allmänhet, och borgerlig press i synnerhet. Enhedslistens förtjusande kvinnliga partiledare gjorde ett starkt intryck på mig i debatten. Så ingen skulle bli gladare än jag, om den kvinnliga trion som företräder socialdemokrater, enhedslisten och socialliberala,Radikala Venstre kan etablera ett framgångsrikt samarbete.

Comments are closed.