Svenska Dagbladet har idag en rubrik som kan tolkas så, de skriver nämligen ”Juholts kris startade redan med Persson”, medans jag skulle vilja ta påståendet en liten bit längre.
SvD: ”Håkan Juholt börjar sitt brandtal. – Vill ni ha en riktigt bra mustasch, var uthålliga. Förr eller senare kommer det att vara oerhört inne att ha mustasch. Och börjar ni tänka på det redan nu kan ni sätta trenden: och som 23-, 24-, 25-åring gå där med riktigt bra mustascher. Känn själva hur det skulle kännas. Alla runt omkring er har mustasch och så säger ni: det var vi som satte trenden. Det var med oss det vände, säger S-ledaren lika engagerat som om han höll ett första- maj-tal.”
I talet använder Håkan Juholt sin överläppsprydnad som en metafor för socialdemokraterna, det är givetvis fyndigt med tanke på att media har skrivit en hel del om hans mustasch, men tyvärr så är min egen bild av Juholt lite annorlunda, jag tycker att läppen ser fjunig ut, likt en 16-årig gosse som spar och spar och spar för att signalera något till sin omgivning. Men frågan är om det verkligen är Juholts fel, för den sista ordföranden i partiet som jag verkligen betraktade som en socialdemokrat var Ingvar Karlsson, mannen som minst av allt hade önskat bli statsminister.
Högervridningen av (S) hade förstås börjat långt tidigare, själv minns jag hur jag lyssnade på debatterna i Vasaparken på 50-talet, då var det Tage Erlander mot Bertil Ohlin eller Gunnar Hedlund som var debattmotståndare, och även om man skulle gå längre bakåt i tiden så är det svårt att låta bli att konstatera att den största kursändringen för partiet kom under Göran Perssons regeringstid. Och hade Mona Sahlin blivit kvar som ordförande så hade det gått ännu sämre för partiet än den kräftgång som nu har drabbat det. (forts nedan..)
Jag håller med om kritiken mot Juholt till viss del, han gjorde ett blekt intryck i Ekots lördagsintervju, men hur många kan handskas med en påläst Tomas Ramberg? Skulle jag vara politiker så skulle jag i det längsta dra mig för att låta mig intervjuas av den mannen, han har alltid två jokrar på lager och det är ofta en ren njutning att lyssna på hans intervjuer med mina partipolitiska meningsmotståndare. De börjar ofta svettas så att jag måste hämta en handduk för att torka av min radio.
Men visst, den stora kursändringen kom med Göran Persson, där värdesattes ”marknaden” på ett helt nytt sätt, ”marknaden” upphöjdes från att vara ett slentrianbegrepp till att placeras på en piedestal, och då började socialdemokratins kräftgång på allvar. Vare sig Sahlin eller Juholt ska ha skulden för detta, men det får de ändå. Det är möjligen naturligt, men partiet skulle tjäna på att ta en ideologisk debatt internt. Jag har tidigare i veckan nämnt flera socialdemokrater som verkligen inte är sossar, läs bakåt i bloggen, man kanske borde ägna dessa lite uppmärksamhet innan de har sänkt skutan för gott?
it Andra om: Persson, Sahlin, Juholt, Socialdemokraterna, Politik, Mediekritik svd sr svt ex ab gp dn
Tweet
16 svar till “Göran Persson orsak till Juholts problem”
Jag håller med, Persson vred socialdemokraterna rejält till höger.
Tror man inte på det, så går det bra att se hur han lever nu, som en patron av den gamla stammen.
Men de mediala påhoppen på Juholt börjar anta löjets skimmer och saknar fullständigt
proportioner. Nu anklagas han även för saker som han inte gjort,t.ex att han inte har lämnat in sina reseräkningar till kansliet. Han betalar själv.
Jag tycker att det är högst förklarligt. Han vet ju att pressen bevakar varje steg han tar
och är beredda att hugga till vid varje tillfälle. .
Oavsett om det är berättigat eller inte…
Regimen Reinfeldt har i stort sett media i sin hand.
Med tanke på den uppmärksamhet som media ägnar socialdemokratin kan vi sluta oss till att scenariot med en Juholt som börjar presentera en politisk agenda och fungerande opposition är ett scenario som man till varje pris vill undvika. Jag har inga problem med att förstå varför Mona hade Reinfeldts förtroende, hon garanterade liksom att ingenting oväntat skulle segla upp på den politiska horisonten.
Den dag Juholt börjar arbeta politiskt har alliansen allvarliga problem.
Anser att Juholt och Sahlin har ändå skuld i detta. Tillsammans med tusen andra jasägare inom S som frångått idealen och bara såg och ser till sin maktposition och hur de kan berika sig själva. Att man kunde släppa in alla dessa blå-sossar är ofattbart är det viktigare alla är vänner och överens så man komprometterar allt som ens parti står för? Ordet ANSVAR och IDEAL verka nätt och jämt finnas hos V i övrigt finns det knappt i vokabuläret. Person var duktig på att omge sig med medelmåttor som inte kunde utmana han själv. Det viktiga var att alla satt still i båten, vila på gamla lagrar och berika sig själv. Jag anser att det hela krackelerar i och med mordet på Anna Lind som var en av de få som kunde säga mot storbonden utan att bli bannlyst.
Sverige är idag ett skal av det som det tidigare varit.
(S) behöver en ny politisk produktDen gamla politi(s)ka produkten efterfrågas inte längre på den politiska marknaden. Det hjälper inte att partifunktionärerna älskar sin gamla produkt, och har utsett en munvädersäljare (som farit landet runt i åratal på skattebetalarnas bekostnad och pratat sig varm för produkten) som partiets företrädare.När inte politik-konsumenterna längre vill ha en gammal produkt hjälper det inte med en aldrig så pratglad säljare……Man kan säga att (S) är som Facit med sina mekaniska räknesnurror – man inser inte när det är nödvändigt att byta spår. INGEN säljare i världen hade kunnat rädda Facit, endast nya produkter.
Jag vet inte, menar du inlägget ovan?
Efter att ha sett Östros i går på Agenda är jag övertygad om att orsaken till allt elände som Juholt har råkat ut för har att göra med ett dåligt samarbetsklimat inom S. Det började på AB och det finns med all säkerhet trådar inifrån AB in i det socialdemokratiska partiet. Vi får inte glömma att det var Juholt som först var ute med att kräva Mona Sahlins avgång.
Inom S slöt många upp bakom Sahlin på sin tid, kanske för att hon var kvinna, kanske för att försvara sitt val av ordförande trots att hon inte lyckades få respekt utanför sitt parti. Sen fanns det de som såg varåt det barkade, de debatter hon var med i klarade hon nätt o jämt och hon lyckades inte föra ut de socialdemokratiska ideerna till väljarna. Det var ett nödvändigt byte av partiledare som behövdes och Juholt blev den som sa det högt.
Det finns en spricka inom S, oavsett vad de säger själva och Östros framträdande igår blev en bekräftelse på detta. Silberstein på SVT kommenterade Östros som infernalisk. Jag håller med henne, han var inte i Agenda för att stödja Juholt utan för att mosa honom en gång för alla. Det var en beklämmande upplevelse att se och höra Tomas Östros på Agenda igår kväll.
Jag delar din uppfattning, Östros är en man som är välartikulerad och kan döda med de ord han inte behöver uttala…
>> … han var inte i Agenda för att stödja Juholt utan för att mosa honom en gång för alla.
Jag var tvungen att se detta. Oj det var verkligen en verbal avrättning efter att Östros hävdar att det inte finns några falangstrider.
Två pipor grov hagel!
”…men har DU för förtroende för Håkan Juholt?”
”Jag har starkt förtroende för VU-ledamöter som satt under en hel dag…och de beslut de fattat har JAG förtroende för!”
*BLAM!*
”Det var inte svar på min fråga!”
”Jo! Jag sitter inte i den position att JAG kan bedöma detta…beslutet de (VU) fattat var tryggt och genomtänkt!”
*BLAM!*
Vila i frid nasare Håkan! ;-)
Man kan byta namn på partiet till ”Socialmoderaterna” för att förstå deras politik. Då förstår man nog nedgången de senaste 10 åren.
För att komma uppåt igen så måste de komma tillbaka till sin riktiga politik där man står närmare vanligt folk än marknaden. Till dess är det Miljöpartiet som verkar samla allt fler väljare.
Klassisk socialdemokratisk politik i en ny tappning, kanske med inslag av liberalism på vänstersidan kan tilltala väljarna. Inte vanlig marknadsliberalism, utan värdeliberalism är det jag menar.
värdeliberalism?
Jag antar att med värdeliberalism menar han HBT-frågor, feminism samt en del trendiga miljöfrågor. Föga troligt att det skulle gå vägen med tanke på att Vänsterpartiet och Miljöpartiet finns redan.
Bra analys, sossarna försöker jaga mittväljare enligt känt optimeringsteorem och tappar över tid väljare på båda kanterna. Personligen skulle jag gärna se att socialdemokratin splittrades i höger-vänster med tydliga respektive inriktningar, då får vi se vart väljarna går.
Idag är risken överhängande att fr.a. sd tar över den ’klassiska’ sossepolitiken och plockar mandat.
HUR långt ska denna den samlade högerns,nedmontering av praktiskt taget ALLA viktiga samhällsfunktioner – (tillsammans med högerfraktionen inom S där Göran P ju spelat en trist roll)- få fortsätta??? Vårt Sverige är ju inget SAM-hälle längre, den rätta beteckningen är numera att vi lever i ett SÄR-hälle; människors trygghet & framtid slits i sär av de högerns makthungrighet, girighet, cynism % falskhet!! MEN var är den politiska oppositionen i dag?? En politisk opposition värd namnet och som toge sin uppgift på allvar BORDE ju nu kunna spela mot öppet mål? Vad är väl frågan om tex. Juholts hyresbidrag i förhållande till att rasera en hel samhällsmodell?? Med alla de mänskliga offer & tragedier vi ser utspela sig runt om i landet??? Men de är HELT upptagna av internt käbbel & fraktionsstrider (SAP), eller övervägande upptagna med att formera trupperna inför en kongress (V) eller upptagna med att positionera sig för att snarast bli upptagna i makthavarnas varma korridorer (MP). Stackars oss ”vanliga” svenska arbetande medborgare! NÅGOT bör göras!! Men VAD???
Någonstans har jag lärt mig att man bör ställa fyra små frågor när man hamnat i bryderi. De är:
För vems skull?
I vilket syfte?
Till vilket pris?
Är det värt priset?
Om jag skulle drista mig till att applicera dem på Östros framträdande i Agenda igår.
För vems skull framträdde Östros? För sig själv? För partiet? Definitivt inte Juholt, det är det enda jag vet säkert.
I vilket syfte? Ja, det vet bara han själv. För NÅGOT syfte måste han väl ha haft? Ville han påminna om att han finns, så att vi inte glömmer bort honom? Vet han att Juholts fall är nära förestående? Vädrar Östros morgonluft?
Till vilket pris? Det sägs att Östros skippar en post som vice riksbankschef för att ge sig in i den politiska striden i SAP igen. Han är i så fall beredd att offra detta. För att i stället få vad?
Är det värt priset? Ja, det vet bara Östros.
För egen del börjar jag ledsna på de interna striderna inom SAP. Frågan är om inte splittringen gått för långt. Det kanske inte är något självändamål att hålla ihop partiet, heller? Dags för en fusion?
Partiet (s) har väl alltid haft en högersida. Jag tycker dock att i våra dagar har det tillkommit någon form av desperation över borgerligheten, man verkar inte dra sig för någonting övh. alla ojusta medel är tillåtna och man tänker inte på att andra sidan kanske någon gång fattar samma vapen. Håller man själv pistolen är man inte rädd att bli skjuten. Kanske är det bara för att dagens ungdom inte har varit med om någon riktigt omstörtande händelse. De förstår inte det senaste världskrigets uppkomst och inte heller skälen till de stora socialistiska revolutionerna i tex ryssland och har därför ingen respekt för dem. De tänker inte på att försöka undvika de händelser som leder dit, de händelser som man tidigare försökte undvika med en human politik (med undantag för vissa borgerliga). De förstår inte att om man behandlar sina medmänniskor som skräp så kommer de förr eller senare att slå tillbaka.
Socialdemokraternas fall började med det högerextremistiska mordet på Palme! Göran Person var en erkänt duktig finansminister, men det är inte lätt att påverka väljare när man har en nästan 100%-ig dagspress emot sig. Sen kom då Mona med sin chokladbit, som i högerpressen blåstes upp till nästan statsfientlig verksamhet. Att man har fifflande och nolltaxerande moderatpolitiker är ju bara en bisak! Ovanpå detta kom sedan mordet på Anna Lind, som naturligtvis gynnade högerkrafterna. Man förstår ju att det inte är många som vågar ställa upp som ledare i Socialdemokratiska partiet och definitivt inte om man har en bra tjänst i Bryssel! Man vill ju inte bli mördad varken i press eller i verkligheten!