Detta är inledningsvis en något nedkortad översättning av en artikel av Gunnar Ulson ”From Ukraine to Syria: UN’s Selective Defense of Human Rights” (Från Ukraina till Syrien: FN:s Selektiv försvar av de mänskliga rättigheterna) på Global Research. Gunnar Ulson, New York är en geopolitisk analytiker och författare speciellt för nättidningen ”New Eastern Outlook”. Därefter följer ett ”eget” avsnitt.

Artikeln.Under de senaste åren har FN tjänat som en plattform för Syriens fiender för anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter och till och med försök att använda sådana påståenden för att rättfärdiga militära aggression mot Syrien. Påståenden om bomber mot civila, beskjutning av fiendens positioner på bekostnad av civila liv och förstörelse av livsviktig infrastruktur har alla varit obevisade utsagor i väst mot den syriska regeringen.

Nu när USA bombar Syrien och dödar syrier, inklusive oskyldiga män, kvinnor och barn, samt vital infrastruktur som lokalbefolkningen är beroende av för sin överlevnad, har FN plötsligt tystnat, liksom den västerländska pressen. Plötsligt är just de terrorister den syriska regeringen har försökt varna världen om i åratal och slagits mot på gator i städer och på landsbygden så pass dåliga att man döda oskyldiga civila för att döda dem – så länge de dödas med amerikanska och inte syriska vapen.

Detta hyckleri kan ses med beaktande av att Syriens militär arbetar på sitt territorium, genomför säkerhetsoperationer för att säkra landets gränser, medan USA opererar många hundra mil utanför sina gränser, i ett främmande land, med en mycket tveksamt agenda. Var finns FN? De flyganfall i Syrien – som utförs av USA, Persiska Gulfstaterna, och flera europeiska länder har skett utan godkännande av den syriska regeringens (eller av den syriska oppositionen), och utan stöd av någon FN-resolution – har gett västvärlden mandat att utöva militärt våld inne i Syrien. I denna fråga borde FN protestera, tala om förlusten av civila liv, precis som FN gjorde under de senaste åren om konflikten i Syrien, samt förbereda övervakningsgrupper och undersökningar om effekterna av dessa attacker. Samt protestera mot att FN-stadgan helt överträds.

Bortsett från Syrien, finns det ett annat mycket viktigt slagfält där FN är frånvarande. Ukraina. I Ukraina har Kiev utfört alltmer avskyvärda våldskampanjer mot sitt eget folk. Allt eftersom Kiev stadigt förlorar kontrollen över territoriet i östra Ukraina, avslöjas ohyggliga scener av massmord, tortyr och utomrättsliga avrättningar. Ändå hörs inga protester hos FN, och man utser inga team för undersökningar och inga åtgärder vidtagits mot förövarna som inkluderar grupper långt ut på högerkanten, inkluderande moderna nazister som den ökända Högersektorn.

Medan vissa hävdar att det bara rör sig om ”Kreml-propaganda” är det faktiskt västs egen Organisation för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE), dagligen rapporterar från marken inne i Ukraina, som har nämnt insatser av högerextremister, dessas förstörelse av Ukrainas historiska arv, deras trakasserande av politiska motståndare och det våld de utför i hela Ukraina.

Nyligen rapporterade OSSE att den nynazistiska Azov-bataljonen, som har en flagga med Adolf Hitlers SS Wolfsangel, ledde en mobb i nedmontering av en historisk staty av Lenin i den ukrainska staden Charkov. Enligt en annan rapport stod en annan liknande grupp, den så kallade ”Aidar-bataljonen” i centrum för flera brott mot mänskliga rättigheter och i synnerhet kidnappning, tortyr, och utpressning i östra Ukraina.

Helt klart sker ett missbruk eller överträdelse av mänskliga rättigheter av olika extremistgrupper i flera länder i Europa, med stöd av EU, Nato och USA. Varför FN har förblivit tyst om detta och samtidigt är så högljutt i andra frågor väcker allvarliga frågor om dess objektivitet och opartiskhet.

FN som ett verktyg för särskilda intressen
Även om FN i teorin FN ska vara en opartisk domare i internationell rätt visar sig FN i viktiga frågor vara ett organ för särintressen och använder tal om mänskliga rättigheter och folkrätten som förevändning för att selektivt föra fram en dagordning i vissa medlemsstaters intressen och helt bortse från sådana principer när det passar.

I Syrien dödar nu amerikanska bomber syriska civila, förstör infrastruktur och kränker samtidigt Syriens suveränitet. Den militära aggressionen från USA och dess allierade i Syrien strider mot FN-stadgan och utgör en allvarlig överträdelse av internationell rätt. När man funderar på den stadiga urholkningen av FN:s legitimitet, popularitet och effektivitet är dess dubbelmoral som i Syrien en viktig orsak.

Likaså, i Ukraina, där militant ultra-höger med anknytning till nazism öppet utför brott mot mänskliga rättigheter så ofta och öppet att även den europeiska alliansen OSSE måste rapportera dem alla medan FN förblir helt tyst. Detta underminerar inte bara FN självt, men begreppet internationell rätt helt och hållet.

När internationell rätt tillämpas selektivt av vissa medlemsstater i FN, med hjälp av FN självt som en plattform för att legitimera olagliga handlingar, står man och väger på randen av globala laglöshet som ger andra medlemmarna av FN skäl att begrunda alternativ för att lösa orättvisor som vidmakthålls i stället för att bekämpas av FN och dess stadga.

Befolkningen i östra Ukraina, syrierna och alla deras allierade har knappast annat val än att agera på egen hand för att försvara sitt territorium och folk inför oseriösa nationer som kontrollerar stora delar av FN.”

Mitt bidrag.
Men detta med Syrien och Ukraina är bara ett par i raden av de många exemplen som visar hur pass beroende FN har blivit av USA:s politiska intressen, till nackdel för organisationens möjligheter, dess anseenden och för freden i världen.

FN:s roll diskuteras i kapitel 5 i boken ”USA som världspolis. Amerikansk utrikespolitik och ekonomi sedan 1945” av Ulf Karlström och mig, som kan kan köpas för bara 185 kronor (se höger kolumn). Avsnitt 5.4 heter ”Kriser inom FN”. Där kan man inledningsvis läsa ”Under årens lopp har FN:s organisation och beslutsstruktur kritiserats av många, och organisationen har genomgått olika kriser. Inte minst stormakternas ställning har ifrågasatts och kritiserats. Många menar att rådet numera är USA:s verktyg (Blum 1998, Stea 2012). Vi ska här granska några kritiska frågor i FN:s historia nämligen Koreakriget, Första Irakkriget 1990–1991, Irakkriget 2003–, kriget i Afghanistan 2001–, invasionen i Libanon 2006 och hanteringen av resolutioner avseende Israel samt Syrienfrågan 2011-. Vietnamkriget
behandlades aldrig i FN till följd av USA:s veto.”