Expressens vapenaffärer

Igår skrev Expressens chefredaktör, Thomas Mattsson, på sin blogg och beklagade sig över att journalisten som köpte en pistol på Expressens uppdrag åtalas, liksom hans chefer och hans chef-
redaktör.

EX: ”I går åtalades Expressens reporter Diamant Salihu för vapenbrott, samt nyhetschefen Andreas Johansson och undertecknad för anstiftan till vapenbrott. Alla nekar, förstås. Bakgrunden är två reportage från oktober 2010, där Expressen undersökte påståenden från poliser och politiker om att illegala vapen ”flödar” i Malmö. Vid den här tidpunkten härjade den nye ”lasermannen”, som misstänks vara den nu häktade Peter Mangs, genom att skjuta oskylda malmöbor. Vansinnesdåden blev till en världsnyhet och ministrar och partiledare vallfärdade till Malmö för att visa sitt stöd och kritisera tillgången till vapen.”

Det har gjorts ett antal gånger förut också, bland annat har Jan Guillou berättat om en liknande historia där en veckotidning ville ha lite extra uppmärksamhet, man gjorde precis samma sak som Expressen. Det faktiska förhållandet är att det är utomordentligt lätt att komma över skjutvapen i praktiskt taget hela landet, något som vi alla minns när vi tänker på t.ex. Knutbyaffären. Där fick en ung kvinna tag på en pistol eller en revolver tämligen enkelt, hon gick helt enkelt ner på Sergels Torg om jag minns rätt.

Det allvarliga, som jag ser det, är att journalister idag upplever att de står över lagen. Vi ser det på den nu aktuella Etiopienaffären, något som dessutom understryks av Expressens agerande. Alla vet att det finns illegala skjutvapen att få tag i, det behöver man inte testa. Framförallt inte för att sälja extra lösnummer, och det har säkerligen varit det huvudsakliga motivet för Expressen. Således bör böterna sättas i relation till detta faktum.

Det verkar som om journalister i allmänhet ser sig själva som den tredje statsmakten, och att de därför kan bryta mot allehanda lagar. De gör det, säger de, för att sedan kunna skriva om det och berätta för sina läsare, lyssnare eller tittare. Jag inbillar mig att vi är rätt så många som irriteras på detta. När yrkeskåren inte ens förmår att skildra viktiga händelser i landet utan att snegla åt vad Svenskt Näringsliv eller Timbro tycker att de ska skriva så bidrar de faktiskt till att gräva en jättegrop åt sig själva och sina kollegor.

it Andra om: , , , , , ex ab dn svt sr svd

  6 comments for “Expressens vapenaffärer

  1. Hans Bergqvist
    29 december, 2011 at 08:07

    Skjutjärnsjournalistiken har fått ett ansikte.

  2. Martin
    29 december, 2011 at 08:58

    Uppsåt är förvisso en viktig faktor i Svensk rättskipning. Men att bidra med pengar till organiserad brottslighet ingår knappast i våra dagstidningars uppdrag.

    Ett friande skulle göra tidningarnas fester roligare, iaf. Nej, konstapeln den här påsen kokain har jag köpt för att skriva ett reportage om knarket i Sverige. Kokset på näsan? Det förstår väl konstapeln att jag skriver om narkotikans kvalitet och farorna för missbrukaren!

    Sen kan man tänka sig en hel del reportage om trafficking och pedofilringar som vore obehagliga om journalister får bidra med pengar till organiserad brottslighet och prova begå brott för journalistikens skull.

    • 29 december, 2011 at 09:05

      Nej, konstapeln den här påsen kokain har jag köpt för att skriva ett reportage om knarket i Sverige. Kokset på näsan? Det förstår väl konstapeln att jag skriver om narkotikans kvalitet och farorna för missbrukaren!

      :-)

      • Martin
        29 december, 2011 at 09:30

        En annan fråga som inställer sig är. Kan jag få begå brott med straffrihet som frilansjournalist? Eller måste det finnas ett stort mediabolag som tjänar pengar på mitt arbete för att villkoren för straffrihet skall vara uppfyllt?

  3. Sniff
    29 december, 2011 at 09:04

    För några år sedan rodde någon tjomme in i ett säkerhetsklassat militärt marinområde i Göteborg för att visa på hur lätt det var, detta filmades, men var förvånad över att bli tagen av vaktstyrkan och polisanmäld. Fick dagsböter om jag minns rätt.
    Journalisten kan inte vara provokatör och imun mot straff på samma gång. Man kan rapportera om vapenhandeln men inte delta i själva köpet/transaktionen då påverkar och detar man i utfallet och gör sig skyldig till brott.
    Vad är nästa steg? Visa på vilka farliga fotgängarkorsningar det finns vid skolor och hur man inte håller 30 där genom att blåsa på i 100 km/h och filma när ungar slänger sig åt sidan???
    Finns en viss risk att vissa mindre nogräknade journalister börjar/fortsätter använda sig av brottsbulvaner som i ”nazi hot mot Pascalides fallet”.

  4. lingon
    29 december, 2011 at 20:14

    Detta kanske hamnade under fel ämne, men känns som jag måste få sagt oavsett det.

    Förvisso i synnerhet efter de senaste månadernas insatser från diverse så kallade journalister inom den etablerade mediaindustrin kan man fråga sig vad som är berättigat eller ej. Men, jag blir en aning förvånad över med vilken kraft det påtalas de fel och skylla sig själv etc det är tal om nu i dessa dagar.

    För några år sedan såg jag en film från Burma, där ett antal journalister med livet som insats arbetade och smugglade ut rapporter om vad som hände inom landet. Det kändes som om de gjorde något viktigt och värdefullt. Med resonemanget som förts de närmaste dagarna angående shibby & person skulle de personer i burma som utsatte sig för riskerna således och få skylla sig själva om de åkte fast och straffades för sina tilltag, under det att de som fick rapporterna endast skulle konstaterat att, jaja de tog ju risker och visste vad de gjorde så de får skylla sig själva.

    Seriösa journalister har givetvis ett berättigande (i det redovisade fallet med xpressen känns det dock inte överdrivet seriöst), problematiken idag tyx vara att de flesta i ’skrået’ inte längre är seriösa. Då blir det lätt så att man drar alla över en kam och på den linjen hävdar att skyll er själva som är så korkade att ni ger er in någonstans där det är riskfyllt att vistas.

    Ett ytterligare problem är mediaindustrins övergång från fasta journalister till frilansar där då frilansarna kanske är beredda att ta betydliga risker, men som iom det bristande ansvaret från en eventuell ’seriös’:-) arbetsgivare inte kan påräkna något stöd när något allvarligt inträffar, däremot guld o gröna skogar om man lyckas.

Comments are closed.