Aftonbladet hävdar idag att moderaterna kommer att möta väljarna som ett mer nationalistiskt parti än tidigare, ett resonemang som får mig att tänka på hur en reklambyrå lägger upp lanseringen av en vara. Det tycks inte längre finnas någon större skillnad mellan marknadsföringen av dammsugare och politik.

AB: ”Moderaterna har redan gett sitt svar: partiet tänker möta väljarna 2009 som ett nationalistiskt parti. Ett parti som reser ned till Bryssel för att värna svenska intressen. Inte mycket om en samlad Europeisk strategi för att möta den underliggande ekonomiska krisen. Inte heller om att moderaterna i EU-parlamentet drivit en betydligt mer nyliberal linje än den Reinfeldt lanserat med sina ”nya” moderater.”

Att moderaterna väljer som de gör beror givetvis till stor del på Sverigedemokraterna. Man har börjat förstå vad som kommer att ske i ett land vars innevånare hyser allt större politikerförakt för varje dag som går. EU-valet blir, oavsett om moderaterna blir mer nationalistiska eller inte, en första fingervisning om hur valmanskåren börjat byta fot, en sak som definitivt inte bromsas av Mona Sahlins hattande hit och dit med socialdemokratins politik.

Den ekonomiska kris som vi just nu drabbats av är en effekt av spekulationsekonomi förstärkt av att ett stort antal makthavare i både USA och i resten av världen varit influerade av nyliberala värderingar. Det har fått till följd att man i en mängd länder hyllat marknaden som den drivande kraften. När nu bubblan är på väg att spricka så inser man att många kan komma att skylla på globaliseringen vilket förklarar en del av den triangulering som nu sker inom moderaterna.

Hur de ska framstå som trovärdiga vet inte jag, ena dagen är de globaliseringsivrare, men i god tid före EU-valet så byter de fot och blir mer nationalistiska.

I en annan artikel så berättar Aftonbladet att 12 000 långtidssjukskrivna lagom till jul kommer att få besked om att rätten till sjukersättning upphör vid nyår och att de därmed mister sin enda inkomst.

AB: ”Det är effekterna av regeringens nya ”rehabiliteringspolitik”. Efter ett halvårs sjukskrivning ska den sjukes arbetsförmåga prövas mot alla arbeten på arbetsmarknaden. Klarar hon eller han något jobb, oavsett om det är ledigt eller ej, ska ersättningen dras in. Försäkringskassans östra region räknar med att en tredjedel av de långtidssjukskrivna kommer att falla för de nya hårdare villkoren.”

Det är givetvis bra att myndigheterna gör vad de kan för att få tillbaka sjuka till arbetsmarknaden. På det sättet så finns det fog för en arbetslinje, i alla

fall om den kombineras med vettiga rehabiliterings-
åtgärder. Men om folk i allmänhet upplever att det finns risk för minsta godtycke så kommer solidariteten med de drabbade att öka enormt, och det snabbt. För även om man är en kärnfrisk och högavlönad 30-åring så har man inga svårigheter att tänka sig att livet kan se annorlunda ut i morgon.

De två största partierna har därför frestat på tålamodet hos sina väljare med alltför uppenbar triangulering, och ingenting tyder på att man lärt av sina misstag. Igår skrev någon på SvD:s ledarsida (om jag minns rätt) något om vadslagning om hur länge Mona Sahlin kommer att bli kvar som sosseledare. Själv tvivlar jag inte på att Fredrik Reinfeldt kommer att sitta kvar fram till 2010, men kommer han att vara partiledare 2011?

Personligen är jag övertygad om att nationalism och triangulering tillsammans med sverige-
demokraternas inträde i Sveriges Riksdag kommer att leda till att många av dem som idag kan betraktas som ”ledande” politiker kommer att vara historia inom några år. Jag tror dessutom att ytterst få kommer att sakna dem.

AB1 it

[tags]EU-valet, Långtidssjukskrivna, Arbetslinjen, Nationalism, Moderaterna, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Triangulering, Nyliberalism, Högerpolitik, Sverigedemokraterna, Politik[/tags]

[print_link]