Vad händer med Västsahara? Något i alla fall. Sedan jag för exakt ett år sedan publicerade denna artikel så harenligt tidningen Västsahara ”EU-domstolen fastslagit i sin slutliga dom 21 december 2016 och följer därmed sin egen generaladvokat Melchior Wathelets utlåtande 13 september. Detta är en stor seger för Polisario Front som har drivit ett mål mot EU gällande handelsavtalet 2012.
Västsahara är inte en del av Marocko. EU:s fördjupade handelsavtal 2012 med Marocko, som gäller jordbruks- och fiskeprodukter, gäller inte Västsahara – utan enbart Marocko. Inte heller Associationsavtalet, frihandelsavtalet, mellan EU och Marocko från 2000 gäller Västsahara.” EU-domstolen: Västsahras produkter tillhör inte Marocko

Artikeln, först publicerade 14/1 2016.
FN antog 1960 den så kallade Avkoloniseringsdeklarationen och år 1963 sattes Spanska Sahara av FN:s särskilda utskott för avkolonisering upp på FN:s lista över områden som ska avkoloniseras, det vill säga befolkningen har rätt till självbestämmande och självständighet. I december 1965 antog FN:s generalförsamling en resolution med krav på Spanien att avkolonisera området. I december 1966 antog FN:s generalförsamling en resolution med krav på Spanien att under FN:s överinseende organisera en omröstning angående Västsaharas självbestämmande, ett krav som sedan upprepades varje år 1967–1973.

Befrielserörelsen Front Polisario (Folkfronten för befrielse av Saguia el Hamra och Rio de Oro) bildades 1973 med befrielse från den spanska kolonialismen som mål, efter att Spanien vägrat gå med på FN:s upprepade krav på avkolonisering. Sedan november 1975 ockuperas Västsahara till stora delar av Marocko.
Internationella Domstolen i Haag avvisade 1975 Marockos anspråk på Spanska Sahara (Västsahara)[3]. Inget land erkänner idag Marockos rätt till Västsahara.
Den västsahariska staten Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR), (eng. Sahrawi Arab Democratic Republic), utropades 27 februari 1976, när de sista spanska trupperna lämnade området.
Över 80 stater har erkänt Västsahara (SADR), dock inget EU-land,[4] men närmare hälften av dem har sedan återtagit sina erkännanden.[5] 1992 skulle en FN-ledd folkomröstning om Västsaharas självständighet ha ägt rum som ett led i avkoloniseringen, men Marocko har förhindrat den. Sedan 2004 motsätter sig Marocko helt ett självständigt Västsahara. En stor del av Västsaharas befolkning bor sedan ockupationen 1975 i flyktingläger i Algeriet.

Västsahara har en av världens största fosfatfyndigheter, rika fiskevatten, flera mineraler och möjligen olja samt naturgas.
Utdrag ur boken ”USA som världspolis”.

Några få länder i världen dominerar totalt fosforbrytningen – Kina, USA, och Västsahara. USA passerade produktionstoppen 1995 och Kina stoppade nästan helt exporten 2008 i samband en kraftig prisstegring, genom höga tullar. Reserverna är ännu mer skevt fördelade, då Västsahara har 75 % av världens reserver finns (Selinus 2011). Man talar idag om att en fosfortopp nås om 30-60 år, i analogi med ”peak-oil”-konceptet. Under många år låg priset på råvaran kring 50 dollar per ton. Kring 2008 sköt priset iväg till 350 dollar per ton, för att 2011-2012 ligga på nästan 200 dollar per ton (Cordell & Rosemarin 2011).

USA:s geologiska Undersökningar (USGS) är den enda statliga datakällan för tillgångarna av fosfor. Nästan all litteratur om fosfor baseras på USGS (Cordell 2010). År 2010 förändrades uppenbarligen USA:s syn på fosfor som strategisk råvara på ett dramatiskt sätt. Cordell & Rosemarin (2011) skriver:
”[USGS] ändrade snabbt sina uppgifter efter att rapporten från IFDC publicerades år 2010, då uppskattningarna av de kommersiella reserverna i Marocko ändrades från 6 till 50 gigaton och de globala uppskattningarna från 16 till 65 gigaton. Sådana varierande data utan några egentliga förklaringar eller sakutlåtanden gör att de amerikanska uppgifterna inte är helt trovärdiga. Att IFDC-rapporten från 2010 offentliggjordes vid CSIS (Center for Strategic and International Studies) i Washington, ett centrum specialiserat på säkerhet och terrorism i Nordafrika, gör att man börjar undra om USA redan gjort fosfor till en prioriterad säkerhetsfråga.”

Trots att Marocko gång på gång förhindrat Västsaharas självständighet trädde ett samarbetsavtal (idag ett s.k. ekonomiskt partnerskapsavtal, EPA) mellan EU och Marocko i kraft år 2000. Och USA har ett frihandelsavtal med Marocko från 2004, vilket anses garantera USA tillgång till fosforn från Västsahara. USA:s avtal slöts samma år som Marocko ensidigt meddelar att man aldrig kommer att acceptera ett självständigt Västsahara (Karlström 2011).”

Oljefyndigheterna tilldrar sig stort intresse. 28/9 2014 rapporterade i artikeln ”Profit-driven US and British oil companies set to violate international law in western Sahara” på Globalresearch att ”Kosmos Energy, a US oil and gas exploration firm, along with UK oil exploration company, Cairn Energy, are planning to begin searching for oil reserves off the shores of a territory known as Western Sahara.” http://www.globalresearch.ca/profit-driven-us-and-british-oil-companies-set-to-violate-international-law-in-western-sahara/5405327

Sveriges roll.
I december 2012 togs ett rekommendationsbeslut i riksdagen om att Sverige ska erkänna den västsahariska staten.[19] Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna stod bakom förslaget. Regeringen Reinfeldt var dock emot ett erkännande, hänvisande till kriterierna för erkännande av stater och gick därmed emot riksdagens beslut.

I oktober 2015 mötte i oktober presidiet i riksdagens utrikesutskott. http://www.svd.se/marockansk-oro-i-riksdagen

”Vi frågade flera av oss om det var några särskilda händelser som gjort att det här nu blivit så väldigt aktuellt för dem, men de kunde inte peka på några sådana händelser utan framhöll att det finns ett stort intresse generellt i det marockanska samhället och i alla politiska grupperingar”, säger utrikesutskottets ordförande Kenneth Forslund till TT.