Får man en tusenlapp för rösten så…



Staffan I. Lindberg skriver idag en artikel på DN debatt där han redovisar resultat från en undersökning som World Values Survey har gjort. Han överraskas av att ungdomar inte ”värdesätter” demokrati på samma sätt som många äldre.

Staffan I. Lindberg i DN: ”I den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige – genomförd bland 1 208 slumpvis utvalda medborgare – finner vi att många unga svenskar är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter. Hela 21 procent av 18–29-åringarna kan tänka sig att byta parti för en mindre summa pengar. I den här gruppen finns också en föreställning om att demokrati inte spelar så stor roll. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val.”

Uppenbarligen har det aldrig slagit honom att de ungas erfarenheter av vårt nuvarande system har inneburit att de inte anser sig vara vare sig sedda eller hörda. Hur ska de då kunna inse värdet av demokrati, eller ens kunna relatera till begreppet? Det enda dessa ser förutom den egna och kamraternas svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden, är hur de äldre som redan har det gott ställt har fått det ännu bättre, och de som har det svårt har fått det sämre än förut.

Är det den ”demokrati” de ska relatera till så kan jag förstå att de, i tider av stigande arbetslöshet, bejakar en fråga om att sälja sin röst. För med handen på hjärtat, vad är den annars värd?

it Andra om: , , , , , , dn ex sr

  6 comments for “Får man en tusenlapp för rösten så…

  1. Martin
    3 juni, 2011 at 11:40

    Tror det är svårt att se några som helst konkreta och viktiga skillnader mellan partierna. När inget parti vill göra några VERKLIGA förändringar av samhället, vad är poängen med dem? Om det är nån regel hit och dit, nån skattesats hit och dit som skiljer partierna åt, ja då är alla överens om att samhället skall vara ungefär som det är idag. Partierna rörande överens om att ingen större förändring av samhällets organisering behövs, tror inte bara det är ungdomar som ser rösten som meningslös i en sådan situation. Valfrihet är nämligen inte detsamma som frihet eller makt, när valfriheten står mellan olika retorik men samma praktik, då är demokrati defacto meningslöst.

    Så sälj din röst, då har du iaf varit bland de som tjänat på demokratins degenerering.

  2. Erik Gertkvist
    3 juni, 2011 at 13:36

    I varje val försöker politikerna köpa väljarnas röster för betydligt mer än ”en mindre summa pengar”. Socialdemokraternas maxtaxa på dagis innebar för väljare med flera barn och hög inkomst (givet att de bodde i kommuner med inkomstrelaterad dagisavgift) över 5000 kr per månad. Och det finns långt flera exempel.

    Ännu en forskare som inte varit i kontakt med verkligheten på länge.

    • Martin
      3 juni, 2011 at 21:48

      Maxtaxa måste vara den mest framgångrika scam som genomförts emot arbetaren. Avgiftstak och maxtaxor har varit mycket användbara verktyg för att dra ned mössan i ögonen på väljaren. Fastighetsskatten är väl det senaste och får ändå betraktas som flaggskeppet för denna strategi.

  3. Barry
    3 juni, 2011 at 19:29

    ”Uppenbarligen har det aldrig slagit honom att de ungas erfarenheter av vårt nuvarande system har inneburit att de inte anser sig vara vare sig sedda eller hörda. Hur ska de då kunna inse värdet av demokrati, eller ens kunna relatera till begreppet?”

    Jag tror att dagen generation aldrig har varit så sedda eller hörda som nu. Ändå kvarstår problemet. Mer demokratiunderundvisning för de socialt inkompetenta lärarana och mindre ämneskunskap på lärarutbildningen är lösningen.

    • 3 juni, 2011 at 19:51

      Snack, du var inte med 68…

  4. Sara S
    3 juni, 2011 at 21:27

    Jag är relativt ung, närmare bestämt 24. Någon diktatur vill jag sannerligen inte ha, inte till något pris. Men jag tror att vi bör göra oss av med dagens fossiliserade partisystem, som i realiteten är ett tomt skal som står kvar därför att det stöttas på konstlad väg, genom mediamonopolism, journalistik, parti- och presstöd. Och förstås genom att inga andra än politiska partier har rätt att bedriva politik.

    Demokrati kan över huvud taget inte vara någonting vi överlåter till en kår av professionella yrkesutövare. Redan Aristoteles visste att demokrati är deltagande demokrati, när vanligt folk har och utövar makten. Valdemokrati å andra sidan är det samma som aristokrati.

    Det talas så otroligt mycket om demokrati, men ordet har blivit en kliché. I våra vardagliga liv, i förhållande till myndigheter och arbetsgivare så är vi närmast slavar som förväntas lyda och aldrig ifrågasätta.

    Jag upplever inte att jag är en medlem i min kommun på samma villkor som politiker och tjänstemän. Jag upplever att det finns en tydlig maktrelation, där jag är underordnad. Det är inte demokratiskt.

    Samma sak fast ännu värre på arbetsplatserna. Där är jag närmast helt maktlös. Kapitalisten sätter upp målen, chefen gör order och vi som jobbar lyder. Halva vår vakna tid lever vi alltså i en renodlad diktatur där andra har makten att befalla över våra kroppar, hur kan detta vara förenligt med ett demokratiskt samhälle?

    Vad är en demokrati som nästan helt saknar förankring i den vardag där människorna trots allt befinner sig?

    Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan ”demokrati” syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. ”All makt utgår från folket” lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. ”Demokratin” är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket.

    Riktig demokrati måste innebära att vi, folket underifrån utövar makt som trycker undan den makt som utövas av eliterna ovan (stater, chefer, kapitalister osv).

    Demokrati handlar inte om formella procedurer, det handlar om makt i vardagen och över samhället.

Comments are closed.