Idag har det talats en del om Dawit Isaak som suttit i fängelse i Eritrea i nio år utan vare sig rannsakan eller dom. Det är självklart att vi bryr oss i Sverige eftersom han är svensk. Olika media har tagit upp och berättat om denna rättskandal vid ett upprepat antal tillfällen, och Sveriges Radios program om media har nämnt det vid varje sändning de senaste åren.

Men ingenting händer. UD arbetar på saken säger de, men det gör det i det tysta för att inte reta upp Eritreas regering. Det kan givetvis vara sant, men det kan också vara en undanflykt. Nu har det blivit extra aktuellt eftersom uppgifter tyder på att Dawit Isaak har blivit sjuk och flyttats till ett militärsjukhus.

Bent Therner/Ekot frågar Kabinettssekreterare Frank Belfrage på UD: ”Så vad är beskedet till dem som anser att den tysta diplomatin är verkningslös?
– Att vi får avvakta resultatet, jag kan bara säga att det här är ett oerhört högt prioriterat ämne. Vi lägger ned väldigt mycket tid, ansträngningar och resurser på det och vi har ett mål, Dawit Isaak ska bli fri, säger Frank Belfrage.”

Min personliga uppfattning är att Sveriges regering inte gjort tillnärmelsevis de ansträngningar som man borde ha gjort. Bland annat så ger EU bistånd till Eritrea med trettio-fyrtio miljoner kronor årligen. Nu har vänsterpartisten Eva-Britt Svensson tagit upp Isaaks fall i EU-parlamentet och nu ska parlamentets talman skriva till myndigheterna i Eritrea om saken.

Så långt är allt gott och väl, men jag kan inte annat än häpna över regeringens passivitet. Vad är det för något som gör att inte något mer påtagligt händer från regeringens sida? Att UD säger sig ha ett mål verkar lika omedelbart som det gamla Sovjetsamhällets femårsplan. När åren har gott så ska man utvärdera resultatet för att se om man ska ändra på något i planen för de kommande fem åren.

Jag kan inte hjälpa det, men jag slås av tanken att Dawit Isaak har fel hudfärg för att få fart på svenska politiker i regeringsställning. Hade det varit en vit man, född i Sverige, så hade han varit hemma idag. Eller blivit dömd för de eventuella brott han sägs ha begått.

Nu agerar Eritrea precis på samma omnipotenta sätt som Israel. I Israel sitter över 11 000 palestinier i fängelse, av dessa är många barn. Uppgifterna är osäkra, men det talas om att hälften av de fängslade sitter där de sitter utan vare sig rannsakan eller dom. Bland annat så har Israel gripit ett antal parlamentariker som de nu håller inspärrade. Det handlar således om folkvalda palestinier som sitter i parlamentet och till och med regeringsmedlemmar.

Att den svenska regeringen inte gör något för att få hem Dawit Isaak är fullkomligt häpnadsväckande. Att man handlägger ärendet som om det ingick i

femårsplanen är horribelt. På samma sätt förhåller det sig med flatheten mot Israel. Häromdagen blev en svensk kvinna skjuten i benet av israeliska soldater. Vad gjorde regeringen då? Rimligen så borde ambassadören fått lämna landet omedelbart.

Svenska medborgare har rätt att resa till Västbanken, svenska medborgare har också rätt slippa att bli måltavlor för prickskytte från israeliska soldater. Svenska medborgare som fängslas utan grund av främmande makt ska ha rätt att bli hämtade. Politiker i vår regering har ingen rätt att behålla sina taburetter om de inte agerar. Nu berättar Ekot att Sverige sänder en ambassadör till Eritrea, gott så. Det vore kanske inte lämpligt att sända våra elitsoldater i första planet.

Men vad gör vår regering åt alla fängslade palestinier då? Israel håller dessa utan vare sig rannsakan eller dom. Vad Israel gör i övrigt med sina grannar är alltför bekant. När, och i vilket läge, slutar Sverige upp med sin export/import från Israel? Krävs det inte längre att våra affärspartners ska hålla sig till FN:s regler om de mänskliga rättigheterna? Behöver man inte följa EU:s regler om mänskliga rättigheter heller?

Andra om: Dawit Isaak, Eritrea, Fängelse, UD, Regeringen, Diplomati, Femårsplan, Sovjetunionen, Israel, Apartheid, Mänkliga rättigheter, Politik it Sds Ab1 Dn12 Ekot Svd1234

[tags]Dawit Isaak, Eritrea, Fängelse, UD, Regeringen, Diplomati, Femårsplan, Sovjetunionen, Israel, Apartheid, Mänkliga rättigheter, Politik[/tags]