[column width=”49%” padding=”2%”]
Själv följde jag inte någon norsk valvaka igår som jag hade tänkt, det var en plötslig matthet som drabbade mig och som kändes övermäktig. Ibland kan politik kännas kvävande, särskilt i situationer där professionella politiker ställer sig framför en TV-kamera och säger sådant som publiken förväntar sig.
Tänk om Jens Stoltenberg istället för att komma med de standardiserade svaren på lika standardiserade frågor hade kläckt ur sig något totalt oväntat, överraskande och kanske till och med stötande? Tittare och lyssnare hade förstås studsat till i sina sittriktiga TV-soffor och satt jordnötterna eller chipsen i halsen. De som dessutom sköljer ner dessa varor med något slags alkoholhaltig dryck hade säkerligen hostat upp både drycken och chipsen.
Känslan är övermäktig och krävande, inte minst därför att valrörelsen inför vårt eget val nu startat, vi kommer själva att få se och höra mängder av intervjuer, massor av väl förberedda svar, och mängder av tillrättalagda synpunkter. Dessutom kommer vi att få bevittna hur ett antal journalister med näbbar och klor kämpar för att bli sedda och i förlängningen respekterade, som t.ex. Anna Hedenmo på SVT Agenda.
Häromsistens så försökte hon ställa Sahlin, Eriksson och Ohly mot väggen, hon gjorde det genom att regelmässigt avbryta dem mitt i deras svarsmening. Visst, politiker har en tendens att svamla, men då den intervjuande journalisten avbryter enbart för att visa sig duktig och bevisa att den egna lyhördheten än noll så blir det bara en sorts tragedi på bästa TV-tid. Att inte någon av de utomordentligt irriterade politikerna reste sig upp och vred om näsan på murveln ifråga är tragiskt. Det hade blivit riktigt god TV-underhållning.
Det som nu hänt i Norge motsvarar på alla sätt utvecklingen i Sverige. Spänningen högt uppskruvad och många i Norge satt som klistrade framför TV-mottagarna. Lyckligtvis hade en majoritet av vårt grannfolk bestämt sig för att det är bättre med en rödgrön i handen än en brunblå i skogen. Men Siv Jensen
[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]
vilade inte en sekund från flosklerna, hon svarade direkt att hon redan siktar på nästa val.
Om hon ändå hade sagt att hon överväger ett svanhopp från Trollväggen, eller varför inte en ensamsegling jorden runt, men icke. Ingen lyssnare eller TV-tittare ska överraskas, allas näsor ska istället pekas om och pekas framåt, mot nästa val till Folketinget eller Riksdagen.
Låter jag desillusionerad? Ja kanske det, men jag känner ibland av den stora mattheten, bristen på överraskningar. Kunde jag låta bli att skriva något om politik så vore det säkert välgörande för min egen mentala hälsa, men är man intresserad av ämnet så är det svårt att låta bli. Jag får istället nöja mig med det faktum att de främlingsfientliga gick på pumpen i Norge, vilket antagligen skulle glädja mig mer en dag med klar luft. Idag ligger dimman som filmjölk över Haninge och jag är helt säker på att den gör det även över Norge.
[/column]
intressant Andra om: Norge, Mediekritik, Politik, TV, Journalistik, Rödgrön, Förväntningar, Filmjölk ab1 ex12 svd12 dn1 tv2no12 dbl123 t
[tags]Norge, Mediekritik, Politik, TV, Journalistik, Rödgrön, Förväntningar, Filmjölk[/tags]
19 svar till “Filmjölk över Norge”
Du gläds inte åt den rödgröna valsegern i Noreg?
Det vore roligare om någon ändå kunde säga ”Pitt” :-)
Det är klart att en rödgrön regering är långt bättre än om Siv Jensens anhang skulle bli största parti. Men visst vore det kul om ngn politiker kunde säga Pitt… :-)
Politikens dramaturgi är tyvärr rätt förutsägbar. Har man sett några valrörelser så vet man at tingen politiker kommer säga Pitt i TV-rutan. Möjligen säger de pitt när ingen hör på, men då säger de också annat som inte tål dagens ljus, som tex vad de egentligen menar.
Hoppas att samma sak händer i Sverige, men att de rödgröna får betydligt fler röster än i Norge.
Håll dig till ämnet! / Jinge
Partikamraten till riksdagsmannen: – Vad sade du i debatten i dag ?
Riksdagsmannen: – Ingenting.
Partikamraten: – Ja det förstår jag väl, jag menar ”Hur lade du orden?”
—————-
Efter detta off topic inlägg får jag säga att det känns bra med den rödgröna segern även om den blev knapp. Stor framgång för Arbeiderpartiet och inte minst Jens Stoltenberg personligen. Segeryran grumlas dock av att de högraste partierna gick framåt så kraftigt, Höyre gjorde ett kanonval och det främlingsfientliga Fremskrittspartiet fick sitt högsta röstetal någonsin. De borgerligt sinnade väljarna straffade de mera moderata borgerliga partierna, Kristelig Folkeparti gjorde ett uselt val och Venstre blev nästan utraderat från den politiska kartan, det bådar inte gott.
De borgerlige vant med 40.000 stemmer, men tapte valget
Norges valgsystem sørger for at de rødgrønne trolig beholder makten til tross for borgerlig stemmeflertall.
Valganalytiker Svein Tore Marthinsen meldte på sin blogg i natt at de borgerlige partiene ligger an til å vinne valget med 40.000 stemmer.
Dette var resultatet da om lag 98 prosent av stemmene var talt opp.
Er det forsatt noen på venstresiden som mener at Bush tapte valget i 2000?
Problemet med hva du försöker si er at det ikke finnes en samlet borgerlig opposisjon å samle sammen. Siden ingen vil samarbeide med Frp kan man helt ignorere dem frem tils de har egen majoritet. Regner du sammen den reelle borgerligheten H+V+Krf har de ikke en gang halvparten av regjeringens stemmer. Skulle H allikevel svelge kamelen og ingå samarbeid alene med Frp har de 40%.
Isbjörn sier: ”Regner du sammen den reelle borgerligheten H+V+Krf har de ikke en gang halvparten av regjeringens stemmer”
Reell borgerlighet?! Hva snakker du om? Det finnes kun to reelt borgerlige partier i Norge – Høyre og FrP. Sentrumspartiene kan knapt nok sies å være borgerlige. De har visse borgerlige og konservative innslag ja, men er i praksis like sosialdemokratiske som resten av venstresiden.
Det finnes. ”Miljøpartiet De Grønne”. Men de har lav oppslutning og er ikke i nærheten av Stortinget.
Så Du vill ha politiker som uppför sig som människor i gemen och inte som robotar.
JA tack!
Den norska regeringen fick fortsatt förtroende därför att:
1. Det saknas realistiska alterntiv. Högersidan framstår som splittrad och försvagas förstås av det obegripliga stödet för de främlingsfientliga från Norges väljarkår.
2. Densittande regeringen har uppenbarligen gjort ett bra jobb eftersom Norge fortsatt har en stabil ekonomi, låg arbetslöshet o s v.
3. Man lyckades mobilisera invandrarna mot den framälingsfientliga högern.
Det är dock en mindre katastrof att Norges Vänsterparti (SV) gick bakåt så mycket i valet. Deras åsikter om asylpolitiken och Afghanistan samt, antar jag, en del annat delas med vårt eget Vänsterparti i Sverige. Reinfeldt och Co bör inte se valresultatet som någon uppmuntran då de inte alls visat upp samma handlingskraft mot den djupa krisen som Norges regering gjort. Resultatet ser vi nu i väntande massarbetslöshet, sociala nedskärningar o s v. Allt för att vår regering vill föra en ’ansvarsfull’ politik. Att det skulle vara ansvarsfullt att satsa flera miljarder på ett vägbygge kring hufvudstaden när samtidigt kommuner och landsting skriker efter mer resurser är naturligtvis pinsamt fel. För övrigt borde Ostlänken vara prioriterad först när det gäller större infrastruktursatsningar i landet.
Kranskommunerna är inte alls pigga på att slanta miljarder på ett vägbygge. De vill ha kollektivtrafik!
Vakna nu! Stjälp en hink kallt vatten över huvudet!
inge, du kommer att bli trött i armarna av allt bärande!
Tomma hinkar, plåthinkar. Mest en massa skrammel. DEN politiken fungerar inte med (V) + (MP) i en regering.
Kollektivtrafiken blir alltmer eftersatt för varje dag som går, och det gäller inte bara här i Fjollträsk.
De norska folkets dom över SV:s regeringsmedverkan blev hård. Varför skall man rösta alls när ens vänsterröst i sjäva verket blir socialdemokratisk?
Man får för guds skull hoppas att det svenska Vänsterpartiet drar lärdom av det norska valresultatet och formulerar det vänsteralternativ som verkligen behövs. Att lägga sig platt som medlem i en socialdemokratisk regering är naturligtvis förödande.
Torsten, att lägga sig platt är ju inte särskilt givande, det måste förstås vara ett givande och ett tagande. Och ju fler mandat SV har, desto större ska möjligheten att påverka bli.
Nu tappade ju SV i valet och AP ökade, det är inte särskilt konstigt om SVs inflytande över regeringspolitiken då blir något mindre. Men alternativet att SV skulle stå utanför regeringen ger dem ju inget inflytande alls! Och nog är det bättre ur SVs ståndpunkt att Norge har en regering som domineras av Stoltenberg än en som domineras av Siv Jensen…
Nja, möjligheten att driva oppositionspolitik försvinner ju när man tar plats i regeringen. Det är regeringens politik man måste driva, åtminstone officiellt. Och denna bestäms av majoritetsförhållandena inom regeringen.
Politiskt är det alltså, i såväl Norge som Sverige, platt fall som gäller. I gengäld kan man skryta över att man ”tar regeringsansvar”, men vad betyder det när det är socialdemokratiskt regeringsansvar det handlar om.
Jag är övertygad om att fanflykten i Norge beror på att SV inte ses som ett alternativ. Och jag är, dessvärre, lika övertygad om att samma dom kommer att drabba Vänsterpartiet.
För partiets skull borde jag hoppas på en borgerlig valseger, men det bär mig emot.