Något av de första åren efter 9/11 så spreds det uppgifter om ett hemligt CIA-fängelse på Bagrambasen i Afghanistan. Det visade sig vara mer än rykten, CIA hade skapat många hemliga fängelser i olika länder, bland annat i länder som nu är medlemmar av EU. Fängelset på Bagrambasen anses vara det allra största av USA:s många hemliga fängelser.

AB: ”För Bildts del inleddes konferensen en smula dramatiskt. Planet till Kabul fick omdirigeras på grund av ihållande raketbeskjutning mot flygplatsen. – Väntat, konstaterade Carl Bildt ¬stoiskt. Just här finns problemet. Bombningen av Afghanistan för nio år sedan inledde det amerikanska ”kriget mot terrorismen”. Talibaner och jihadister skulle ¬jagas på flykten. Det har som bekant inte gått så bra. Inte i världen, och inte i Afghanistan. De utländska soldaterna i Afghanistan är fler än någonsin. När de senaste amerikanska förstärkningarna finns på plats om någon månad handlar det om 150 000 man, varav 500 är svenskar. Så många var aldrig ens de sovjetiska soldaterna under ockupationen.”

Att Ban Ki-Moon kom till Bagrambasen tillsammans med Carl Bildt är kanske en tillfällighet, men en tämligen lustig sådan. År 2005 talades det om att USA höll 500 personer inspärrade där, utan att de är anklagade för något brott och dessutom helt fråntagna sina mänskliga rättigheter. Guantanamo har med tiden blivit så omskrivet att det har blivit ett inrikespolitiskt problem för sittande presidenter, t.ex. lovade Obama att Guantanamo skulle vara tömt tills i år men som alla har kunnat konstatera, den nuvarande amerikanska presidenten bara – pratar och pratar.

Hur många hemliga fängelser som USA har är oklart, men det finns anledning att förmoda att de har många fler i arabvärlden. Hur fångarna behandlas vet vi inte, men vi vet att de på Guantanamo regelbundet torterades och det finns anledning att förmoda att de som sitter inspärrade på Bagram har det betydligt sämre eftersom det inte finns tillstymmelsen till insyn i den verksamheten.

Ban Ki-Moon verkar dessutom ha fler problem om man ser till nyhetsrapporteringen idag. Inga-Britt Ahlenius riktar en förödande kritik mot honom i ett brev som Washington Post tagit del av. Att Ahlenius är en välbalanserad person vet väl de flesta idag, men FN-chefens stab hävdar att hon är obalanserad. Jag vet inte om man kan dra några som helst slutsatser, men en sak blir jag alltmer övertygad om, FN har spelat ut sin roll och måste byggas upp på nytt.

För det finns anledning att fråga sig vad vi ska med FN till när enskilda länder fullständigt kan strunta i världssamfundets resolutioner, samtidigt som man lägger hårda restriktioner på andra länder så fort USA begär det. Bara det är en god anledning att helt enkelt låta FN försvinna in i historieböckerna. Vad som ska komma istället vet inte jag, men jag begriper så pass att enskilda medlemsländer inte ska ha vetorätt i något säkerhetsråd.

Aftonbladet skriver som rubrik i sin ledare idag att kriget i Afghanistan är ett nio års misslyckande. Numera är Sverige också delaktigt i detta misslyckande, och samtliga partier i Sveriges Riksdag, ett öde som jag som vänsterpartist aldrig trodde att jag skulle behöva uppleva.

i Ban Ki-Moon, FN, Afghanistan, Inga-Britt Ahlenius, USA, Kriget mot Terrorismen, Carl Bildt ab12 ex dn1 svd12 t