Åsa Linderborg inleder en artikel i Aftonbladet idag med att berätta att hon i det förstone var försiktigt positiv till att FN skulle genomdriva ett flygförbud i Libyen, men samtidigt så presenterar hon flera argument som talar för motsatsen.
Åsa Linderborg/AB: ”Ändå kan man omöjligen bortse från att väst nu försöker störta samma diktaturer som man fram till för en månad sedan höll under armarna. Som Tariq Ali skriver i The Guardian (30 mars) stöttades Ben Ali av Sarkozy ända in i den ofrivilliga exilen. Mubaraks tortyrregim kunde fram till slutet räkna med Vita husets stöd. Saudiarabiens diktator är fortfarande Obamas kompis. Listan kan kompletteras med en svensk detalj: Carl Bildt har genom Lundin oil rejäla privatekonomiska intressen i Libyen. Det finns en selektivitet i engagemanget för demokratin som borde tvinga till vaksamhet.”
Det är ingen hemlighet att de flesta till vänster om liberaler är lindrigt sagt tvek-
samma till alla militära operationer som USA är, eller har varit inblandade i. Jag har flera gånger visat upp den långa lista av länder som utsatts för USA:s bomber bara efter andra världskriget. Att plötsligt tycka att något av landets agerande är god-
tagbart i samband med att de visar militära muskler är per definition tveksamt, och ändå är ”tveksamt” ett lindrigt uttryck i sammanhanget.
När det gäller Libyen så finns det dessutom en massa okända relationer mellan Gaddafi och omvärlden som gör saken än mer tvivelaktig, för vår del så kan man bara ta exemplet Carl Bildt. Deltog han i regeringens beslut om JAS-planen så bör givetvis Konstitutionsutskottet ta ställning till om han inte borde ha avstått. Att vår egen utrikesminister har privatekonomiska intressen i Libyen samtidigt som han beslutar att skicka vårt eget jaktflyg till landet måste rimligen tangera tjänstefel.
Åsa Linderborg pekar på fakta som talar för att det inte bara är Gaddafi som är en ond person, även USA, Frankrike, Italien och Lundin Oil kan ifrågasättas, ja de kan rentav ha ont uppsåt. Men trots att det som Linderborg framför till stora delar har relevans, så kokar frågan ner till vem som i så fall är mest ond, är det de västmakter som på FN:s säkerhetsråds uppdrag ser till att flygförbudet fungerar, eller är det mannen som säger sig vara älskad av hela världen, han som låter sitt eget jaktflyg och egna stridsvagnar bekämpa de civilpersoner som vill att landet ska bli en demokrati?
Åsa Linderborg/AB: ”När Israel gjorde en bombmatta av Gaza 2008 var det ingen i FN som ville att världssamfundet skulle visa muskelmassa. Okej då, kan man säga, västmakterna är inkonsekventa, men vi får ändå vara glada att de någon gång ingriper när det behövs. Men det finns en konsekvens i inkonsekvensen som avslöjar något viktigt om de verkliga motiven.”
Det är både sant och osant, att FN inte gjorde något berodde på att USA har vetorätt i säkerhetsrådet, det var inte ens någon idé att försöka få något gjort den vägen. Men det förhållandet betyder inte att det inte var någon i FN som ville att världssamfundet skulle ingripa, det var många länder som ville det. Men om detta behövs det tusen tidningsartiklar, liksom det behövs många som analyserar och beskriver orsaken till att man nu lyckas med att enas mot Gaddafi. Men det vore också bra om landets största tidning började skriva om dessa frågor. Jag har roat mig med att försöka hålla koll på vilka av rikstidningarna som skriver om Mellanöstern och Israel, Aftonbladet är sämst i klassen. Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och till och med Expressen skriver mer.
Möjligen har Aftonbladet skrämts av det faktum att Israels olika lobbygrupper gick igång på alla åtta efter att man publicerat en huvudsakligen korrekt artikel om organstölder. Numera är det mest TT-telegram, ämnet Israel verkar vara näst intill tabu-
belagt.
it Aftonbladet, Gaddafi, Libyen, Åsa Linderborg, USA, Israel, Gaza, Politik, FN ab12 dn12345 svd123 ex123 gp12 ekot svt
5 svar till “Gaddafi och Israel”
Man får inte ljuga här! / Jinge
Jag är ett sällsynt fall, jag kan skriva men inte läsa, mamma säger att det beror på att jag är imbecill, pappa säger att jag har det efter mor min. Dessutom så vill jag ljuga stjärten av mig, om jag inte kan få det så blir jag lessen. Och vaddå ”kommentarsregler”? Står det verkligen att idioter som jag inte får ljuga?
leif.tomas.andersson@gmail.com
Nu ska det där patetiska vuxendagiset Levande Historia utreda antisemitismen. Igen – och i förbifarten, eller för skams skull, även islamofobin i Sverige. För det är väl så den dolda agendan ser ut, att främst åter igen rättfärdiga israels råheter och kriminalitet…
Det är gräsligt att vi med skattemedel fortsättningsvis måste behöva sopa rent framför israel och titta mellan fingrarna på landets ohyggliga politik gentemot Palestina. Tack pastor Persson!
Det finns knappas längre någon rasism gentemot judar i Sverige, den försvann långsamt efter andra världskriget. Vad folk reagerar på är hetsen mot palestinierna och är hur de behandlas.
Men muslimerna ligger illa till världen över, det vet vi.
Jag tror också att israel helhjärtat stöder Nato i Libyien, det är självklart, eftersom de mer eller mindre är allierade hela bunten.
Jag är väldigt misstänksam mot insatsen, eftersom mandatet är tänjbart och kan i längden tolkas som hursomhelst.
Oljan och israel är de viktigaste komponenterna, inte landets kadaffihatande invånare.
Nu ska det där patetiska vuxendagiset Levande Historia utreda antisemitismen. Igen – och i förbifarten, eller för skams skull, även islamofobin i Sverige.
Ja det är helt otroligt, och jag har inte hört några riksdagspolitiker protestera heller. Man anser väl att Forum för Levande Historia är oantastligt eftersom de som arbetar där är sionister, på något annat sätt kan jag inte förstå saken i alla fall. Man kommer att komma fram till att islamofobin givetvis är ett problem, men en riktig flugskit om man jämför med den ruggiga aNtIsEmItIsMeN som helt dominerar Sverige…
Läs The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy av John Mearsheimer, Professor of Political Science at the University of Chicago, och Stephen Walt, Professor of International Relations at the Kennedy School of Government at Harvard University. Den finns delvis publicerad på nätet, sök på google. Där beskrivs hur massmedia skriks till tystnad eller passivitet av Aipac m.m. Det är naivt att tro att detta inte förekommer i Europa/Sverige som redan i grunden har en orimlig kärlek till Israel för att väga upp den artificiella skuld även dagen generationer tvingas bära.