Ökenstaden Sabha beskrivs ofta som ”öknens pärla”. Gaddafi är där nu, det är i alla fall vad olika tidningar påstår i nuläget, uppgiftslämnare är någon av diktatorns livvakter och hur det kommer sig att vederbörande har berättat det vet jag inte.

Annars är tidningarna fyllda med olika bildreportage från den omfattande vandaliseringen av Gaddafis olika bostäder, folk verkar ta ut sin ilska på döda ting, något bättre än att skjuta ihjäl folk. En av uppgifterna i media nu är att en av Gaddafis söner lär vara dödad av Nato, oklart hur. I amerikanska media visas det skämtteckningar föreställande diktatorn i full färd med att rädda sina oljefat, en mediebild som möjligen är mer amerikansk än sann. Jag tror att han i första hand hoppas på att rädda livhanken.

Den arabiska våren, som nu blivit höst, har i alla fall stagnerat. I Egypten så använder militären återigen tortyr av fångarna, och enligt flera uppgifter innefattar det bland annat elström i genitalierna. Hur det är med sannings-
halten är svårt att bedöma, men med tanke på vilket land det rör sig om så skulle det inte förvåna. Blir det fria val i landet så kan folk endast rösta på utvalda kandidater, vilket kan illustrera hur fritt det tillåts bli.

Fast jag tror att militären gör en hel bunt misstag ifall det blir som dysterkvistarna tror, Egyptens folk har fått andas frisk luft i några veckor och lyckas militären trycka tillbaka revolutionen med våld så riskerar det på sikt innebära en ”riktig” revolution med allt vad det innebär. Det är åt det hållet Syrien är på väg också, al-Assad har aldrig upphört med att skjuta ihjäl demonstranter trots att massor av länder har protesterat. Att det kommer få konsekvenser på sikt är klart, i värsta fall skapar det en bunt med terroraktioner, något som också riskerar att ske i Libyen.

Det enda land som det talas rätt så lite om i de media jag följer är Tunisien, frågan är förstås varför. Det kanske händer jättemycket i landet, men de har kanske inte tillräckligt med oljefält för att få publicitet i västerländska media? Jag vet inte, men jag liksom många andra konstaterade att en tropisk storm i New York lyckades få många fler minuters sändningstid i svensk television och radio. Tidningarna i sin tur visste inte till sig i ivern att visa bilder och ”liverap-
portera” från stormen.

Det sistnämnda är ett rent elände, har man en gång gått in för att läsa dessa liverapporter gör man inte om det. Det kommer en och annan rad var femte minut i bästa fall och slår man över till någon av de stora TV-kanalerna så har de livekameror som täcker händelserna tusenfalt bättre än nättidningarnas liverapporter vilket dessutom är en helt galen benämning på företeelsen. (forts nedan)

Det är samma sak numer med pressens ”TV-rapporter”. Annonserar tidningen att det är både bilder och text så kan man ge sig sjutton på att TV-inslaget även startar utan muspåläggning. I praktiken betyder det att man hunnit läsa ett långt stycke av texten för att sedan plötsligt få höra reklambudskapet som föregår inslaget. Det kan inte bara vara undertecknad som hoppar en halvmeter av chocken.

När det gäller media så är det precis som vanligt, Public Service, dvs. Sveriges Television och Sveriges Radio slår allt annat med hästlängder. Engelska al-Jazeera är också bra, men jag undrar hur den arabiska delen av kanalen är. Törs de berätta sanningen?

it Andra om: Mediekritik, Libyen, Tunisien, Egypten, Syrien, Mellanöstern, Gaddafi, Olja, USA dn svt svd ex ab ekot