Giganternas kamp eller dokusåpa?

Jag måste dessvärre medge att jag är fångad av den dramaturgi som det amerikanska presidentvalet uppvisar. Jag önskar att jag kunde förhålla mig helt likgiltig inför skeendet, men jag är ohjälpligt fast. Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att skanna av tidningarnas rapportering från gårdagskvällens debatt mellan Barack Obama och John McCain. Inte för att jag ville, mer därför att jag bara måste veta hur det gick. En tämligen fånig reaktion eftersom jag anser att bägge dessa män saknar de kvaliteter som jag önskar att de hade.

AB: ”Giganternas kamp har börjat. John McCain och Barack Obama drabbade tidigt i morse samman i den amerikanska valrörelsens första debatt. – Krisen vi ser nu är den slutgiltiga domen över den politik Bush fört och McCain stött, dundrade Obama redan i sitt inledningsanförande. McCain svarade med att anklaga Obama för att vara naiv i utrikesfrågor.”

David Letterman fortsatte att häckla McCain i torsdagens program. Det hade nämligen visat sig att McCain, trots vad han sade till Letterman i telefon, hade övernattat i New York innan han for till Washington för att delta i mötet med kongressrepresentanterna, Obama och mannen som inte blev vald till president år 2000. Då hade han kunnat vara med i Lettermans program, men uppenbarligen valde han bort detta. Det kan ju bero på att Letterman är demokrat, men nu förlorar McCain i prestige och David Letterman fortsätter att göra sig lustig över karlen.

Att McCain inte skickade Sarah Palin till Letterman för att ersätta honom görs det också lustigheter omkring. Ett elakt rykte som har spritt sig från amerikanska medier till Sverige är att – republikanerna håller undan Sarah Palin från pressen. Motivet kan enbart vara att hennes politiska talanger inte är tillräckliga för att klara närkontakt med media, vad det annars skulle finnas för skäl förstår jag inte. Det gör det givetvis extra intressant eftersom de bägge presidentkandidaterna ska mötas i en direktsänd TV-debatt om några dagar, en oerfaren borgmästare från en håla med 7000 innevånare i USA:s nordvästra hörn, mot en mycket erfaren senator från USA:s kongress. Den debatten vill jag se. Antagligen kommer den att påminna en hel del om den amerikanska låtsassporten Wrestling.

Annars kan man roa sig med att läsa herr Erixsons svulstiga McCain-propaganda i den svenska bloggosfären. Det är en man som tycks direktreferera allt McCain säger och tycker i små korta inlägg om max hundra ord. Uppenbarligen är det svårt att hålla samman neokonservativa resonemang i längre skrivningar, något som jag faktiskt kan ha viss förståelse för. Hans faiblesse för Sarah Palin är jag dock imponerad av. Han ser bara positiva sidor i denne till tänderna beväpnade hockeymorsa, kvinnan som fått ta gud till hjälp för att inte bli häxa.

usa

Att en amerikansk presidentvalskampanj tar sig samma uttryck som en normal dokusåpa är väl annars något som vi inte borde förvånas över. De gånger det dyker upp inslag som handlar om vanlig sakpolitik så beskrivs saken som en giganternas kamp, en strid som på liv och död mellan farfars far och en ung afroamerikan. En kamp som balanseras upp genom att farfars far engagerar en vicekandidat vars enda fördel är att hon har ett tilltalande yttre, något som alla talkshowvärdar påpekar ständigt och jämt. Den unge afroamerikanen förstärker laget med en erfaren och mycket vit man, kanske kloka drag av bägge kandidaterna.

Säkerligen är det en helt avgörande sak för att jag ska bibehålla intresset för denna valkampanj, jag är nämligen en precis lika likriktad mediekonsument som alla andra. Jag intresserar mig för saker som är lätta att förpacka på ett säljande sätt i media. Tidningar, radio och TV kan enkelt sno från varandra utan att bli anklagade för stöld, något som även gäller bloggare som ni ser.

En trevlig sak med presidentvalskampanjen är att George W Bush nu är totalt negligerad av sitt eget parti. De struntar i honom och det enda han egentligen har kvar av presidentmakten är den benådningsrätt han kommer att utnyttja de sista dagarna i ämbetet. Jag vet inte om Karl Rove och Scooter Libby har avtjänat sina fängelsedomar än, men har de inte det så kommer de givetvis att benådas av Bush. Men Bush själv blir inte benådad under några omständigheter. Där räcker det inte med vare sig andeutdrivning eller förbön om häxerier och guds hjälp.

AB1 DN1234 SvD12 VG Pol Dbl t

Andra om: , , , , , , , , ,
[tags]Presidentvalet, USA, McCain, Obama, Palin, Dokusåpa, Giganternas kamp, Erixon, Hockeymorsa, Politik[/tags]

  10 comments for “Giganternas kamp eller dokusåpa?

  1. 27 september, 2008 at 12:10

    Jag läser förstrött om USA utan att ta in någonting. Eftersom jag inte betraktar USA som en demokrati så påminner det om apspel. För min del hoppas jag att de blir ruinerade. Jag är tom beredd att betala för det!

  2. Pelle
    27 september, 2008 at 13:35

    Du ska inte skammas for ditt intresse av amerikanska valet. Vad man an tycker om deras politik kommer valet att ha stor betydelse for hela omvarlden.

  3. Gripen
    27 september, 2008 at 14:24

    Det enda jag hör från mina amerikanska vänner är rädsla.

    Hela deras liv går ut på att de är rädda.

    Rädda människor handlar inte rationellts, vi kan tycka att det är ingen fråga om det är Obama eller McCain som skulle bli president.

    Vi kan tycka att det är konstigt att en kvinna knuten till häxjägare och talar som hon var medlem i spanska inquisitionen kan ha en politisk karriär.

    Saken är de letar blint efter den som ska ge dem tryghet och leda dem starkt. Inte den som säger att de har problem och måste arbeta på dem och försöker ge dem valmöjligheter.

    Detta gör dem till att följa den som är mest aggressivast.

    Media håller dem i totalt skräck som paralyzerar det rationella tänkandet, vad jag ser att detta finns lite av här i sverige också.

  4. Sara G
    27 september, 2008 at 14:55

    ”kvinnan som fått ta gud till hjälp för att inte bli häxa.”
    Dagens formulering!

  5. Matte
    27 september, 2008 at 15:59

    Sara G! Han är för djävlig ibland, han Jinge… :-)

  6. Arebir
    27 september, 2008 at 16:00

    Debattledaren – om han kan kallas för detta – lät precis som domarna i NHL de inblandade kombatanterna göra upp sinsemellan utan yttre inblandning!

    Resultatet är att kandidaterna ej blir bemötta eller emotsagda från en tredje part. Det var samma fenomen vi såg där Bush och Kerry debatterade. Bush måste ha varit den sämst pålästa kandidaten i modern historia och förlorade samtliga TV-debatter med Kerry. Ändå vann han valet…..! Så visst är det en dokussåpa! Av usel kvalité, men ändå intressant att följa!

  7. Styvbard Hårdnacke
    27 september, 2008 at 21:25

    Bra sagt/skrivet om Erixon,Jinge!
    Det samma gäller dig Christer! :-)

  8. Sara G
    28 september, 2008 at 07:38

    Matte, och han Jinge är inte bara för jävlig ibland, utan också bra på underfundiga kommentarer med udd!

  9. Finn Dahl
    28 september, 2008 at 22:42

    Den amerikanske sociologen C. Wright Mills påvisade redan 1956,i sin studie Makteliten(The Power Elite),Att den Amerikanska demokratin till stor del är en ”Sken demokrati” detta inte på grund av någon ledarnas ondska utan på grund av att det efter andra världskriget växte fram struktur bestående av Ekonomi Militär och Politik som hade gemensamma intressen och därför växte det fram en tredelad Maktelit som var hämtad från dessa kretsar.Kan inte se att så mycket har ändrats sedan Mills skrev boken,snarare har väl det ”Militär- industriella komplexet”,vuxit vad jag kan se.Tycker jag fortfarande den mest läsvärda beskrivningen av som händer i bakom kulisserna i USA!(C. Wright Mills skrev ju dessutom förbaskat bra och hade en enastående
    Humor,en sällan skådad egenskap hos sociologer,så vitt jag erfarit!).Bra artiklar på Wikipedia i ämnet tycker jag.
    Gå gärna in på http://sv.wikipedia.org/wiki/Elitteorin
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Makteliten och se själva!
    Bra blogg.Fortsätt så!Mvh Finn Dahl

  10. Ullan
    30 september, 2008 at 09:05

    Dick Erixon bör permanent ha en dumstrut på huvudet, så mycket trams den mannen häver ur sig. Med skygglappar för ögonen försvarade han Palin in absurdum. Men efter att hård kritik, även från republikanskt håll, riktats mot Palin och McCain för hans val av Palin har Erixon inte sagt ett ord. CBS Katie Corics intervju med Palin avslöjande vilka enorma kunskapsbrister Palin har. McCain yrar alltid om ”Country first” men valet av Palin visar att det är rent struntprat, Palin valdes enbart för att tillfredsställa de konservativa väljarna, inte ett dugg med tanke på duglighet för posten som vice-president. Cynismen och hyckleriet är totalt. Om Biden krossar Palin på torsdag är valet över för McCain. Palin är inbegreppet av medelmåttighet, något en stor del av de amerikanska tycker är en dygd hos en president (Bush) eller vice-president. Only in America…

Comments are closed.