Den politiska framtiden

Statsvetenskapsprofessorn Olof Ruin skrev igår en debattartikel som sammanställer några av problemen inom svensk politik, en sammanställning som visar att han anser att svensk politik har gått vilse, att gamla åsikter inte längre finns representerade i de partier det handlar om.

Olof Ruin/DN: ”Centern och Folkpartiet fortsätter sin egendomliga vandring högerut och överger gamla positioner i svensk politiks mitt. Kristdemokraterna söker nästan desperat efter speciella positioner att inta för att över huvud taget motivera sin existens. Moderaterna framstår visserligen nu som framgångsrika och säkra. Men var står partiet egentligen? Man har låtit sina traditionella kulturkonservativa drag suddas ut till förmån för privatisering och marknadsmässiga lösningar, man presenterar sig som ett nytt ”arbetarparti” samtidigt som man särskilt gynnar de välbärgade.”

Ett antal partier har bytt partiledare, och ytterligare två byten är på gång. Det man hoppas på från respektive parti är förstås att ett byte kommer att vitalisera partierna och bli stoppet på en lång opinions-
mässig kräftgång. När det gäller Vänsterpartiet så tycker jag själv att Jonas Sjöstedt växer som kandidat, möjligen blir jag mer och mer övertygad om att han ska vara ensam partiledare och inte en del av ett delat partiledarskap.

Kristdemokraterna har möjligen en roll att spela inom svensk politik, men deras närvaro är beroende på att religiösa förmås rösta på partiet, och eftersom den gruppen blir märkbart mindre för varje val som går så tror jag att partiet försvinner redan nästa val, oavsett vem som är partiledare.

När det gäller det fascistiska partiet Sverigedemokraterna så tror jag att de kommer behålla sin plats i riksdagen, och antalet mandat de kommer få 2014 beror i första hand på hur omöjliga de andra partierna framstår i väljarnas ögon. Men partiet blir inte kvar i riksdagen på grund av att folk är speciellt rasistiskt lagda, de blir kvar tack vare att de har en partiledare som framstår som både rumsren och vältalig. I samma ögonblick som media gräver fram skelett ur Åkessons garderob så är SD historia.

Själv så tvivlar jag starkt på Annie Lööf som partiledare för centern. En nyliberal ung flicka som hånler när någon med en annan politisk uppfattning står i Riksdagens talarstol kommer aldrig dra till sig nya väljare utan bara stöta bort gamla. Centerpartiet kommer inte överleva nästa val om inte en massa moderater stödröstar på partiet. (forts..)

Olof Ruin/DN: ”Socialdemokratins traditionella identitet är i gungning. Man har lyckats med många kullerbyttor sedan valförlusten hösten 2010. Omgående avsvor sig partiets ledning de ståndpunkter man gått till val på. Länge förebådade man en nystart. Den sköts upp i väntan på ny ledare. Den kom inte heller i gång under de månader som gick sedan man stannat för Juholt. I stället blev de fyllda av ett fram och tillbaka i framförda ståndpunkter. Nu talas igen om nystart efter att partiets verkställande utskott, VU, gett honom förnyad välsignelse.”

Jag tror att Håkan Juholt är rätt man för socialdemokraterna, men det får inte vara ett stort glapp mellan retoriken och praktisk politik. Säger Juholt en sak i sina tal så går det inte att dagen efter lägga ett helt annat förslag i Riksdagen. Det spelar nästan mindre roll vad Juholt säger bara det stämmer överens med den politik som man säger sig vilja föra. Media har redan kommit underfund med att Reinfeldt inte längre har några idéer, då gäller det att visa att de socialdemokratiska finns och lever, och att de också motsvaras av de förslag som ställs.

Vi har helt enkelt inte råd med ytterligare en period med borgerlig regering, blir det så ändå så kommer Sverige att bli ett utvandrarland igen, i all synnerhet om Sverigedemokraterna blir kvar i riksdagen.

it Andra om: , , , , , , dn12 ekot ex1 svd1 ab1

  3 comments for “Den politiska framtiden

  1. KalleB
    24 oktober, 2011 at 16:36

    Moderaterna är mästare på att ”sno” vänsterns ev. ideer för att sedan genomföra sina egna önskegrejer.

    Man tycker väljarna borde genomskådat spelet vid det här laget.

    Men mediacirkusen blandar onekligen bort korten.

    Men visst har du och Ruin rätt,Löövets föregångare var fö mycket hånleende när tex Ohly eller Sahlin satt mittemot.

    Så var finns vänstern ideer?

  2. Patrik T
    24 oktober, 2011 at 18:50

    Det känns aningen tungt. Jag har funderat hur Håkan Juholt ska återfå förtroendet efter aftonbladets hetsjakt på honom. Att han inte medvetet gjort någonting fel borde vara uppenbart för alla vid det här laget. Dock tvivlar jag. Att moderaterna fusk och oegentligheter så det står härligt till gör ju att folk tror att alla politiker bara vill sko sig själva och konstigt nog så vinner moderaterna på just politikerföraktet. Jag tror just de väljare som gagnas av traditionell socialdemokratisk politik är de som är mest benägna att rösta med fötterna (dvs avstå att rösta), traditionella moderatväljare däremot har mycket högre andel röstande eftersom de personligen (kortsiktigt) gynnas av större klassklyftor. Just därför tror jag det är mycket viktigare för en socialdemokratisk partiledare att vara ren som snö, för moderata väljare ser det bara som en del av ideologin.

    Det verkar vara vanligt idag att vänstern i Europa har förlorat inflytande. Möjligen har vi påverkats för mycket från andra sidan Atlanten? Det vore intressant att analysera vidare. Vänstern i USA kallar sig samtliga för ”liberaler” just för ordet ”socialism” har förknippats med Warzawapakten. Liberalerna i Europa däremot verkar tråkigt nog förenat sig med sina gamla fiender, de konservativa. Intressant att det då har blivit olika konstellationer av liberaler/socialister (USA) och liberaler/konservativa (Europa) utav olika historiska anledningar. Liberalismen skapades ju ursprungligen som en motkraft mot konservatismen så jag fattar inte varför uttalat ”liberala” partier i Sverige ser till att vara totalt avhängiga av de traditionellt konservativa partiet i Sverige, Moderaterna. Tillhör själv de som anser att ”Allians för Sverige” är djupt odemokratisk. Dels för att Sveriges största parti lämnas ute i kylan och att odemokratiska, ärkekapitalistiska krafter får fritt spelrum på den svenska spelplanen. Det har skett en högerlikriktning inom Svensk politik, där USA idag är det avskräckande slutresultatet. Ett ”romarrike” på dekis!

  3. Joakim
    25 oktober, 2011 at 00:02

    (s) har inte råd längre med traditionell tumrullning i oppositions-rollen (som ju är en kvarleva från verkligt svunna tider tider då man kunde kosta på sig detta). Man har ”Herkules”, som kan uträtta stordåd. Bra så. Men för att besegra borgar-hydran krävs SYNLIGA UTSPEL hela tiden fram till 2014. Det går inte att ”tillsätta arbetsgrupper” eller liknande dravel, det visade den senaste (s) valkatastrofen tydligt. problemen: Ingen vet vad oppositionen vill & mediasmutsen från den Hemska Veckan riskerar att bli fläckar om det inte tjatas upprepade gånger om oskuld, att man bjöd in till granskning & efteråt formellt var VIT SOM SNÖ. Att tjata om detta på samma sätt som borgarhydran tjatar om imaginär arbetslinje & påhittat ansvarskännande. Viktigt också att sluta be om ursäkt, man måste vilja vinna.

Comments are closed.